När tiden står stilla en stund

Idag har jag hållit en skatt i min hand. I ett förrådsliknande magasin på Kungliga Biblioteket i Stockholm skedde mötet med historien- och tiden stod stilla en stund. Inför vårt besök hade Eva, chefen för handskriftsavdelningen, gjort ett urval av handskrifter för Camilla och mig att ta del av. Plötsligt håller jag ett brev som Heliga Birgitta skrivit till stormännen i Sverige under sin tid i Rom. Pikturen är prydlig och vissa ord kunde man till och med utläsa. Helt otroligt. Nästa unika dokument var Wästgötalagen! Mitt i prick för Camilla som är från Borås. Därefter drottning Kristinas egen kolorerade och fantastiskt vackra tidegärd, märkt av den stora branden i pärmen, men helt oskadd inuti. Och så ett tunt häfte: Carl XII av August Strindberg. Handskrivet, bundet med blågult band och med vackert tecknat försättsblad av författaren själv.

2012 ska vi, hoppas jag, högtidlighålla Strindbergjublieum med ett stort firande i hela vårt land. Men nu fick vi se Strindbergrummet på KB, ta del av arbetet med katalogiseringen av Astrid Lindgrens hela arkiv. (Bara brev på bokstaven A är fler än 600- och då har man valt att inte ta med alla). Självklart blev det goda möten med många av de kunniga och trevliga medarbetarna och tillfälle till spännande samtal med KB:s chef Gunnar Sahlin. Jag hade länge sett fram mot att göra detta besök och det blev verkligen så intressant som jag hade förutsett. Kul också, för det var många som berättade och visade sina arbetsuppgifter med stolthet, bland annat fick vi ta del av digitaliseringsarbetet. Och flera roliga anekdoter fick vi höra. After Dark skrev en gång brev till Astrid Lindgren och ville samarbeta med henne, men Astrid svarade enkelt: jag skriver för barn och går och lägger mig när det blir mörkt.

Besöket på KB blev en dag att minnas- och att arbeta vidare med när frågan om bibliotek, arkiv och museer kommer upp på den politiska dagordningen. Detta är en myndighet att vara stolt över och att lyfta fram i skilda sammanhang. Den bestående tanken hela dagen har varit: vad kommer att finnas kvar att bevara av vår generation? Ettor och nollor? Hur många av oss har ett arkiv? Och finns det någon som skriver ut sin e-post? Tänk att vi kommer att veta mer om dem som levde för länge sedan än om dem som nu lämnar livet, därför att vi inte längre lämnar handskrifter efter oss. Tänk på det och skriv ett riktigt brev nästa gång du ska säga något viktigt till någon som står dig nära!