Vigselrätt eller vigselplikt?

Det är oroande att ta del av vad Lars Ohly säger i debatten om könsneutralt äktenskap.
Jag är rädd att den vigselrätt som präster, pastorer, rabbiner och andra har i förlängningen kommer att omvandlas till en vigselplikt- och då är själva innebörden i religionsfrihet borta.

Själv har jag sedan jag prästvigdes för 14 år sedan rätt att viga med full civilrättslig verkan enligt svenska kyrkans ordning. Jag gör det inte så ofta längre, kanske fyra, fem gånger om året. Nästa tillfälle blir på lördag om en vecka, då ett väldigt trevligt ungt par ska gifta sig. Var hemma hos dem härom kvällen och kände mig både glad och rörd över att vara deras vigselpräst. Samtalet kändes viktigt och de uttryckte sig genomtänkt kring vad kärlek och äktenskap betyder för dem. Deras vigsel blir en gudstjänst, kalaset och ståhejet får plats vid festen efteråt. Allvar och glädje, sida vid sida.

Odet Äkenskap betyder olika saker för olika människor och har olika innebörd i olika religioner. Även kristna kyrkor har olika syn på vad äktenskap är. Hos judar är det ett juridiskt kontrakt som reglerar parternas rättigheter vid eventuell skilsmässa, inom islam är äktenskapet det som öppnar för sexuellt samliv mellan man och kvinna, ett homosexuellt kan aldrig uppfattas som att de ingått ett äktenskap, då islam förbjuder homosexualitet. Katolska kyrkan ser äktenskapet som ett sakrament, vilket vare sig svenska kyrkan eller andra samfund gör.

Jag känner rädsla för att den präst eller pastor som är tveksam till att förrätta vigsel mellan homosexuella inom några år kan komma att anmälas till diskrimineringsombudsmannen. Det får inte hända, för då är religionsfriheten satt ur spel. Då är det så mycket bättre att vi hittar en gemensam framkomlig väg. Enklast att gå blir den som heter civil registrering och efter vilken vi präster kan förrätta välsignelse över ingånget äktenskap.