Kulturbudgeten debatteras i kammaren

Att tala om kulturbudgeten är en angenäm uppgift. I tider av golbal finansiell oro, som är svår att överblicka och än mindre prognosticera utgången av, kändes det fint idag att hålla ett anförande som främst fick en ideologisk karaktär. Kulturpolitik är ju djup ideologi. Det handlar faktiskt om att se bortom och innanför det som är just här och nu. Kulturpolitik är primärt inte att flytta pengar mellan olika konton, utan om att ange inriktning och mål för vad man vill uppnå. För mig handlar det om bildning, som är både kultur och utbildning. Skolan är kanske vår allra viktigaste kulturella arena, för den når alla oaktat bakgrund, vanor eller föräldrarnas bildningsnivå eller kulturella livsmönster. Därför är jag stolt över allt vi åstadkommer på skolans område, främst den stora satsningen på lågstadiet och basfärdigheterna att skriva, läsa och räkna och den satsning på kultur i skolan som startat med 175.- per högstadieelev och år. Naturligtvis hoppas vi att kunna bygga ut denna reform att också rymma låg-och mellanstadiet, men just nu vill vi se hur detta första steg tar sig ut när det utvärderas.

Jag höll mitt anförande, med en klart ideologisk inriktnig som främst inriktade sig på yttrandefriheten som jag ju ständigt haft inpå mig arbetsmässigt under de senaste veckorna, forskning inom det kulturella fältet där de höjda fakultetsanslagen verkligen är något som jag är stolt över. Jag är glad att jag fått vara med och utforma forskningspropositionen så att den så dramatiskt kan göra en skillnad på ett tidigare försummat forskningsfält. Lars Leijonborg har verkligen lyckats!

Så klart blev det en hel del hätska angrepp från oppositionen. Socialdemokraternas Margareta Israelsson höll som alltid stilen med genomtänkt anförande och en god ton, vilket tyvärr inte kännetecknade alla talare. Invektiven haglade stundvis, dock inte mot mig. I replikerna måste jag tyvärr säga att ordföranden i utskottet, Siv Holma bar sig rätt besynnerligt åt. Läs protokollet, det visar med all önskvärd tydlighet vad jag menar! Vänstern vill avskaffa Forum för levande historia- i en tid när Förintelsens överlevare är gamla och dör! Hon sa vidare att fp vill göra historieämnet till ett "slagfält"- en tabbe hon inte borde ha gjort. Jag påtalade att vi gör histora till kärnämne och att det är hennes ideologiska hemvist, kommunismen, som genom historien stått för slagfälten för mänskligheten. Ett av dessa slagfält stavas som bekant Gulag.
Det är synd att debatter urartar på detta sätt. Jag gillar Siv och vi samarbetar bra, det är bara i kammaren som det havererar och det sker alltid med utgångspunkt i ideologiska frågor.

Arbetsdagen idag blev både lång och intensiv. Slutade med att jag som ordförande för mitt länsförbund ledde höstens sista sammanträde i Uppsala. Däremellan hann jag både föreläsa för personalchefer och bli fotograferad av Expressen för ett kommande personporträtt på kultursidan.

Ibland vill jag inte tänka på hur många timmars arbetsvecka jag gör. Nu ser jag fram mot lugna juldagar! Men ännu dröjer det nästan tre veckor. Jag tror aldrig att kudden är så skön som dessa råkalla kulna dagar i november-december. Aldrig så svårt att komma upp själv, än mindre att få upp barnen till frukost.

I morgon bitti åker jag tidigt för sammanträde med utskottet, som främst handlar om Public Service-utredningen och bolagens remissvar på denna. Direkt efter mötet sticker jag till Linköping för att delta i en debatt om folkbildningen i framtiden. Tjohej!