Besvikelsen över polisen i Malmö är enorm

Det är djupt skakande att ta del av det som sades i en polispiket i Malmö vid kravallerna för en tid sedan. Det som sades i det fördolda den där kvällen är nu helt öppet material, tillgängligt för oss alla att lyssna till. Man tar sig för pannan.

Själv funderar jag på hur dessa poliser nattar sina barn, kysser sina flickvänner eller kramar sina mammor när de klätt av sig uniformen och gått hem för dagen. Säger man, i full öppenhet bland sina kollegor, att man ska "spöa tills han inte kan stå upp" eller tills han "blir steril", säga invektiv som "apajävel" eller "blattajävel" om sina medmännsikor, då bör man byta jobb. Då räcker det inte med att omplaceras till inre tjänst eller att sortera hittegods ett par veckor tills stormen bedarrat.

Det hedrar rikspolischefen Bengt Svensson, en trevlig och hygglig karl, att han är "heligt förbannad". Helig kan diskuteras, men förbannad förstår jag att han är. Mest förbannad bör han vara på Malmös polischef Ulf Sempert, som bevisligen utövat ett synnerligen bristfälligt ledarskap. I flera veckor har denne man känt till dessa rasistiska rötägg till poliser och struntat i att ta tag i problemet. Självklart skulle han statuerat exempel omedelbart, om inte annat för att visa resten av kåren att man inte kan acceptera ett sånt beteende, att det leder till repreassalier.
Sempert är en mes, dessutom en feg mes. Detta är min uppfattning tills dess motsatsen bevisas.
Han hoppades att ingen skulle få nys om detta. Undrar vad han tänkte göra sedan? Skulle han köpa ännu mer etikkonsulttjänster? Eller skulle han säga att filmning i polisbilar förbjuds, så att detta inte ska kunna hända igen? Botten är inte nådd, den är ur!

Min pappa är polis. Jag har vuxit upp omgiven av poliser och uniformer. Jag har under nio år varit ledamot av polisstyrelsen i Uppsala län, de sista fyra åren dessutom vice ordförande. Jag har åkt polispatrull med alla turlag, tjänstgjort morgon, middag och nattetid men aldrig hört något som på minsta sätt skulle antyda vare sig usel människosyn eller rasism.
Uppsalapolisen är uppenbarligen av en helt annan kvalitet. Jag har den största respekt för deras sätt att möta allmänheten och , tro mig, jag har varit tillsammans med dem ute i verksamheten under sammantaget väldigt många timmar.

Som riksdagsledamot har jag flera år i rad väckt enskild motion om att införa en etisk kodex för polisen. Läkare och annan sjukvårdspersonal har det, lärare och journalister får det i sin utbildning, men den enda yrkeskår som vid sidan av militären förfogar över både vapen och tvångsmedel har det inte! Det hjälper föga att man från polishögskolans håll hävdar att "hela utbildningen genomsyras av ett etikst tänkande". Tillåt mig att betvivla verkningsgraden av detta. Enligt uppgift tenterar landets blivande journalister en rätt omfattande kurs i teoretisk etik och övar praktiskt i grupp.
Att det inte alltid märks är en annan sak. Man har i alla fall fått med sig kunskapen i utbildningen och kan ju återvända till litteraturen när man känner behov av det. Polisen har inte ens en sammanställd etisk kodex att ta fram när det kniper! Jag begär inte att man ska kunna redogöra för skillnaderna mellan utilitarism och hedonism, pliktetik och konsekvensetik- vad jag tycker är att man bör sluta prata flummigt om värdegrund och i stället kräva av landets poliser en allmänbildninig i etik- och goda chanser att öva detta, både under utbildningen och som utövande polis. Skärpning polisen!