måndag 23 maj 2011

Kambodja del 4

Hur sammanfattar man en veckas starka intryck i några rader på en blogg? Hur ger man ord och röst åt människor som saknar både läskunnighet och ett bärande språk? Hur ska någon här i vår välmående del av världen kunna förstå den som tvångsvräkts från sitt hem, som är obeskrivligt fattiga sedan den lilla plätt jord de haft som enda inkomstkälla brutalt tagits ifrån dem?



Under mitt besök i Kambodja mötte jag många hundra människors gemensamma berättelser och blev både upprörd, bedrövad och oändligt sorgsen över vad dessa människor tvingas utstå. Jag som har en röst och en politisk plattform utifrån vilken jag kan agera kände att jag kunde låna ut min röst till dem som ingen röst har. Det är otroligt vilket genomslag det fick att en EU-parlamentariker var på en veckas besök! Vid den avslutande presskonferensen den sista dagen var lokalen överfull av journalister och vid det podium där jag satt hade jag åtminstone tio mikrofoner uppställda framför mig.





Mitt besök var ju av icke-officiell karaktär, vilket gjorde allt så mycket lättare och gav mig en helt annan flexibilitet och frihet. Gång på gång fick jag understryka att jag uttryckte min egen personliga åsikt, talade inte för EU. Det som kändes extra fint var att representanter från både en av byarna i Koh Kong och från ett område i Phnom Penh vars hem tvångskonfiskerats för förta gången någonsin fick medias hela uppmärksamhet. De var så klart mycket nervösa och jag som satt näst intill dem såg hur de darrade när de talade inför hela medieuppbådet. Men de gjorde det otroligt bra! Och jag kände att Sochuas slutreplik i pjäsen Seven bar också mig genom dagen: " Jag måste fortsätta tills de som inte har någon röst har fått en röst."





Efter presskonferensen var mitt uppdrag slutfört. Jag sammanfattade under den långa flygresan hem mina intryck och tänkte igenom allt jag upplevt. Det har varit mycket svårt, smärtsamt och på samma gång har jag fått se så mycket glädje, så stor vilja till förändring hos människor och en kämparglöd, inte minst hos ungdomar, som verkar oändlig. Det var fantastiskt att arbeta tillsammans med Sochua och vi hade väldigt roligt tillsammans, både när vi jobbade ute på fältet och när vi umgicks mer privat.

Kambodja är ett spännande land. Vackert, rikt på kultur och kreativitet, har en fantastisk natur och det finns en stor värme och vänlighet mellan människor som jag uppskattade mycket att ta del av.

Det är när det kommer till politik som problemen tornar upp sig. Oppositionen är svag och har det ytterst svårt att fungera. CPP, det korrupta regeringspartiet, tillåter inte demokratiska spelregler, utan gör allt för att sätta krokben.
Den främste oppositionsledaren, Sam Rainsy, är i exil. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag sista dagen tillsammans med Sochua besökte partiets lokaler och jag såg hans tomma skrivbord och stol. Ingen använder rummet i den fallfärdiga lokalen, man väntar hans återkomst! Det positiva i bedrövelsen är att det är ungdomarna som frivilligt jobbar politiskt. När vi spelade in radioprogrammet för alla kambodjaner i förskingringen (tror att den finns på Sam Rainsy Party.org) träffade jag minst ett tjugotal som ger av sin tid för att göra radio, följa Sochua och andra ledande parlamentariker, skriva artiklar och annat. Imponerande!

Jag åkte hem, rik på intryck. Nu kommer det stora och viktiga arbetet att följa upp besöket med allt vad det innebär.

Videoklipp från Kambodja

Här ett videoklipp från sista dagen i Kambodja när vi besöker provinsen Koh Kong och träffar människor som förlorat sin mark. En stor del av klippet är på khmer, men även en del på engelska.



Expressen, Helsinborg Dagblad, DN.

