måndag 20 december 2010

Fattigdom och efterfrågan: därför kan slavhandeln förbli en miljardindustri

Vår tids slavhandel, traffickingen, innebär att enbart inom EU fraktas en halv miljon människor varje år för att säljas i sexindustrin.

Vi måste ta oss an trafficking på flera spår samtidigt: skydda dess offer, bekämpa grundorsakerna och straffa förövarna och de som bidrar till att slavhandeln förblir en miljardindustri. Läs mer i min senaste krönika i Nerikes Allehanda.

Se diskussion i Svt med Anna Hedh (s), Alf Svensson (kd) och Cecilia.

Gårdsförsäljning av vin eller behålla Systembolaget

I förra veckan presenterades utredningen om att möjliggöra gårdsförsäljning av vin. Utredningsförslaget öppnar för försäljning av öl, starksprit och annan alkohol. Detta kommenterar jag och några kollegor ur Europaparlamentet i Sydsvenskan.

torsdag 16 december 2010

Finansiell säkerhet

Jag är ju inte alls speciellt kunnig när det gäller finansmarknaden, här är det min käre kollega Olle Schmidt som står för sakkunskapen i vår grupp. Det känns bra och tryggt. Men den ekonomiska krisen i EU intresserar mig mycket. Kanske för att krishantering är en del av min yrkeskompetens och något jag ju ägnat snart två decennier av mitt liv åt och skrivit mycket om. Det är dock helt andra kriser jag är van vid att arbeta med. Men frågan kring gemensamt ansvar och delade bördor i EU är inte alldeles enkel. Medlemsstaternma gör nu allt för att slippa tänka i termer av gemensamt ansvar och åtgärder.

Just nu går diskussionen varm kring Eurobonds. En sak står klar: Ministerrådet kan och får inte själva besluta om mekanismer för att möta krisen. Det gillar de inte, men vi i parlamentet slår fast att krismekanismer ska arbetas fram, i demokratisk anda och med full insyn. Tillfälliga insatser räcker inte, har det visat sig.

Nu ska det sättas in fler åtgärder, nu är det Eurobonds som diskuteras. De kan innebära ett incitament för stabilitet i det att lånen blir till en del nationella, till en del gemensamma. Lånekostnader skulle gemensamt kunna förhandlas fram till bästa ränta för medlemsstaterna, oaktat hur stor skulden är. De nationella skulderna blir på så sätt till en del gemensamma.

Vi står ju faktiskt enade i krisen och att dela bördor gör dem ju lättare att bära. Men detta är inte populärt i medlemsstaterna. Merkel med flera gör allt för att stoppa detta. Det beklagar vi i min partigrupp ALDE.

Min partiledare Guy Verhovstadt säger så här i ett pressmeddelande igår:

"EU leaders this week hold the future of the Eurozone in their hands. They should take four precise steps to get on top of the spreading contagion - a strengthened Stability and Growth Pact with teeth, an extended and permanent crisis fund, a Eurobond market that distinguishes between senior and junior debt and genuine economic and fiscal convergence. Leaders must not shut off open debate on such measures due to national prejudice or vested interest. We are all in this together."

tisdag 14 december 2010

Internationell skydd för flyktingar

I denna video kan ni se Cecilia prata om en rapport skriven av en ledamot från Storbritannien som handlar om internationellt skydd för flyktingar. Denna video spelades in i plenisalen igårkväll(13/12) i Strasbourg.

Här kan ni hitta betänkandet som Cecilia pratar om.

torsdag 9 december 2010

Migration och asylsökande i Grekland

Europa får aldrig bli en bastion som reser murar mot omvärlden. I den europeiska debatten får vi aldrig glömma att människan till sin natur är en överlevare, vilket innebär att om livsomständigheterna är för svåra så söker vi oss nya vägar mot ofta okända mål.

Som svenskar måste vi erinra oss att 25% av vårt lands dåvarande befolkning lämnade fattigdom och umbäranden för att söka sig en bättre framtid i USA från och med andra hälften av artonhundratalet.

När jag idag tänker tillbaka på det besök i Aten som LIBE-utskottet under min ledning gjorde förra veckan slår det mig att precis likt de plågade svenskarna då, är det nu för många av dem som i desperation söker sig till Europa.

För mig som under min studietid tillbringade mycket tid i Grekland var det något av en chock att se den polarisering mellan människor som leder till social spänning, rasism, etniska konflikter och fruktansvärda angrepp och attentat mot flyktingar och irreguljära migranter.

Det jag såg är ingenting mindre än en humanitär katastrof som utspelar sig. Flera av de personer som under Dublinförordningen tvingats tilllbaka till Grekland har ingenstans att vila. De sover under bar himmel och är lättade över att det inte är en kall vinter, utan ovanligt varmt med upp till 24 grader.
det finns bara ungefär 1000 platser i härbärge, vilket ju inte räcker till en bråkdel av de behövande.


Asylsökande, irreguljära migranter och dublinåterförvisade behandlas på samma sätt!
Asylrätten är grundläggande och den får inget medlemsland tumma på.

Det är en skam för EU att en medlemsstat så gravt kränker grundläggande rättigheter och hitintills inte ens har tillstymmelse till ett fungerande asylsystem. Den politiska viljan tycks finnas, man har gett en Presidential Decree, det finns en handlingsplan och ministern har gjort en överenskommelse med kommissionen. Ett bra lagförslag ska voteras i parlamentet i januari. Allt detta är bra.

Det jag finner oacceptabelt är att man i detta limbo har sagt att från och med nu och ett år framåt räknar man med att vara i en "övergångsperiod".

Vi kräver nu en snabb implementering av handlingsplanen. Nu gäller för grekerna att kavla upp ärmarna och sätta igång att arbeta! Kommissionen har lovat resurser, men man måste naturligtvis be om det, vilket inte har skett. Medlemsstater, åtminstone sex eller sju, har lovat att stå för expertkunskap, erbjuda best practices och kunskapsförmedling kring hur man bygger upp fungerande system - men ännu har inget hänt.

Det vi vet är att det finns runt 50.000 ärenden som ligger på hög och ännu inte har blivit behandlade. Nu är det dags att ta tag i detta! Och det otäcka är att till detta inferno överför EU:s medlemsstater människor. Tack och lov har flera, däribland Sverige, avbrutit överföringarna. En liten, men dock liten ljusglimt, i det becksvarta mörkret.

Vårt besök var väldigt intressant, lärorikt och inte så lite smärtsamt. På sidan Europaparlamentariker Cecilia Wikström på Facebook kan du ta del av bilder och mer information som min fantastiska medarbetare Caroline lagt upp.

Uppdatering: Europaportalen om flyktingar från Tunisien till Italien. DN, DN2, DN3

torsdag 25 november 2010

Min röst i ACTA omröstningen

Intervju idag i Svds nätupplaga om varför jag röstade emot den gemensamma resolutionen om ACTA som den liberala, gröna, socialdemokratiska och vänstergrupperna lade fram.

Bloggar i ämnet: Olle Schmidt, HAX, Christian Engström, ACTA-bloggen, Mina Moderata Karameller,Christian Engström2, Votewatch, Henry Rouhivuori, HAX2.

onsdag 24 november 2010

EUs budget och Dublin II



Bloggar om EUs budget: Olle Schmidt, Göran Färm, FP blogg, Liberal bloggare.

Politiker blir skådespelare: Seven i Europaparlamentet

Sju Europaparlamentariker från olika länder och olika politiska grupper ger dokumentärpjäsen Seven 8 - 9 december i Bryssel. Riksteaterns projektledare Hedda Krausz Sjögren regisserar.

Seven är en dramatisering av sju kvinnliga människorättsaktivisters autentiska berättelser. Jag själv läser rollen som Mu Sochua, nominerad till Nobels fredspris för sin kamp mot slavhandeln i Kambodja.

Föreställningen ges den 8 december på kulturscenen Flagey i Bryssel samt den 9 december i Europaparlamentet. Hafsat Abiola och Mu Sochua, två av de kvinnorna vilkas berättelser pjäsen bygger på, kommer att finnas på plats och ge kommentarer efteråt.

I övriga roller:
Tanja Fajon, Slovenien, S&D spelar MUKHTAR MAI, Pakistansk kvinna som istället för att bli ett tyst offer drog sina våldtäktsmän inför rätta

Marielle Gallo, Frankrike, EPP spelar FARIDA AZIZI, Afghanistansk aktivist för fred och kvinnors rättigheter

Eva Lichtenberger, Österrike, De Gröna spelar INEZ MC CORMACK, förkämpe i arbets- och socialrättsliga frågor från Nordirland som gifte sig över religionsgränsen

Judith Sargentini, Nederländerna, De Gröna spelar HAFSAT ABIOLA, nigeriansk demokrati- och människorättskämpe

Eleni Theocharous, Cypern, EPP spelar ANABELLA DE LEON, kongressledamot i Guatemala som driver frågor om fattigas, minoriteters och kvinnors rättigheter

Renate Weber, Rumänien, ALDE, spelar MARINA PISKLAKOVA PARKER, initiativtagaren till den första ryska nödlinjen för kvinnor som drabbats av misshandel i hemmet

Om du är i Bryssel 8-9 december, kom och se föreställningarna!
8 december, kl 20 på kulturscenen FLAGEY, studio 1, Place Sainte Croix, Bryssel Biljetter och mer information via Flageys hemsida.

9 december, kl 18:30 i Europaparlamentet, Rue Wiertz 60, Yehudi Menuhin. Mottagning med mingel efteråt. Om du inte har ackreditering och passerkort till Europaparlamentet, anmäl dig snarast via e-mail.

tisdag 16 november 2010

Utvisningar av irakier stoppas!

Tidigare idag var jag med på en debatt om asylpolitik som spelades in för SVT Kunskapskanalen. Jag kritiserade starkt Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson för morgondagens planerade utvisning av irakier. Europadomstolen som är den främsta uttolkaren av Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna har tydligt anvisat medlemsstater att inte genomföra utvisningar till Irak då man inte vet vad som sker med dem som återvänder. Ikväll nåddes jag av det glädjande beslutet att Migrationsverket beslutat att stoppa det planerade planet som skulle lyfta till Irak imorgon med utvisade irakier! Låt nu detta bli ett generellt beslut: utvisa inga fler irakier till Irak!

Aftonbladet ringde och intervjuade mig om detta och det står i dagens tidning. Dagens Expressen med intervju. DN skriver också om detta.
Imorse (17/11) på P1-morgon debatterade jag med Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket, om utvisningarna.
Ab2, Ab3, Ab4, Expressen, DN, Svd, Svd2, Svd3. Ledare i DN.

Bloggar om ämnet: Roger Haddad1 2, Maria Ferm, Samvetsbloggen.

Förföljda författares dag

Igår, den 15 november, högtidlighölls Förföljda författares dag runt om i världen.
Ord bär inga bojor, kan aldrig stängas in, tystas eller fängslas. Likt brinnande lågor söker de sin väg genom sina budbärare: författare, tänkare, filosofer, journalister, dramatiker och andra som vill och vågar vara dess bärare och förmedla de fria orden till oss.

Ord bär inga bojor. Likt en vind söker de sin väg.

Dagen vi minns och firar de förföljda författarna är både en stolthetens dag och en sorgens dag. Själv känner jag vemodets vind stryka mot min kind när jag tänker på personer som Anna Politkovskaja, Roberto Saviano, Taslima Nasrin, Orhan Pamuk, Ansiur Rahman och andra som med livet som insats bär Orden inom sig och delar med sig av dem. Oändligt tacksam är jag över att jag i någon mån fått stötta några av dem och väldigt glad är jag över att några av dem har blivit mina personliga vänner.

GP skriver om detta. Kulturrådet stöder nätverket för förföljda författare.

lördag 13 november 2010

Aung San Suu Kyi och rätten att säga sin mening

I Burma pågår ett mäktigt drama dessa dagar. Aung San Suu Kyi, som suttit i husarrest under 15 av de senaste 21 åren har idag frigetts! Detta kunde ske eftersom generalerna i Burma givit order om att hon ska släppas. Det är idag en glädjens dag, inte bara för demokratikämpen och politikern Suu Kyi, utan för yttrandefriheten, en grundläggande rättighet för alla människor.

Hennes kamp gav henne Nobels fredspris 1991. Ännu minns jag hur jag rörd satt vid TV:n och såg hennes man och söner ta emot det i hennes ställe, eftersom hon själv förbjöds att resa. Nu är hon alltså fri och Burma har åter fått en demokratirörelse.

– Vi måste arbeta tillsammans, i enighet, för att uppnå våra mål, sade en rörd Suu till de jublande anhängarna, enligt Reuters vittnen. Någon kastade åt henne en blomma som hon fäste i sitt hår.

Frigivandet kommer att ingjuta nytt hopp hos alla de oppositionella politiker, bloggare, författare och journalister som sitter fångade i totalitära diktaturer, berövade den självklara rätten att med ord och röst ge uttryck för och gestalta den livssituation som de lever under.

Genom hela min politiska gärning har detta varit en pelare för mitt engagemang och gärning. Det har kostat på ibland, som den gång jag under riksdagsåren skulle resa till Syrien för att tillsammans med kollegor från andra partier ta del av vad som ägt rum i Quamishli, där massor av kurder skadats, flera dödats och massor fängslats, flera av dem barn. Jag fick inget inresevisum av ambassaden i Stockholm och förklaringen kom senare: jag var en förepråkare för minoriteters rättigheter och en kämpe för yttrandefriheten, en agitator som man inte ville ha på besök i Syrien!
Detta kändes svårt just då, men jag har under åren som följt snarare stärkts i mitt arbete och fick träffa stora grupper av de kurder jag skulle mött i Syrien i Libanon i stället, när jag övervakade det första fria valet där 2004.

Aung San Suu Kyi har blivit till en internationell symbol för människans rätt att säga sin mening. Hon har gjort det som oppositionsledare och visat att militärens bild av verkligheten inte är den enda bilden i det att hon givit motbilder till sitt folk.

Nu när hon hon släppts kommer hon förmodligen att börja jobba politiskt igen, förmodligen blir hennes första utspel att ifrågasätta valresultatet och generalernas seger. Denna späda 65-åriga kvinnas ord är för militären farligare än skarpladdade vapen.

Ordets makt är outgrundlig. Alltifrån begynnelsen, som jag så ofta sagt: I begynnelsen var Ordet.....

Bloggar om ämnet: Cecilia Malmström, Carl Bildt, Hans Lindqvist, Desirees blogg, Martin Moberg , Fp-blogg, Birger Schlaug, Katja Lundqvist, Karin Långström Vinge, Roger Haddad.

Media om ämnet: DN, DN2, Svd, Expressen, Unt.

torsdag 11 november 2010

Vi måste minnas Berlinmuren

Att bygga murar begränsar inte bara friheten för dem som står utanför utan även för dem som är innanför murarna. I veckan är det 21 år sedan Berlinmuren föll, men det finns fortfarande de som vill bygga murar mellan människor. Vi måste lära av historien.

Om detta skriver jag idag i UNT.

Läs Birgitta Ohlssons tal som handlar om Kristallnatten.

I Europaparlamentet om EU och Georgien

tisdag 9 november 2010

Kristallnatten, en natt som aldrig får upprepas

Det krossade glasets natt ägde rum mellan 9 och 10 november 1938. Då kulminerade den fasansfulla förföljelsen av tyska judar som inte upphörde förrän mer än sex miljoner människor kommit att avrättas i Förintelsen. Glasskärvor från tusentals skyltfönster till butiker som ägdes av judar glittrade som kristaller på de mörka gatorna. Nät morgonen grydde hade några hundra judiska mäniskor dödats, 20 000 fraktats bort till koncentrationsläger, 267 synagogor bränts till marken och över 7 500 butiker blivit vandaliserade.

Idag tvingas jag konstatera att vi lever i en historielös tid. Inte många unga människor känner till vad som skedde den där natten 1938. Därför måste vi högtidlighålla den här dagen, tala om dess betydelse för fortsättningen av tyskarnas upprustning och så småningom krigföring med den stora fasansfulla Förintelsen som slut.

Aldrig någonsin får vi glömma den strukturerade antisemitism som ledde till Kristallnatten och det som följde efter den. Inte heller får vi acceptera att Europas länder åter ser förfärande händelser eller att antisemitismen åter breder ut síg. Under detta år har vi sett bevis på en tilltagande hets mot en av våra folkgrupper, nämligen den romska, där kollektiva bestraffningar och deportering som metod använts. Dessvärre finns det också otaliga bevis på tilltagande antisemitism. Jag har alltid gjort vad jag kunnat för att bekämpa antisemitism, till och med fått motta dödshot för det, men jag menar att det är allas vårt ansvar att tala om det som skedde i Europas länder med start 9 november 1938 aldrig någonsin händer igen.

Media om kristalnatten: DN, Svd, Svd2, UNT.

Andra bloggar om Kristallnatten: Andreas Froby, Pär Gustafsson, Victor Zetterman, Veronica Palm,

torsdag 4 november 2010

Inbjudan: Frukostträff om EUs medborgarinitiativ!

Kom och ställ alla dina frågor om hur man driver medborgarinitiativ i EU!

