Helgen efter kulturutredningen

Efter en intensiv vecka, där fokus legat på KULTURUTREDNINGEN, så klart, känns det skönt att få lite tid för vila och nya tankar.
Det finns massor att säga om kulturutredningen. En del säger jag i intervjuer, bland annat i Kulturnyheterna i torsdags, men i kort sammanfattning känns det bra att helt kort säga
att det fanns en vision i presentationen som gjorde mig glad.

Det övergripande visionen handlar om att stärka kulturen, att kulturområdet ska få en större och viktigare plats i samhället. Detta ska åstadkommas genom en syntes av många åtgärder.
Jag hyser den största respekt för Kulturutredningens arbete- och i synnerhet en stor värme och respekt för Eva Schwartz insats. Eva är klok, kul och en genomhärlig person som jag verkligen skulle vilja samarbeta med mer i framtiden.
I presentationen blev det tydligt att ambitionen varit att stärka kulturens roll i samhället, även om det som läckt ut mest handlat om struktorer och antal myndigheter. Detta beklagar jag, för det har givit slagsida åt allt gott man faktiskt föreslår. I likhet med Lena Adelsohn Liljjeroth tycker också jag att vi ska se utredningen som en möjlighet att diskutera, rebattera och så småningom välja det som vi finner gott av alla förslag. Debatten har kantrat ibland, därför att människor tror att förlagen är huggna i sten. Så är ju inte alls fallet, nu börjar arbetet för alla oss som på olika vis arbetar inom kulturområdet.

En annan sak som jag känner sympati för är tanken på att kulturen inte begränsas till en sektor, utan ska ses som en aspekt av samhället som förutsätter samarbete mellan många olika politikområden, med civilsamhället, skolan, folkbildning, universitet och högskolor.
Likaså lyfter man fram kulturens betydelse för hälsa, livskvalitet och företagande.
Kulturen har större potential att ta större plats i samhället genom gränsöverskridande samarbeten, med ordentlig förståelse hos medborgarna genom att fler värden betonas. Jag ser fram mot en spännande tid med kulturpolitik i fokus för många diskussioner.

I fredags ägnade jag media en del tid. Bland annat gav jag intervju för TV4 Uppland. En väldigt trevlig och ovanlig journalist, Patrik Oksanen, har sedan ett halvår eller så jobbat där. Patrik är enormt kunnig, inte minst när det gäller europafrågor. Det känns kul att en så skicklig kille valt att börja jobba här i Uppsala. Vi talade om Europaparlementsvalet och om kårobligatoriet.
På kvällen åkte jag till Let´s Dancestudion, där jag var gäst hos CarlJan Granquist, min synnerligen gode vän. Han är den storebror jag inte har, men skulle önska mig. Ingen är så genomgullig som han. Kvällen med honom, hans son Carl Johan och Lotte Bromé blev kul och champagnen var god. Det är nästan så att jag lockas av tanken på att ställa upp nästa år....
En total make over: ny kropp, ny kondition, nya danskunskaper. Kanske ett lyft på en massa olika sätt för ensamstående mamman ! I så fall vill jag ha Tobias som partner. Han var så urgullig och trevlig och jag tror han orkar lyfta mina 63 kilo på raka armar!

Idag när jag slog upp Unt gladdes jag åt rubriken: Vi vill hylla Wikström och Hedquist. Artikeln är skriven av studentkåren i Uppsala. Om obligatoriet är dagstipset att inget blir av. Den 17 mars är det deadline för propositioner och ännu finns inte något färdigt att sända över till lagrådet för behandling. Jag säger det en gång till: If something ain´t broken, don´t fix it!