måndag 21 juni 2010

Tal i kammaren

Här kan ni se det tal jag höll i kammaren i Strasbourg förra veckan. Jag talade på ämnet juridisk utbildning.

fredag 18 juni 2010

Nederlag om datalagringsdirektivet

Parlamentariker kan initiera så kallade skriftliga förklaringar om ett aktuellt ämne. Om man lyckas samla underskrifter från hälften av parlamentarikerna så antas förklaringen som parlamentets officiella ståndpunkt, men den är inte lagstiftande. Nyligen lades en sådan förklaring fram om bekämpning av pedofili. Jag läste förklaringen och skrev under den, men alltför snabbt. Vad jag inte insåg förrän senare var att förklaringen innehöll en referens till datalagringsdirektivet, dock bara dess referensnummer så det var svårt att upptäcka.

När jag insåg detta drog jag naturligtvis genast tillbaka min underskrift och skickade även ut ett mail till alla mina 735 kollegor och varnade för detta. Mitt mail ledde till att många fler drog tillbaka sina signaturer, men som motaktion körde förespråkarna en massiv kampanj för förklaringen under denna vecka i Strasbourg och lyckades samla in de underskrifter som behövdes. Parlamentets ståndpunkt är alltså nu att ålägga internet- och mobiloperatörer att spara uppgifter om mail- och mobiltrafik i upp till två år.

Återigen, förklaringen är inte lagstiftande, men jag ser ändå antagandet av denna förklaringen som ett nederlag. Datalagringsdirektivet kommer dock inte att införas i svensk lagstiftning, i alla fall inte innan valet.

Läs mer på Europaportalen.

onsdag 16 juni 2010

Strasbourg 16 juni

I dagens videodagbok får ni en uppdatering på vad som hittills har hänt och vad som är på gång under juni-sessionen i Strasbourg.

Kultur

Kulturens infrastruktur tänker jag på idag, mitt i voteringar och alla möten i Strasbourg. Jag längtar ibland efter att få ägna mer kraft åt kulturfrågor, men det är ju inte mitt ansvar längre. I parlamentet är ju kulturutskottet rätt meningslöst då det inte finns vare sig lagstiftningsärenden eller budget att hantera.

Kanske kommer det en dag nya möjligheter för mig att arbeta med kultur. Hoppas det.

Skolan är enligt min mening den enskilt viktigaste arenan för kultur. Därefter kommer så klart litteraturen, biblioteken, museerna, konserthus, operahusen och teatrarna och där måste man slå vakt om alla som arbetar med detta och säkra infrastrukturen, som byggnaderna. För detta behövs kulturpolitiken.

Det mest spännande och meningsfulla är inte att flytta pengar från en budgetpost till en annan, utan att definiera verksamheten och se till att den kan fortleva och där den är extra bra, förmeras.

Per Svensson säger det så bra: Allt annat är överkurs eller uttryck för klåfingrighet. De konstnärliga besluten ska fattas av konstnärerna själva och inga andra.

Tänk på det när kvalitetsfrågor är på tapeten!

tisdag 15 juni 2010

I bildningens tjänst?

Jag blir både trött och uppgiven när jag noterar att Expressen, som ju tidigare varit en tidning som hållit bildningens och kulturens fana högt, nu totalt abdikerat från denna hållning.

I sitt valmanifest, där de anger mycket vällovliga och bra förslag som jag i stora delar instämmer i, nämner de inte kulturen över huvud taget. Detta går ju stick i stäv med tidigare viktiga förslag från Expressen, inte minst den fantastiska utgivningen av klassikerna för ett par år sedan. Då fick jag av tidningens ledning veta att det var mitt förslag om en litterär kanon som låg till grund för denna fina satsning, som togs så väl emot av allmänheten.

Nu är det annat ljud i skällan. Kanske kulturen lyser med sin frånvaro i Expressens valmanifest därför att den klarast lysande kulturjournalisten, Per Svensson, lämnat tidningen? I alla fall tycker jag att det är dåligt av Expressen att inte fullfölja sitt kulturella åtagande, i bildningens tjänst.

Bildning är som bekant både kultur och utbildning, inte det ena eller det andra. Kunskap om vårt kulturarv berikar individen. Kulturen ger oss människor de verktyg vi behöver för att växa, att skapa framtid och förstå den kompllicerade värld vi lever i. Kulturen måste därför göras tillgänglig för alla barn, både de som har föräldrar som är intresserade och de som inte har det. Skolan är därför kulturens viktigaste arena.

Kultur bör också finnas med som en tråd i skolans historie- och samhällskunskapsundervisning. Detta är viktigt inte minst för att ge en förståelse för att kultur per definition är något öppet, rikt och mångfacetterat. Våra barn och ungdomar måste vara trygga i att den svenska kulturen alltid utvecklats och berikats – inte hotats – av influenser utifrån. Att utöka historieämnet och prioritera litteratur- och kulturhistoria är ett bra recept! Den som kan sin historia blir inte en fånge i nuet, utan har tillgång till de verktyg som gör att hon både kan förstå samtiden och skapa framtid för sig själv och för samhället.

