Modersmål och undervisning

Idag har frågan om undervisning på modersmål varit samtalsämnet på allas läppar.
Jag häpnade när jag läste SvD idag, för jag hade ingen aning om att detta utspel skulle komma.

LÅt mig börja med att slå fast att varje språk måste ses som en tillgång. Naturligtvis ska vi ha en god undervisning i svenska för barn i svensk skola, men språkförbud känns inte meningsfullt att lyfta fram som metod.

Det klingar illa i mina öron. När jag växte upp hörde jag berättas att min mammas generation, vars modersmål var tornedalsfinska, var förbjudna att tala med varandra på sitt modersmål och lärarna var förbjudna att undervisa på modersmålet. Skulle detta ändå skett, medförde detta regelbrott ganska kraftfulla repressalier. Detta trodde jag att vi lagt bakom oss 2009.

Den som äger ett språk är både rik och trygg. Är man väl förankrad i språket så bär det en människa, hjälper henne att uttrycka sina tankar och åsikter, att tala, skriva, läsa och ta plats på samhällets olika estrader. Modersmålet är språket för våra drömmar och innersta känslor och det bär oss ända in i drömmens land. Därför ska vi aldrig låta språket vara projektionsyta för vår rädsla, för det är rädslan som leder till att modersmålet reduceras till något straffbart.

Jag beklagar att fp idag av alltför många kommit att uppfattas som ett förbudsparti ännu en gång. Detta var ett utspel av en arbetsgrupp, 'är inte och kommer med allra största sannolikhet aldrig att bli folkpartiets liberalernas politik!

Med den kunskap jag har om folkpartilandet tror jag att jag med övertygelse kan säga att det här förslaget aldrig någonsin skulle antas av ett landsmöte, vårt högsta beslutande organ. Det skulle av ett landsmöte förpassas dit där det hör hemma: i papperskorgen.