Religionsinkompetens och beröringsångest

Jag är innerligt trött på den religionsinkompetens som leder till så många ogrundade beslut och felaktiga ställningstaganden. Det allra hemskaste är naturligtvis den religionsinkompetens som jag först beskyllt S-regeringen Persson för. Det var 2004 när man tillät att kristna irakier utvisades ur Sverige. Det visade med all önskvärd tydlighet att man inte fattat att just detta att vara kristen irakier innebar - och fortfarande kan innebära - skillnaden mellan död och liv för den enskilde.

Jag har under de år som gått ständigt återkommit till detta: att utvisa kristna går helt emot vad UNHCR säger. Ändå sker det ännu idag att Sverige, enligt ny uppgift så ofta som var tredje vecka, leasar ett flygplan och skickar tillbaka människor till Irak. Dessa förtvivlade människor lär pressas till det, det ska ske obemärkt, journalister får inte vara med när planen går och flyktigförläggningar töms i det tysta. I Sverige! Jag ryser av obehag och fasar för det som händer människorna.

Enligt de uppgifter som jag fått dumpas de på flygplatsen och det sker ingen som helst uppföljning av hur det går för dem. Kom ihåg att när det gäller just kristna, så håller Irak på att tömmas helt och hållet. På bara ett par år har mer än en miljon kristna människor flytt landet, så för dem som återförs dit kan man utgå från att det inte finns vare sig släktingar eller vänner kvar.

Jag skäms för den svenska hållningen. Det gäller både S-regeringens agerande för flera år sedan, men religionsinkompetensen speglas även i hur migrationspolitiken ser ut idag. De kristna på flykt från Irak borde få berätta sin berättelse om vad det innebär att bli förföljd, fängslad, torterad, förnedrad och utstött. Det behöver kanske inte tilläggas att dessa människors hus har konfiskerats, egendom förstörts och att de för alltid dömts till isolering och arbetslöshet, deras barn inte får plats på universitet eller jobb i statlig förvaltning osv.

Att Sverige är ett sekulariserat land råder det alltså ingen tvekan om. Det är förmodligen därför som den förvirrade debatten om skolans undervisning om kristendom tagit fart.
Jag uppskattar Jan Björklunds kristallklara hållning i detta med att tydligt och klart säga att skolan ska ge en grundläggande utbildnig i alla världsreligioner, men att fördjupning i kristendomsämnet är helt nödvändig för att förstå vår europeiska och svenska historia. Vi måste betona kristendomens särställning, dess betydelse och samhälleliga, kulturella kontext.

Religionsinkompetensen breder ut sig också bland de tjänstemän som har att arbeta med läroplan för svensk skola. Allt fler vet allt mindre om religion. Kunskap och idéer om mångkulturalism rördes av Skolverket ihop till en postmodern sörja där alla religioner skulle behandlas lika, helt utan kontextuell förankring.

Kristendomsundervisning är faktiskt inte detsamma som trosförmedling eller ren trosundervisning. Att kristendomen som trossystem har haft en historisk särställning i Europa kan ju faktiskt inte ifrågasättas. Det betyder inte att den har ett större värde eller att den är bättre än andra religioner, utan säger helt enkelt att den ger nycklar till förståelse för hur den västerländska kulturen uppstått och uttryckts genom historien. Skolan ska självfallet inte förkunna kristen tro eller låta denna praktiseras i skolan. Kristendomen är en disciplin, ett kunskapsområde, som man däremot ska studera. I skolan är tron ett ämne som man ägnar sig åt att studera, inte en troslära eller lärosatser som man praktiserar.

Det är ett bevis på religionsinkonmpetens när journalister, politiker och skolverkets tjänstemän inte kan skilja mellan vetenskapsområdet/kunskapsområdet och praktiserandet av tron som livshållning. Jag gillar naturligtvis att det är just min partiledare som intar en självständig hållning och sagt ifrån till Skolverket.

Nu får det vara nog med tjafs och larvigheter. Man måste inte känna beröringsångest inför kristendomen som kunskapsområde, utan man bör se pragmatiskt på detta: att vi till uppväxande generationer förmedlar kunskap om vad kristendomen betytt och betyder också idag för den europeiska kristna kultursfär och tradition där vi alla lever och är verksamma.

Här kan ni läsa vad UNHCR anser om de svenska deportationerna av irakier.
Här är en intervju med Tobias Billströms svar på den kritik UNHCR framförde 2009.
Här kan ni läsa en artikel av Urban Hamid i Svd, publicerad oktober 2009, om bland annat hur livet artade sig för några familjer efter utvisning. DN ledare om asylsituationen i Grekland. Ledare i Expressen om utvisningar av kristna irakier. Civil Right Defenders.

Här kan ni läsa om den debatt Jan Björlund har tagit angående kristendomsundervisning i skolan.

I DNs ledare "Ramar ger frihet" kan ni läsa mer om skoldebatten.

Här finns fler inlägg i skoldebatten: Gp, Adam Cwejman, HBT-sossen, DN.