Home office - Ett sätt att stärka det demokratiska samtalet

Det är alltid pirrigt att hålla home office, en helt öppen mottagning, i mitt hem. Jag gör det ungefär tre gånger per termin. Varje gång har det blivit riktigt lyckat, mycket tack vare det stora stöd jag får av mitt länsförbund och mina goda kollegor: ombudsmannen Helena Ling, landstringsrådet Ismail Kamil, kommunalrådet Karolina Hilding och au-ordföranden Gunnar Larsson. Alla lysande stjärnor- och väldigt trelvliga och bra människor.

Idag kom mellan tjugo och tjugofem personer. Alla med ett konkret ärende. De flesta hade skrivit ner sina tankar, andra hade med sig faktaunderlag och annat diskussionsunderlag.
Det går till så att alla droppar in och kommer in i mitt kök där de bjuds på kaffe med bröd. Idag särskilt gott eftersom Jamila Kamil hade gjort suveräna kurdiska nötbakverk, typ baklava. Sött!
I köket fikas det och alla pratar med alla. Själv sitter jag i angränsande vardagsrum och tar emot var och en enskilt. Var och en får enskild tid, för jag tycker inte att man ska behöva redogöra sitt ärende för alla närvarande. Home office är inte en social händelse, utan ett allvarligt försök att möta människor och ta deras frågor på allvar. Det är enastående hur väl förberedda alla är när de kommer. Idag sa en dam att det var första gången hon mött en riksdagsledamot och verkligen fått tillfälle att tala om viktiga saker.

Om man representerar människorna i sin valkrets, då tycker jag att man också ska ha en levande dialog med dem. Visst är det svårt, låter sig nästan inte göras, men man måste försöka hitta vägar att fördjupa denna dialog. Jag är glad att jag startade home office för ett år sedan. Nu är det en etablerad form för människor att möta mig. Jag hade tänkt hålla öppet mellan 13 och 15, men det gick inte att sluta förrän klockan fyra. Jag har noga antecknat ärendena och vet att det blir minst en skriftlig fråga till socialministern, en idé till seminarium och säkert minst en artikel. Dessutom inbjöds jag till flera intressanta besök, bland annat till en mycket spännande skolsköterska som arbetar med ungdomar och klamydiaprevention. Frågorna som kom upp rör rättspolitiken, det sociala området, kulturen och utbildningen. Många ville också tala om EU-valet. Flera erbjöd sig att hjälpa till i kampanjen. Hur vet jag inte riktigt. Förmodligen kommer jag att behöva många arbetstimmar och en hel del pengar till material, annonser och annat. Det är den delen jag bävar inför, men jag litar pp mina fantastiska medarbetare. Nästa vecka ska jag lansera mitt team här på bloggen.

Jag känner ett starkt stöd från många, men samtidigt vill de inte att jag lämnar rikspolitiken. Den som lever får se!