- Måndag 15 November, kl 08-10
- Europahuset, Regeringsgatan 65, plan 2, Stockholm
- EU-minister Birgitta Ohlsson och Pierre Schellekens, chef för EU-kommissionen i Sverige, deltar i panelen tillsammans med mig
- Ingemar Färm, fd generalsekreterare i Handikappförbundens samarbetsorgan, berättar om erfarenheter från ett tidigare medborgarinitiativ
- Vi bjuder på kaffe och frukostfrallor
- Anmälan snarast och senast 11 november till susanne.lindahl@folkpartiet.se eller via 08-410 242 63. Begränsat antal platser.
- Läs mer om frukostträffen på FPs hemsida.

Varmt välkomna!

onsdag 3 november 2010

New Europe

I New Europes nätupplaga kan ni läsa en intervju med mig om medborgarskapsinitiativet som gjordes direkt efter omröstningen i utskottet.

måndag 1 november 2010

onsdag 27 oktober 2010

Teater för Livets skull

Idag förändrades för en stund hela min arbetssituation i Europaparlamentet.

Allt blev Tillvaro - inte längre en oavslutad jakt på minuter, timmar och dagar in och ut i ett ständigt flöde, oftast under stor press.

Idag hade jag nämligen den stora glädjen att för första gången kalla samman alla mina sex kollegor: kvinnor från olilka grupper och från sju olika länder, till en första repetition av dokumentärteaterföreställningen Seven, som vi ska ge 8-9 december här i Bryssel.

Att teater är min passion är förmodligen okänt för de allra flesta. Jag lär vara en av få svenska politiker som nöter ut stolarna i teatersalongerna. Varför? - Ja helt enkelt för att det är ett sätt för mig att leva, inte bara att existera. Plötsligt blir tillvaron Liv, inte bara dagar och år. Teater kan förändra världen, göra den lite bättre. Så kändes det vid repetitionerna idag.

Texten till Seven är oerhört stark. Den skildrar en mosaik av nu levande kvinnor som på olilka sätt, oftast genom mycket svåra erfarenheter, har haft drivkraften och förmågan att förändra situationen för många människor, för demokratin och för de länder där de är verksamma. Levnadsöden som är verklighet för Hafsat Abiola, Mu Sochua, Annabella de Leon, Farida Azizi, Inez McCormack, Mukhtar Mai och Marina Pisklakova-Parker blir en berättelse som visar på människans sårbarhet och styrka, mänsklighetens förmåga att göra både gott och ont, empati, kärlek, lidande, passion - och människans inneboende förmåga att förändra världen, göra den lite bättre, blev inför våra ögon idag till en skapelse under några timmar som kommer att förändra oss alla.

Jag är oändligt tacksam över att detta multikonstverk blir till och för att Hedda Sjögren-Krausz är konstnärlig ledare för projektet.

Teater är liv, ger liv och blir liv inför våra ögon. Detta är en del av Livets outgrundlighet och storhet.

Recension av Seven. Andra röster om Seven: UNT, Kulturbloggen, Fredrik Malm, Riksteatern, Riksteaterbloggen, Norrländska Socialdemokraten, Staffan Danielsson.

Citizens Initiative och pjäsen Seven

måndag 25 oktober 2010

Medborgarna får nya möjligheter att påverka EU!

Snart kommer nya möjligheter att öppnas för människor att direkt föra fram sin politiska vilja i EU. Det kallas Europeiskt Medborgarinitiativ och vi förhandlar just nu febrilt mellan parlamentet, rådet och kommissionen för att utforma reglerna kring detta instrument.

Om en fråga engagerar många medborgare är den viktig och måste behandlas. Därför har min ambition i förhandlingarna varit att sänka trösklarna och att eftersträva minsta möjliga byråkrati och krångel för de medborgare som vill föra fram sitt initiativ. Jag skriver mer om detta i en krönika i Nerikes Allehanda.

Innan året är slut kommer förhoppningsvis regelverket vara på plats och då är det upp till Europas medborgare att göra sina röster hörda, att mobilisera och samla underskrifter.

Vilket initiativ kommer du att driva?

Jag hoppas HAX får anledning att ändra sin uppfattning om medborgarinitiativet: HAX1, HAX2.

Häromdagen skrev Annika Ström-Melin en tankeväckande ledare om bland annat medborgarnas roll i EU.

Nyheter om ämnet: Europaportalen, DN,

EU-upplysningen om medborgarinitiativet.

Bloggare om ämnet: Jöran Fagerlund, Jonas Sjöstedt, Fatima Svanå, Politometern.

onsdag 20 oktober 2010

Strasbourgsession: Cypern och EUs utrikestjänst



Här kan du läsa mer om EUs utrikestjänst och det som pågår på europaportalen.se.

Carl Bildts reflektioner kring Cypern: Alla dessa dagar.

tisdag 19 oktober 2010

Religionsinkompetens och beröringsångest

Jag är innerligt trött på den religionsinkompetens som leder till så många ogrundade beslut och felaktiga ställningstaganden. Det allra hemskaste är naturligtvis den religionsinkompetens som jag först beskyllt S-regeringen Persson för. Det var 2004 när man tillät att kristna irakier utvisades ur Sverige. Det visade med all önskvärd tydlighet att man inte fattat att just detta att vara kristen irakier innebar - och fortfarande kan innebära - skillnaden mellan död och liv för den enskilde.

Jag har under de år som gått ständigt återkommit till detta: att utvisa kristna går helt emot vad UNHCR säger. Ändå sker det ännu idag att Sverige, enligt ny uppgift så ofta som var tredje vecka, leasar ett flygplan och skickar tillbaka människor till Irak. Dessa förtvivlade människor lär pressas till det, det ska ske obemärkt, journalister får inte vara med när planen går och flyktigförläggningar töms i det tysta. I Sverige! Jag ryser av obehag och fasar för det som händer människorna.