Stärkt mandat för EUs polismyndighet

Idag publicerade Västerbottens-kuriren Cecilias artikel om ett stärkt mandat för EU:s polismyndighet, Europol. Läs artikeln här.

Aftonbladet, Gp, Borås tidning, Helsingborg Dagblad.

Kambodjaresans slut

Nu har Cecilia kommit tillbaks till Bryssel och har haft en händelserik och omtumlande tid i Kambodja. På Cecilias facebooksida kan ni läsa och se bilder från det hon varit med om. Du kan också lära känna de människor Cecilia träffade och få veta mer om vad dessa människor råkat ut för.

Kambodjansk press, som är relativt fri, rapporterade om Cecilias resa. En av artiklarna som skrevs om hennes besök kan ni läsa här.

DN, DN2, Expressen, Expressen, Gp.

tisdag 17 maj 2011

Kambodja del 3 - landgrabbing och fattigdom

Obeskrivlig dag idag.

Från Phnom Penh åkte vi i jeepar ca tre timmar genom landsbygden för att komma fram till Kompong Speu. Synen som mötte där kommer jag nog aldrig att få bort från näthinnan. På marken satt ett hundratal personer som kommit för att möta mig. Sochua kunde av hänsyn till byborna inte vara med vid detta möte, eftersom hon var rädd att de skulle kunna utsättas för repressalier från regeringspartiet och dess korrupta ledning. Repressalier är just vad den man som höll i mötet utsatts för. Han har förföljts, fängslats och behandlats fruktansvärt brutalt av regeringspartiet. Ändå hör det till historien att han var medlem av detta parti, CPP (Cambodian Peoples Party) och var ungefär "kommunstyrelsens ordförande" under flera år. Men när sockerbolagen började med sin av regeringen understödda konfiskering av fattiga människors små jordplättar, då protesterade han. Man berättade för mig hur människor från hans by stöttat honom genom att i veckor GÅ till huvudstaden för att visa honom sitt stöd! Nu mötte han mig och vi talade med alla bybor som samlats.


Oändligt sorgsna satt de där, vanmäktiga. Fråntagna allt de hade, inklusive hoppet. Det var tungt. En efter en trädde de fram och berättade sina berättelser. Några visade fram kontrakt som sockerbolagen tvingat dem att skriva under. Dessa var undertecknade med lila tumavtryck, eftersom nästan alla är analfabeter.
Flera av kvinnorna grät. De tog tag i mina händer, bad om hjälp. Så liten man känner sig - och så upprörd!


Tänk att Everything but Arms, EBA, kunde slå så fel! Detta europeiska program som var tänkt att hjälpa fattiga människor att lyfta sig ur sin fattigdom genom att underlätta deras möjlighet till utökad handel mellan Kambodja och EU. Detta skulle ske genom att lyfta av skatteplikten och avskaffa fördelningskvoterna när det gäller socker och några andra jordbruksprodukter. Det låter ju bra, men fick helt motsatt effekt!


De gigantiska sockerbolagen får nämligen koncessionsrätt av regeringen - under 99 år! När bolaget fått denna koncession kommer de till byarna, tvingar folk att acceptera och sedan sätts bulldozers in att jämna byarna med marken för att på gigantiska områden odla sockerbetor.


I nästa by vi kom till hade Sochua anslutit tillsammans med liberala Sam Rainsy-partiets lokala ledamot i parlamentet. Tillsammans talade vi med de drygt 200 personer som samlats. Berättelserna sammanfaller totalt.


Det enda som skiljer dem åt är att några i sina kontrakt fått löfte om ekonomisk kompensation, och några inte. Gemensamt för dem alla är i alla fall att ingen fått ut någon som helst ersättning.


