julefrid

I förhoppning om att ni alla tar julledigt, inklusive bloggledigt, önskar jag
God Jul och ett Gott År 2010!

I Uppsala ligger snön tät på taken, jag har landat efter en ganska jobbig höst och kommer att ägna mig åt sönerna, böcker, musik, matlagning och kyrka. Det känns som det bästa sättet att fira jul på. Hoppas fler tänker så. Jul är inte måsten, utan frid, hopp och värme.

Grå decemberdag i Bryssel

Kan ändå vara rätt OK, till och med kännas riktigt bra när man får god respons och känner att det man gör är viktigt.
Så skedde idag, när jag möttes av ett starkt stöd av ALDE:s arbetsgrupp att föra fram en "Urgency Resolution" nästa vecka i Strasbourg kring det hemska som händer i Kambodja med de ledande politikerna Sam Rainsy och Mu Suchua. De är två opposiotionsledare och liberala frontfigurer i Kambodja, som under den senaste tiden har fråntagits sin immunitet och utsätts för regelrätt förföljelse av diktatorn Hun Sen, som inte tål opposition eller ens någon form av kritik.

Mu Suchuas öde står mig särskilt nära. Jag har ju levt med hennes livsöde och gestaltat det i pjäsen Seven på länsteatern i Visby i somras.
För några veckor sedan hade vi ett seminarium här i parlamentet, där jag igen lyfte frågan och beskrev det avskyvärda som sker.
Kändes väldigt bra att så många i mitt partis arbetsgrupp idag tydligt stöttade. I morgon vet vi besked om Parlamentet kommer att ta upp detta nästa vecka i Strasbourg.

Kan inte låta bli att dela med mig av en underbar Ekelöfdik, som jag idag påmindes om av en god vän.

Frågar du mig
var jag finns
så bor jag här
bakom bergen.
Det är långt men
jag är nära.
Jag bor i en
annan värld
men du bor ju i
samma.

Upphovsrätt

I BBC:S serie Yes Mr Prime Minister finns det en kommentar som på ett märkligt sätt fångar stämningen i EP och i kommissionen när det gäller uppovsrättsfrågor.
We must do something.
This is something.
Therefore we must do it.

Alla vet att det är en intrikat balansgång att gå, detta att å ena sidan säkra upphovsmannens rätt och samtidigt se till att människor på ett legalt och säkert sätt kan ta del av det kulturella utbud som finns på internet.

Jag tänker ofta på att man när man diskuterar den immateriella upphovsrätten ibland framställer det som om det är en ny konflikt. Jag menar att allt som finns på internet faktiskt existerade innan IT fanns: böcker, filmer, musik och konst. Allt fanns till genom upphovsmännens försorg. Nu finns internet som gör allt detta tillgängligt nästan obegränsat.

Men konflikterna om vem som äger upphovsrätten är här, oförblommerat och hur tydligt som helst. Kom då ihåg att inte heller konflikten är ny. Den första striden kring upphovsrätten stod redan 557, då två abbotar, S:t Finnian och S:t Columba stred om vem som ägde upphoivsrätten till en handavsrift av Psaltaren. Det slutade med kravalliknande upplopp och tre tusen döda i slaget vid Cooldrumman. Därefter har striderna stått, tydligast kanske i Europa i samband med Franska revolutionen 1789.

Igår deltog jag som representant för det legala utskottet, JURI, i ett seminarium under rubriken Get Paid when you get played. Väldigt intressant - men knepigt att sätta sig in i alla teknikaliteter som är förknippade med den för mig självklara ståndpunkten: att upphovsrätten är väldigt viktig att slå vakt om, att upphovsrättsmannen ska kunna leva på frukten av sitt arbete och att legala, konsumenttillvända verktyg måste fram så att vi alla kan ta del av det som finns på nätet utan att för den skull bli pirater.

Efteråt intervjuades jag av Eu observer. Inlägget borde gå attt hitta på deras hemsida.

Tunn fernissa döljer främlingsfrämlighet och rasism i Europa

Det är en väldigt tunn fernissa som täcker alla möjligha obehagliga sanningar om sanningen kring hur det står till med främlingsfientlighet och intolerans i Europa. Jag tänker självklart på det förfärliga utfallet av gårdagens folkomröstning i Schweitz. Tänk bara på hur absurd frågan är : att införa ett förbud mot att uppföra minareter! Det lär finnas ungefär fem (!) minareter i landet. Ingen risk att det blir som på den fullständigt vidriga valaffischen, där en burkaklädd kvinna står på en schwieitzisk flagga och massor av minareter, som liknar missiler, växer upp som svampar ur jorden. Fy sjutton så simpelt! och fult dessutom. Främlingsfientlighet och intolerans sticker upp sina fula trynen lite nu och då, men frågan är om inte detta tar priset.

Votering strax

Om jordbrukspolitik, rökförbud på offentliga platser, utvidgning och en hel del annat. Sista dagen i Strasbourg, helgen närmar sig efter arbetsdagens slut.
Solen strålar. Solglasögonen putsade. Jag är beredd!

Sessionen

Många frågar mig vad vi egetligen gör en hel arbetsvecka i Strasbourg. Här några glimtar om vad vi beslutat.

* Telekompaketet
Efter förlikning, där även den svenske piraten kände att hans krav var tillgodosedda, enades parterna och vi har fattat beslut som handlar om starkare rättigheter för den enskilde. Det kommer inte att vara möjligt att stänga av någon utan rättslig prövning, något som för mig har känts som ett absolut oeftergivligt krav. Beslutet innebär också ökad konkurrens mellan telekombolagen, till fördel för konsumenterna.

* Stockholmsprogrammet är nu på plats. Frihet, säkerhet och rättvisa för Europas medborgare, men viktigt är också att det framhåller solidaritet med tredje land och de som är på flykt.

* Utvidgningen har varit EU:s största framgång. Nu arbetar vi med att ännu fler ska ansluta till projektet. När mina barn är vuxna kommer säkert hela Europa att vara en enda EU-familj!

Europadomstolen

Besökte jag idag. Spännande att få en beskrivning av deras verksamhet för 47 länder och lika många domare. Vår Elisabeth Fura är fullständigt lysande och säkert har hon en hel del att tillföra kollegor och personal. För mig särskilt intressant att diskutera domstolen post Lissabon, då EU också får en egen domare där. Hur ska denne utses? Vilka konsekvenser får det att EP kommer att ratificera konventionen om de mänskliga rättigheterna?

Elisabeth Fura var en alltigenom trevlig och imponerande bekantskap att stifta. Dessutom är byggnaden otroligt intressant rent arkitektoniskt, helt genomförd av samme arkitekt som ritade Centre Pompidou.


Jag och Elisabeth Fura i Europadomstolen

Sol och regn, vin och vatten

Strasbourg är kontrasternas stad. När parlamentet har session visar sig staden från sin allra trevligaste sida. Nu julpyntas det för fullt, för när vi kommer i december hålls den legendariska julmarknaden utanför katedralen, precis nära mitt hotell. Men jag kommer aldrig ut för att se mig omkring! Igår gick bilen till jobbet kl 7.15, jag kom tillbaka till mitt rum kl 23.00! Fast då fick jag faktiskt ta en liten promenad till middagsträffen med Cecilia Malmström och det var obeskrivligt skönt- och vackert. I morse hade vi Nordiskt- Baltiskt frukostmöte med den avgående kommissionären Margot Wallström, som reflekterade över sina tio år i kommissionen. Det ska bli kul att läsa hennes "testamente": Att engagera människor i EU, en skrift som jag fick med mig.

Idag påmindes jag om Uppsala och mitt eget universitet, där jag ännu en tid är stolt konsistorieledamot(=styrelseledamot), då Victoria Hellsten, Erasmusstudent här i Strasbourg, kom på besök för att tala med mig om EU en stund. Trevligt med spontana besök! Hon är säkert en tjej som kommer att låta göra sig påmind i framtiden.

Idag voterar vi igen. Bland annat Stockholmsprogrammet och Lissabonfördragets implementering, EU-strategi inför Köpenhamnsmötet och ursprungsmärkning på varor.
Här skiner solen nu efter fullständigt ösregn ett par dagar. Det gör mig lätt till sinnet.

Vet inte varför, men plötsligt erinrar jag mig Eeva Kilpis dikt, ur minnet.

Vi har inget skydd mot livet
inget skydd mot kärleken
inget skydd mot döden.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något storslaget i detta.

Lissabonstrategins uppföljare

Alldeles nyss kommunicerade rådet att inriktningen på uppföljningen av Lissabonstrategin ser ut så här:

The Commission has approved a Commission Working Document presenting
its preliminary views on an EU 2020 strategy, which will be the economic,
social and environmental strategy replacing the Lisbon strategy. This
Document should be a basis for a political consultation to prepare the
proposals from the Commission in view of the Spring European Council of
2010. The Document proposes that the key drivers of the EU 2020 strategy
should be thematic and focused on the following priorities: (1) creating value
by basing growth on knowledge, (2) empowering people in inclusive societies
and (3) creating a competitive, connected and greener economy

Marit 70 år idag

Idag har vi firat vår kära kollega Marit som fyller 70 år. Det är en förmån att ha en så klok kär vän och kollega. Jag är så tacksam för att jag får lära känna henne allt mer allt eftersom vi samarbetar. Härlig lunch, roliga presenter och god stämning har förgyllt dagen här i Strasbourg, som annars mest handlar om oändliga möten, voteringar och "vanligt parlamentarikerjobb", som journalister, hundratals mail, planering inför kommande jobb osv.

Behöver jag säga att jag stortrivs? Mina fantastiska medarbetare Caroline och Daniel medverkar i hög utsträckning till att göra jobbet effektivt, spännande, mångskiftande och roligt. Jag lär mig saker varje dag och känner att jag kan göra skillnad, i stort och i smått. Det var jag i stort sett aldrig med om under mina år i riksdagen. Där var det kul och jag trivdes, men på ett helt annat sätt. Här är mandatet öppnare och bygger på egen kreativitet och flexiblitet.

Födelsedagsfirande i parlamentet

Människohandel

Äntligen har jag fått tillfälle att närma mig mitt andra vallöfte, nämligen frågan om människohandel. Om bara några dagar träder Lissabonfördraget i kraft och det kommer ge oss parlamentariker nya möjligheter att påverka den frågan på allvar i och med att parlamentet kommer att få medbeslutanderätt i frågor som rör polisiärt samarbete. Nu kan kampen på allvar börja!

Igår talade jag om just detta i kammaren i Strasbourg, se mitt tal här.

JAAAAA!!!!

Grattis Europa, nu är det klart! Sverige har gjort det alla länder borde göra i utnämningen av personer till tunga poster inom unionen, vi har valt den mest meriterade och bäst lämpade personen till jobbet som kommissionär. Det var inte partifärg, kön eller något annat som fick styra och det är inte utan att man hoppas att fler europeiska länder följer exmplet. Cecilia Malmström kommer att bli en lysande kommissionär och låt oss nu hoppas att hon får en av de riktigt tunga portföljerna. Utrikesministerposten skulle som sagt behöva en stark kvinna, men även den post för värnandet av de mänskliga fri och rättigheter som den liberala gruppen i parlamentet tvingat fram av Baroso skulle passa som hand i handske! En stor eloge till de fyra partiledarna, till Jan som förhandlat skickligt och till statsministern som visat prov på ödmjukhet och respekt för alliansens samtliga partier och inte låtit partiprestige avgöra valet. Nu tar vi på kansliet här i Bryssel ett litet avbrott i våra vardagliga aktiviteter för att dricka lite bubbel och fira!


Jag och Marit tittar på presskonferensen på mitt kontor

Mary Robinson for president!