Enligt de uppgifter som jag fått dumpas de på flygplatsen och det sker ingen som helst uppföljning av hur det går för dem. Kom ihåg att när det gäller just kristna, så håller Irak på att tömmas helt och hållet. På bara ett par år har mer än en miljon kristna människor flytt landet, så för dem som återförs dit kan man utgå från att det inte finns vare sig släktingar eller vänner kvar.

Jag skäms för den svenska hållningen. Det gäller både S-regeringens agerande för flera år sedan, men religionsinkompetensen speglas även i hur migrationspolitiken ser ut idag. De kristna på flykt från Irak borde få berätta sin berättelse om vad det innebär att bli förföljd, fängslad, torterad, förnedrad och utstött. Det behöver kanske inte tilläggas att dessa människors hus har konfiskerats, egendom förstörts och att de för alltid dömts till isolering och arbetslöshet, deras barn inte får plats på universitet eller jobb i statlig förvaltning osv.

Att Sverige är ett sekulariserat land råder det alltså ingen tvekan om. Det är förmodligen därför som den förvirrade debatten om skolans undervisning om kristendom tagit fart.
Jag uppskattar Jan Björklunds kristallklara hållning i detta med att tydligt och klart säga att skolan ska ge en grundläggande utbildnig i alla världsreligioner, men att fördjupning i kristendomsämnet är helt nödvändig för att förstå vår europeiska och svenska historia. Vi måste betona kristendomens särställning, dess betydelse och samhälleliga, kulturella kontext.

Religionsinkompetensen breder ut sig också bland de tjänstemän som har att arbeta med läroplan för svensk skola. Allt fler vet allt mindre om religion. Kunskap och idéer om mångkulturalism rördes av Skolverket ihop till en postmodern sörja där alla religioner skulle behandlas lika, helt utan kontextuell förankring.

Kristendomsundervisning är faktiskt inte detsamma som trosförmedling eller ren trosundervisning. Att kristendomen som trossystem har haft en historisk särställning i Europa kan ju faktiskt inte ifrågasättas. Det betyder inte att den har ett större värde eller att den är bättre än andra religioner, utan säger helt enkelt att den ger nycklar till förståelse för hur den västerländska kulturen uppstått och uttryckts genom historien. Skolan ska självfallet inte förkunna kristen tro eller låta denna praktiseras i skolan. Kristendomen är en disciplin, ett kunskapsområde, som man däremot ska studera. I skolan är tron ett ämne som man ägnar sig åt att studera, inte en troslära eller lärosatser som man praktiserar.

Det är ett bevis på religionsinkonmpetens när journalister, politiker och skolverkets tjänstemän inte kan skilja mellan vetenskapsområdet/kunskapsområdet och praktiserandet av tron som livshållning. Jag gillar naturligtvis att det är just min partiledare som intar en självständig hållning och sagt ifrån till Skolverket.

Nu får det vara nog med tjafs och larvigheter. Man måste inte känna beröringsångest inför kristendomen som kunskapsområde, utan man bör se pragmatiskt på detta: att vi till uppväxande generationer förmedlar kunskap om vad kristendomen betytt och betyder också idag för den europeiska kristna kultursfär och tradition där vi alla lever och är verksamma.

Här kan ni läsa vad UNHCR anser om de svenska deportationerna av irakier.
Här är en intervju med Tobias Billströms svar på den kritik UNHCR framförde 2009.
Här kan ni läsa en artikel av Urban Hamid i Svd, publicerad oktober 2009, om bland annat hur livet artade sig för några familjer efter utvisning. DN ledare om asylsituationen i Grekland. Ledare i Expressen om utvisningar av kristna irakier. Civil Right Defenders.

Här kan ni läsa om den debatt Jan Björlund har tagit angående kristendomsundervisning i skolan.

I DNs ledare "Ramar ger frihet" kan ni läsa mer om skoldebatten.

Här finns fler inlägg i skoldebatten: Gp, Adam Cwejman, HBT-sossen, DN.

EU:s styrka är dess mångfald

Cecilia talade idag i Europaparlamentet om grunden för den nya europeiska utrikestjänsten. Se hela talet här!

EU-upplysningen kan ni läsa mer om EUs utrikestjänst.

onsdag 13 oktober 2010

Dawit Isaak - mardrömmen fortsätter

Jag vaknade i morse med en förfärlig kvardröjande känsla av oro, nästan ångest. Drömmen som inte ville släppa sitt grepp handlade om Dawit Isaak. Om hans syster som fram till för ett antal månader sedan fick komma till fängelset för att hämta hans smutstvätt, men som nu inte får göra det mer, utan tvingas leva i ovisshet om hur hennes bror har det.

Hemma i Göteborg fortsätter hans säng att stå oanvänd, hans barn växer och tvingas bli vuxna utan sin pappa hos sig. Samtidigt verkar det som om den knäpptysta diplomatins tid aldrig tar slut. Resultatet av den är hittills obefintligt.

Samtidigt betalar EU ut ett stort bistånd till diktaturregimen i Eritrea. Jag är stolt över att mitt parti, ALDE, gick ut hårt i budgetförhandlingarna och krävde att en del av detta bistånd ska stoppas tills vi får information om Dawit och ser honom släppas fri.

Tyvärr gjorde inte Socialdemokraterna här likadant, så nu lär biståndet fortsätta att oavkortat gå till världens mest ofria land. Nog trodde jag att Marita Ulvskog, som skrev en artikel om detta för ett tag sedan, skulle ha större inflytande på sin grupp!

Nog skulle jag vilja veta varför utrikesminister Bildt inte rest till Eritrea och nog skulle jag vilja höra hur han tar upp fallet vid utrikesministermötena. Vad gör han egentligen för Dawit?

Ansvaret vilar tungt på honom och alla andra. Snart kan det vara för sent.

Läs andra bloggar om ämnet: Agneta Berliner, Jinge, Åke Wredén.

Läs också DNs ledare från 1/10 om den principiella fråga detta rör. Europaportalen, Expressen, Newsmill, DN1.

Läs även Olle Schmidts debattinlägg på Expressen.
Gå gärna in på denna sida för att se vad du kan göra: Free Dawit

Videodagbok om pride-festivalen i Belgrad

måndag 11 oktober 2010

Jasenko Selimovic mot nytt uppdrag

Erik Ullenhag är att gratulera, han får en kreativ, snabbtänkt, kunnig och engagerad medarbetare i Jasenko Selimovic. Bäva månde världen!! Nu kommer det att hända saker och utvecklingen kommer att gå i positiv riktning.

Jag känner Jasenko både som medarbetare - han var med i min "tankesmedja" inför det kulturprogram som jag för ett par år sedan lade fram inför FP:s landsmöte - som en av de bästa tänkbara cheferna för en kulturinstitution och som en god vän. Grattis till båda herrarna för den spännande framtid ni går till mötes!

Artiklar om Jasenko: Liberal Debatt, Svd, DN, Aftonbladet.

Bloggar om ämnet: Jasenko Selimovic, Gulan Avci, Adam Cwejman

@bloggitik-8cb20a13

fredag 8 oktober 2010

torsdag 7 oktober 2010

Nobelpriset i litteratur....

... i de sista skälvande timmarna före offentliggörandet vill jag delge er mitt drömpris. Det är hög tid för poesi och jag skulle älska att se ett delat nobelpris mellan Adonis och Tomas Tranströmer. Båda värdiga vinnare: odödliga poeter vars sällskap jag njutit av under många år.

Fler stalltips kan ni finna här: DN, Svd, HD, AB.

Lars Vilks igen

Idag är Lars Vilks i hetluften igen. Nu ska han äntligen få komma tillbaka till Uppsala universitet för att slutföra sin omdebatterade föreläsning som han inledde för flera månader sedan.

Man får tycka vad man vill om Vilks och kritisera den konstnärliga kvaliteten i hans verk, men om han är inbjuden att hålla en föreläsning ska han också få göra det utan att personligen bli attackerad. Folk borde hålla sig till de akademiska spelreglerna - alltså att bemöta honom med argument och synpunkter på ett intellektuellt och strukturerat sätt. Istället tvingades han utstå en våldsam attack av en uppretad pöbel. Avskyvärt är vad det är. Jag hoppas att vi idag slipper se ett lika ovärdigt tumult och att det blir en civiliserad debatt vid mitt Alma Mater i Uppsala.

onsdag 6 oktober 2010

Folkpartiet i regeringen

Grattis Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni, Jan Björklund (vice statsminister!) och Erik Ullenhag till era nya eller nygamla portföljer!

Ni kommer alla att göra ett lysande jobb för liberalismen i vår tid, viktigare än någonsin med SD som en aktör i svensk politik.

Det jag idag är ledsen för är att ministerposten för högre utbildning och forskning utgått. Tobias Krantz känner jag sedan många år, både som en uppskattad kollega och vän. Han har under det år som gått vunnit stor respekt inom universitetsvärlden. Det vet jag eftersom jag själv suttit som ledamot av Uppsala universitets konsistorium och hört rektorer och forskare tala med beundran om Tobias och om FP:s forskningspolitik. Jag önskar honom allt gott och vet att hans väg går vidare mot nya viktiga mål. Han kommer alltid att göra gott för samhället och hans liberala kompass är stark.

Jag är mån om att vi i FP håller fast vid en politik för bildning. Detta är ju som bekant inte antingen kultur eller utbildning, utan omfattar utbildning, kultur, högre utbildning och forskning. Vi har en rik tradition och en stolt historia att förvalta. Hoppas att vi också ska kunna stå fast vid det nu och inför framtiden.

Fler artiklar om ämnet: DN, Skolvärlden.
Fler bloggar om ämnet: Ingenjörsbloggen, Ord egentligen, Begrundat och plitat, Kristina Palmgren.

måndag 4 oktober 2010

Panta Rei, allting flyter

Den politiska landskapet i Sverige är under omformning.

När Herakleitos på 500-talet före Kristus sa Panta Rei menade han att allting är konstant och samtidigt står i en ständig förändring. Vatten är alltid vatten, men kan vara kallt, kokande eller fruset.

Livets villkor är just att byta form och gestalt. Det är sant, men nog känns det svårt att från min horisont i Bryssel se det som sker hemma i Sverige i dessa dagar. Jag tycket att det är otroligt obehagligt att idag se SD:s intåg i riksdagen.

Jag är rädd för att det är kylan och isen som breder ut sig i vårt land. Sverige blir ett råare och mer inhumant land att leva i om människan inte längre får vara just människa, utan hela tiden måste definieras som utlänning, muslim eller bedömas utifrån etnisk eller religiös tillhörighet. Det blir rädslan för det obekanta och främmande, som kommer att sätta agendan. Inte tillit, inte samhällsbyggande - utan just rädslan. Det är det farligaste som finns.

Varför blev det så här? Hur kan det komma sig att SD har 20 mandat i riksdagen och därmed är större än både V och KD?

På planet hit till Bryssel idag läste jag förra veckans Fokus och en av mina favoriter, Göran Greider. På en gång vill jag förklara mig. Jag räknar honom till en av vår tids stora poeter. Därmed inte sagt att jag sympatiserar med hans politiska hållning, det gör jag inte. Men i Fokus skriver han en mycket tänkvärd krönika där han kort lägger fram en hypotes om varför SD kunde få så stort stöd. Han säger att SD var det enda partiet som mötte människor utan ett ovanifrånperspektiv, att de lyssnade till sina väljare och tog dem och deras frustration och oro på allvar.