Men detta vanvett är större än man kan föreställa sig. Dessa människor är helt beroende av sitt lilla markområde för att överleva. Det är där man i generationer odlat sitt ris, haft sina palmer, husdjur och traditionella bostäder. Det var riktigt otäckt att höra hur man på en enda dag jämnat allt detta med marken. Och vi tittade förstummade på när ett tjugotal traktorer gjorde det sista på det som vi uppfattade som en jätteåker, fullständigt kal och bara brun jord så långt ögat nådde. När jag hörde berättelsen att här levde 250 familjer tills för ett år sedan kunde jag nästan inte fatta att det var sant. Sedan åkte vi en bit bort för att se en annan by som såg ut precis som den som sockerbolaget jämnat med marken. I farten förstörde bolaget dammen och brunnen också, så nu måste man gå fem kilometer bort för att hämta vatten! När jag frågade var alla dessa nu hemlösa bybor nu lever så fick jag svaret att de bor hos släktingar i byn en liten bit bort, på andra sidan vägen, för dit har sockerbolagen ännu inte kommit med sina koncessioner som tvångsmässigt fördriver människor från hus, jordar och hem.



Inte ska EU bidra till att detta fortgår! Eländet måste få ett slut. Nog borde man ordentligt undersöka vad detta EBA program lett till och omedelbart och tills vidare avbryta det tills dess undersökningen är genomförd.

Läs mer på Mu Sochuas blogg.

DN, DN, Svd, Expressen, Expressen, Ab, Gp, Boråstidning, Hd, Hd2, DN.

Från Guantánamo till Hallonbergen

Idag publiceras i Svds nätupplaga en artikel om hur världen förändrades efter 11 september 2001. Cecilia intervjuas.

Läs artikeln här.

Debatt om massflykt och Schengens gränskontroller

Under förra sessionen i Strasbourg debatterade Cecilia med Gunnar Hökmark (m) och Anna Hedh (s) om Schengens gränskontroller som Danmark, Italien och Frankrike använt sig av nyligen. Klicka här så får ni se Svt-debatten.


DN, DN, Bt, Gp, Expressen.

måndag 16 maj 2011

Kambodja del 2 - Angkor Vat, världsarvsbesök

Besöket i Angkor Wat blev för mig oförglömligt. Jag besökte templen på det gigantiska området ungefär åtta timmar i fyrtio graders värme igår tillsammans med en guide från universitetet som på ett väldigt spännande sätt gav mig del av sin enorma sakkunskap.



Nog är det sant som Mircea Eliade skrivit:
"Överallt där människor har rest tempel har en gudom bosatt sig." Och nog kändes det stort att besöka tempel efter tempel som rests sedan Jayavarman II blivit kung 790. Att som gammal UNESCO-rådsledamot besöka ännu världsarv är så klart roligt. UNESCO gör många bra saker för kultur och utbildning runt om i världen. Själv kommer jag nog livet igenom att samla på minnen från mina världsarvsbesök runt om i världen. Angkor Vat kommer att finnas bevarat, länge.

Idag har min medarbetare Caroline och jag rest sex timmar med bil genom den kambodjanska landsbygden och tillbaka till Phnom Penh. Vi bor på ett trevligt hotell inne i stan som heter Villa Langka. Och uppkopplingen fungerar uppenbarligen denna gång!

Det ska för min del bli en tidig kväll. Jobbet med oppositionspolitikern Mu Sochua börjar i morgon bitti klockan sju! Middag och en alldeles nyinköpt bok av Siri Hustvedt: "The summer without men" efter en tidig middag är precis vad som väntar efter att jag mailat lite med killarna på kontoret i Bryssel!

Läs mer på Mu Sochuas blogg.

Gränslös sjukvård Uppsalas möjlighet

Läs Cecilias debattartikel med Ludvig Larsson i UNT. Här följer ett utdrag:

En viktig anledning till årets firande av Europa­dagen var det nya EU-direktivet om patienträttigheter som kom tidigare i år. Den nya rättsakten öppnar upp för nya och unika möjligheter för landstinget i Uppsala.

Att låta individen själv välja vårdgivare är viktigt för oss liberaler. Alliansen har infört vårdval i primärvården, som innebär att landstingen är skyldiga att låta patienten själv välja vårdgivare.

Det nya direktivet om patientrörlighet är helt klart en liberal framgång med ökade val- och behandlingsmöjligheter för EU-patienter.

Sjukvården förutsätts bli framtidens stora exportindustri och vi är övertygade om att Uppsala har väldigt goda förutsättningar att bli en framgångsrik aktör i internationaliseringen av vårdrelaterade tjänster.

Får den högspecialiserade vården ett större patientunderlag leder det till mer resurser för att bedriva avancerad vård och forskning. En ökad specialisering och konkurrens kan på så sätt leda till mindre köer och till fler nya jobb. Vi ser ljust på framtiden för Uppsala län.

lördag 14 maj 2011

14 maj i Kambodja: land-grabbing och om Europadagen

När jag skriver detta är jag i en helt annan del av världen, nämligen i Kambodja! Jag är här för att besöka min kollega och vän, Mu Sochua, som är parlamentsledamot här. Ni som minns föreställningen Seven, som jag gjort flera gånger i Sverige och som jag i December förra året satte upp i både parlamentet och på en teater i Flagey i Bryssel, minns kanske att Sochua kom och var med vid båda föreställningarna. Det var första gången vi två träffades på riktigt och det blev ett möte med en färgstark, vacker, klok och på alla sätt imponerande person. Vi kände båda att det var början på en relation som kommer att hålla över tid.

När Sochua åkte hem tackade jag henne och sa: "Hur ska jag kunna tacka dig för att du kom hit, såg bägge föreställningarna och deltog i båda samtalen efteråt?" Suchua spände ögonen i mig och sa: "Det är mycket enkelt. Du kommer till Kambodja, åker med mig till olika provinser, besöker de människor som utsätts för konfiskering av landområden, de som är fattiga, många av dem kvinnor. Du kommer och hjälper mig att tala om sexhandel, utsatthet, du hjälper mig att mobilisera ett drygt år före valet!"

Och det kan man ju inte motstå. Sochua är den mest kända oppositionspolitikern i landet, eftersom partiledaren Sam Rainsy tvingats till exil i Frankrike.

Jag har inte kunnat skriva förrän nu. Har haft problem med internetuppkoppling - fast i sanningens namn kan det vara så att jag inte riktigt lärt mig min nya dator och därför inte lyckats. Hur som helst kommer här lite spridda tankar om det som hänt under veckan.

Redan i måndags, på Europadagen, hände det något som jag gladde mig mycket åt. Det är nämligen så att jag har instiftat ett stipendium för Katedralskolan i Uppsala och den första stipendiaten offentliggjordes alltså i måndags. Joan och Suzanne, båda fantastiska lärare vid Katte, har tillsammans med rektor Hélene Lagergren utlyst en uppsatstävling bland årets tvåor på gymnasiet. Uppgiften är att skriva uppsats under rubriken "EU 2030 - en framtidsvision". Efter ett stort och omfattande arbete har juryn utsett Ingrid Stafring till pristagare. Hon ska i höst följa mig under en arbetsvecka i Bryssel. Jag ska bekosta hennes flygresa, hotell och uppehälle och ge henne så mycket av inspiration och kunskapsförmedling som jag kan. Priset blir ca 10-15.000 kronor. Det är väl ett härligt sätt att fira Europadag på!

Problemet var att när Susanne, min pressis i Sverige, och jag kom till Katte utrustade med diplom, blommor och vårt bästa humör, så möttes vi av beskedet att denna Ingrid låg hemma, sjuk!

Under rubriken laga efter läge beslutade vi oss för en annan strategi än den tänkta. Vi gick in i klassen, Rektor introducerade mig och sedan talade jag inför klassen med Ingrid med via högtalarfunktionen i en I-phone! Effekten var enastående! Klassen jublade högt när jag offentliggjorde vinnaren och sedan fick en klasskompis ta emot blommor och diplom i Ingrids ställe. På taket till Katedralskolan vajade hela dagen EU-flaggan med stjärnorna. Effektfullt och stiligt!