Vi är många kvinnor och män i EP som tvärs över parti- och landsgränser har skrivit under en appell för att förmå människor att förstå att Mary Robinson vore en alldeles förträfflig kandidat till posten som President för rådet. Hon har precis den erfarenhet som behövs: har varit Irlands president, FN:s höga representant för mänskliga rättigheter, utsedd till hedersdoktor vid många universitet, sitter i Nelson Mandelas råd och har härom veckan tagit emot den första Amerikanska statsmedalj som Obama delat ut.

Hela tiden vevas det runt en massa namn på ett antal passande, läs rätt beiga, mesiga kompromisskandidater som inte sticker ut och tar plats. Varför är det alltid så att en menlös man går före en stark och kraftfull kvinna? Jag hoppas att det inte måste vara så och det sa jag i morse i P1 morgon kl 6.15 när jag kommenterade att man på torsdag utser vilka som ska inneha EU:s återstående höga poster. Talmannen i EP och ordförande för kommissionen är ju som bekant män. Det är en demokratifråga och därför inte rimligt att utesluta kvinnor när processen nu går in i sin slutfas. Ännu vågar jag hoppas!

Lyssna på när jag och Marita Ulvskog talar om saken i P1 Morgon imorse!

Stockholmsprogrammet

I eftermiddags voterade vi i ett jättelikt sammansatt LIBE-JURI-AFCO utskott på resolutionen om Stockholmsprogrammet, som efter två timmar(!) till slut antogs. Beklagligt nog avstod PPE pga ett tillägg om att EU ska erkänna samkönade äktenskap, till exempel vid resor, vilket ju inte borde vara så kontroversiellt. Vi talade med de svenska Moderaterna som glädjande nog vågade gå egen väg den här gången och följaktligen bröt PPE linjen och röstade + med oss.

Generellt gick en hel del vår väg. Jag följde i princip ALDE:s röstlista med ett par små undantag och fick också igenom ett tillägg om att EU ska verka för avskaffande av dödsstraff och ett par andra tillägg kring mer tekniska frågor plockades upp i kompromissförslag.

Efter en initial genomgång av resultatet verkar samtliga avsteg från ALDE-röstlistan vara acceptabla ur fp-perspektiv, flertalet var tom sådana där vi haft en skiljaktig åsikt från gruppen. Några tillägg om ensamkommande flyktingbarn och jämställdhet gick igenom.

För övrigt tänker jag en hel del på om jag alls ska fortsätta att blogga. Tiden är en bristvara, har helt enkelt för mycket att göra, och eftersom jag inte vet om bloggen är läst eller inte så känns det som om jag kanske ska avsluta den. Tips mottages tacksamt.

Gasledning i Östersjön, god idé?

De svenska regeringen har nu genom myndighetsutövning sagt OK till Nordstreams gasledning i Östersjön, Europas känsligaste innanhav. Det tråkigaste är att det inte skett en mångfasetterad samlad politisk bedömning. Jag tycker så klart, precis som många andra, att miljöskäl starkt talar emot hela historien, men jag menar ocks^att det kommer att leda till en riskfylld och allvarligt försämrad såkerhetspolitisk situation i hela vår region kring Östersjön. Dessutom känns det allvarligt att vi på
EU-nivå arbetat fram en strategi som omfattar alla aspekter där insatser bör göras för att stärka Östersjöregionen, men att detta tillåts ske på detta sätt. Besvikelse är bara förnamnet hos många mßnnsikor idag.

Telekom, en tillrättalagd stötesten

Under gårdagens kväll endades parlamentet och rådet om gemensam lösning på den s.k. "138:an" - och därmed stötestenen för telecompaktet. Texten har godtagits av rådet och av parlamentets förlikningskommitte. Nästa sak blir votering i Strasbourg sista veckan i november. saqnnolikt går det igenom och godkänns därmed av parlamentet. Återstår att se....

Grovt förenklat har stötestenen varit parlamentets krav på att ha en föregående prövning vid avstängningar från internet. I förlikningskommitten har ett antal svenskar deltagit, samtliga deltog i beslutet. Spännande kan tyckas att piratpartiet aktivt står bakom uppgörelsen. Enligt rykten ska en bidragande orsak till kompromissviljan i rådet varit att det tyska valet resulterat i att ansvarig minister nu kommer från FDP och därmed bytt fot i frågan till att aktivt stödja parlamentets linje, vilket lämnade fransmänen allt för ensamma för att orka kämpa. Dessutom ska bedömningen ha varit att det nya parlamentet inte minst i samband med Lissabon och så vidare mycket väl kunnat fälla hela förslaget för att markera sin ställning mot rådet.

Annars snurrar allt på som vanligt. Mötena avlöser varandra, dagarna i ända. Det otroliga är att här känner man att man varje dag kan göra en skillnad på jobbet....
Politik blir så här det möjligas, inte det omöjligas, konst!

LISSABONFÖRDRAGET GÅR IGENOM 1 DECEMBER!!!

ÄNTLIGEN HAR PRESIDENT KLAUS SKRIVIT UNDER! KL 15.00 VALDE HAN SIN FINASTE PENNA, SATTE SIG NER OCH GJORDE DET SOM 500 MILJONER EUROPEER VÄNTAT PÅ! DET FINNS EN FRAMTID, DET FINNS ETT HOPP!

Fri rörlighet!

Igår företrädde jag ALDE i plenum tillsammans med Baronessan Sarah Ludford. Talartid fyra min, vilket torde vara det längsta jag kommer att få! Viktigt och kul. Se mitt tal här!

Kulturen i Sverige, jobbet i parlamentet

Tänk att jag faktiskt känner mig ledig på riktigt när jag kommer hem över helgen, plågas inte alls av dåligt samvete över att jag inte hinner med alla besök ute i länet som jag förväntades göra som länsförbundets ordförande. Nu kan jag faktiskt ägna mig åt både familj, vänner och kultur när helgen kommer. Det känns underbart faktiskt.

I lördags hade jag glädjen att få vara med om permiären av Xerxes på Kungliga Operan. Barockopera är ju inget man är bortskämd med i Sverige, senast denna opera gavs var på sjuttiotalet. Händels musik är ju fantastisk och alldeles i början kommer ju den vackra arian Ombra mai fu, sjungen av Katarina Karneus på ett sätt som inte kunde lämna någon oberörd. Hela hennes sceniska närvaro i kombination med en magnifik röst ger en dimension åt uppsättningen som man håller kvar inom sig väldigt länge. Xerxes är i Stockholmsoperans uppsättning riktigt kul, till och med sprallig ibland. Den som fördomsfullt säger att opera är trist vet inte vad man talar om.

Humor, värme, fantastiska sångare och ett Hovkapell som spelar bättre än någonsin ger vilken kräsen besökare som helst en helkväll att minnas.

Nu är jag tillbaka i Bryssel och laddar för kommande viktiga saker varvat med ett stort antal besök. Idag mötte jag till exempel en delegation från nykterhetsröreslen och talade med dem om europeisk alkoholpolitik. Nu sitter jag på jobbet och ska snart gå til Jewish Congress som öppnar kontor ute på stan.

Tragedin i Italien

Idag har parlamentet beslutat om en resolution mot Italien. Det handlar om att visa på att yttrandefriheten är satt på undantag och - ytterst- om att fundamentala fri och rättigheter inte respekteras i en av EU:s medlemsstater.

Otroligt sorgligt och beklämmande är det att SAMTLIGA svenska moderater röstade mot att tillåta debatt i kammaren och mot resolutionen!

Här mitt anförande om en minut, som jag lyckades få efter ett ganska tufft förhandlande med talmansstaben. Du kan även se mitt tal här.

" Ni har makten. Jag har ordet. Jag har Ordet i min makt".
Så uttryckte sig August Strindberg under en dispyt med dåtidens största morgontidning i Sverige. Man ifrågasatte dock aldrig, inte ens under stridens hetta, den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Så är inte fallet för författare och journalister i Italien idag, där de systematiskt förvägras rätten att uttrycka sig fritt. Under de senaste tre åren har 200 journalister hotats på grund av sina skrivna ord.

Det som sker i Italien angår oss alla. Friheten att tala, skriva och publicera sig fritt är en fundamental rättighet för alla EU:S 500 miljoner medborgare. Det som sker i Italien visar att det fria ordet är farligare än vapen för en regim som tillskansat sig makten över just det fria ordet.

Idag har parlamentet en unik chans att visa och ta fram våra bästa sidor när vi gör tydligt att fundamentala friheter står på spel. Italiens sak är också vår.

CECILIA MALMSTRÖM TILL KOMMISSIONÄR!

GÖR CECILIA MALMSTRÖM TILL SVERIGES KOMMISSIONÄR- NU!
Det finns absolut ingen, oaktat parti i Sverige, som matchar hennes kompetens, erfarenhet, personliga egenskaper, lysande akademiska meriter och sällsynt stora fallenhet för uppdraget.
Vill Fredrik Reinfeldt framstå som en lysande ledare, så bör han nu inte till varje pris lyfta fram ännu en moderat till ett centralt uppdrag, utan se just till lämplighet hos kandidaten. Då är valet enkelt, för vem kan matcha Malmström?
Fördelen för Reinfedldt själv blir ju också att han kommer att framstå som en pragmatisk, god ledare och inte en revirkramande moderat statsminister.
Jag säger det igen: Gör Cecilia Malmström till kommissionär, nu!

Skvallret här i Brysselkorridorerna oss ledamöter emellan visar att många hoppas på det, även utanför ALDE-gruppen. Det finns flera riktigt tunga som talat om henne som den bäst lämpade kommissionären för den portfölj som Barroso utlovat för mänskliga rättigheter och fundamentala friheter. Jag kan så klart bara instämma!

Ett JA på Irland- och nu : kavla upp ärmarna!

Mitt stora arbete nu är att vara rapportör för två betänkanden i JURI. Det första handlar om kvalitets- och säkerhetsnormer för organ för transplantationer. Det känns intressant och viktigt.

Det andra betänkandet rör ett ändrat regelverk för medborgare från tredje land och deras skyldighet att inneha visa när de reser i EU. Rådet har kommit med en förordning som i allt väsentligt är bra, men där jag kan föreslå tillägg och ändringar om det skulle vara påkallat.

Detta är stora och ansvarsfulla uppgifter. Lite känns det som att kastas ut på djupt vatten för att se om man kan simma. Men jag tycker det ska bli spännande och utmaningen blir ju att komma med sådana förslag att de vinner ett brett gehör i parlamentet. Detta är politik på riktigt. Det är förmodligen genom ett gott arbete som rapportör som man vinner gehör och på sikt etablera en stabil plattform.

För övrigt kan jag berätta att jag tillbringat min första helg i Bryssel och ägnat tidden åt att valvaka och tillsammans med vännerna ALDE ta emot det fantastiska röstresultatet på Irland. Jag kommenterade valutgågen i DN också. Många EU-skeptiker hör av sig. Det märkliga är att alla fastnat för min kommentar om den tjeckiske presidenten Klaus, som ju visat en monumental ovilja att se till behovet att få fram en konstitution som är tillämplig för ett EU med 500 miljoner invånare och 27 medlemsstater. Jag uppmanade i intervjun honom att besinna sig, se till EU:s behov att kunna föra frågor framåt, att tala med en röst, att öka parlamentets inflytande, att uppnå medbestämmande osv. Till sist sa jag att Klaus borde sätta sig ner vid sitt skrivbord så fort som möjligt, välja ut sin vackraste bläckpenna och skriva sitt namn och inte förhala Europas utveckling mer. Det står jag fast vid, även om en och annan sur EU-skeptiker har annan uppfattning!

