onsdag 27 oktober 2010

Teater för Livets skull

Idag förändrades för en stund hela min arbetssituation i Europaparlamentet.

Allt blev Tillvaro - inte längre en oavslutad jakt på minuter, timmar och dagar in och ut i ett ständigt flöde, oftast under stor press.

Idag hade jag nämligen den stora glädjen att för första gången kalla samman alla mina sex kollegor: kvinnor från olilka grupper och från sju olika länder, till en första repetition av dokumentärteaterföreställningen Seven, som vi ska ge 8-9 december här i Bryssel.

Att teater är min passion är förmodligen okänt för de allra flesta. Jag lär vara en av få svenska politiker som nöter ut stolarna i teatersalongerna. Varför? - Ja helt enkelt för att det är ett sätt för mig att leva, inte bara att existera. Plötsligt blir tillvaron Liv, inte bara dagar och år. Teater kan förändra världen, göra den lite bättre. Så kändes det vid repetitionerna idag.

Texten till Seven är oerhört stark. Den skildrar en mosaik av nu levande kvinnor som på olilka sätt, oftast genom mycket svåra erfarenheter, har haft drivkraften och förmågan att förändra situationen för många människor, för demokratin och för de länder där de är verksamma. Levnadsöden som är verklighet för Hafsat Abiola, Mu Sochua, Annabella de Leon, Farida Azizi, Inez McCormack, Mukhtar Mai och Marina Pisklakova-Parker blir en berättelse som visar på människans sårbarhet och styrka, mänsklighetens förmåga att göra både gott och ont, empati, kärlek, lidande, passion - och människans inneboende förmåga att förändra världen, göra den lite bättre, blev inför våra ögon idag till en skapelse under några timmar som kommer att förändra oss alla.

Jag är oändligt tacksam över att detta multikonstverk blir till och för att Hedda Sjögren-Krausz är konstnärlig ledare för projektet.

Teater är liv, ger liv och blir liv inför våra ögon. Detta är en del av Livets outgrundlighet och storhet.

Recension av Seven. Andra röster om Seven: UNT, Kulturbloggen, Fredrik Malm, Riksteatern, Riksteaterbloggen, Norrländska Socialdemokraten, Staffan Danielsson.

Citizens Initiative och pjäsen Seven

måndag 25 oktober 2010

Medborgarna får nya möjligheter att påverka EU!

Snart kommer nya möjligheter att öppnas för människor att direkt föra fram sin politiska vilja i EU. Det kallas Europeiskt Medborgarinitiativ och vi förhandlar just nu febrilt mellan parlamentet, rådet och kommissionen för att utforma reglerna kring detta instrument.

Om en fråga engagerar många medborgare är den viktig och måste behandlas. Därför har min ambition i förhandlingarna varit att sänka trösklarna och att eftersträva minsta möjliga byråkrati och krångel för de medborgare som vill föra fram sitt initiativ. Jag skriver mer om detta i en krönika i Nerikes Allehanda.

Innan året är slut kommer förhoppningsvis regelverket vara på plats och då är det upp till Europas medborgare att göra sina röster hörda, att mobilisera och samla underskrifter.

Vilket initiativ kommer du att driva?

Jag hoppas HAX får anledning att ändra sin uppfattning om medborgarinitiativet: HAX1, HAX2.

Häromdagen skrev Annika Ström-Melin en tankeväckande ledare om bland annat medborgarnas roll i EU.

Nyheter om ämnet: Europaportalen, DN,

EU-upplysningen om medborgarinitiativet.

Bloggare om ämnet: Jöran Fagerlund, Jonas Sjöstedt, Fatima Svanå, Politometern.

onsdag 20 oktober 2010

Strasbourgsession: Cypern och EUs utrikestjänst



Här kan du läsa mer om EUs utrikestjänst och det som pågår på europaportalen.se.

Carl Bildts reflektioner kring Cypern: Alla dessa dagar.

tisdag 19 oktober 2010

Religionsinkompetens och beröringsångest

Jag är innerligt trött på den religionsinkompetens som leder till så många ogrundade beslut och felaktiga ställningstaganden. Det allra hemskaste är naturligtvis den religionsinkompetens som jag först beskyllt S-regeringen Persson för. Det var 2004 när man tillät att kristna irakier utvisades ur Sverige. Det visade med all önskvärd tydlighet att man inte fattat att just detta att vara kristen irakier innebar - och fortfarande kan innebära - skillnaden mellan död och liv för den enskilde.