Innan jag reste till Strasbourg hann jag också med en TV-debatt om Nordafrika och demokrati tillsammans med bland andra Gunilla Carlsson, biståndsministern. Det blev ett fint möte med henne. Jag gillar henne väldigt mycket sedan vi arbetade tillsammans i riksdagen. Hon är en rak och tydlig person, utrustad med både gott förstånd, mycket empati och ett gott hjärta. Dessutom är hon om möjligt ännu snyggare än när vi jobbade tillsammans för flera år sedan.

Men sessionen klarades av, jag talade i plenum det sista jag gjorde i torsdags morse (se facebook-sidan), och nu är vi alltså i Kambodja http://www.blogger.com/img/blank.gifför att tillsammans med Sochua arbeta för att skapa medvetenhet på alla nivåer om den omfattande konfiskering av fattiga människors jord som den sittande regeringen tillåter, eller kanske till och med är ansvarig för. Igår kväll hade vi ett första arbetsmöte kring detta och jag måste säga att jag ryser när jag hör berättelserna om hur sockerbolag i Europa lyckas få regeringen att under parollen Anything but arms tvångmässigt ta över landområden för att odla socker.

Detta medför att människor blir hemlösa, fördrivs från sina byar, fattigdomen ökar, familjer slås sönder och misären tilltar. Det stavas korruption. Det ska bli intressant att tala med EU, vår svenska ambassadör, NGO:s, politiker och medborgarna om detta.

Just nu sitter jag på mitt hotellrum i Angkor Wat. Försöker samla ihop mina tankar kring det som min medarbetare Caroline och jag redan sett och fått vara med om. Arbetet kommer att starta på måndag, men då blir det fullt ös med ett omfattande program. Idag har vi rest hit i bil, ca 6 timmar tog det. Vädret är fuktigt och väldigt varmt. Man känner att Europa är avlägset. I morgon bitti kommer jag att för första gången se gigantiska tempelområdet Angkor Wat. Det äldsta templet Banteay Srei byggdes 967 och är juvelen i kronan när det gäller Khmerisk konst. Området är fantastiskt stort och omfattar massor av tempel och innehåller så många sevärdheter att jag ska ha en egen guide med mig för att verkligen ta vara på den enda dagen jag har här. Det är något jag länge drömt om. Nu är det inom räckhåll.

De flesta dagar är möda, men ibland påminns jag om att drömmen är full av hopp. Och ibland slår drömmen till och blir verklighet!


Läs mer på Mu Sochuas blogg.

onsdag 11 maj 2011

Syrien, Grekland - EUs handlingar



I detta avsnitt pratar Cecilia om hur den syriska regimen bemöter de syriska folkens strävan efter frihet med brutalt våld. Hittills har rapporter kommit om 700 döda och tusentals skadade. C pratar även om Greklands skuldkris och vad som komma skall.

Dessutom får vi veta vad Cecilia gjorde på Katedralskolan i Uppsala i måndags.


DN, Svd, DN.

Dödstraff för homosexuella måste förkastas

Ugandas parlament diskuterar att införa dödstraff för homosexualitet. Lagförslaget innehåller dessutom ett förslag att en medborgare måste polisanmäla en person som är homosexuell. Förslaget skulle också innebära ett förbud för att verka för homo- och bisexuellas mänskliga rättigheter.

David Bahati, lagförslagets upphovsman, påstår att dödstraffet är borttaget från lagförslaget.

2009 lades ett liknande förslag men mötte stora internationella protester. Då innebar det att homosexuella med hiv skulle straffas med döden.