Blåsningen

Att flera riksdagsledamöter blivit grundlurade av ett fejkat företag är tråkigt för allmänheten, som kanske leder till att förtroendet för oss politiker undermineras.
Men tillåt mig ifrågasätta metoderna.
Att ett nystartat företag bjuder in till uppstartsmingel för att på plats bjuda på mat och dryck är i sig inget konstigt. Det sker hela tiden.
Ta bara SHR:s årliga middagar,som brukar locka många riksdagsledamöter, som ett exempel på hur man under en god middag informerar om vad som sker i branschen.

Jag mår lite illa över den Aschbergska blåsningen av bra männsikor som tex Lennart Hedquist. Han är faktiskt en bra person och ingen snyltare eller skummis. Det gäller med stor sannolikhet även de andra utpekade personerna.

Ska man tala om gratisätandets och gratisdrickandets magnitud bör man nog i stället granska diverse kändismingel. Men mest frekvent förekommer nog detta här i Bryssel, i Europaparlamentet och runt om ute på stan. Själv känner jag mig inte som en skurk, men nog har jag gått på premiärer, druckit ett glas vin och låtit mig bjudas på en bit mat, men jag har också- faktiskt för det allra mesta- tackat nej.
Jag tänker inte sälla mig till fördömarnas skara

Göran Hägglunds fyraprocentsnoja

Nog är det sorgligt att reduceras till en köksbordssittande, fästingplockande och flintasteksgrillande varelse. Det är min slutsats efter att jag om och om igen läst Göran Hägglunds famösa artikel i DN den 17 sept.
Det är roligt och vällóvligt att han försöker föra upp kulturen på den politiska agendan. Mindre lyckat, om jag får döma efter de hundratals raljerande kommentarer jag hörde på bokmässan härom dagen. Folk tar sig för pannan. Roade och oroade, och det med rätta.

Verklighetens folk talar ministen om. Vilka är de? Mitt svar är mycket enkelt. Verklighetens folk är vi alla. Alla är unika, var och en på sitt sätt. Så går han på om att kultureliten tagit sig ett tolkningsföreträde i samhällsdebatten. Ursäkta? Nog är väl folkvalda politiker och regeringsföreträdare en del av makteliten i samhället? Konstigt blir det när en minister talar om sig själv som en underkuvad, maktlös individ som ansätts av den hemska "kultureliten", när man i själva verket utgör själva maktcentrat i samhället.

Jag tror att det kan leda till en märklig samhällssyn och en unken människosyn att tala om människor och om samhället som Hägglund gör. Han talar om oss svenskar som objekt, manipulerade av en odefinierad kulturelit.

Jag vet att Hägglund är en hygglig karl, kan bara inte fatta att han låtit sig luras att göra ett så huvudlöst utspel. Vilka är hans rådgivare? Partisekreterarem kanske, fast jag trodde att han tagit time out efter sitt utspel om ett annat Anka- artat kvackande utspel härom dagen. (Men det handlade såvitt jag förstår om sympatier för den kvinna som menar att män som byter blöjor är patetiska, att kvinnor finns till för att se snygga ut för sina män, att det är OK att slå sina barn och att det är varje mans rätt att få oralsex varje morgon om han så skulle önska.)Ur vilken katakomb har man grävt fram henne?

Frågan om den farliga "kultureliten" och dess tyranni förblir obesvarad. Varför måste man enligt Hägglund gilla tavlor med älgar eller solnegångar? Vad är det för farligt med abstraktioner och non figurativ konst? Varför går en alliansminister till storms mot de hårt arbetande journalister som ägnar sig åt kulturbevakning och kritik? Fattar han inte att det inte är märkligare för somliga av oss att följa kultursidorna än det är för andra att läsa sportbilagan? Varför måste basfakta på kulturområdet förklaras om och om igen medan det är fullständigt självklart att man kan referera en fotbollsmatch och förutsätta att läsaren kan reglerna?

Det är någonting ruttet i det svenska samhället. Den parafrasen skulle nog till och med Hägglund kunna identifiera.

För övrigt kan jag berätta att jag under helgen läst Kerstin Ekmans senaste, läst kulturtidskriften Hellenika, läst klart Abraham Yehoshuas bok Den Befriade Bruden, lagat synnerligen goda måltider, städat litegrann, träffat otroligt trevliga människor, cyklat en mil om dagen, besökt tre av Uppsalas konstgallerier, köpt strumpor i mängd, lagt bud på en matta hos Uppsala Auktionsfirma - och också gått på premiären av Kristina på Uppsala Stadsteater, där man gör riktigt bra, nyskapande teater som säkert skulle få en och annan kulturell fegis att darra i knävecken en aning!

Bokmässa - i år igen

I morgon startar årets Bok och Biblioteksmässa i Göteborg. Jag ser fram mot att under två dagar medverka i flera seminarier, tala med folk, bli bjuden på champagne, ha kul, bli överraskad, vara estradör, charmas och charma- kort sagt: vara med om en alldeles vanlig, härlig bokmässa.

Jag deltar i seminarier som Livslångt lärande i Europa, skolbiblioteksdabatt, där jag kommer att tala om Skolbibliotek för alla, alltså den fp-rapport som Christer Nylander och jag tog fram förra året. Jag ska också tala om Europaparlamentet, leta upp kompisar och kollegor och låta mig förföras att inhandla frestande titlar.

Visst ska man så här dagen före bokmässans start ge lästips också.
Jag väljer ur årets titlar:
Den befriade bruden av Abraham B. Yehoshua
Igelkottens elegans av Muriel Barbery
Systrar av Bengt Ohlsson
Boken om Vanja Brunzell av Margareta Krantz
Fred av Jeppe Wikström

Och som alltid: Dostojevskijs alla verk. Den som inte börjat läsa honom ännu avundas jag, för den personen är att gratulera till en livslång relation.

Varför just dessa böcker och författare? Den som vill veta mer får kontakta mig!

Dawit Isaak

Har idag suttit fängslad i Eritreanskt fängelse i 2918 dagar. På onsdag är det åtta år sedab han greps. Under helgen var det manifestationer runt om i landet. Jag talade i Uppsala. Sa ungefär så här:

Smärtan har fått ett nytt ansikte. Det är ansiktet av en okänd vän. Han heter Dawit och han fyller våra tankar och våra sinnen idag.

Ord kan vara farligare än vapen. Sanningen om förtryck, om våld, om korruption har för Dawit Isaak kommit att innebära åtta år i fängelse, eller närmare bestämt exakt 2918 dagar.

En ohyggligt lång tid. Ändå är det nu så att vi måste räkna dagar och timmar, eftersom Dawit Isaak är mycket sjuk. Tiden går nu oroväckande fort. Det handlar nu inte längre om månader och år utan om dagar och timmar. Det är nu som vi tillsammans måste agera , annars kan det snart vara för sent.
I detta liv kan ingen göra allt, men alla kan göra något. Det är därför som vi står här, under Uppsalas strålande höstsol och tänker på att samma sol lyser i Eritrea,med större hetta, i ett helt annat landskap i det land där Dawit en gång föddes och tillbringade sin barndom, men där han nu lever under mycket plågsamma omständigheter. Han lider och plågas av diabetes, högt blodtryck och en oändlig ensamhet, sorg och längtan efter sin familj, sina vänner- ett förlorat liv.

Idag tänker jag på att alla journalister som sitter fängslade runt om på jorden, och de är fler än idag än för bara några år sedan. De kommer att leva för alltid i sina texter. För ord är verktyg för människans förvandling.

Åtta år har gått sedan det barbariska våldet fick ett nytt namn och att ansikte, som vi alla bär i våra hjärtan och på våra näthinnor. Det är Dawit Isaaks ansikte.
Tragedin är hans, men också vår.

Vi kan inte göra allt, inga stora saker, men vi kan göra små saker med stor kärlek. Därför är vi här.

Krönikör

Det är kul att skriva. Jag längtar riktigt efter att åter sätta mig ner med ett riktigt bokprojekt, men har just nu fullt upp med att lära mig det politiska hantverket i EP. Men i väntan på långa projekt har jag åtagit mig några korta skrivjobb:

Ett handlar om bildning, om litteraturens och bibliotekens roll i kunskapssamhället. BTJ ger ut denna antologi, där flera författare, bland annat min poetfavorit Göran Greider, medverkar. Tänk om denne kloke man skulle fokusera på poesi och ge sjutton i politik! Vilket lyft! Vilken frihet! Vilka sanningar!

Jag är också fast krönikör i tidningen NU, som är fp:s veckomagasin och igår fick jag frågan om jag vill skriva europakrönikor för Nerikes Allehanda en gång i månaden. Väldigt roligt erbjudande som jag självklart tackade ja till.

I parlamentet har jag nu ställt en skriftlig fråga till kommissionen om funktionshindrades rätt till oberoende liv, där assistansfrågan är helt avgörande.
Läs mer här.

Jungfrutalat i plenisalen

Jag är glad att mitt allra första tal i kammaren kom att bli ett principiellt viktigt tal som handlar om grundläggande fri- och rättigheter.
Nu har jag hållit det!

Det handlar om den avskyvärda lag som Litauen håller på att stifta och som jag med kraft vänder mig emot. Jag fick tom applåder!Läs det nedan eller se det här.

"Alla människor är födda lika och äger samma värde. Därför måste parlamentet nu tala tydligt om den europeiska unionens medborgares rätt till grundläggande fri- och rättigheter.

Eftersom EU:s grundbvärden är tolerans, öppenhet och frihet , är det glädjende att den nyvalde ordföranden för kommissionen, efter önskemål från ALDE, utlovat att en av de kommissionärer som inom kort ska utses kommer att förvalta en portfölj som innefattar just mänskliga rättigheter och fundamentala friheter.

Idag konstaterar vi med sorg och bestörtning hur beklämmande det är när ett land som Litauen, som upplevt förtryck och diktatur, nu som fritt, självständigt land, stiftat en lag som innebär censur, ofrihet och intolerans.

Nu måste vi alla som håller demokratiska principer och omfattar en positiv människosyn med kraft fördöma den litauiska lagen. Och låt oss också i denna kammare påminna varandra om att Störst av allt är kärleken."

AVGJORT!

För 5 minuter sedan voterade vi om Barroso
JA: 382
NEJ: 219
AVSTOD: 117

Barroso tackade för starkt stöd- men egentligen är ju den positiva övervikten bara 14 röster. De som sa nej eller avstod var bara 14 personer färre än vi som sa ja.
Upp till bevis!

Strasbourgvecka

Betyder med andra ord att man ska beväpna sig med oändligt tålamod, promenadvänliga skor, gott om sittfläsk och ett soligt leende. Varför? Annars går det åt skogen!
Idag har Caroline och jag letat efter lokaler, sprungit runt som små skållade råttor i en oändlig labyrint- men till sist hittat fram till alla möten. Då blir det meningsfullt. Bästa mötet idag var med handikapprörelsen ENIL= European Network on Independent Living. Ca 50 personer från Sverige har rest ner för att i morgon, tillsammans med sina bröder och systrar från alla EU:s länder lämna in en petition till Jerzy Buzak med krav på oberoende liv- dvs rätt till assistenthjälp, tillgänglighet och antidiskriminering. Underbart att de gör detta!
Vad betyder fri rörlighet om inte alla invånare, oaktat handikapp, ska kunna röras fritt och leva oberoende índividuella liv?
Mötet med dem blev befriande meningsfullt och trevligt, för annars har det idag bara handlat om Barroso! Debatten har nu pågått ett abtal timmar och fortsätter i det oßndliga..... rätt trist faktiskt, om sanningen ska fram, för det finns ju ingen motkandidat. Spelet för gallerierna fortsätter en stund till.

