Något för mig fullständigt otänkbart har inträffat. Jag har blivit tillfrågad om att ställa upp som kandidat till biskop i Stockholms stift! Och den som frågade mig tycks företräda en grupp av präster i stiftet som menar allvar med denna förfrågan.
Vad svarar man? Jag är ju folkvald ledamot av riksdagen, därtill en av ytterst få som är personvald. Jag förvaltar mångas förtroende. Samtidigt är jag ju prästvigd sedan 1994 och älskade att arbeta som präst, oaktat det var i Gimo, i Märsta, i Uppsala, som studentpräst, i arbetslivet eller på häktet. Fortfarande är det viktigt för mig att ungefär en gång i månaden tjänstgöra i min hemförsamling, Uppsala domkyrkoförsamling. Det gör jag dels genom att medverka i gudstjänster, dels genom att förrätta dop, vigslar och begravningar. Jag försöker också att stötta församlingen på de sätt jag förmår. Ofta har jag längtat tillbaka, men just nu är rikspolitiken min vardag och verklighet.
Jag försökte lite lamt säga till den underbara kollega som framförde frågan att jag saknar erfarenhet av att vara kyrkoherde, något som hitintills varit ett nästan oeftergivligt krav för den som ska bli biskop. Då fick jag till svar: "den erfarenheten har ju så gott som alla som arbetar i stiftskansliet, men nästan ingen i svenska kyrkan och absolut ingen av biskoparna har din erfarenhet av samhälleligt ledarskap eller din kunskap kring samhällsfrågor på alla nivåer. Din kunskap och dina olika erfarenheter skulle komma kyrkan och stiftet mycket väl till pass, och eftersom du är en erkänt god ledare så kommer du att inhämta kollegornas och prästernas erfarenheter för att fullgöra din tjänst på ett förträffligt sätt."
Vad ska jag svara? Varje präst ska svara ja när kyrkan kallar. Det skulle jag naturligtvis också göra i ett skarpt läge. Detta har inte infunnit sig- men jag är omåttligt glad och stolt över att ha blivit tillfrågad! Och det är roligt att vara ett namn som nämns som tänkbar ledare för den kyrka som under hela mitt liv betytt så mycket för mig.
Nu har jag fått den finaste förfrågan man kan få- och jag har tackat ja till att bli nominerad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Grattis till förfrågan!
Väldigt imponerande att någon i huvudet ordagrannt kan minnas ett citat som:
"den erfarenheten har ju så gott som alla som arbetar i stiftskansliet, men nästan ingen i svenska kyrkan och absolut ingen av biskoparna har din erfarenhet av samhälleligt ledarskap eller din kunskap kring samhällsfrågor på alla nivåer. Din kunskap och dina olika erfarenheter skulle komma kyrkan och stiftet mycket väl till pass, och eftersom du är en erkänt god ledare så kommer du att inhämta kollegornas och prästernas erfarenheter för att fullgöra din tjänst på ett förträffligt sätt."
Fast jag undrar lite över den här ensidiga kärleken att bara vara behövd som frivillig medlem. Den kärleken som jag trodde de flesta av oss sju miljoner medlemmar omfattade. Den gemensamma kärleken mellan kyrka och människa menar du alltså bara är ämnad för några tusen prästvigda...?
Det är ju en perfekt inställning för en blivande biskop i en kyrka som finns till bara för att såna som du ska få vara präster lite när ni har lust. Inte undra på att du blev tillfrågad. Grattis!
Att inte ha varit kyrkoherde är inget oeftergivligt krav för att utnämnas till biskop. Bo Giertz, en av 1900-talets mest inflytelserika kyrkoledare, var komminister i Torpa när han blev biskop i Göteborg. Och just Stockholms stifts förste biskop, Manfred Björkquist (1884-1985) var ju inte ens prästvigd när han blev utnämnd! Så det är lugnt...
Skicka en kommentar