I Europaparlamentet har man nu skrivit ett formellt protestbrev som vädjar till Ugandas styrande att tänka om. Cecilia har skrivit under detta brev tillsammans med en rad andra parlamentariker. Här är brevet i sin helhet:

Members of the European Parliament URGENT OPEN LETTER
Rt. Hon. Edward Ssekandi Kiwanuka
Speaker of the Ugandan Parliament
326 Members of the Ugandan Parliament
Concerns: Do not adopt the Anti-Homosexuality Bill
Reference: 20110511/BS
Strasbourg, 11th May 2011

Honourable Speaker,
Honourable Members of the Parliament of Uganda,
The world has started reacting to the imminent examination of Mr Bahati’s Anti-Homosexuality Bill, and possibly its adoption before the end of this legislature. If the Bill is not voted upon this week, we understand it may be adopted during Parliament’s next session.

We call on you not to adopt this inhumane Bill not as Europeans, not as aid donors,
not as a ‘global moral police’, but as fellow law-makers and fellow human beings.
We share your values of human dignity, liberty, peace, and freedom from
oppression; and the Anti-Homosexuality Bill goes fully against these values.

Concerns were raised that homosexuality is un-African; yet Africa is not united
against homosexuality. While revising its Penal Code a year ago, Rwanda refused to
criminalise homosexuality, and made a powerful statement at the United Nations in
December 2010 against the persecution of all minorities, including lesbians and gays.
Is Rwanda un-African? South Africa enshrined non-discrimination on grounds of
sexual orientation in its constitution, and allows same-sex couples to marry. Is
South Africa un-African? Gabon, the Central African Republic, Guinea-Bissau, Cape
Verde, Rwanda, Sierra Leone, the Seychelles, São Tomé e Principe, Mauritius and
South Africa recently UN made statements against the criminalisation of
homosexuality. Are these countries un-African?

We are acutely aware of other, none the less grave, ongoing human rights violations
in Uganda. We have learnt of authorities tear-gassing marchers en masse during the
29 April demonstrations; opposition figures being intimidated, imprisoned, or
intentionally blinded in a shocking display of inhumanity by national authorities;
and national authorities increasingly oppressing the people of Uganda through
physical repression, intimidation, or imprisonment.

We are fully aware that the last-minute examination of this Bill is an excellent way of diverting your attention, and with it the attention of the Ugandan people, from these serious concerns.

Our House, elected by 500 million citizens, has formally called on Uganda not to
adopt the Anti-Homosexuality Bill on two occasions1. We are determined that the
adoption of any legislation further criminalising consensual sex between adults
(including the adoption of this Bill, whether in its current or in any modified form)
will have a severe negative impact on our bilateral relations, in both its aid and its diplomatic dimensions.

We call on you to refrain from further criminalising homosexuality. The people of
Uganda deserve that your attention be fully devoted to more pressing concerns,
including corruption-free governance, basic commodity prices brought under
control, freedom of speech and assembly, and decent living conditions.

Do not adopt this Bill.

DN, Kobra, Svd, AB, Expressen, Gp, Helsinborgs Dagblad, Borås Tidning.

Uppdatering:

Det här kom på majlen i fredags och bekräftar tidigare rykten att förslaget har i bästa fall lagts ned för gått eller åtminstone skjutits på till nästa session:Uganda parliament shelves anti-gay bill
(AFP) – 3 hours ago

KAMPALA — Uganda's parliament adjourned on Friday, effectively shelving an anti-gay bill introducing the death penalty for some homosexual acts, officials and activists said."I am adjourning this house ....," speaker Edward Ssekandi told parliament.

Lawmakers and gay rights activists said that meant the bill had been effectively killed off for this parliament as Friday was the last day for parliamentary debates.

The bill has drawn widespread condemnation, notably from the United States, which has qualified it as "odious"

David Bahati, the lawmaker behind the anti-gay bill, said that as the cabinet was dissolved following the inauguration of President Yoweri Museveni for a fourth term on Thursday no bills could be passed.