Barroso, och ännu mer Barroso

Idag har ALDE gruppen suttit i möte för att besluta om Barrosos vara eller icke- vara som kommissionens ordförande.
Jag gjorde två inlägg i debatten och här kan du se pressmeddelandet.
Saken är ännu inte helt avgjort, men just nu tror jag att det går vår väg, dvs att frågan avgörs nästa vecka i Strasbourg.
det är inte rimligt att riskera den irländska omröstningen 2 oktober, Köpenhamnsmötet i december och göra det svenska ordförandeskapet till en lame duck, bara för att parlamentet inte lyckas fatta beslut.
Grundkursen för varje politiker är ju att stötta den kandidat som står till förfogande- eller att föreslå en annan kandidat.
Nu finns det ett förslag och inget motförslag, varför hela scenariot verkar utspelas enbart för att förödmjuka Barroso, som faktiskt var övertygande och tillmötesgående mot oss i ALDE. Han gick oss till och med tillmötes i vårt krav på en kommissionär för MR, minoriteter och antidiskriminering- ett krav som åtminstone jag aldrig trodde skulle vinna gehör. Vad de franska och italienska delegationerna nu har att bråka om fattar jag uppriktigt sagt inte. Men, som sagt, jag tror det går vår väg.

Barroso

... är nu ute efter att hitta stöd. Hans manifest landadde på mitt bord idag. Fokus ligger på sociala frågor och det är genom att lyfta dessa som han hoppas få en andra period som kommissionens ordförande. Han går nu runt till alla partigrupper för att ragga stöd, i morgon kommer han till min ALDEgrupp. Jag ser tydligt hur dokumentet reflekterar hans uppriktiga oro över stigande arbetslöshet, nästan 22 miljoner människor i arbetsför ålder var i juli arbetslösa, finanskrisen, konsumenträttigheter, konkurrensfrågor, CO2 och investeringar i grön teknologi.
Den 10 september bestämmer sig gruppledarna för om vi ska rösta för honom eller inte den 16 sept i Strasbourg.

Socialisterna har ju krävt en akt för anställningstrygghet och för att säkra jobben, en lista på kvinnors rättigheter och en striktare ekonomisk återhämtningsplan. Vi i ALDE har krävt:

*Europeiosk finansiell återhämtningsplan
*Europeisk finansinspektion
*En kommissionär för Mänskliga rättigheter, fundamentala friheter och antidiskriminering

Annars är det snabba puckar och tuffa tag i utskottsarbetet.
Argast är jag idag på Berlusconi, som vll lägga munkavle på kommissionen(!)
när det gäller att tala om de afrikanska flyktingar som sökt skydd i både Italien och på Malta, menn sänts tillbaka ohörda.

Europa har ju som bekant en mörk och smärtsam historia när det gäller att tysta ner det hemska som sker. Något borde vi lärt av historien.

Nu på plats i Bryssel

Det har gått en lång tid sedan jag senast skrev på bloggen. Pausen har varit bra. Sommaren har givit tid för vila och återhämtning efter den arbetstunga våren, som ju slutade så positivt med en stark liberal valframgång.
Nu är jag verksam i parlamentet. Den vecka som gått har jag jobbat både i LIBE och i JURI utskotten, mött våra ministrar som varit här för att tala inför utskotten, jobbat med att få igång rutiner för arbetet på kontoret tillsammans me Caroline.

Mitt privata liv har inte varit lika lätt att organisera. Jag kom till en vacker, men absolut tom våning vid Place Jourdan, lyckades fixa fram en provisorisk säng, men har fortfarande efter en vecka inga möbler på plats! För när affärerna är öppna är jag ju på jobbet och mina möten pågår långt efter att butikerna stängt! Så den vecka som gått har jag sovit i en helt öde lägenhet, i mörker och utan fler saker än mina egna kläder. Men nästa vecka ska det bli ändring!

Igår kände jag i alla fall att jag är på gång, för det har hänt en hel massa spännande saker: jag har nominerat Mu Sochua till Sakharovpriset, talat i utskotten, bådde JURI och LIBE, om integritet, flykting- och invandringspolitik och gjort förslag till tillägg till Stockholmsprogramet inför såväl Beatrice Ask som v ordf i kommissionen J. Barrot. Nu gäller det bara att arbeta fram rutiner tillsammans med mina medarbetare Caroline och Daniel, så att vi snart är i full sving.

LIBE utskottet och Stockholmsprogrammet

Frihet, säkerhet och rättvisa är säkert sådant som de allra flesta av EUländernas medborgare tycker att vi i EP ska ägna oss åt, inte småsaker som ländernas parlament bättre själva beslutar om. Idag kan jag berätta att det var precis dessa frågor som vi i LIBE utskottet ägnade nästan fyra timmar åt att diskutera med kommissionens vice ordförande Mr Barrot. Det blev livliga diskussioner med anledning av Stockholmsprogrammet och dess fyra pelare som ska komma i bruk 2010 2014.

SWIFT är ordet, förkortningen, på allas läppar. Det handlar om ett samarbete kring finansiella transaktioner mellan EU och USA som ska leda till att man upptäcker och kan förhindra terrorattacker och finansieringen av dessa.Systemet grundar sig på nyupptäckt svagheter i våra finansiella system. Jag tror, efter dagens möte, att SWIFT ändå kommer att behöva utvärderas innan programmet kan antas, att döma av folks inlägg under mötet.

Sammantaget verkar det inte vara så att några ledamöter är chockade över innehållet i Stockholmsprogrammet och de som tagit till brösttoner verkar inte ha läst programmet. Det enda jag ser som kan kompletteras till beslutandet i december är en tydligare skrivning kring balansen mellan medborgarnas trygghet och behovet av frihet och personlig integritet, en klassisk liberal målkonflikt. Men jag har en känsla av att utskottet kommer att vilja trycka hårt på utvärdering av SWIFT innan vi kan godkänna överenskommelsen med USA.

En otäck lag som nyligen stiftats i ett medlemsland är ju den homofobiskt utformade lagen i Litauen (läs mitt prm) och en annan det italienska säkerhetspaketet, som i8 hela sin utformning är kränkande för invandrare och flyktingar. Bland annat innehåller det en passus som innebär att myndigheterna får konfiskera migranternas egendom! Tyvärr finns det i utskottet både homofoba och nationalistiska/protektionistiska individer, som det kommer att vara jobbigt att behöva lyssna till.

Det som jag tycker är viktigt vid gemensam brottsbekämning och gemensamma rättegångar är att få till minimikriterier när det gäller rättigheter för anklagade/anhållna personer. Idag är det olika i olika länder, men ska vi harmoniera lagarnma måste enligt min mening mänskliga rättigheter vara ett rättesnöre för alla länder att besluta om och därefter hålla sig till. Stockholmsprogrammet måste fokusera offren för brott och säkra tryggheten för medborgarna, vilket i och fölr sig redan tycker att det gör, men alla är inte övertrygade och för att tillgodose dem vore tydligare skrivningar kring detta bra.

Nu är det ganska sent och jag ska snart gå till hotellet. I morgon ska jag titta på lägenheter i stan! Men först en ensam middag!

Bryssla- en ny syssla

Just nu sitter jag i mitt alldeles nya arbetsrum på tionde våningen i Europaparlamentet i Bryssel. Vi har alldeles nyss anställt vår personal som tillsammans med oss tre MEP-ar ska utgöra arbetslaget här nere.


De personer som jag anställer som medarbetare är Daniel Sjöberg och Caroline Klamer.
Jag har alldeles nyss ringt och gett dem det glada budskapet. Det råder ingen tvekan om att de är mycket glada och att de tar sig an uppgiften med stor entusiasm.
Det gör också Camilla Hansson, som tillsammans med en annan person kommer att utgöra vårt Stockholmskontor.
Jag ser verkligen fram mot att få jobba tillsammans med dessa unga, begåvade, trevliga människor!Tillsammans med Olle, Marit och kanslichefen Christian Juliusson blir detta en mycket genomtänkt grupp människor - och vi ska göra skillnad! Under tiden ska vi ha roligt!

Vi blir ett dream team!

Alltings början

Igår, min allra första dag i parlamentet, fick jag verkligen vara med om spännande saker från morgon till kväll. Omröstningen där Jerzy Buzek valdes till ny talman för genomfördes helt utan dramatik. Buzek är ledamot av EPP-gruppen och har suttit i Europaparlamentet sedan 2004. I måndags kom han till var grupp ALDE for att svara pa våra frågor. Pinsamt nog valde han att inte svara någon av de tre personer som tydligt och klart frågade om han kunde tänka sig att tillåta en diskussion om one- seat, dvs att stoppa flyttkarusellen mellan Bryssel och Strasbourg en gång i månaden. Vi valde Buzek till talman i första omgången med 555 röster av totalt 644 giltiga röster. Motkandidaten Eva-Britt Svensson var ju egenligen ingen motkandidat, utan det utspelet måste räknas som ett spel för gallerierna.

Buzek är professor i teknikvetenskap och var Polens premiärminister 1997–2001. Det var han som förde Polen in i Nato 1999 och som förberedde landet för integrering i EU. Efter omröstningen sade Buzek att "vi har byggt ett enat Europa". Han vände sig till vännerna i Öst- och Centraleuropa och sade att detta val också "hedrar alla de miljoner medborgare som inte gav upp kampen mot det totalitära systemet".
Då fick jag faktiskt tårar i ögonen.Det fick jag för övrigt också när Europahymnen spelades. Beethoven ägde salen!

Jag kommer att jobba i legala utskottet och i Libe. Dessutom verkar det som om jag får en extra suppleantplats i utskottet som arbetar med sociala frågor och anställningsvillkor. kan bli hett när tjänstedirektivet blossar upp igen.
Med andra ord har jag verkligen fått chansen att jobba med de frågor som rör människans livsvillkor i Europa. Det kommer att handla om Mänskliga rättigheter, om minoriteternas situation, om yttrandefrihet och pressfrihet, om migration och flyktingfrågor. Efter Lissabon extra hett med tanke på utökat polisiärt och rättsligt samarbete- något som ju kommer att krävas om vi ska få vår tids slaveri, träfficking av kvinnor och barn, att för alltid förpassas till historien skrymslen och vrår.

Det var ingen hejd på voterandet denna första dag! Vi kom inte ifrån kammaren förrän vid åttatiden och då vidtog gruppmöte i ALDE.
Jag kan känna mig nöjd med min insats denna första dag. vid sidn av kammarens aktiviteter hann jag få iväg pressmeddelande, göra mitt första inlägg vid gruppens sammanträde och kort sagt ta plats i parlamentet. Inlägget handlade om några tilläg jag ville få med i det brev som ALDE skriver till Barroso om de prioriteringar vi vill se under hans förnyade ordförandeskap.
Detta känns väldigt bra!

Hektiska dagar!

Söndag- tisdag ägnades åt diverse aktiviteter under Almedalsveckan. Tisdag- onsdag i Bryssel för mitt allra första gruppmöte med ALDE- gruppen. Vi är parlamentets tredje största grupp med 84 medlemmar. De jag hann tala med var väldigt trevliga och tillmötesgående.

Vi valde en ny orförande efter Graham Watson: Guy Verhofstadt heter han och är en av parlamentets allra mest erfarna politiker. Han har varit premiärminister i Belgien i nio år bland annat. Verkar ha humor och vara rätt kul dessutom. Inte särskilt gammal heller.

Knäckfrågan just nu i gruppen handlar om kommissionens ordförande, Barroso. Ska vi tillstyrka att han får ett förnyat förordnande eller ej? Om ja, ska det ske nu, i juli eller i september? Tankarna gick i olika riktningar, milt sagt, bland de många som uttalade síg. Klokast var så klart Olle Schmidt, som underströk betydelsen av en stark ordförande, inte minst nu när vi innehar ordförandeskapet och så många stora frågor står på spel. Vi måste vara tydliga med att vi behöver en avsiktsförklaring från Barroso, han måste leverera en lista med förslag på vad han vill åstadkomma under de kommande fem åren, avgörande och viktiga år för EU.

