Jag gillar att en dag ibland få jobba i Uppsala, min hemort. Så skedde i fredags, när Camilla och jag inledde dagen med ett spännande besök på museum Gustavianum och fick en intitierad och intressant introduktion och tillfälle till samtal vid ett morgonmöte med Ing-Marie Munktell som är museichef. 
Jag blir så glad och imponerad över allt hon åstadkommer: att hela tiden öka besöksantalet, skapa aktuella och intressanta utställningar med stor bredd för en diversifierad publik i alla åldrar, från barn till pensionärer och dessutom med ett särskilt fokus på aktuell forskning vid univeristetets olika institutioner. Magnifikt är ordet för museets verksamhet. Enastående är ordet som karaktäriserar dess chef.
På eftermiddagen återkom vi för att vara med om vernissagen för årets adventsutställning: Krubborna från Krakow. Att vandra runt bland dem är som att titta in i ett sagoland och för en stund leva sig in i den åttahundraåriga polska traditionen att skapa palatsliknande härbärgen för Maria, Josef och Jesusbarnet, i stället för den enkla krubban av trä som vi är vana att se i kristenheten runt om i världen. Detta är en intressant tradition som får extra dramatik och krydda genom att man befolkar de krubbor som nu tillverkas med kända personer ur den miljö där krubborna ska visas. Museum Gustavianum har en egen Uppsalakrubba, som bara måste ses av oss som bor här! Där hittar man ärkebiskopen, landshövdingen, Birgitta Dahl, rektor Anders Hallberg och många andra mot en fantastisk fond av slottet, domkyrkan, hotell Hörnan och Fyrisån. Jag skulle älska att vara en krubbinvånare, särskilt efter att jag fått tillfälle att tala med konstnären, vars levnadsöde skulle behöva ett eget inlägg, så spännande är det. Han satt i fängelse och skapade den krubba som vann tävlingen för några år sedan, nu är han en etablerad konstnär vars verk sprids över världen.
Jag hade också Home Office i fredags. Det känns bra att vidga det demokratiska samtalet på detta sätt: att öppna mitt hem för människorna i min valkrets 5-6 gånger per år under ett par timmar. Förra gången jag gjorde detta var det nästan för välbesökt, vi fick hålla öppet ett par timmar längre än vi avsett.
Home office har lett till ett par, tre motioner och frågor till ministrar. Jag tror att det är bra att visa att den som är vald till riksdagen är beredd att svara på frågor öga mot öga med allmänheten. Home office är en beprövad modell att möta medborgarna som tillämpas i Storbritannien. Jag är förmodligen först med att införa det i Sverige. Ska fortsätta efter jul.
Allt är emellertid helt beroende av goda medarbetare, vilket jag är lycklig att ha. Folkpartiets ombudsman i Uppsala län, Helena Ling, är en klippa som trevligt och professionellt möter människor, svarar på frågor och berättar om vår verksamhet över en kopp kaffe i mitt kök medan jag tar emot människorna en och en i ett annat rum. Home office är alltså ingen "social händelse" eller kafferep, utan ett viktigt forum för att lyssna på människors frågor, diskutera politik eller ge råd om hur man kan gå vidare med sin fråga. Ingen behöver berätta för andra, utan kan lägga fram sitt ärende direkt till mig utan att någon annan än jag lyssnar och Camilla för anteckningar vid behov. Under nästa termin kommer jag att be vårt landstingsråd Isamil Kamil och kommunernas olika kommunalråd att vara med.
På eftermiddagen återkom vi för att vara med om vernissagen för årets adventsutställning: Krubborna från Krakow. Att vandra runt bland dem är som att titta in i ett sagoland och för en stund leva sig in i den åttahundraåriga polska traditionen att skapa palatsliknande härbärgen för Maria, Josef och Jesusbarnet, i stället för den enkla krubban av trä som vi är vana att se i kristenheten runt om i världen. Detta är en intressant tradition som får extra dramatik och krydda genom att man befolkar de krubbor som nu tillverkas med kända personer ur den miljö där krubborna ska visas. Museum Gustavianum har en egen Uppsalakrubba, som bara måste ses av oss som bor här! Där hittar man ärkebiskopen, landshövdingen, Birgitta Dahl, rektor Anders Hallberg och många andra mot en fantastisk fond av slottet, domkyrkan, hotell Hörnan och Fyrisån. Jag skulle älska att vara en krubbinvånare, särskilt efter att jag fått tillfälle att tala med konstnären, vars levnadsöde skulle behöva ett eget inlägg, så spännande är det. Han satt i fängelse och skapade den krubba som vann tävlingen för några år sedan, nu är han en etablerad konstnär vars verk sprids över världen.
Jag hade också Home Office i fredags. Det känns bra att vidga det demokratiska samtalet på detta sätt: att öppna mitt hem för människorna i min valkrets 5-6 gånger per år under ett par timmar. Förra gången jag gjorde detta var det nästan för välbesökt, vi fick hålla öppet ett par timmar längre än vi avsett.
Home office har lett till ett par, tre motioner och frågor till ministrar. Jag tror att det är bra att visa att den som är vald till riksdagen är beredd att svara på frågor öga mot öga med allmänheten. Home office är en beprövad modell att möta medborgarna som tillämpas i Storbritannien. Jag är förmodligen först med att införa det i Sverige. Ska fortsätta efter jul.
Allt är emellertid helt beroende av goda medarbetare, vilket jag är lycklig att ha. Folkpartiets ombudsman i Uppsala län, Helena Ling, är en klippa som trevligt och professionellt möter människor, svarar på frågor och berättar om vår verksamhet över en kopp kaffe i mitt kök medan jag tar emot människorna en och en i ett annat rum. Home office är alltså ingen "social händelse" eller kafferep, utan ett viktigt forum för att lyssna på människors frågor, diskutera politik eller ge råd om hur man kan gå vidare med sin fråga. Ingen behöver berätta för andra, utan kan lägga fram sitt ärende direkt till mig utan att någon annan än jag lyssnar och Camilla för anteckningar vid behov. Under nästa termin kommer jag att be vårt landstingsråd Isamil Kamil och kommunernas olika kommunalråd att vara med.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar