torsdag 13 november 2008

Till försvar för upphovsrätten!

Idag skriver Eva Dahlgren, Per Gessle, Colin Nutley mfl på DN Debatt under rubriken Politikerna måste våga stå upp mot piraterna. Här är jag, jag inte bara står upp för er- jag försvarar era rättigheter till sista blodsdroppen!

Igår deltog jag i en debatt om upphovsrätten. Det kändes som en betydelsefull tillställning med många engagerade och kunniga deltagare, både på scenen och i publiken. För mig är det fullständigt självklart att bejaka upphovsrätten, både materiellt och immateriellt. Diskussionen måste nu föras delvis till följd av paradigmskiftet från den analoga till den digitala världen. Upphovsmannens rätt måste naturligtvis vara teknikneutral, så att det är med samma självklarhet man kan hävda sin rätt på internet som i all annan form. Läs mer om det här i Svd och på Teaterförbundets sida här.

För mig som liberal är äganderätten och upphovsrätten centrala begrepp som måste säkerställas i varje ny tid.

Ända sedan 1766 när liberalen Anders Chydenius verkade för att offentlighetsprincipen och tryckfrihetsförordningen kom att innefattas i svensk grundlag har dessa begrepp varit av utomordentligt stor betydelse för vårt lands demokratiska utveckling. Betydelsen är inte mindre idag, snarare tvärt om.

Nu är det väldigt viktigt att Sanktionsdirektivet som säkerställer skyddet för immateriella rättigheter antas. vi ska minnas att det antogs i EU redan i april 2004. Sverige fälldes i maj i år för att vi inte implementerat det. Genomförs det inte före 1/1 09 kommer ett vitesföreläggande i storleksordningen 20-30 miljoner som ett brev på posten. Direktivet har införts i EU och även Norge som ju inte lyder under EG-rätt har infört motsvarande regelverk. Enligt uppgift har man gjort det för att inte bli "en safe haven för kriminalitet på nätet som Sverige är".

Kritikerna mailbombar nu min inkorg. Jag måste uppriktigt säga att jag inte förstår varför svenska musiker, filmare, konstnärer och författare ska vara negativt särbehandlade i förhållande till sina kollegor i andra europeiska länder. Idag är upphovsmannen rättsläs när det gäller att ta reda på vem som begått ett intrång på internet och kanske laddat ner tiotusentals filer som man säljer vidare. Direktivet gör det möjligt för en upphovsman som blivit utsatt för stöld på internet att lämna in bevis till domstol. Då kan domstolen, om man kan styrka att detta skett, besluta om ett informationsföreläggande som innebär att man lämnar ut den IP-adress där intrånget gjorts, så att rättighetsinnehavaren kan kontakta den som begått intrånget och begära skadestånd eller stämma vederbörande inför domstol. Åklagare kan också väcka åtal, men det kommer framför allt att handla om att bilägga tvister mellan två parter. Det betyder alltså att det med direktivet skapas ett mer nyanserat spektrum av rättssäkra åtgärder, som kommer att belasta polis och åklagarväsende i mindre utsträckning.

Som det ser ut nu så är det antingen att tiga och lida eller att göra en polisanmälan. Nu kommer man att kunna föra sin egen talan på ett helt annat sätt.

Detta tycker jag känns bra. Hela rättssystemet i en demokrati bygger ju på att människor måste ha rätt att värna sina rättigheter genom att väcka talan i domstol. Så har det varit i vårt land i urminnes tider, så det är inget nytt. Det finns ett gammalt fint svenskt uttryck för detta: att gå till tings. Naturligtvis ska det finnas proportionalitetsbedömningar, alltså en balans mellan övertramp och påföljd.

Personligen menar jag att vi inte nog kan understryka upphovsrätten också ur ett kulturellt och kosntnärligt perspektiv. Vi får inte glömma att konstnärligt och kreativt skapande inte sker gratis. Bakom varje kulturellt skapande människa döljer sig många års utbildning, oändliga timmar av hårt arbete bakom kameror, vid stafflier, i övningslokaler, vid instrument och bakom skrivbord. Bakom varje konstnärligt uttryck eller produkt finns människor som investerat stort : tid, kraft, taland, hårt arbete och stora summor pengar, ofta dessutom stora risktagningar. Alla dessa måste kunna leva på sitt arbete!