För oss är det självklart att förorda ett tidigt beslut, allt annat kommer att sinka ordförandeskapets beslutsmässighet. Viktiga frågor ska avgöras.
Idag har Reinfeldt talat om inriktningen:
* Åtgärder för att klara av den ekonomiska och finansiella krisen
* Klimatfrågan
* Tryggheten i Europa, rättsligt/polisiärt samarbete
* Östersjöstrategi för en grön Östersjöregion och ett blått hav
* Utvidgningsprocessen intensifieras

Allt detta bryr sig människor om. Därför känner jag stor tillfredsställelse just nu.

Naturligtvis handlar det också om att stärka den inre marknaden, att bekämpa protektionistiska strömningar, att arbeta för social säkerhet och utveckling och att ha höga mål för miljön och klimatpolitiken.

Nu tar jag bloggledigt och sticker till New York! Vi hörs efter att jag installerats som MEP i Strasbourg den 14 juli.

Piratfartyg med märklig besättning

De svenska priaterna under kapten Christian Engströms ledning har hissat flagg.
Att piraterna väljer att segla med de gröna och inte med oss liberaler i EU-parlamentet känns illavarslande. Jag tror att de begår ett misstag.

Beslutet kan visa sig ödesdigert. Nu hävdar piraterna att de gröna har påvisat det starkaste intresset för integritetsfrågor. Må så vara, men man glömmer att liberaler stått upp för just integritet och yttrandefrihet i mer än hundrafemtio år.

Nog misstänker jag att den gröna gruppen i parlamentet inrymmer en och annan ganska så teknikfientlig individ, sådana som "lever nära naturen", står nära sådana filosofiska riktningar som väljer bort teknik - var blir det då av friheten på internet?

Med oss i den liberala gruppen ALDE, den tredje största i parlamentet, hade piraternas chanser till inflytande blivit så mycket större. Och själv hade jag glatt mig åt att få samarbeta med Christian. Nu blir det inte så, möjligen om vi hamnar i samma utskott vad det lider. Trist.

Genrep inför Almedalen

Något ovanligt är det allt att hålla genrep inför Almedalen men jag ska tillsammans med sex andra kvinnliga politiker läsa en otroligt viktig text som baseras på intervjuer med sju kvinnorättskämpar från olika delar av världen. Läsningen arrangeras av Riksteatern tillsammans med UNDP och är en av flera i en turné för att uppmärksamma de många tysta berättelser som flera starka personer bär på runt om i världen.

Jag har fått äran att läsa Mu Sochuas otroliga berättelse. Hon kommer från Kambodja och tvingades i exil vid 18 års ålder då Röda khmererna tog över. Hon har sedan hon återvänt till sitt hemland jobbat oförtröttligt för mänskliga rättigheter och särskilt för kvinnors rättigheter och emot trafficking.

Hon säger i texten: "När folk säger hur kan du vakna varje morgon och fortfarande göra detta efter 25 år? Då säger jag att man måste fortsätta till dess att människor som inte har någotn röst har fått det."

Det är en otroligt stark text som vi kommer att framföra på Länsteatern på måndag kl. 11.15 i Almedalen och jag rekommenderar alla som kan att komma dit!

Läs mer om Seven här och här.

Värna de svenska kulturinstitutionerna utomlands

Svenska UD tvingas nu till besparingar och mycket oroväckande ser det ut att vara de svenska kulturinstitutionerna utomlands, Centre Culturel Suédois och generalkonsulatet i New York, som det ska sparas in på och som därmed tvingas att stänga.

I kristider är det ofta kulturen som det ska sparas in på men i den globaliserade värld som vi idag lever i, är detta fel väg att gå. Det är kortsiktigt att spara på kultur, sådana besparingar blir dyra för samhället i längden. Kulturen och dess olika uttryck är det som kan förena olika nationaliteter, religioner, kön och generationer och som kan stärka den sociala sammanhållningen. När kulturen marginaliseras vittnar det om ett samhälle i förfall.

Det är oerhört viktigt att vi upprätthåller bilden av Sverige som en kulturnation och då är det inte trovärdigt att vi lägger ner dessa viktiga institutioner. De tjänar som viktiga platser för kulturella möten och bidrar till att andra nationaliteter får upp ögonen för vad Sverige har att erbjuda.

Vi har helt enkelt inte råd med dessa besparingar.

Läs Olle Wästbergs debattartikel i svd

Avslut ger förutsättningar för ny början

I onsdags avslutade jag mina sju år som riksdagsledamot. Det kändes bra, fast också lite vemodigt. TV4 Uppland följde med mig denna händelserika dag, då folkpartiets nya forsknings-och högskoleminister Tobias Krantz utsågs och fem riksdagsledamöter avtackades av talmannen. Nedan en del av hans avslutningstal.

Folkpartiets Cecilia Wikström kom in vid valet 2002. Hon har hela sin ledamotstid varit verksam i kulturutskottet, denna valperiod som vice ordförande. För Cecilia står bildningsfrågorna i fokus och hon har värnat om allas tillgång till vårt kulturella och litterära arv. Genom förslaget om en litterär kanon väckte hon en intensiv debatt om litteraturens ställning som gjorde henne känd i en bredare krets.

Mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är viktiga frågor för Cecilia, där hon bland annat drivit frågor om skydd för förföljda minoriteter och hotade författare.

Hon har varit ordförande för riksdagens SRHR-grupp - sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter – som driver frågor om HIV/aids-prevention och preventivmedel.

Cecilia är en färgstark ledamot som på många sätt bidragit till en god stämning i riksdagsarbetet. Som präst har hon också varit något av folkpartigruppens själasörjare – hon har vigt ledamöter, döpt deras barn och begravt anhöriga.

Nu får hon ta dessa färdigheter med sig i sin nya roll som Europaparlamentariker.
På riksdagens vägnar vill jag tacka Lars Leijonborg, Alf Svensson, Pär Nuder, Jeppe Johnsson, Marita Ulvskog och Cecilia Wikström för deras mångåriga insatser i riksdagen.
--------------------------
Jag kan bara tillägga att den dräkt jag bar, och fick många komplimanger för, var den italienska Marelladräkt jag köpte när jag skulle installeras som ledamot 2002! Kul att så många fortfarande tycker att den är snygg. Och extra stiligt blev det med den "evighetsblomma" som jag fick i present av Camilla när kampanjen var över och segern ett faktum. Mode är kul. Önskar att jag någon gång får tillfälle att tala med Barbro Hedberg på DN om det.

Kvalitet lönar sig i längden försöker jag säga till mig själv, särskilt nu när jag köpt en väldigt elegant klänning och kavaj av märket Armani som jag ska bära vid inträdet i EP i Strasbourg den 14 juli.
God hjälp att välja vackert får jag av mina goda vänner på Jaber.

The future

"The future starts today, not tomorrow". John Paul II

Ett formellt bevis...

...på att jag valts till EP kom från Valmyndigheten i fredags. Nu ligger det vackra pappret framme och jag tittar på det lite då och då. Det pryds av en EU-flagga och börjar: Cecilia Wikström. Ni har denna dag valts in i Europaparlamentet....

Nu tänker jag en del på utskottsplaceringar, höstens schema, vilka personer jag ska samarbeta med, både vår grupp: Olle, Marit och jag och de två personer som ska rekryteras för att arbeta med mig. Inser att jag kommer att tvingas revidera sommarens planer, dock inte ändra den resa som jag lovat killarna och som redan är betald. Oavsett vad man har att göra måste man ge utrymme för Livet, det mångfasetterade, också.

Det känns onekligen skönt att lämna en del internt tjuv- och rackarspel åt sitt öde.
Jag vill inte komma bort från svensk inrikespolitik. Jag tänker försöka jobba på ett sådant sätt att EP blir relevant och intressant för fler här hemma. Det innebär en ny arena. Vi måste öva oss att tala om att i Sverige väljer vi till fyra politiska nivåer: kommun, landsting/region, riksdagen och Europaparlamentet. Önskar att jag har tillräcklig färdighet att göra detta tydligt så att EP kommer högre upp på dagordningen också medialt här hemma.

Innan jag lämnar riksdagen finns det dock ett och annat att reda ut.

Jag har svårt att stå ut och gå vidare när det finns sådant som aldrig kom att klaras upp utan sopades under mattan. Ibland tror jag att det är en egenskap som gör det politiska livet så mycket svårare.

Ändå vill jag inte bli okänslig eller låta mig förhärdas.

Dröm

När jag slumrade till på tåget hem drömde jag att jag var i min barndoms Tornedalen igen. Det enda som hördes var mormors väggklockas tickande och myggens envetna surrande. Jag gick omkring i bardomens landskap och kände på allt, tog in rum efter rum och gick ut på gårdsplanen. Inte en enda människa syntes till. Min resväska stod packad utanför garagedörren med riksdagens adresslapp på.

Jag frös lite. Samlade ihop mina ytterkläder och tog på mig en schal. Då hörde jag en tyst sång långt bortifrån. Det var en sång som mormor brukade sjunga: vandringsmannen ständig längtar.
Mer än de orden minns jag inte, men melodin fortsatte. Samtidigt kom det hammarslag från morfars uthus, som ett tecken på att han var där, alldeles i närheten, av mig, som alltid i färd med att ordna med någonting praktiskt.
Känslan var trygg och varm, men jag var främmande, som om ingen riktigt väntade sig att jag skulle vara där.

Från ingenstans dök det upp en bil. Den saktade in. Jag tog mina väskor och steg in och bilen körde iväg. Plötsligt vaknade jag av att tåget stannade vid Knivsta station. Min telefon ringde. Min yngste son som bad om att hans två kompisar ska få sova över i natt. Det är klart de får.

Livet är gemenskap. Allt finns bevarat.

Förlorat vad II

Jag höll nästan på att glömma att jag slagit vad med Thomas Östros om valutgången.
Han kom till vår gemensamma vallokal tillsammans med sin fru i söndags. När han kom ut sa han att han kunde slå vad om att jag skulle komma in. Då sa jag: om jag inte kommer in bjuder du på champagne, om jag kommer in bjuder jag dig.
Jag väntar tills solen och värmen återvänder, då ska jag bjuda på riktigt gott bubbel i trädgården!

Mot nya uppgifter

Kryssen är räknade. Sjutton och ett halvt tusen människor valde fp:s valsedel och kryssade mig. Det innebar att jag förlorade ett vad mot min kampanjledare Camilla Hansson. Det gjorde jag gärna! Jag tippade att mina kryss skulle bli ungefär som i riksdagsvalet 2006 när jag personvaldes in i riksdagen av väljarna i Uppsala län, alltså ca 5000. Camilla kom närmare med sin gissning om tio tusen. Som sagt, jag förlorade med glädje! Vi drack champagne efter jobbet idag och åt en god middag därefter.

Nu kan jag inte annat än andas djupt och förstå att jag är folkvald till Europaparlamentet som en av arton svenska ledamöter.

Idag har jag sagt upp mig. Det har även Alf Svensson och Marita Ulvskog gjort. Undrar om de också kände ett styng av vemod? Det gjorde jag i alla fall. Men livet ställer oss inför nya uppgifter. Väljarna har talat. Jag är näst mest populär i folkpartilandet efter Marit Paulsen. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig!
Tack alla ni som tror på mig. Jag kommer att göra mitt allra bästa.