Inte vet jag hur mycket sanning som ligger i detta, men nog hoppas jag att jag själv och mitt parti vill möta människor på ett jämnbördigt sätt, i ögonhöjd, se den verklighet som är deras och ta deras frågor och oro på allvar. Kanske är SD:s valframgång den nödvändiga läxan vi måste lära oss den hårda vägen. Nu gäller det att ta dem på allvar och möta dem med den respekt som varje människa har rätt att bli bemött med. Det är den respekten som måste följa varje demokratiskt vald företrädare för svenska folket - hur svårt det än är och hur provocerande det än kommer att vara. Hoppas att det blir detta som kommer att sätta agendan i riksdagen.
Annars blir det rädslan som kommer att styra.

Panta rei. Allt flyter - och förändras.

tisdag 21 september 2010

Val 2010 - som att äta taggtråd till frukost

Känslan i kroppen dagen efter valet beskriver jag bäst som om jag hade käkat taggtråd till frukost. Förfärligt helt enkelt. Nu blåser det snålt i den svenska idyllen. Främlingsfientliga kollegor har jag gott om här i Europaparlamentet, men det känns svårt att tänka sig att de nu invaderar riksdagen, min gamla arbetsplats under sju års tid.

Nu är SD större än KD och V i svensk politik. Det känns som ett dåligt skämt, med tanke på att kristdemokrater är den största gruppen i EP. Sverige är med europeiska mått mätt ett avvikande land, kort sagt.

Det gör riktigt ont att tänka på alla de människor som lagt sin röst på dem. Väljarna har aldrig fel. Det är vi andra som inte nått dem med våra budskap. SD är rasister - men svenska folket är INTE det!

måndag 20 september 2010

Flyktingars rättigheter måste garanteras!

Alla har inte förmånen att själva kunna välja hur livet ska gestaltas. Många människor tvingas, av olika anledningar, att lämna sina hem och söka trygghet och en bättre framtid någon annanstans. Deras rättigheter måste garanteras. En mer human asylpolitik behövs.

tisdag 14 september 2010

Rättsliga åtgärder mot Frankrike?

Skarp kritik riktas nu mot Frankrike för massutvisningarna av Romer - och kommissionären Viviane Reding tror på rättsliga åtgärder!

Detta är ett välkommet besked och det är bra att kommissionen och parlamentet tycks gå på samma linje.

fredag 10 september 2010

Den 19/9 är också ett EU-val

Regeringen som väljs 19 september är inte bara Sveriges regering i Sverige utan också våra representanter i ministerrådet i Europa. EU-skeptiker i ministerrådet får mindre inflytande - det vore synd eftersom den svenska rösten behövs. Läs mer på Alliansens Vänners hemsida idag.

torsdag 9 september 2010

Mer om sanningskommission i Romafrågan

Det blev ett gott mottagande för vårt utspel om sanningskommission i frågan om romernas situation. Läs ledare i UNT och Nerikes Allehanda idag!

onsdag 8 september 2010

Uppvärdera studier utomlands!

Fri rörlighet för studenter är viktigt för Europas kunskapsbas. Om detta skrev jag i Sydsvenskan.

tisdag 7 september 2010

Om människovärde

En judisk rabbin frågar sina lärjungar: hur kan man veta när natten är slut och morgonen har kommit.
- Är det när man kan skilja ett får från en hund eller ett olivträd från ett fikonträd?
- Nej svarar rabbinen, det är när du möter blicken hos vilken annan man eller kvinna som helst och där ser spegelbilden av dig själv. Då först är natten över och morgonen har grytt.

Varför berättar jag den här gamla judiska berättelsen? Helt enkelt därför att jag idag i parlamentet flera gånger har insett att människors värde inte kan tas för givet bland mina kollegor. Det är skrämmande att höra hur man inte vill stå upp för de kollektivt deporterade romerna, att en kollega på fullt allvar menar att de svagaste i skapelsen är djuren och inte de människor som lider av obotliga sjukdomar som MS, Parkinson HIV/Aids och därför inte vill stötta ett förslag som tillåter mycket begränsad och specificerad forskning på djur. En etisk diskussion skulle vara befriande och välgörande.

måndag 6 september 2010

Videodagbok

Nytt inlägg i videobloggen

torsdag 2 september 2010

Romerna i europa - tröstlösa, rättslösa och röstlösa

Tröstlösa, rättslösa och röstlösa. Det är romerna i hela EU, även i Sverige.

Vanmakten de känner kan jag nästan inte föreställa mig, även om jag talat med flera företrädare för deras organisationer, bland annat Elsa Kwiek, ordförande i romska rådet i Västerås. Henne träffade jag förra veckan när jag reste runt i landet och kampanjade med FPs kandidater i valet. Hon berättade för mig att romerna i Sverige känner oro och till och med skräck när de betraktar de avskyvärda deportationerna av hundratals romer i Frankrike. Utan att darra på manschetten har Sarkozy sagt att man visar ut dem därför att de är kriminella, utan individuell prövning. Detta strider mot EU:s bärande principer och regelverk och utgör ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Vad skulle hända om man på motsvarande sätt skulle tala om gruppen svenskar, judar eller färgade? Detta är rasdefinierade deportationer´, något som jag trodde att Europa sett nog av under andra världskriget.

Mot att ge dem 300 Euro i ersättning har franska företrädare skruvat argumentet att romerna lämnar landet frivilligt. Nog är det cyniskt och rent ut sagt fasansfullt att ge varje barn som deporteras 100 Euro och därmed friskriva sig själv som land.
Jag bara undrar hur de tjänstemän, poliser och andra som genomför detta avskyvärda känner sig när de går hem till sina egna barn och ombonade hem efter jobbet.
Fattar de månntro att dessa kollektivt utvisade barn går en sanslöst mörk framtid tillmötes, utan tillhörighet, hemlösa, outbildade, utan förebilder. Historien kommer alltid att upprepa sig, tills dess någon säger ifrån och gör romernas sak till allas vår sak! Det måste finnas något som bryter denna orsakskedja.