För utan ersättning till tonsättare, författare, filmare, regissörer och bildkonstnärer blir hela kulturlivet fattigare och försvagas för att till slut utplånas. Och då kommer det inte heller att finnas mycket att ta del av, vare sig analogt eller digitalt. Och då kommer det inte att finnas mycket att ladda ner på internet, vare sig lagligt eller olagligt.




13 kommentarer:

Scaber Nestor sa...

Om det är så illa ställt med kreatörerna, varför säljs det mer böcker idag än innan internets tillkomst?
Varför är antalet biobesökare konstant om nu den illegala fildelningen tar brödet ur munnen på filmskaparna och varför är det samma artister som säljer mest som är de som fildelas mest och vice versa, de som säljer dåligt inte fildelas alls?



Med det sagt, jag är inte för fri fildelning, jag tror på att betala kreatörerna för deras arbete.

Men jag tror inte på att betala överpriser för att mellanhänderna mellan kreatörer och konsumenter är oförmögna att utnyttja den nya teknik som finns utan fortsätter sälja CD-skivor (som dessutom bara håller i ca 5 år)

Det är en ny marknad och nya förutsättningar.

Dessutom så startade nedgången för skivförsäljningen innan fildelningen blev stor nog att göra skillnad, i övergången mellan LP och CD så höjdes priset för en platta trots att CD-skivan var billigare att producera än LP-skivan.


Jag ska ge ett exempel på ett företag som inte hängde med i utvecklingen och nu får lida för det.

Volvo varslar och trots att det är konjunkturnedgång tror jag de främsta akälen är dessa två.

1. Volvo fortsatte tillverka fossilbränsledrivna bilar trots att den marknaden varit på väg utför länge.
2. De bilar som tillverkades hade undermålig kvalité.

Kort sagt, de tillverkade en vara ingen ville ha.
Sådan är marknadsekonomin och sådan är marknadens hårda dom.


Det jag är mot är att privata aktörer med vinstintresse får större befogenheter mot privatpersoner än vad staten tillåter sin egen polis (och polisen har jäävligt mycket befogenheter) och jag är definetivt mot att mellanhänder ska få fortsätta få betalt för en tjänst som inte är eftertraktad längre.

Det finns en anledning till att Droskförare och Issågare inte är attraktiva yrkesval längre.

Det är detta de stora protesterna gäller.

Jag har inget mot att personer som ägnar sig åt illegal fildelning i kommersiell skala lagförs, men då ska det vara av aktörer utan part i målet.

Att ge en part med vinstintresse behörighet att agera polis öppnar upp för en enorm svart marknad.

Har du hört talas om företag som skickar bluffakturor?
Vad tror du de kommer att göra med en sådan här möjlighet?

Ebbechi sa...

Kulturarbetarna klagar på falnande försäljning, men varför är det så egentligen?

http://www.svenskbladet.se/politik/index.php?alias=kulturarbetare_hoppas_pa_ipred_lagstiftning.html

Leo sa...

Man kan ha olika åsikter kring fildelning, och om det skadar artister eller
inte (det finns undersökningar från bl a KTH och Harvard som visar att
fildelning gynnar artister, och att fildelare går mer på bio och köper mer
musik än andra). Men den diskussionen hör inte hemma ihop med IPRED.

Vad IPRED handlar om är om vi ska ge en viss typ av industi (och
privatpersoner som är upphovsmän) polisbefogenheter och rätt att kränka
vanliga medborgares integritet och rättssäkerhet.

Det finns ingenting i
EU-direktivet som säger att man måste tvinga internetleverantörer att lämna
ut IP-adresser för sina kunder till privata intresseorganisationer eller
privatpersoner som gör förfrågningar!

Det blir fritt fram att få reda på vem
som finns bakom ett IP-nummer på internet, bara man är upphovsman, som t ex
jag är (t ex om man tagit en bild med sin digitalkamera, eller skrivit en
liten dikt). Det här kommer helt att avskaffa integriteten, och
rättssäkerheten, på nätet.

Du har tidigare fått mail ifrån mig om de tekniska problemen med lagen, och
hur lagen rent tekniskt hotar rättssäkerheten. Hör gärna av Dig om du vill
ha mer teknisk information i ämnet.

IPRED hör inte hemma i ett rättssamhälle, helt enkelt.

mix sa...