Politik är förtroende

Politiskt arbete är att lyssna mer än att tala. Att låta visioner och bilder leda arbetet och att använda tiden som ges på bästa sätt.
Det slog mig idag att jag inte längre är ny i politiken. Det är en plötslig insikt. Mitt yrke är prästens. Kanske kan jag också kalla mig författare efter att mina egna två böcker publicerats och jag medverkat i sju-åtta böcker tillsammans med andra. I flera år kände jag att mig som en politikens gäst. Men nu är jag, efter sju år som riksdagsledamot,ganska erfaren och under den här valrörelsen har jag fått känna att jag i hög grad är tillhörig den liberala rörelsen folkpartiet. Jag är inte utanför utan en av dem som har till uppgift att uttolka hur liberlismen ska uttolkas i vår tid, i våra livsbetingelser.

Vid ett stort antal besök, från Gällivare i norr till Lund i söder, har jag mött en stor värme och en uppriktighet i välkomnandet som jag känner mig rörd och tacksam över. Man har tagit emot mig med förväntan och i glädje. Nu är jag inte längre gäst i politiken, den har blivit min hemmamark. Jag har lärt mig hantverket, även om det fortfarande finns väldigt mycket kvar att lära.

Några människor har under årens lopp sagt att jag är en främmande fågel i politiken.Jag är prästen som bytte predikstolen mot talarstolen. Det som få vet är att jag hela tiden alltid gett min gamla församling min ideellla tid och alltid haft en stark känsla av tillhörighet i församlingens liv.

Om jag är en politiker av annat slag vet jag inte. Det kan vara sant, det får andra avgöra.
Det jag vet nu, efter att ha klarat av en intensiv valrörelse, är att jag i allt jag gör bärs av mina visioner och värderingar. I den här valrörelsen har det fått framstå tydligt och det är jag glad över. Min vision handlar om att vara med om att forma framtidens Europa som är stabilt grundat i värderingar: i en varaktig fred, alla människors lika värde där sexslaveriet är ett misslyckande som måste få ett slut, ett Europa där alla, även minorieteterna i de olika länderna kommer till tals, där det står var och en fritt att tala, tro, tvivla och publicera sig fritt och där vår gemensamma historia alltsedan antikens dagar är känd och betydelsebärande för flertalet av EU:s medborgare.

Jag ser bilderna framträda, bilderna av nästa generations ungdomar som är lika mycket svenskar som européer. Jag tror att mina egna söner hör till denna generation. De har ett mycket större hem än jag och mina generationskamrater har eller någondsin har haft.

Ibland blir jag så trött på att politiken reduceras till ett sätt att diskutera budgetposter, hur man flyttar pengar från ett till ett annat ställe. Den här valrörelsen har för min del varit något helt annat. Jag har helt fokuserat på framtidsfrågorna, på värden och värderingar, talat om gemensamma lösningar på gemensamma problem. Om människosyn och demokratifrågor. Dessa stora frihetsfrågor har givit upphov till viktiga diskussioner med dem jag mött, diskusssioner om Europa, om friheterna, om framtiden och utmaningarna som vi står inför och måste lösa tillsammans. Jag vill att vi ska vara med i Europas innersta kärna, i tider av medgång och i tider av motgång. Ta ansvar, inte flyta med strömmen när det går bra och välja att stå utanför när problemen möter.

Det som slår mig nu, när bara timmar återstår, är att politik är förtroende, något man får som en gåva men aldrig kan tillskansa sig, förvärva eller köpa. Jag är oändligt tacksam för det förtroende som visats mig, dels genom att valberedningen utsåg mig till en av tre huvudkandidater i detta EP-val, dels genom det förtroende som visats mig under den långa resan genom vårt land. Många har hört av sig via mail med frågor och synpunkter. För det vill jag tacka. Jag bär era möten, våra samtal och den uppriktiga tonen i telefonsamtal och mailkorrespondens med mig som en hemlig skatt som berikat mig mycket.

Många tror eller förutsätter att jag är trött nu. Det är jag inte. Jag vilar i ett lugn och i tillit. Jag vet att jag kan komma till nytta både i riksdagen, i EU-parlamentet och i andra sammanhang. Ingenting står på spel. Hur det än går har det varit en fin och givande tid denna vår. Camilla Hansson och Anna Prucha har varit helt underbara att arbeta med. De har verkligen slitit! Men kul har det varit.

Det vore roligt att få vara med och forma Europas framtidi EP, men det är också meningsfullt att vara personvald för fp i Uppsala län. Avgörandet för min arbetsinsats ligger hos väljarna. Det känns tryggt.

I morgon är det nationaldag. Jag firar den i Gimo, Hökhuvuds kyrka, kl 10.00 med att hålla nationaldagstalet. Sedan möter jag väljarna vid valstugan i Uppsala.
På kvällen valvaka, både i Uppsala och i Stockholm. Nu är det sent och jag ska snart sova. Jag önskar mig ett högt valdeltagande i morgon.

Louise vänliga ord

Kampanjtåget tuffar på några dagar till

Igår åkte vi till Dalarnas län i strålande sol. Alla aktiviteter kändes bra och god respons från media hela vägen. Presenterade en rapport om hur vi vill förstärka Europol och Eurojust mellan två tåg på järnvägsstationen i Borlänge på väg mot Stockholm idag.

Det roligaste av allt när man är ute och valarbetar är att möta härliga, besjälade folkpartister. Så också nu. Vi bjöds på en fin kväll i Rättvik. Idag hade det sköna vädret ersatts av regn, kyla och isiga vindar när jag vaknade. Varma möten blev det ändå med avgångsklasserna i Leksands gymnasium. Vilka fina unga människor!

Måtte det gå dem väl i livet.

Nu är det sent och jag ska snart lägga mig. Har nästan tinat upp nu efter dagens totala nedkylning. Ï morgon är en annan dag.

Tanke i natten

I fredags vaknade jag i Vadstena, Birgittas stad.
En tanke som följt mig sedan dess är den Heliga Birgittas ord när hon sa:

Fred kan bara uppnås när frihet är säkrad.

Debatt mot Gudrun

Under den här valkampanjen har Liberala kvinnor anordnat en debatturné mellan mig och Gudrun Schyman.

Vi har nämligen liknande valfrågor i den här kampanjen, ex. synen på abort som en mänsklig rättighet, vi vill båda sätta stopp på den fruktansvärda sexhandeln som pågår i EU och vi vill också se en mer jämställd union. Vi har dock inte alls samma syn på hur det ska gå till. Tidigt i morse debatterade vi också i svt. Man måste spola fram en bit för att se debatten.

På fredag är den sista debatten i den här debatturnén mellan mig och Gudrun och den hålls på Pontus! Bar, Brunnsgatan 1, Stockholm kl. 18.00.

Yttrandefriheten måste säkras!

Förra året fick jag ett konkret exempel på hur grundläggande friheter kränks då jag tog initiativ till riksdagsuppropet för Roberto Saviano. Han är författare och lever under dödshot från Camorran i Italien, en maffiaorganisation som Saviano skrivit en avslöjande bok om.

Vi ser det även i Frankrike, läs mitt tidigare blogginlägg.

Nu reser jag land och rike runt i Sverige och kampanjar och var jag än kommer lyfter jag denna viktiga fråga. Tidigare i dag var jag i Tranås och träffade två journalister. De kunde berätta att även i ett litet och vackert samhälle som Tranås, där det bor knappt 19 000 invånare, har en journalist hotats till tystnad av kriminella ligor. Inte ens där är yttrandefriheten garanterad.

EU måste vara en stark röst för de stora friheterna: yttrandefriheten, pressfriheten och religionsfriheten – både innanför och utom EU:s gränser. Dessa friheter är inte givna – ens i Sverige.

Bloggduell med Wibe

Just nu duellerar jag med Sören Wibe, från Junilistan, på Europabloggen. Gå in och rösta!

En bättre värld till våra barn

Miljöfrågan är en av vår tids största utmaningar och vi måsta tackla den tillsammans i hela EU. Inget land kan på egen hand lösa klimatutmaningen eller miljöproblemen. Ensam är inte stark, ensam är bara ensam. Det är intensivt samarbete som är lösningen. Jord, luft, vatten och vind känner ju inga nationsgränser och vi är helt enkelt skyldiga att lämna efter oss en miljö som är bättre än den vi tog emot.

Jag hyser stora förhoppningar till mötet i Köpenhamn i vinter, för med Obama som president kommer även USA att skriva under ett protokoll, något som man ju inte förr kunnat räkna med. Och får vi ett bindande avtal så kommer EU att höja ambitionsnivån och sänka utsläppen av CO2 med 30 %, och därmed bli en internationell nyckelspelare.

Jag brukar tala om att Europa ska bli grönare och Östersjön blåare. Vi måste lösa problemen med utsläppen som leder till algblomning och övergödning - och det är bråttom. Vi är förvaltare av vår miljö. Vi har inte råd att inte investera i eko-smarta lösningar nu, för kommande generationer förväntar sig med all rätt att vi inte lämnar en springnota till dem, utan tar vårt ansvar nu.

Kvinnojourerna

När jag reser runt i landet vill jag gärna besöka kvinnojourerna, för de bedriver ett hjältemodigt arbete i det tysta, för människans skull. Idag gick kampanjen till Örebro län och till Karlskoga, där vi hälsade på och fick veta mycket om kvinnohusets arbete.

Ibland talar man om att det finns klyftor i samhället, att vi lever segregerat och att det finns människor i utanförskap. Visst är det så, men den djupaste avgrunden menar jag är den öppnar sig mellan de människor som lever någorlunda självständigt och fritt och de kvinnor som berövats allt, till och med tron på sig själva och tilltron till medmänniskan, av en man som man initialt trodde sig älska, men som gör det dagliga livet till ett inferno som bäst kan liknas vide ett helvete på jorden.

Detta är ett samhällsproblem som få talar om. Idag fick jag veta att i lilla Karlskoga har man i kvinnohusets verksamhet flera gånger stött på kvinnor som är offer för sexhandlare och alltså vår tids slavar- i Europa. Ännu har jag inte mött någon som inte håller med mig om att detta är ett stort misslyckande och en humanitär katastrof som vi gemensamt och med kraft måste adressera.

Delar du min vision?

Förtidsröstningen igång!

Tidigt i morse var jag tillsammans med LUF i Uppsala först ut och röstade på Stadsbiblioteket i Uppsala. Nu och fram till valet den 7 juni är förtidsröstningen igång. Här hittar du mer information om hur det går till och var din närmsta röstningslokal finns.

Ett glas av hjortronvin

Jag är så tacksam för alla hejarop och stöd jag får i min kampanj. Redan på onsdag börjar förtidsröstningen och det kommer bli några riktigt spännande veckor nu framöver.

Hör min fina vän Carl-Jan Granqvists ord på vägen.

Lycklig hora?

Visst kan det finnas en eller annan lycklig hora, men det finns många fler olyckliga!
Bloggen Oberoende socialliberal fångar hela essensen:

de flesta som säljer sex är fast i och/eller drivs av något eller några av de uttryck för självdestruktivitet; om vi accepterar premissen att för dessa innebär varje prostitutionstillfälle ett nytt övergrepp, anser jag att det är förenligt med en liberal grundsyn att förbjuda just köp, men inte försäljning, av sexuella tjänster. Min frihet slutar där dina rättigheter börjar.

Du har rätt att inte bli utsatt för övergrepp. Jag har inte rätt att utsätta dig för övergrepp. Du har frihet att göra vad du vill med din kropp, även om du väljer att vara självdestruktiv. Men jag har inte frihet göra vad jag vill med din kropp. Därför har Cecilia Wikström rätt om sexköpslagen. Och om detta är moralism, då är jag moralist.

Ingen stund är såsom denna...

...kvällens sista, tysta timma. Inga tankar länge bränna, inga stämmor mera stimma.
Vem skrev det? Svara, annars vet jag ju inte att ni kan viktiga svenska poeter.
Tips: ta med poesi till sängbordet!
Det är ju faktiskt sant: en bokälskare går aldrig ensam till sängs!

