Europapolitik på dagen, middag hos ärkebiskopen på kvällen

Idag fick jag uppleva en fin dag tillsammans med ett stort antal folkpartister som aktivt valde att skippa solen: ta in utemöblerna, fixa båten, kratta löv eller ta en promenad för att i stället sitta inne på hotell Winns konferenssal i Gävle. Dagen ägnades åt Lissabonfördraget, tal om den finansiella krisen, jämförelser av utvecklingen mellan euroländerna och de länder som fortfarande står utanför samarbetet och avslutningsvis mina tankar kring hur man bygger upp en positiv politisk kampanj. Här kommer jag inte att lämna ut dessa verktyg, men den som vill kan kontakta mig i särskild ordning om intresse finns.

De bestående tankarna under vägen hem handlade om det svenska synsättet. Vår mentalitet är paradoxal. Under det kalla krigets dagar hette det att vi var neutrala, medan hemliga kontakter togs och man förlitade sig på att USA skulle komma till undsättning om så skulle krävas. Vi står idag utanför både Nato och eurosamarbetet. Till våra vänner i Nato har signalen varit: rädda oss gärna, ta riskerna ni, vi värnar neutraliteten, dra bara inte in oss! Budskapet till länderna i Europa som ville gå samman kring den gemensamma valutan sa vi: starta ni, vi ansluter sedan, eventuellt, om det går bra. Det är ett slags fripassagerarens privilegium som gällt och fortsätter att gälla. Snålheten är snart upphöjd till ideologi.

Efter en bra dag i Gävle styrde jag hemåt för att bara byta skor och gå bort på middag hos ärkebiskop Anders Wejryd och hans hustru Kajsa. En god måltid med utsökta viner bjöds i den vackra ärkebiskopsgården. Kvällen avlöpte väl och gav tillfälle till trevliga samtal med både gamla vänner och nya bekantskaper. Jag börjar nu vänja mig vid att gå ensam på den här typen av tillställningar. Det känns inte lägre svårt och ovant, som för ett år sedan. Jag har vant mig vid att vara singel.