Mr scaber nestor, du låter som en trist papegoja, med detta ihopkokade tjatter, uppenbarligen utan någonsomhelst inblick i hur det är att arbeta som det du kallar "kreatör"
Du verkar ha svårt att inse att bristerna i upphovsrätten utarmar kulturlivet. Speciellt de med små resurser har helt enkelt inte råd att växa. (dina jämförelser med näringslivet är direkt pinsamma, kulturutveckling och näringslivsutveckling är två skilda saker)

Tror inte på att betala för mellanhänder?
Vilka tjänar mest på fildelningen?
Bredbandsbolagen fungerar i dagsläget som tullarna under 1600-talet i tyska furstedömen.
Om de är några som borde beskattas är det internetleverantörerna.

Dessa undersökningar som Leo talar om att KTH och Harvard har gjort är också ett skämt, eftersom dessa utförts på så diffusa grunder.
Frågan till Leo blir; har du själv gått igenom dessa avhandlingar eller hänvisar du ditt uttalande till notiser du läst i pressen?

Liberala utan en aning om vad ni talar om.
Rätt komiskt faktiskt.

Efter att ha sett Eva Dahlgrens vettiga uttalande i tv idag vill jag bara ge henne en stor kram.


/// 22 och extremt less på den här onyanserade debatten

Jerry sa...

Leo skriver det jag tycker är viktigt med denna lag. Upphovsrätt och skydd av det artister gör ifrågasätter jag inte, men metoden METODEN skrämmer mig...IPRED skrämmer och kan få bolag i kris att ta till metoder som handlar om allt annat än att skydda den enskilde artisten.

Leo sa...

Mix:

Jag har läst undersökningarna, och de står på stadig grund. Det finns fler undersökningar är de jag nämnde. Lyssna också gärna på Professor Wallis från KTH, han har många kloka ord.

Men det spelar ingen roll. Även om det skulle vara så att fildelningen på något sätt minskade försäljningen (vilket den inte gör), så rättfärdigar det inte att avskaffa rättssäkerheten och integriteten för samtliga medborgare som använder internet i Sverige.

mix sa...

Leo. Nå, så vilka undersökningar har du läst? Antagligen någon du fått ta del av under Wallis föreläsningar.

(förhoppningsvis känner du dig nu lite träffad och börjar paniksurfa lite spridda avhandlingar, vilket förhoppningsvis leder till att du får en mer nyanserad bild och förhoppningsvis upptäcker hur fragmenterad även den akademiska världen är. Jag misstänker dock att du är för lat och fortsätter sätta din tillit till redan etablerade språkrör som säger sig sköta detta åt dig, i detta fall Wallis)

Professor Wallis erkänner själv att
de forskningsrapporter han tittar på går att se med än det ena än det andra ögat.

Det finns lika många rapporter som menar det motsatta.

Diskussionen fortsätter alltså i riktning mot
populism och lobbying, företeelser som
uppenbarligen verkar gå oss curlingsnorungar förbi,
_när_ det passar oss.

"[...] så rättfärdigar det inte att avskaffa rättssäkerheten och integriteten för samtliga medborgare som använder internet i Sverige"

Ipred är en förlängning av den upphovsrättslag som redan existerar och den har inte avskaffat rättssäkerheten och integriteten för svenska medborgare.

Vad det hela handlar om är att vår generation vill ha allt gratis utan att i ett längre perspektiv förstå att det inte fungerar.

Robert Wictorzon sa...

Cecilia, du får gärna förklara den materiella upphovsrätten.

Maria Ljungdahl sa...

Som kompositör och författare tycker jag naturligtvis att de som skapar något nytt - av så hög klass att det anses ha "verkshöjd" som det heter - skall ha en viss kontroll över hur deras material sprids och används. Och om möjligt gärna få betalt också för nerlagt arbete.

Upphovsrätt är bra, för det mesta. Det handlar om att visa respekt för skapande arbete. För närvarande betecknar man ofta detta lite slarvigt som "copyright", rätten att kopiera verket. Eftersom begreppet är så välkänt skriver jag nederst på mina noter (och texter) oftast "copyright", mitt namn, nationalitet, år, och ofta också ett registernummer i STIM. Då menar jag inte att musiker inte får ta en kopia på de noter de printat ut från mina publicerade filer (pdf eller Scorch-sibelius) på internet.

Jag menar dock att de skall ha koll på vem som har lagt ner arbetet på att skriva musiken. Spelar man på en offentlig konsert för betalande publik skall musiken rapporteras korrekt till STIM eller liknande.

Det är absolut inte okay att ta mina noter och publicera dem i eget namn någonstans, varken gratis eller för att tjäna pengar, eller att presentera musiken vid en examen på en musikskola och säga att man har skrivit den själv.