Anmäl Frankrike till Europadomstolen!

Frankrikes nationalförsamling röstade i veckan för lagen som ger en myndighet rätt att stänga av misstänkta fildelare från Internet under ett år, efter två varningar. Jerome Bourreau-Guggenheim som är en mellanchef på ett franskt tv-bolag, TF1, fick efter att ha kritiserat lagen och påpekat informations- och yttrandefriheten som en fundamental rättighet, sparken.

Detta är oerhört! I ett EU-land händer detta. Det sker också samtidigt som man i EU har lagt telecompaketet på is.

Jag hoppas att fransmännen använder sig av sina mänskliga rättigheter och anmäler Frankrike till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Debatten som kom av sig

Under bara drygt tre veckor ska det diskuteras, debatteras, skivas och pratas EU.
Det är spännande och kul. Mindre meningsfullt dock att som igår på Södertörns högskola debattera i en panel om tio personer. Debatten som kom av sig.
Jag har roligt nästan jämt. Och får man bara sova hyggligt så funkar det. Idag debattartikel i UNT som gett många uppmuntrande tillrop.Och TACK Örnsköldsvik för den fina ostbrickan! Den avåts nu ikväll i mitt mysiga kök. Det är härligt att vara hemma de kvällar det gives!
Idag har jag planerat en helg i Nice i total vila i augusti tillsammans med Karin P. Goda traditioner ska man inte bryta.

Humanism och flyktingar

Komma in i EU eller förföljas, fängslas, kanske till och med riskera att dödas?
Flyktingfrågan kommer allt närmare ett europeiskt avgörande. Nästa mandatperiod måste det nyvalda parlamentet sätta ner foten i frågan om vilka människor som ska få komma in och vilka som ska hållas utanför. Jag håller med journalisten Dag Tuvelius som menar att asylpolitiken och invandringen borde vara frågor som diskuteras nu i valtider. Men icke!

Idag är det 25 dagar kvar till valdagen. Jag har rest runt en hel del och diskuterat och debatterat i alla möjliga sammanhang och på många olika platser men frågan har inte kommit upp en enda gång. Senast jag tänkte på det var under kvällens debatt i universitetshuset i min egen stad Uppsala. Jag hade hoppats att humnanism och humanitära värden skulle bli en av frågorna åtminstone i Uppsala, som ju har en mycket speciell historia efter agerandet mot några judar under andra världskriget och det sk bollhusmötet som fortfarande kan sända rysningar efter ryggraden på de allra flesta. Så skedde inte. Debatten var trevlig och moderatorn påläst, men det blev inte värderingsfrågor som stod i fokus, vilket jag hade hoppats.

Vi glömmer lätt bort sådana människoröden som tidningarna inte skriver om och de som söker sig till EU från andra delar av världen, undan krig och förföljelse, har ingen stark röst.
Kyrkorna i hela EU lyfter fram migrationspolitiken tillsammans under parollen:
Låt främlingen få stanna! Den som varit här i åratal ska kunna känna sig trygg och inte riksera att kastas ut.

Jag önskar att vi alla stannar upp och tänker på vad det kommer att innebära om den som hjälpt en människa att ta sig in i EU beläggs med böter eller sätts i fängelse och när den båtlast med utmattade flyktingar inte får angöra en europeisk hamn, utan visas bort. Begreppet humanitet har då förlorat sin innebörd. Det är vår gemensamma framtid i Europa som står på spel. Också därför hoppas jag att människor kommer att rösta den 7 juni. Europaparlamentets politik måste kännetecknas av humanitet. Politiken går att påverka. Vi har en gemensam framtid. Vi måste våga hoppas och agera utifrån våra värderingar.

Norrbotten t&r

Vårt land är långt och rikt på upplevelser. Jag känner att det är ett stort privilegium att få möta spännade, trevliga, kunniga människor rumt om i landet under kampanjen. Alla har ni givit intressanta synpunkter, inspirerat till nya uppgifter och lämnat bestående intryck och kunskaper. Den som gör en resa har mycket att berätta, men det hinner jag inte eftersom jag jobbar så hårt.

Tack vill jag nu framföra till er vi mötte i Gällivare, Kalix och Luleå under torsdag- fredag. Tack kära Ingrid, Nisse., Kerstin och Agnar för att jag fick känna hemkomstens glädje i Kalix.

Idag startade fp:s kampanj officiellt. Marit, Olle och jag framträdde, partiledaren talade under ett kul event på Hasselbacken på Djurgården. För mig särskilt kul att möta nya vänner i fp som jag inte kände så väl förut.

On tour

Jag är mest ute och reser i dessa dagar. Lyckligtvis tillsammans med min pressekreterare Camilla Hansson. Mitt tredje budskap är att EU borde vara bildningens självklara hemvist. Vi möter stort intresse, en enorm värme och entusiasm kring både kampanjen och Europa. Mina frågor tas väl emot. Detta innebär att jag inte bloggar så ofta, för min riksdagstelefon är så omodern att det inte funkar att blogga från den. Hoppas ni ursäktar att inläggen inte duggar så tätt!
Jag försöker göra ett jobb i kampanjen som ni alla förhoppningsvis ska gilla.

Liberala kontrahenter...

...är Alexander Bard och jag. Ikväll möts vi till debatt om prostitution och sexköpslagen i Kvällsöppet med Ekdahl. Viktigt men obehagligt!

Tjeckien, JA!

En stor seger har vunnits idag. Tjeckien har sagt ja till fördraget. Seger för Europa, framgång för ordförandeskapet. För mig signalerar det att Monnets och Scheumanns tankar för alltid har vunnit över Stalins!

Pressfrihetsdagen

Pressfrihetsdagen har kommit till tack vare UNESCO, i vars svenska råd jag sitter.

Idag har Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea, världens kanske mest ofria land, i 2779 dagar. Jag fattar inte hur UD fortfarande kan med att hänvisa till den tysta diplomatin. Isaak utsätts för större och större påfrestningar, hans familj i Göteborg likaså. Dessutom är han allvarligt sjuk. Att rädda en svensk medborgare borde prioriteras. Ännu har bildt inte rest till Eritrea för att förhandla. Den tysta dioplomatin har inte fungerat, punkt slut. Nu krävs det mer. Leverera, Bildt!

Den största oförrätten mot en medmänniska är just tystnaden. "Det är inte de ondas ondska, utan de godas tystnad som är farligast" sa Martin Luther King som bekant.

Runt om i världen hotas, fängslas, torteras och dödas skrivande och rapporterande journalister när de försöker att göra sitt jobb. De länder som är farligast är Ryssland, Mexiko, Barslilien och Indien. Men även i EU:s länder hotas journasliter. Kom ihåg att det sker också i Sverige. Det var inte länge sedan Nerikes Allehandas chefredaktör hotades till livet. Hur det ser ut i Berlusconis Italien vet vi också.

Bloggare lever också farligt, i alla fall om de verkar i Egypten, Kina eller Iran.
Det är därför fantastiskt att regeringen satsar 100 Mkr i inom befintlig biståndsbudget för att stötta demokratirörelser och stärka yttrandefriheten i totalitära länder. Fria medier är viktiga för att ge allmänheten motbilder till diktatorernas budskap.

Liberalism over there

Dagens ledare i Unt signerad en klok man, Håkan Holmberg, är mycket intressant.
Idag skriver han om Alan Wolfe, en av USA:s mest internationellt uppmärksammade statsvetare och politiska kolumnister.

Både rättvisa och personligt ansvar har alltid betonats i liberala politiska program. Det kan betyda både en skola för alla och rätten för den enskilde att själv välja utbildning och yrke, både fri företagsamhet och människors möjligheter att kunna göra sig gällande på marknaden.

Viktigt blir då att lyfta fram hur besluten fattas, med respekt för medborgerliga rättigheter och med betoning på att lagar och regler ska gälla lika för alla.

Livshållningen för en liberal präglas av generositet och vidsyn. En kristen som hävdar att religionsfriheten gäller också muslimer och hinduer är mer liberal än en ateist som anser att all religion bör motarbetas. En högerpolitiker som avvisar välfärdsstaten men samtidigt bidrar till frivilligt socialt arbete är mer liberal än en motståndare som vägrar att stödja insamlingsverksamhet med motivet att staten ska lösa alla sociala problem.

Wolfe visar att den liberala idétraditionen har en inre kontinuitet från klassiker som Locke, Kant, Smith och Constant till modern social-
liberalism, även om synen på statens roll har förändrats. Ibland önskar jag att dygnet hade fler timmar så jag hann läsa mer!

EU:s största misslyckande

Utan tvekan är människohandeln EU:s största tillkortakommande. Jag har satt mig in i kolonialismens slavhandel, som pågick alltsedan portugiserna lärde sig att använda sig av slavar i takt med att de reste i Afrika, där slavar handlades med, egentligen sedan faraonisk tid. Portugiserna köpte slavar av afrikanska slavhandlare. Slavarna sattes i arbete i deras nya kolonier, framförallt i sockerplantager. Handelsmönstret mellan Europa, Afrika och Amerika kallas triangelhandeln. Det avskaffandes vid 1800-talets mitt, men fram till dess kunde alltså människor köpas och säljas över hela världen.

Efter slaveriets formella upphörande fortsätter ännu idag alltså slavliknande förhållanden som barnarbete och trafficking att vara ett gigantiskt internationellt problem. Jag menar att det är en skamfläck för EU att inte ha klarat av att bekämpa detta, som man klarade av att förbjuda i USA 1808 och att kapa definitivt 1865.

Vi svenskar har när det gäller slavhandeln en grumlig historia. Gustav III gav Västindiska kompaniet rättighet att köpa slavar i Västafrika och använda den då svenska kolonin, min paradisö Saint-Barthélemy där en av mina bästa vänner bor, som tullfri hamn. Tusentals slavar förvarades periodvis i särskilda slavbodar på Saint-Barthélemy i väntan på export. Sveriges andel av handeln var dock liten. Andelen slavtransporter som utfördes av Sverige är så liten att den inte redovisas separat i forskningsprojektets egna sammanställningar över den transatlantiska slavhandeln.

Nu är det hög tid att bilda opinion för att en gång för alla sätta punkt för det, och ändå tog jag med fasa del av Rapports nyhet sista april:

Med hot, våld och andra påtryckningar tvingades en 17-åriga flicka till sex med uppemot 500 män. Ett par från Stockholm riskerar nu minst två års fängelse för koppleri, skriver Metro.
Flickan, som ursprungligen kommer från Estland, tvingades prostituera sig från det att hon var 17 och fem år framåt. Det åtalade Stockholmsparet misstänks ha haft hand om minst en handfull prostituerade, men nekar till anklagelserna om grovt koppleri.

Detta är om något vår tids slaveri och en skamfläck för oss alla. Sånt här kan fortfarande hända, därför att kvinnor ses som objekt som man kan handla med och tjäna pengar på. Det borde förpassas till historiens mörka skrymslen.

GLAD VÅR!

Eftersom flera önskat ta del av talet igår så kommer det här. GLAD VÅR!

Tal i Gamla Uppsala sista april 2009

Idag firar vi uppsalabor den mest upsaliensiska dagen av alla: sista april, dagen som i övriga Sverige kallas Valborgsmässoafton. Vi firar från morgon till kväll-och kanske också natt- denna dag. Och vad är det vi firar?

Barnen kanske firar att fotbollsplanerna på nytt går att spela på och att det är härligt att cykla igen, studenterna firar att terminen börjar närma sig sitt slut, att de flesta av årets tentamina är avklarade, vi medelålders firar att ljuset återvänt och att våren är här. Brytningstiden mellan vinter och vår är lika förunderlig varje år- men på många sätt också smärtsam.
Vem av oss förknippar inte vårens ankomst med uppsalastudenten och poeten Karin Boyes dikt
”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger."