Den som äger ett språk är både rik coh trygg. Den som är förankrad i den egna kulturen kan med nyfikenhet och vaket intresse ta del av andras kulturella uttryck.

Varför ska detta vara så kontroversiellt att jag ständigt angrips för det?

torsdag 10 juni 2010

LIBE-utskottet om SWIFT

Idag har den oerhört svåra och brännande frågan om ett avtal mellan EU och USA åter varit uppe tll diskussion. Som bekant fällde vi i EP ju förslaget när det senast var uppe för omröstning i Strasbourg i februari i år. Idag kom kommissionären Cecilia Malmström till utskottet för att ånyo ta upp diskussionen och berätta om allt man åstadkommit så långt.

Det är så klart märkligt att vi som valda ledamöter ska få tillgång till ett "hemligt" utkast till avtal, som vi får skriva på att vi mottagit vid mötets början, men måste lämna tillbaka när sammanträdet är över - och vid mötet får reda på att Tysklands Bundestags ledamöter fått fri tillgång till dokumentet i sin helhet utan hemlighetsmakeri.

Det avtalet handlar om är hur och på vilket sätt USA ska få tillgång till de banktransaktioner som förevarit i Europa.

De kritiska synpunkter som förs fram mot det gällande avtalet handlar främst om två saker: att man överför data i bulk, dvs att filtreringen inte kommer att ske i EU utan i USA. De andra invändningarna handlar om hur övervakningen av hela processen kommer att ske, vilken roll Europol kommer att ha i att övervaka att överföringen av data verkligen är kopplad till en brottsutredning och hur långa lagringstiderna för datauppgifterna ska tillåtas vara innan de förstörs.

Kanske avgörs frågan vid sessionen i juli. Hoppas att frågetecknen då har utretts tillfredsställande.

onsdag 9 juni 2010

På resande fot

Jag har rest omkring en hel del den senaste veckan Det har därför blivit lite tid över för kontorsarbete och bloggande. Trots att jag inte hunnit skriva ett eget blogginlägg på ett par dagar så finns det andra sätt att följa min väg genom Europa och mina tankar och tycken. Läs till exempel min senaste gästkrönika i Nerikes Allehanda. I samband med mitt besök på Luleå Tekniska Universitet (LTU) skrev jag och Jens Sundström (fp) en gemensam debattartikel i Norrbottenskuriren. I en artikel i Norrländska Socialdemokraten kan ni följa vad jag gjorde i lördags när jag besökte Kiruna.

I måndagens SvD skriver Teresa Küchler om hur EU öppnar upp för organdonation, en fråga som jag arbetat mycket med här i Europaparlametet. I Trelleborgs Allehanda skriver David Andersson om vikten av att uppvärdera klassikerna och här nämner han bland annat min idé från valrörelsen 2006 om en svensk litteraturkanon.

torsdag 3 juni 2010

Videodagbok 2 juni

I min senaste videodagbok berättar jag mer om omröstningen av den s.k. Gallo-rapporten som handlar om stärkt skydd av upphovsrätt. Jag kommenterar också Israles attack mot Gazakonvojen.

onsdag 2 juni 2010

Motgång för friheten på internet

Här kan ni läsa ett pressmeddelande om gårdagens omröstning i Europaparlamentets rättsliga utskott. Det handlar om voteringen av den s.k. Gallo-rapporten om ett förstärkt skydd av upphovsrätten.

tisdag 1 juni 2010

Våldets ansikte

En mardröm utspelades igår inför världens ögon.

När soldater firas ner från en helikopter för att beväpnade inta fartyg, lastade med humanitärt bistånd, måste vi se det som något mycket grovt. Att dessa soldater öppnar eld mot civila: läkare, vetenskapsmän, journalister, författare och politiker, bevisligen för att döda, är något av det hemskaste och brutalaste jag upplevt.

Aktionen kan ha kostat nitton personer livet. Argumenten som jag hittills hört är att passagerarna attackerat soldaterna med tillhyggen. Vad är en spade mot skarpladdade vapen? Varför sköt man i syfte att döda och inte mot knän och underben? Detta måste karaktäriseras som avrättningar.

Israel gör det sannerligen inte lätt för någon enda människa att vara dess vän.
Själv har jag nästan gått sönder av oro för dem som jag känner till som är med på båtarna. Nu vet vi att de är i säkerhet och på väg hem.

Men attacken och dödandet kan komma att stå Israel dyrt.

Turkiet är en av få vänner till Israel från den muslimska världen. Nu vet vi att just det turkiska skeppet blivit utsatt för extremt våld.

Bordningen ägde dessutom rum på internationellt vatten, vilket står i strid mot gällande regler. Enda gången man kan sätta reglerna ur spel är när det rasar ett fullskaligt krig, vilket det ju inte gör idag.

Den israeliske parlamentsledamoten Nahman Shai sa så sent som i söndags att hans värsta mardröm var att israeliska styrkor skulle borda konvojen, öppna eld mot civila läkare, författare, konstnärer och akademiker. Nu lyssnade man uppenbarligen inte på honom. I stället slutade bordningen med att det låg döda civila utspridda på däck.

Världen sörjer dessa människor och delar deras anhörigas sorg idag.