Däremot har jag full förståelse för att musiker ibland behöver arrangera om en not så den passar en given situation bättre. Det är alltid roligt att få veta i förväg att någon tänker göra en liten ändring, så man kan få godkänna den eller ge tips om vad man tycker passar bättre.

Men varför skulle jag ha intresse av att hindra någon från att provlyssna på internet, eller spela min musik och läsa mina texter i sammanhang där reglerna för offentligt framförande inte gäller (eller inte borde gälla, rimligen)?

Den formen av upphovsrätt och kopieringsrätt är bara ett hinder för att kultur i alla former kan spridas och göra samhället intressantare.

Under det senaste året har jag i min egen verksamhet råkat ut för problem med upphovsrätten i två fall.

I det ena fallet har jag i åtta månader försökt få ett vettigt svar från en representant för en välkänd amerikansk kristen författares arvingar om möjligheten att få tonsätta en av hennes dikter.

Jag har musiken klar, jag har bearbetat texten så att den blir sångbar, och jag tror att det kan finnas en marknad för den här sången.

Ingen orkar svara på frågorna i mina mail. Efter ett halvår skrev jag igen till dem. Man lovar att svara inom en vecka, och inget händer.

I det andra fallet har jag skrivit en halvhygglig ny svensk tolkning av texten till en mycket känd bossa nova.

Skrev rent noter, producerade pdf-noter, textdokumentfiler och demoinspelning - allt för att göra det lättare för branschfolk att snabbt bedöma vad det handlade om.

Började maila runt till svenska musikförlag för att fråga vem som äger de svenska rättigheterna till musiken. Blir vänligt bemött och hänvisad vidare. Folk kan sina saker, och håller reda på vem som har vad i förlagskatalogen. När jag får napp, tar det bara en halvtimme så får jag beskedet att det är lönlöst. Jag kommer aldrig att få tillstånd att publicera eller framföra en egen version av den aktuella sången, därför att man känner till att kompositörens arvingar inte vill ha den sortens spridning av musiken i nya sammanhang.

Jag föreställer mig däremot att det inte kan vara minsta problem med att få tillstånd (man behöver inte ens fråga! det är bara att betala...) om det gällt ett uruselt instrumentalt hissmusikarrangemang av samma gamla bossa nova!

Vad skall vi som ibland får nya idéer när vi tar del av gammalt material ha upphovsrätten till, om det är så här det hanteras i praktiken?

Fredrik sa...

Ladda ner och sälja vidare? Helt befängt.

tjajab sa...

Varför handlar inget pro-IPRED-argument om IPRED? Varför är det bara upphovsrätten som förklaras och försvaras? Det finns en hel hög genomtänkta och övertygande argument emot IPRED men inga bemötanden. Var är dialogen?

Vet Cecilia var man kan hitta bemötanden mot t ex argumentet att bakom ett ip-nummer kan vem som helst befinna sig (trådlösa nätverk, etc).

Lars-Erick Forsgren sa...

Instämmer i vad Scaber Nestor, tjajab och Leo skrivit här.

IPRED är dessutom ett hot mot rättsäkerheten.

disa sa...

慈德宮,龍南漆藝博物館,竹山竹管厝,陳列教育館,中興新村,東埔溫泉,清安豆腐街,金龍窯,火炎山,橫龍山古道,中港慈裕宮,大湖農村,挑柴古道,龍騰斷橋,森林遊樂區,卓蘭果園,外埔漁港,龍鳳漁港,清德禪寺,欣隆休閒農場,馬術農場,童玩村
泰安溫泉區,南庄老街
溫泉遊樂區,綠葉方舟,明德水庫,仙山,鳳陽谷,三角湖,木雕街,通霄蘆沐村風,香格里拉樂園,馬拉邦山,薑麻園,海濱休閒園區,鳴鳳山古道,火車窿,勝興火車站,挑鹽古道,獅頭山,藺草文化館,永和山水庫,大克山,通霄秋茂園,大衛營,清泉農場,雪霸國家公園,蜜蜂休閒館,挑炭古道,三通嶺,建民農場,自然保留區,永和山農場,八通關古道,明新書院,石觀音吊橋,戰車公園,軍史公園,桂花森林松柏嶺,梅峰農場,棋盤石,巧手工作坊
桃米生態村,溪頭,杉林溪森林遊樂區,李勇廟,竹山保安宮,沐陶窯
玉山國家公園