Jag har under de år som gått ständigt återkommit till detta: att utvisa kristna går helt emot vad UNHCR säger. Ändå sker det ännu idag att Sverige, enligt ny uppgift så ofta som var tredje vecka, leasar ett flygplan och skickar tillbaka människor till Irak. Dessa förtvivlade människor lär pressas till det, det ska ske obemärkt, journalister får inte vara med när planen går och flyktigförläggningar töms i det tysta. I Sverige! Jag ryser av obehag och fasar för det som händer människorna.

Enligt de uppgifter som jag fått dumpas de på flygplatsen och det sker ingen som helst uppföljning av hur det går för dem. Kom ihåg att när det gäller just kristna, så håller Irak på att tömmas helt och hållet. På bara ett par år har mer än en miljon kristna människor flytt landet, så för dem som återförs dit kan man utgå från att det inte finns vare sig släktingar eller vänner kvar.

Jag skäms för den svenska hållningen. Det gäller både S-regeringens agerande för flera år sedan, men religionsinkompetensen speglas även i hur migrationspolitiken ser ut idag. De kristna på flykt från Irak borde få berätta sin berättelse om vad det innebär att bli förföljd, fängslad, torterad, förnedrad och utstött. Det behöver kanske inte tilläggas att dessa människors hus har konfiskerats, egendom förstörts och att de för alltid dömts till isolering och arbetslöshet, deras barn inte får plats på universitet eller jobb i statlig förvaltning osv.

Att Sverige är ett sekulariserat land råder det alltså ingen tvekan om. Det är förmodligen därför som den förvirrade debatten om skolans undervisning om kristendom tagit fart.
Jag uppskattar Jan Björklunds kristallklara hållning i detta med att tydligt och klart säga att skolan ska ge en grundläggande utbildnig i alla världsreligioner, men att fördjupning i kristendomsämnet är helt nödvändig för att förstå vår europeiska och svenska historia. Vi måste betona kristendomens särställning, dess betydelse och samhälleliga, kulturella kontext.

Religionsinkompetensen breder ut sig också bland de tjänstemän som har att arbeta med läroplan för svensk skola. Allt fler vet allt mindre om religion. Kunskap och idéer om mångkulturalism rördes av Skolverket ihop till en postmodern sörja där alla religioner skulle behandlas lika, helt utan kontextuell förankring.

Kristendomsundervisning är faktiskt inte detsamma som trosförmedling eller ren trosundervisning. Att kristendomen som trossystem har haft en historisk särställning i Europa kan ju faktiskt inte ifrågasättas. Det betyder inte att den har ett större värde eller att den är bättre än andra religioner, utan säger helt enkelt att den ger nycklar till förståelse för hur den västerländska kulturen uppstått och uttryckts genom historien. Skolan ska självfallet inte förkunna kristen tro eller låta denna praktiseras i skolan. Kristendomen är en disciplin, ett kunskapsområde, som man däremot ska studera. I skolan är tron ett ämne som man ägnar sig åt att studera, inte en troslära eller lärosatser som man praktiserar.

Det är ett bevis på religionsinkonmpetens när journalister, politiker och skolverkets tjänstemän inte kan skilja mellan vetenskapsområdet/kunskapsområdet och praktiserandet av tron som livshållning. Jag gillar naturligtvis att det är just min partiledare som intar en självständig hållning och sagt ifrån till Skolverket.

Nu får det vara nog med tjafs och larvigheter. Man måste inte känna beröringsångest inför kristendomen som kunskapsområde, utan man bör se pragmatiskt på detta: att vi till uppväxande generationer förmedlar kunskap om vad kristendomen betytt och betyder också idag för den europeiska kristna kultursfär och tradition där vi alla lever och är verksamma.

Här kan ni läsa vad UNHCR anser om de svenska deportationerna av irakier.
Här är en intervju med Tobias Billströms svar på den kritik UNHCR framförde 2009.
Här kan ni läsa en artikel av Urban Hamid i Svd, publicerad oktober 2009, om bland annat hur livet artade sig för några familjer efter utvisning. DN ledare om asylsituationen i Grekland. Ledare i Expressen om utvisningar av kristna irakier. Civil Right Defenders.

Här kan ni läsa om den debatt Jan Björlund har tagit angående kristendomsundervisning i skolan.

