onsdag 27 oktober 2010

Teater för Livets skull

Idag förändrades för en stund hela min arbetssituation i Europaparlamentet.

Allt blev Tillvaro - inte längre en oavslutad jakt på minuter, timmar och dagar in och ut i ett ständigt flöde, oftast under stor press.

Idag hade jag nämligen den stora glädjen att för första gången kalla samman alla mina sex kollegor: kvinnor från olilka grupper och från sju olika länder, till en första repetition av dokumentärteaterföreställningen Seven, som vi ska ge 8-9 december här i Bryssel.

Att teater är min passion är förmodligen okänt för de allra flesta. Jag lär vara en av få svenska politiker som nöter ut stolarna i teatersalongerna. Varför? - Ja helt enkelt för att det är ett sätt för mig att leva, inte bara att existera. Plötsligt blir tillvaron Liv, inte bara dagar och år. Teater kan förändra världen, göra den lite bättre. Så kändes det vid repetitionerna idag.

Texten till Seven är oerhört stark. Den skildrar en mosaik av nu levande kvinnor som på olilka sätt, oftast genom mycket svåra erfarenheter, har haft drivkraften och förmågan att förändra situationen för många människor, för demokratin och för de länder där de är verksamma. Levnadsöden som är verklighet för Hafsat Abiola, Mu Sochua, Annabella de Leon, Farida Azizi, Inez McCormack, Mukhtar Mai och Marina Pisklakova-Parker blir en berättelse som visar på människans sårbarhet och styrka, mänsklighetens förmåga att göra både gott och ont, empati, kärlek, lidande, passion - och människans inneboende förmåga att förändra världen, göra den lite bättre, blev inför våra ögon idag till en skapelse under några timmar som kommer att förändra oss alla.

Jag är oändligt tacksam över att detta multikonstverk blir till och för att Hedda Sjögren-Krausz är konstnärlig ledare för projektet.

Teater är liv, ger liv och blir liv inför våra ögon. Detta är en del av Livets outgrundlighet och storhet.

Recension av Seven. Andra röster om Seven: UNT, Kulturbloggen, Fredrik Malm, Riksteatern, Riksteaterbloggen, Norrländska Socialdemokraten, Staffan Danielsson.

2 kommentarer:

ingela.berger sa...

Å, så viktigt! Det är konsten, musiken, litteraturen och teatern som kan förändra på ett djupare plan. Jag önskar jag kunnat vara där! Du finns i mina tankar!

Cecilia Wikström sa...

TACK Ingela - och välkommen hit i december!