I Burma pågår ett mäktigt drama dessa dagar. Aung San Suu Kyi, som suttit i husarrest under 15 av de senaste 21 åren har idag frigetts! Detta kunde ske eftersom generalerna i Burma givit order om att hon ska släppas. Det är idag en glädjens dag, inte bara för demokratikämpen och politikern Suu Kyi, utan för yttrandefriheten, en grundläggande rättighet för alla människor.
Hennes kamp gav henne Nobels fredspris 1991. Ännu minns jag hur jag rörd satt vid TV:n och såg hennes man och söner ta emot det i hennes ställe, eftersom hon själv förbjöds att resa. Nu är hon alltså fri och Burma har åter fått en demokratirörelse.
– Vi måste arbeta tillsammans, i enighet, för att uppnå våra mål, sade en rörd Suu till de jublande anhängarna, enligt Reuters vittnen. Någon kastade åt henne en blomma som hon fäste i sitt hår.
Frigivandet kommer att ingjuta nytt hopp hos alla de oppositionella politiker, bloggare, författare och journalister som sitter fångade i totalitära diktaturer, berövade den självklara rätten att med ord och röst ge uttryck för och gestalta den livssituation som de lever under.
Genom hela min politiska gärning har detta varit en pelare för mitt engagemang och gärning. Det har kostat på ibland, som den gång jag under riksdagsåren skulle resa till Syrien för att tillsammans med kollegor från andra partier ta del av vad som ägt rum i Quamishli, där massor av kurder skadats, flera dödats och massor fängslats, flera av dem barn. Jag fick inget inresevisum av ambassaden i Stockholm och förklaringen kom senare: jag var en förepråkare för minoriteters rättigheter och en kämpe för yttrandefriheten, en agitator som man inte ville ha på besök i Syrien!
Detta kändes svårt just då, men jag har under åren som följt snarare stärkts i mitt arbete och fick träffa stora grupper av de kurder jag skulle mött i Syrien i Libanon i stället, när jag övervakade det första fria valet där 2004.
Aung San Suu Kyi har blivit till en internationell symbol för människans rätt att säga sin mening. Hon har gjort det som oppositionsledare och visat att militärens bild av verkligheten inte är den enda bilden i det att hon givit motbilder till sitt folk.
Nu när hon hon släppts kommer hon förmodligen att börja jobba politiskt igen, förmodligen blir hennes första utspel att ifrågasätta valresultatet och generalernas seger. Denna späda 65-åriga kvinnas ord är för militären farligare än skarpladdade vapen.
Ordets makt är outgrundlig. Alltifrån begynnelsen, som jag så ofta sagt: I begynnelsen var Ordet.....
Bloggar om ämnet: Cecilia Malmström, Carl Bildt, Hans Lindqvist, Desirees blogg, Martin Moberg , Fp-blogg, Birger Schlaug, Katja Lundqvist, Karin Långström Vinge, Roger Haddad.
Media om ämnet: DN, DN2, Svd, Expressen, Unt.
lördag 13 november 2010
Aung San Suu Kyi och rätten att säga sin mening
Etiketter:
Aung San Suu Kyi,
Burma,
demokrati,
Mänskliga rättigheter,
Syrien,
yttrandefrihet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kan bara instämma. Med eftertryck!
Inte ens en hård militärdiktatur har kunnat knäcka henne.
Känslan för demokratin hos denna spröda kvinna var starkare.
Yttrandefrihet är oerhört viktigt. Ord kan vara effektivare än vapen.
Så de första som blir diktaturens offer är de som förespråkar yttrandefrihet, journalister, författare - och numera, bloggare.
Skicka en kommentar