torsdag 9 december 2010

Migration och asylsökande i Grekland

Europa får aldrig bli en bastion som reser murar mot omvärlden. I den europeiska debatten får vi aldrig glömma att människan till sin natur är en överlevare, vilket innebär att om livsomständigheterna är för svåra så söker vi oss nya vägar mot ofta okända mål.

Som svenskar måste vi erinra oss att 25% av vårt lands dåvarande befolkning lämnade fattigdom och umbäranden för att söka sig en bättre framtid i USA från och med andra hälften av artonhundratalet.

När jag idag tänker tillbaka på det besök i Aten som LIBE-utskottet under min ledning gjorde förra veckan slår det mig att precis likt de plågade svenskarna då, är det nu för många av dem som i desperation söker sig till Europa.

För mig som under min studietid tillbringade mycket tid i Grekland var det något av en chock att se den polarisering mellan människor som leder till social spänning, rasism, etniska konflikter och fruktansvärda angrepp och attentat mot flyktingar och irreguljära migranter.

Det jag såg är ingenting mindre än en humanitär katastrof som utspelar sig. Flera av de personer som under Dublinförordningen tvingats tilllbaka till Grekland har ingenstans att vila. De sover under bar himmel och är lättade över att det inte är en kall vinter, utan ovanligt varmt med upp till 24 grader.
det finns bara ungefär 1000 platser i härbärge, vilket ju inte räcker till en bråkdel av de behövande.


Asylsökande, irreguljära migranter och dublinåterförvisade behandlas på samma sätt!
Asylrätten är grundläggande och den får inget medlemsland tumma på.

Det är en skam för EU att en medlemsstat så gravt kränker grundläggande rättigheter och hitintills inte ens har tillstymmelse till ett fungerande asylsystem. Den politiska viljan tycks finnas, man har gett en Presidential Decree, det finns en handlingsplan och ministern har gjort en överenskommelse med kommissionen. Ett bra lagförslag ska voteras i parlamentet i januari. Allt detta är bra.

Det jag finner oacceptabelt är att man i detta limbo har sagt att från och med nu och ett år framåt räknar man med att vara i en "övergångsperiod".

Vi kräver nu en snabb implementering av handlingsplanen. Nu gäller för grekerna att kavla upp ärmarna och sätta igång att arbeta! Kommissionen har lovat resurser, men man måste naturligtvis be om det, vilket inte har skett. Medlemsstater, åtminstone sex eller sju, har lovat att stå för expertkunskap, erbjuda best practices och kunskapsförmedling kring hur man bygger upp fungerande system - men ännu har inget hänt.

Det vi vet är att det finns runt 50.000 ärenden som ligger på hög och ännu inte har blivit behandlade. Nu är det dags att ta tag i detta! Och det otäcka är att till detta inferno överför EU:s medlemsstater människor. Tack och lov har flera, däribland Sverige, avbrutit överföringarna. En liten, men dock liten ljusglimt, i det becksvarta mörkret.

Vårt besök var väldigt intressant, lärorikt och inte så lite smärtsamt. På sidan Europaparlamentariker Cecilia Wikström på Facebook kan du ta del av bilder och mer information som min fantastiska medarbetare Caroline lagt upp.

Uppdatering: Europaportalen om flyktingar från Tunisien till Italien. DN, DN2, DN3

3 kommentarer:

De kallar mig Skrållan sa...

Spännande blogg! Jag hamnade här för jag sökte information om det här med första ankomstland (fast jag knappt vet vad det är eller betyder) och kommer definitivt följa dig i framtiden!

Sedan i höstas är jag frivillig för Röda korsets integrationsverksamhet i Växjö. Vi har en läxhjälp för vuxna men det kommer även många som saknar uppehållstillstånd och därför inte får gå på SFI. Jag har särskilt tagit till mig en iransk kille som nu väntat på uppehållstillstånd i 14 månader och självklart mår väldigt dåligt över osäkerheten.

Vet du varför det tar så lång tid att ens få ett första besked? Vilka processer är det som ligger bakom? Jag har letat på migrationsverkets hemsida, men tycker inte att jag hittar något matnyttigt om vad som egentligen gäller och vad de faktiskt gör.

Cecilia Wikström sa...

Kul att höra av dig,Skrållan!
Tack för vad du gör för dina medmänniskor i Växjö! Det behövs flera som gör som du.

Det ska inte dröja så lång tid att få besked. Jag vet att det dröjer alldeles för ofta och att processen ser olika ut i olika medlemsländer. Därför är det så viktigt att vi får till en gemensam asylpolitik i EU. Jag arbetar med en av bygstenarna för denna poliltik som ska vara utarbetad 2012, den sk Dublinförordningen, en av sex rapporter som kommer att utgöra denna gemensamma politik.
Det känns lite svårt att här föra ett längre samtal, men du får gärna ringa eller maila mig!
Allt gott! Cecilia

Maria sa...

Hej. "Lustigt" att du skrev detta intressanta inlägg dagen innan Migrationsöverdomstolen bestämde att det i dagsläget inte går att skicka asylsökande till Grekland enligt Dublinkonventionen. Jag hoppas att du kommer att rapportera om ditt arbete med utarbetandet av konventionens uppföljare. Spännande frågor. Arbetar själv som jurist med dessa frågor och vet att asylrätten ständigt bjuder på nya utmaningar. Maria Engleson, Malmö