"Right now I would say that I am almost sure that the bill is not coming," Frank Mugisha, executive director of the rights group Sexual Minorities Uganda said.

Ssekandi said he reserved the right to reconvene parliament in case of an emergency, but another rights group, Avaaz, welcomed the news of the decision to "drop" the legislation from parliamentary discussions

tisdag 10 maj 2011

Stipendiat på Katedralskolan



Cecilia besökte Katedralskolan i Uppsala för att dela ut pris till vinnaren av hennes Europaparlaments stipendium. Det blev en välbevakad händelse i lokalmedierna, både UNT och SR Uppland var där. Så här skrev SR på sin hemsida:



Ingrid Stafring, som går i 2:an på Katedralsskolan, skrev en uppsats om sin vision för framtidens Europa och vann ett stipendium. Nu får hon åka till Bryssel och följa Europaparlamentarikern Cecilia Wikström en hel vecka.



Den 9 maj 1950 anses vara den dag då den europeiska integrationen inleddes. Frankrikes dåvarande utrikesminister presenterade ett förslag om att skapa en kol- och stålgemenskap i Europa (EKSG) - den första byggstenen i det som nu är EU.



Alla bilder är från diplomutdelningen på skolan. Stipendiaten själv kunde tyvärr inte medverka eftersom hon var sjuk. Men ett glatt samtal fick hon i alla fall! På bilderna ser ni uppifrån och ned: Katedralskolan som flaggat dagen till ära, Cecilia i kapphallen, på telefon med Ingrid och sista bilden visar rektor Helene och katedralskolans projektledare kring stipendiatet, Joan.

JAG - jämlikhet, assistans och gemenskap


I helgen talade Cecilia på riksmötet för JAG. En ideell riksförening för personer med flera omfattande funktionsnedsättningar, varav en avser den intellektuella förmågan.

JAG arbetar för att medlemmar ska kunna leva sina liv fullt ut, på sina egna villkor, med bästa möjliga personliga assistans. JAGs assistanskooperativ styrs av medlemmar och drivs utan vinstintresse.

Besök deras webbplats för att se vad du kan göra för att hjälpa till i deras arbete.

Cecilia skrev även under på JAGs krav på institutionsavveckling i EU. Här är ett utdrag från pressmeddelandet:

EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (fp) stödjer helhjärtat JAGs krav och lovade i sitt tal till medlemmarna att hon i egenskap av vice ordförande i EUs handikappgrupp kommer att göra allt hon kan för att inga fler institutioner byggs i Europa och inga fler barn skiljs från sina föräldrar för att växa upp på institution, avskilda från samhället.

– Alla människor äger rätt att bestämma över sina liv och denna utveckling för oberoende måste stöttas, säger Cecilia Wikström.

torsdag 5 maj 2011

Fri rörlighet i EU gäller inte för alla!

Igår deltog jag i en spännande och lärorik konferens om hur det är att leva som homosexuell familj i EU. Det lärde mig en hel del.
Det som verkligen gjorde mig ledsen och betryckt är att de barn som växer upp med samkönade föräldrar har det väldigt tufft.
Bland annat så erkänns den ena föräldern många gånger inte alls. En liten flicka berättade att hon kände det som att hennes ena mamma inte ens fanns till, det var som att hon var död. Den flickans ena förälder är finsk, den andra mamman fransk och de lever i registrerat partnerskap sedan många år. Ändå räknas bara den ena mamman som förälder och flickan får bara ha hennes efternamn, ändå skriver hon båda sina efternamn i skolan, men ingen tar det på allvar.

Lagen måste ta på allvar dessa barns situation, lagen måste trygga deras uppväxt och vi måste erkänna det de upplever i sina dagliga liv.

Direktivet om fri rörlighet stipulerar att alla äktenskap som ingått i något medlemsland ska respekteras, allt annat är diskriminerande. Även artikel 26 i International Covenant om Civil and Political Rights och art 21 i Charter of Fundamental Rights slår fast att äktenskap/partnerskap ska respekteras fullt ut.

