Politik är förtroende

Politiskt arbete är att lyssna mer än att tala. Att låta visioner och bilder leda arbetet och att använda tiden som ges på bästa sätt.
Det slog mig idag att jag inte längre är ny i politiken. Det är en plötslig insikt. Mitt yrke är prästens. Kanske kan jag också kalla mig författare efter att mina egna två böcker publicerats och jag medverkat i sju-åtta böcker tillsammans med andra. I flera år kände jag att mig som en politikens gäst. Men nu är jag, efter sju år som riksdagsledamot,ganska erfaren och under den här valrörelsen har jag fått känna att jag i hög grad är tillhörig den liberala rörelsen folkpartiet. Jag är inte utanför utan en av dem som har till uppgift att uttolka hur liberlismen ska uttolkas i vår tid, i våra livsbetingelser.

Vid ett stort antal besök, från Gällivare i norr till Lund i söder, har jag mött en stor värme och en uppriktighet i välkomnandet som jag känner mig rörd och tacksam över. Man har tagit emot mig med förväntan och i glädje. Nu är jag inte längre gäst i politiken, den har blivit min hemmamark. Jag har lärt mig hantverket, även om det fortfarande finns väldigt mycket kvar att lära.

Några människor har under årens lopp sagt att jag är en främmande fågel i politiken.Jag är prästen som bytte predikstolen mot talarstolen. Det som få vet är att jag hela tiden alltid gett min gamla församling min ideellla tid och alltid haft en stark känsla av tillhörighet i församlingens liv.

Om jag är en politiker av annat slag vet jag inte. Det kan vara sant, det får andra avgöra.
Det jag vet nu, efter att ha klarat av en intensiv valrörelse, är att jag i allt jag gör bärs av mina visioner och värderingar. I den här valrörelsen har det fått framstå tydligt och det är jag glad över. Min vision handlar om att vara med om att forma framtidens Europa som är stabilt grundat i värderingar: i en varaktig fred, alla människors lika värde där sexslaveriet är ett misslyckande som måste få ett slut, ett Europa där alla, även minorieteterna i de olika länderna kommer till tals, där det står var och en fritt att tala, tro, tvivla och publicera sig fritt och där vår gemensamma historia alltsedan antikens dagar är känd och betydelsebärande för flertalet av EU:s medborgare.

Jag ser bilderna framträda, bilderna av nästa generations ungdomar som är lika mycket svenskar som européer. Jag tror att mina egna söner hör till denna generation. De har ett mycket större hem än jag och mina generationskamrater har eller någondsin har haft.

Ibland blir jag så trött på att politiken reduceras till ett sätt att diskutera budgetposter, hur man flyttar pengar från ett till ett annat ställe. Den här valrörelsen har för min del varit något helt annat. Jag har helt fokuserat på framtidsfrågorna, på värden och värderingar, talat om gemensamma lösningar på gemensamma problem. Om människosyn och demokratifrågor. Dessa stora frihetsfrågor har givit upphov till viktiga diskussioner med dem jag mött, diskusssioner om Europa, om friheterna, om framtiden och utmaningarna som vi står inför och måste lösa tillsammans. Jag vill att vi ska vara med i Europas innersta kärna, i tider av medgång och i tider av motgång. Ta ansvar, inte flyta med strömmen när det går bra och välja att stå utanför när problemen möter.

Det som slår mig nu, när bara timmar återstår, är att politik är förtroende, något man får som en gåva men aldrig kan tillskansa sig, förvärva eller köpa. Jag är oändligt tacksam för det förtroende som visats mig, dels genom att valberedningen utsåg mig till en av tre huvudkandidater i detta EP-val, dels genom det förtroende som visats mig under den långa resan genom vårt land. Många har hört av sig via mail med frågor och synpunkter. För det vill jag tacka. Jag bär era möten, våra samtal och den uppriktiga tonen i telefonsamtal och mailkorrespondens med mig som en hemlig skatt som berikat mig mycket.

Många tror eller förutsätter att jag är trött nu. Det är jag inte. Jag vilar i ett lugn och i tillit. Jag vet att jag kan komma till nytta både i riksdagen, i EU-parlamentet och i andra sammanhang. Ingenting står på spel. Hur det än går har det varit en fin och givande tid denna vår. Camilla Hansson och Anna Prucha har varit helt underbara att arbeta med. De har verkligen slitit! Men kul har det varit.

Det vore roligt att få vara med och forma Europas framtidi EP, men det är också meningsfullt att vara personvald för fp i Uppsala län. Avgörandet för min arbetsinsats ligger hos väljarna. Det känns tryggt.

I morgon är det nationaldag. Jag firar den i Gimo, Hökhuvuds kyrka, kl 10.00 med att hålla nationaldagstalet. Sedan möter jag väljarna vid valstugan i Uppsala.
På kvällen valvaka, både i Uppsala och i Stockholm. Nu är det sent och jag ska snart sova. Jag önskar mig ett högt valdeltagande i morgon.