Dawit Isaak - mardrömmen fortsätter

Jag vaknade i morse med en förfärlig kvardröjande känsla av oro, nästan ångest. Drömmen som inte ville släppa sitt grepp handlade om Dawit Isaak. Om hans syster som fram till för ett antal månader sedan fick komma till fängelset för att hämta hans smutstvätt, men som nu inte får göra det mer, utan tvingas leva i ovisshet om hur hennes bror har det.

Hemma i Göteborg fortsätter hans säng att stå oanvänd, hans barn växer och tvingas bli vuxna utan sin pappa hos sig. Samtidigt verkar det som om den knäpptysta diplomatins tid aldrig tar slut. Resultatet av den är hittills obefintligt.

Samtidigt betalar EU ut ett stort bistånd till diktaturregimen i Eritrea. Jag är stolt över att mitt parti, ALDE, gick ut hårt i budgetförhandlingarna och krävde att en del av detta bistånd ska stoppas tills vi får information om Dawit och ser honom släppas fri.

Tyvärr gjorde inte Socialdemokraterna här likadant, så nu lär biståndet fortsätta att oavkortat gå till världens mest ofria land. Nog trodde jag att Marita Ulvskog, som skrev en artikel om detta för ett tag sedan, skulle ha större inflytande på sin grupp!

Nog skulle jag vilja veta varför utrikesminister Bildt inte rest till Eritrea och nog skulle jag vilja höra hur han tar upp fallet vid utrikesministermötena. Vad gör han egentligen för Dawit?

Ansvaret vilar tungt på honom och alla andra. Snart kan det vara för sent.

Läs andra bloggar om ämnet: Agneta Berliner, Jinge, Åke Wredén.

Läs också DNs ledare från 1/10 om den principiella fråga detta rör. Europaportalen, Expressen, Newsmill, DN1.

Läs även Olle Schmidts debattinlägg på Expressen.
Gå gärna in på denna sida för att se vad du kan göra: Free Dawit