Jag fick reda på att homosexuella äktenskap tillåts i 5 länder: Nederländerna, Belgien, Spanien, Sverige och Portugal. Nederländerna var först 2001, Sverige fyra 2009.

Registrerat partnerskap kan man få i 11 medlemsländer.
Och i elva medlemsländer är det helt omöjligt, bland dem grekland, Cypern, Italien och Polen.

Här behövs det politisk vilja för att vi ska se dessa länder lämna denna diskriminerande hållning bakom sig. Många av dem hänvisar till tradition och menar att det är omöjligt att acceptera homosexuella relationer och familjebildning.
Men tradition är faktiskt inte någonting konstant. Den ändras hela tiden. En gång i tiden brände man kvinnor på bål, en gång i tiden satt folk i stupstocken, men dåliga traditioner och sedvänjor kan man lämna. Dags att ta nya tag!

Leila Khaled och friheten

Visst låter det som en romantitel, kanske inspirerad av de dramatiska händelserna denna vår, då frihetssökande människor i Nordafrika och Mellanöstern stått i centrum för vår uppmärksamhet. Och i den bästa av världar hade det varit så.

Men inte. Leila Khaled är en av PFLP:s ledande figurer. Hon har själv aktivt tagit del av flygplanskapningar och diverse andra terrorattacker. Hon har dömts och suttit i fängelse efter att ha varit med om att planlägga och verkställa mord på oskyldiga civila.
Hennes organisation, PFLP, är en hard core terrororganisation. Med rätta återfinns den på EU:s lista över terrorister i världen.

Sverige har nu igen bevisat att vi är ett land som bästa beskrivs som en garderob - eller möjligen ett primitivt utedass- vid nordpolen som inte fattar ett dugg av vad som händer i världen. När EU terrorstämplat PFLP så bjuder Sverige in Leila Khaled för att med statliga pengar flyga hit, bo på hotell, delta i syndikalisternas förstamajfirande och att delta i en konstutställning i Farsta!
Skattebetalarna har alltså, via statliga Konstnärsrådet, bett denna ökända terrorist att ställa ut något, Gud vet vad, i Farsta konsthall.

Med detta agerande har Sverige lämnat EU:s principer att inte befatta sig med dem som finns på terroristlistan, så som tex varit fallet med Hamas under en följd av år. Nu har den svenska aningslösheten nått nya höjder. Nu lämnar Sverige, ett av EU:s medlemsländer denna hållning och nu betalar skattebetalarna för denna skandal. Jag skäms att vara svensk. Regeringen borde agera: till exempel förklara, be om ursäkt, kräva pengarna tillbaka, dra in anslaget till Kulturrådet eller något annat som kan anses stå i paritet med detta elände!

onsdag 4 maj 2011

Videodagboksinlägg om Khaled och Schengen



Rådet har motsatt sig att Bulgarien och Rumänien får ansluta till Schengenområdet trots att de uppfyllt de formella kraven, därför är det bra att LIBE-utskottet har antagit en rekommendation om att dessa länder ska få gå med, en rekommendation som sätter tryck på rådet. Leila Khaled, den ökända palestinska flygplanskaparen, hade bjudits in att tala på Konsthall C i Farsta vilket finansieras med svenska skattebetalares pengar. Cecilia vill veta motiveringen till detta av de ansvariga. Påminner om Europadagsfirandet den kommande helgen. I Stockholm kommer Cecilia delta i Europafirandet genom att delta på en filmvisning på Biografen Bio Rio på Hornstull. Där kommer vi se filmen Die Fremde sedan diskutera tillsammans med Dilsa Demirbag Sten. Det börjar kl 15:00 på söndag.

DN, DN2, Svd, Aftonbladet, Expressen, Borås tidning, Gp, Helsingborgs Dagblad.