I DNs ledare "Ramar ger frihet" kan ni läsa mer om skoldebatten.

Här finns fler inlägg i skoldebatten: Gp, Adam Cwejman, HBT-sossen, DN.

EU:s styrka är dess mångfald

Cecilia talade idag i Europaparlamentet om grunden för den nya europeiska utrikestjänsten. Se hela talet här!

EU-upplysningen kan ni läsa mer om EUs utrikestjänst.

onsdag 13 oktober 2010

Dawit Isaak - mardrömmen fortsätter

Jag vaknade i morse med en förfärlig kvardröjande känsla av oro, nästan ångest. Drömmen som inte ville släppa sitt grepp handlade om Dawit Isaak. Om hans syster som fram till för ett antal månader sedan fick komma till fängelset för att hämta hans smutstvätt, men som nu inte får göra det mer, utan tvingas leva i ovisshet om hur hennes bror har det.

Hemma i Göteborg fortsätter hans säng att stå oanvänd, hans barn växer och tvingas bli vuxna utan sin pappa hos sig. Samtidigt verkar det som om den knäpptysta diplomatins tid aldrig tar slut. Resultatet av den är hittills obefintligt.

Samtidigt betalar EU ut ett stort bistånd till diktaturregimen i Eritrea. Jag är stolt över att mitt parti, ALDE, gick ut hårt i budgetförhandlingarna och krävde att en del av detta bistånd ska stoppas tills vi får information om Dawit och ser honom släppas fri.

Tyvärr gjorde inte Socialdemokraterna här likadant, så nu lär biståndet fortsätta att oavkortat gå till världens mest ofria land. Nog trodde jag att Marita Ulvskog, som skrev en artikel om detta för ett tag sedan, skulle ha större inflytande på sin grupp!

Nog skulle jag vilja veta varför utrikesminister Bildt inte rest till Eritrea och nog skulle jag vilja höra hur han tar upp fallet vid utrikesministermötena. Vad gör han egentligen för Dawit?

Ansvaret vilar tungt på honom och alla andra. Snart kan det vara för sent.

Läs andra bloggar om ämnet: Agneta Berliner, Jinge, Åke Wredén.

Läs också DNs ledare från 1/10 om den principiella fråga detta rör. Europaportalen, Expressen, Newsmill, DN1.

Läs även Olle Schmidts debattinlägg på Expressen.
Gå gärna in på denna sida för att se vad du kan göra: Free Dawit

Videodagbok om pride-festivalen i Belgrad

måndag 11 oktober 2010

Jasenko Selimovic mot nytt uppdrag

Erik Ullenhag är att gratulera, han får en kreativ, snabbtänkt, kunnig och engagerad medarbetare i Jasenko Selimovic. Bäva månde världen!! Nu kommer det att hända saker och utvecklingen kommer att gå i positiv riktning.

Jag känner Jasenko både som medarbetare - han var med i min "tankesmedja" inför det kulturprogram som jag för ett par år sedan lade fram inför FP:s landsmöte - som en av de bästa tänkbara cheferna för en kulturinstitution och som en god vän. Grattis till båda herrarna för den spännande framtid ni går till mötes!

Artiklar om Jasenko: Liberal Debatt, Svd, DN, Aftonbladet.

Bloggar om ämnet: Jasenko Selimovic, Gulan Avci, Adam Cwejman

@bloggitik-8cb20a13

fredag 8 oktober 2010

torsdag 7 oktober 2010

Nobelpriset i litteratur....

... i de sista skälvande timmarna före offentliggörandet vill jag delge er mitt drömpris. Det är hög tid för poesi och jag skulle älska att se ett delat nobelpris mellan Adonis och Tomas Tranströmer. Båda värdiga vinnare: odödliga poeter vars sällskap jag njutit av under många år.

Fler stalltips kan ni finna här: DN, Svd, HD, AB.

Lars Vilks igen

Idag är Lars Vilks i hetluften igen. Nu ska han äntligen få komma tillbaka till Uppsala universitet för att slutföra sin omdebatterade föreläsning som han inledde för flera månader sedan.