Våren skildras av så gott som alla poeter. Det är svårt att hålla ett tal till våren utan att citera den här strofen, kanske skulle det rent av vara ett tjänstefel att hålla ett vårtal i Uppsala utan att på något sätt låta den finnas med. Härom dagen berättade en student för mig att det är den enda dikt han minns från sin skoltid, kanske för han läste den i en brytningstid i livet, för att den var lätt att då ta till sig. Brytningstider kan vara svåra och göra ont.

Kontrasterna blir tydliga så här års. Skillnaden mellan vinter och vår är dramatisk. Plötsligt måste snö, is och kyla vika undan och ge plats för grönt gräs, ljumma vindar och nyutslagna träd och blommor. Visst gör det ont när förändringar sker. Men ännu mer ont gör det när förhoppningar brister, en smärta som de allra flesta av oss tvingas utstå under livet.

Varför? Kanske för att smärtan visar oss hur bräckligt livet är. Och ur mörkret och skuggorna växer en ny insikt: att livet är skört. Men precis som solen döljer sig under vintern men ändå finns där, långt borta, får vi komma ihåg att ljuset finns, dolt förvisso, men hoppet om ljuset bär oss svenskar under en lång och tung vinter. Det vilar ett ljus också i mörkret. Och vi vet att våren och ljuset kommer tillbaka, den sista april om inte förr.

Men nu har vintern övergått till vår och snart blir det sommar. Nu blommar de uppländska ängarna och trädgårdarna och jag tänker på att allt som lever och växer en gång har börjat i mörkret djupt nere i jorden. Blommorna på marken, syrenerna, de stora ekarna. Och på samma sätt kan också ur de mörkaste dagarna växa ett nytt ljus, ett nytt medvetande som inte är likt det som vi hade förut, precis som våren kommer efter en kall och mörk vinter.

T.S. Eliot skriver i Det öde landet, i Karin Boyes översättning:
April är den grymmaste månaden, den driver syrener ur den döda marken, Blandar stela rötter med vårregn…
sommaren överraskade oss, kom med en regnskur;
vi väntade i kolonnaden, gick sen vidare i solskenet.
Idag firar vi att vintern och mörkret gett vika för sommaren och ljuset, att vi får gå vidare in i solskenet.
Nu firar vi våren i stolthet och glädje och manifesterar detta i Gamla Uppsala, en historisk plats och ursprunget för mycket av vår svenska identitet. En gång tänder i dessa bygder eldar innan djuren skulle föras ut på bete för sommaren. Man tände eldar för att skrämma bort rovdjur som kunde hota boskapen. Nu brinner våra eldar för att skrämma bort vintern och manskörer sjunger runt om i vårt land att vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö, Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö. Flaggan vajar över städer och byar, offentliga byggnader och stadsbussarna i Uppsala denna dag, som ju också råkar vara kungens födelsedag. Flaggan betyder högtid, och visst är det väl en högtid att våren nu är här!
När vi firar sista april i Gamla Uppsala firar vi den i stolthet över den hembygd som är vår här i Uppland. Vi känner tacksamhet och glädje över vårt hem på jorden och över den frihet och den fred som varit vår i precis 200 år i år.
Vi får tänka i tacksamhet på vårt land och den situation som är vår när vi vet att andra länder och folk runt om i världen bara kan drömma om vår frihet att forma framtiden, friheten att tänka, tala och handla som vi vill.
Det är i tacksamhet som jag tänker på detta, jag som ofta genom mitt arbete förs till länder och folk runt om i världen som bara kan drömma om att ha vår demokrati och vår frihet.

Här där vi nu står har genom århundradena människor från vår hembygd samlats för att fira våren. Hit har de kommit med sina känslor av glädje och sorg, men också med sin tacksamhet och sitt hopp, precis som vi idag. Vi är på historisk mark, men vi bär var och en vår historia - och vår uppgift är att dela våra berättelser med varandra, alla vi som har den gemensamma uppgiften att skapa en framtid som bärs av hopp: för oss själva, vår hembygd här i Uppsala och i vårt land Sverige.

Sista april i Uppsala

Nu när jag är medelålders(!) fortsätter jag mitt firande som jag alltid gjort:
Champagnefrukost kl 9.00. I år var vi tolv personer som åt tillsammans. Solen sken och det var underbart att sitta ute i min lilla trädgård som går under namnet Frimärket.

Därefter intogs lunch hos Staffan Meurling i hans vackra hem nedanför Carolina Rediviva. Jag gick dit tillsammans med Karin och vi mötte många goda vänner
och flera nya trevliga bekantskaper, till exempel Luxemburgs ambassadör, som jag talade mycket med. Bland annat berättade han om hur lyckat det är i hans hemland att ha samma valdag för val till det nationella parlamentet och till Europaparlamentet. Detta skapar naturligtvis en större legitimitet för och närhet till EU-frågorna, samtidigt som man ju inte behöver mobilisera medborgarna att delta i två val. Det finns onekligen många fördelar, inte minst mycket pengar att spara på en sådan reform.

Efter lunchen gick jag för femtonde gången i ordningen till mottagningen på univerisitetsbiblioteket för att höra årets bästa och mest underhållande tal av överbibliotekarien Ulf Göransson, hälsa på och pussas på av alla kändisar och makthavare samt bli intervjuad av radio Upplands utsända i samband med mösspåtagningen kl 15.00, varefter jag gick hem för att slipa på mitt tal inför kvällen ute i Gamla Uppsala.

Uppsala universitets styrelse

Igår sammanträdde konsistoriet, alltså styrelsen, för Uppsala univeristet. Sedan fem, sex år är jag ledamot av detta konsistorium. Det är en för mig viktig uppgift som jag försöker att prioritera framför andra åtaganden. Men skulle nästan kunna säga att det är en kär uppgift att under en tid av livet få vara med och ta ansvar och skapa framtid för univeristetet. Eftersom jag studerade i Uppsala så känner jag naturligtvis extra starkt för just Uppsala univeristet.

Igår gick jag med lite darr i knävecken till sammanträdet.
Jag visste ju att den så kallade Frihetsutredningen, alltså den utredning som handlar om autonomi och som letts av Daniel Tarschys, en person som jag verkligen högaktar, men vars utredning jag förstått att vi i konsistoriet var ganska splittrade inför. Så inträffade miraklet: vi gick in i diskussionen med diametralt olika ståndpunkter och jag tänkte pessimistiskt att sammanträdet aldrig skulle ta slut och att alla skulle bli ovänner med alla. Så skedde icke alls!
Tack vare vår fantastiske ordförande, Hans Dalborg, så enades vi på ett förträffligt sätt. vi skriver om yttrandet och vi bidrog så gott som alla i den processen med olika tankar och formuleringar.

Sånt kan bara hända om den som sitter ordförande leder diskussionen med en järnhand i en silkeshandske. Den formuleringen tillskrev Carl B Hamilton mig efter att jag suttit ordförande för ett knepigt utskott, men mot allas farhågor lyckades sy ihop betänkandet. Hans är den skickligaste och trevligaste ordförande man kan önska sig. Jag lär mig så mycket av honom varje gång vi sammanträder. Faktum är att jag, som ju tvingas utstå väldigt många sammanträden, aldrig har mött någon som besitter den skicklighet som Hans uppvisar. Dessutom är han en rekordtrevlig och kul man att tala med. Glimten i ögat är alldeles unik.

Moviestar

En film, 1 minut och 20 sekunder lång, har spelats in idag. Jag gillade att på nytt läsa manus och ta regi. Känner mig aningen ringrostig, men känslan i att som skådespelare gestalta ett budskap kommer jag nog aldrig riktigt ifrån.
Och jag gillar att känna att också detta är en del av mig.



Inspelningen gjordes i café Panorama högst upp i Kulturhuset med trafiken myllrande utanför. Jag tror att filmen blev rätt ok, givet de förutsättningar som fanns. Kvällen fick mina söner tillbringa i varandras sällskap. Det är tur att de är stora nu, min äldste är ju sjutton och kan ta hand om sin lillebror. Det är jag som är en hönsmamma, måste lära mig tro att de klarar sig utan mig ibland. Själv gick jag på en fantastisk biopremiär tillsammans med en god vän. SF sände La Traviata från La Scala operan i Milano på skandia på Drottninggatan. Skvallerpressen var där och avfyrade en och annan blixt.

Folkmordet 1915

Tänk att släktingar och efterlevande till de uppemot 2 miljoner människor som så brutalt dödades av turkarna under det första världskriget aldrig fått ett officiellt erkännande av vare sig Turkiet eller mängder av andra länder, däribland Sverige. Det är oerhört att sanningen inte ska erkännas, för samstämmigheten bland historiska forskare är entydig. Det var ett folkmord. Och nog är det snurrigt att regeringen å ena sidan ger Forum för levande historia ett uppdrag som vid sidan av att upplysa om nazismens och kommunismens brott mot mänskilgheten även innefattar att berätta om det armeniska folkmordet, å andra sidan vägrar samma regering att erkänna detta folkmord officiellt! Efter att i åratal ha krävt av sossarna att verka för att sanningen kommer fram har jag ställt en skriftlig fråga till Carl Bildt. Ser fram mot svaret.

Göteborg, Sveriges framsida....

...visade sig från sin allra bästa sida igår när jag var där för ett möte med liberala kvinnor och en debatt i regi av Kvinnolobbyn. Kul att träffa alla entusiastiska liberala kvinnor. Jag är omåttligt stolt att få vara deras kandidat i EP-valet. Tänk att få företräda alla dessa smarta kvinnor!

krisens blodtörst

Det är intressant att läsa att konsumtionen avtar. Folk handlar i krisens dagar mindre och mindre av allt utom blodpudding.
Alla shopoholics har kanske drabbats av kollektiv blodtörst?

Kampanjstart

När mina medarbetare och jag igår lämnade Norrlands nation var vi trötta men glada. Kampanjstarten blev en höjdpunkt och en fest där värderingarna och framtidsvisionerna för Europa stod i centrum. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka alla underbara musiker som kom och gjorde kvällen just till en demokratins festkväll.
Just nu säger jag bara TACK av hela mitt hjärta till Eurokids som rappade med texter som handlade om mitt politiska budskap, Läderkeps som spelade liberala låtar, riksspelmännen som är unga häftiga tjejer: Erika Lindgren och Anna Nylén som spred en enorm glädje och kraft med sin underbara folkmusik,Birgitta Ohlsson och Karin Pilsäter som talade så man fick tårar i ögonen. Sist på kvällen kom stråkkvarteteten Kalle Eriksson, Björn Edlund, Chizu Koga Sandström och Henrik Malmberg och spelade Mozart. Själv höll jag mitt linjetal och talade om värderingarna och framtiden utifrån olika exempel och bilder på en powerpoint. Jag tror inte att det hör till vanligheterna att folk blir berörda av en politikers tal, men igår var det otvetydligt så. Gensvaret är stort och det gläder mig mycket.

När hände allt detta på ett folkpartimöte senast? Vår kampanj ÄR annorlunda, vilket både Unt och TV4 konstaterat. Vore kul att be en dokumentärfilmare följa oss, för kampanjarbetet känns lite som pionjärarbete. Vi bryter ny mark.

Jag har sagt det förut om nu gör jag det igen: Camilla Hansson och Anna Prucha är lysande stjärnor! Om de inte jobbade i folkpartiet skulle de kunna vara producenter, festfixare, headhunters,eller ledare för pr-byråer. Men jag är lycklig och tacksam över att de jobbar med mig! Nu jobbar vi vidare. Det är den 7 juni som gäller.

Se fler bilder från kvällen på kampanjsidan.