Nu har vi diskuterat detta i min partigrupp i parlamentet, idag fortsätter vi i LIBE-utskottet och så kommer frågan upp nästa vecka i plenum under Strasbourg-sessionen.

Jag hoppas att vi som talar för en långsiktig Europeisk handlingsplan för romerna kan överrösta den massiva tystnaden från dem som tigit ihjäl frågan under alldeles för lång tid!

Romernas bristfälliga etniska gettoläger rivs så snart massutvisningen genomförts och romernas framtid är det ingen som funderar på. Utanförskapet är totalt, mitt i välfärden: barnen går inte i skolan, arbetslösheten är nästan total i lägren, nio av tio saknar jobb. Diskrimineringen har gått så långt att Elsa berättade att det lilla fåtal som lyckats skapa sig hyggliga liv med jobb och bostad inte ens vågar berätta att man är rom. Identiteten går förlorad.

Genom histiorien har diskrimineringen varit norm. Tvångssteriliseringar pågår än idag i Europa, romer förpassas till speciella rum som markeras med skyltar vid offentliga vårdinrättningar, massor av människor fryser ihjäl varje vinter. Allt detta sker, samtidigt som land efter land iakttagit en talande tystnad.

Själv har jag hört talas om gamla romer som lever i EU med intatuerade nummer på sina armar som reminicenser efter andra världskrigets koncentrationsläger. Om detta må vi berätta - och det nu. Vi bär på en smutsig byk när det gäller romerna. Snart måste en gemensam plan för att upprätta dem utarbetas. Det arbetet vill jag delta i. Vi måste sätta ett slutdatum för när romerna i Europa reduceras till ett kollektiv och fråntas sina personliga egenskaper och individuella rättigheter.

Inom kort måste de upphöra att vara tröstlösa, rättslösa och röstlösa. Det är vårt ansvar att se till.

Läs också mina inlägg i Nerikes Allehanda och på SvD Brännpunkt om detta!

onsdag 14 juli 2010

Videodagbok 14 juli

I dagens videodagbok, som är den sista innan sommaruppehållet, talar jag om förra veckans session i Strasbourg. Jag talar om varför vi i Europaparlamentet nu antagit SWIFT-avtalet och att omröstningen om betänkandet om EU:s gemensamma jordbrukspolitik efter 2013 bjöd på många besvikelser som visar att de protektionisktiska krafterna i Europaparlamentet fortfarande är starka. Dessutom får ni höra om hur arbetet med Dublin II-förordningen nu kommit igång ordentligt samt att det belgiska ordförandeskapet, som inleddes förra veckan, har asylfrågorna högt upp på sin dagordning.

torsdag 8 juli 2010

Släpp fångarna loss!

Man släpper 52 politiska fångar på Kuba, åh så jag gläds åt det!

Men det finns fler människor som sitter fängslade för sina åsikter och de mänskliga rättigheterna respekteras inte. Frigivningen är dock ett steg i rätt riktning och sådana kan vi inte få för många av när det gäller Kuba.

onsdag 7 juli 2010

Bangladesh - Part 4

On Wednesday morning we had decided to leave Dhaka for a few hours in order to get some time to see the countryside and get a better understanding of the situation facing the country as a whole. I was struck by how densely populated this country really is when passing a never ending stream of suburbs and then cities and villages. The trip gave a few additional insights into the textile industry of the country as we visited small producers where a majority of the workers were children, some probably not older than eight or nine.



After catching up on some work the evening was spent at the Dhaka University. As the event had only been advertised during one day and it was in the evening I honestly did not expect that many students to show up to my lecture on the topic of Human rights, tolerance and the road to democracy I was thrilled to find well over 100 students waiting for us when we entered into the room. After giving my speech the pro vice chancellor and professors of the social science department gave a few very nice concluding remarks before we had a nice session of discussion with the students and teachers.



I was thoroughly impressed, in particularly of the dialogue with the students. When I talked about the need for tolerance or the need to break Bangladesh's circle of violence by abolishing the death penalty it was clear in the eyes of the students that these were messages that resonated within them. There were quite a few questions and it seemed we could have stayed for many hours but for the fact that time was running a bit late and we had not yet had dinner. As we left the lecture hall I think I must have shook almost everyone's hand and I was moved once again by the heartfelt hospitality that had been extended to me by everyone since my arrival, but I think I felt it even a little more as I was leaving the University hall than before.

After a few concluding talks and photos in the offices of the professors we went down to our car, had yet another good discussion with a number of students that still had not left the campus before finally setting of through the busy streets of Dhaka to have some dinner with the faculty staff that had been instrumental in setting up the lecture. Our visit to Bangladesh was about to come to an end with only one day remaining...



On the last day of the visit to Bangladesh I visited the European Union mission to the Country as well as the Swedish embassy. Ideally I would have wanted to do both these visits in the beginning rather than at the end of the trip but unfortunately this was not compatible with the schedule of the conference and other activities. We had however been extremely well prepared by detailed briefings of both the European Commission and the Swedish embassy. The two meetings thus had more a character of summing up the various discussions, sharing experiences and thoughts that can be of mutual interest.


Cecilia with EU Ambassador Dr. Stefan Frowein

In the morning I met with EU Ambassador Stefan Frowein for several hours and then with the Swedish deputy head of mission Mr. Samuel Egerö. We promised to compile the findings of the visit into a report which will be completed in the coming days. As we got ready to leave Bangladesh we did so many experiences richer and with a deeper understanding of the country and the important challenges it faces in both the short and long term.






























































































To know more about my visit at the University of Dhaka, read Anisur Rahmans article on
Human rights, tolerance and democracy in Holiday.