Man får tycka vad man vill om Vilks och kritisera den konstnärliga kvaliteten i hans verk, men om han är inbjuden att hålla en föreläsning ska han också få göra det utan att personligen bli attackerad. Folk borde hålla sig till de akademiska spelreglerna - alltså att bemöta honom med argument och synpunkter på ett intellektuellt och strukturerat sätt. Istället tvingades han utstå en våldsam attack av en uppretad pöbel. Avskyvärt är vad det är. Jag hoppas att vi idag slipper se ett lika ovärdigt tumult och att det blir en civiliserad debatt vid mitt Alma Mater i Uppsala.

onsdag 6 oktober 2010

Folkpartiet i regeringen

Grattis Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni, Jan Björklund (vice statsminister!) och Erik Ullenhag till era nya eller nygamla portföljer!

Ni kommer alla att göra ett lysande jobb för liberalismen i vår tid, viktigare än någonsin med SD som en aktör i svensk politik.

Det jag idag är ledsen för är att ministerposten för högre utbildning och forskning utgått. Tobias Krantz känner jag sedan många år, både som en uppskattad kollega och vän. Han har under det år som gått vunnit stor respekt inom universitetsvärlden. Det vet jag eftersom jag själv suttit som ledamot av Uppsala universitets konsistorium och hört rektorer och forskare tala med beundran om Tobias och om FP:s forskningspolitik. Jag önskar honom allt gott och vet att hans väg går vidare mot nya viktiga mål. Han kommer alltid att göra gott för samhället och hans liberala kompass är stark.

Jag är mån om att vi i FP håller fast vid en politik för bildning. Detta är ju som bekant inte antingen kultur eller utbildning, utan omfattar utbildning, kultur, högre utbildning och forskning. Vi har en rik tradition och en stolt historia att förvalta. Hoppas att vi också ska kunna stå fast vid det nu och inför framtiden.

Fler artiklar om ämnet: DN, Skolvärlden.
Fler bloggar om ämnet: Ingenjörsbloggen, Ord egentligen, Begrundat och plitat, Kristina Palmgren.

måndag 4 oktober 2010

Panta Rei, allting flyter

Den politiska landskapet i Sverige är under omformning.

När Herakleitos på 500-talet före Kristus sa Panta Rei menade han att allting är konstant och samtidigt står i en ständig förändring. Vatten är alltid vatten, men kan vara kallt, kokande eller fruset.

Livets villkor är just att byta form och gestalt. Det är sant, men nog känns det svårt att från min horisont i Bryssel se det som sker hemma i Sverige i dessa dagar. Jag tycket att det är otroligt obehagligt att idag se SD:s intåg i riksdagen.

Jag är rädd för att det är kylan och isen som breder ut sig i vårt land. Sverige blir ett råare och mer inhumant land att leva i om människan inte längre får vara just människa, utan hela tiden måste definieras som utlänning, muslim eller bedömas utifrån etnisk eller religiös tillhörighet. Det blir rädslan för det obekanta och främmande, som kommer att sätta agendan. Inte tillit, inte samhällsbyggande - utan just rädslan. Det är det farligaste som finns.

Varför blev det så här? Hur kan det komma sig att SD har 20 mandat i riksdagen och därmed är större än både V och KD?

På planet hit till Bryssel idag läste jag förra veckans Fokus och en av mina favoriter, Göran Greider. På en gång vill jag förklara mig. Jag räknar honom till en av vår tids stora poeter. Därmed inte sagt att jag sympatiserar med hans politiska hållning, det gör jag inte. Men i Fokus skriver han en mycket tänkvärd krönika där han kort lägger fram en hypotes om varför SD kunde få så stort stöd. Han säger att SD var det enda partiet som mötte människor utan ett ovanifrånperspektiv, att de lyssnade till sina väljare och tog dem och deras frustration och oro på allvar.

Inte vet jag hur mycket sanning som ligger i detta, men nog hoppas jag att jag själv och mitt parti vill möta människor på ett jämnbördigt sätt, i ögonhöjd, se den verklighet som är deras och ta deras frågor och oro på allvar. Kanske är SD:s valframgång den nödvändiga läxan vi måste lära oss den hårda vägen. Nu gäller det att ta dem på allvar och möta dem med den respekt som varje människa har rätt att bli bemött med. Det är den respekten som måste följa varje demokratiskt vald företrädare för svenska folket - hur svårt det än är och hur provocerande det än kommer att vara. Hoppas att det blir detta som kommer att sätta agendan i riksdagen.
Annars blir det rädslan som kommer att styra.

Panta rei. Allt flyter - och förändras.