Kulturen i Sverige, jobbet i parlamentet

Tänk att jag faktiskt känner mig ledig på riktigt när jag kommer hem över helgen, plågas inte alls av dåligt samvete över att jag inte hinner med alla besök ute i länet som jag förväntades göra som länsförbundets ordförande. Nu kan jag faktiskt ägna mig åt både familj, vänner och kultur när helgen kommer. Det känns underbart faktiskt.

I lördags hade jag glädjen att få vara med om permiären av Xerxes på Kungliga Operan. Barockopera är ju inget man är bortskämd med i Sverige, senast denna opera gavs var på sjuttiotalet. Händels musik är ju fantastisk och alldeles i början kommer ju den vackra arian Ombra mai fu, sjungen av Katarina Karneus på ett sätt som inte kunde lämna någon oberörd. Hela hennes sceniska närvaro i kombination med en magnifik röst ger en dimension åt uppsättningen som man håller kvar inom sig väldigt länge. Xerxes är i Stockholmsoperans uppsättning riktigt kul, till och med sprallig ibland. Den som fördomsfullt säger att opera är trist vet inte vad man talar om.

Humor, värme, fantastiska sångare och ett Hovkapell som spelar bättre än någonsin ger vilken kräsen besökare som helst en helkväll att minnas.

Nu är jag tillbaka i Bryssel och laddar för kommande viktiga saker varvat med ett stort antal besök. Idag mötte jag till exempel en delegation från nykterhetsröreslen och talade med dem om europeisk alkoholpolitik. Nu sitter jag på jobbet och ska snart gå til Jewish Congress som öppnar kontor ute på stan.