onsdag 15 oktober 2008

Könsneutralt äktenskap

Att svenska kyrkan och andra trossamfund i Sverige har vigselrätt med civilrättslig verkan handlar inte om teologi, utan om historia. Jag menar att det vettigaste att göra nu vore att införa civiläktenskap, alltså en registrering hos tingsrätt eller motsvarande myndighet. Detta skulle vara juridiskt bindande i och med att båda parter undertecknar registreringen. Därefter skulle det vara fritt fram att välja sättet att manifestera den ingångna vigseln. De flesta skulle förmodligen fortsätta att komma till kyrkorna för att tillsammans med släkt och vänner fira i den religiösa församlingens mitt - eller låta bli och förlita sig på den civila registeringen.

Jag känner mig uppgiven när politiker från kd gång på gång säger att kyrklig vigsel mellan man och kvinna är "hundratals år gammal". Kom då ihåg att det var som 1734 som kyrklig vigsel blev obligatorisk, innan dess gick det uppenbarligen bra ändå! Då hade vi ett religiöst enhetssamhälle, idag är vårt land multireligiöst och mångkulturellt.
Detta kyrkliga monopol på vigselrätt blev dock inte långvarigt. Redan 1873 fick även andra trossamfund vigselrätt.

1915 infördes borgerlig vigsel som ett alternativ. Den statliga delegationen av vigselrätten är alltså en historisk sedvana, inte uttryck för teologi. Däremot har det utvecklats olika "äktenskapsteologier" under årens lopp. Dessa ser olika ut hos de olika samfunden och varierar också betydligt hos medlemmarna i samma församling, precis som synen på naturen, på människan, på konsumtionen, politiken eller vad det vara må.

Inom varje kyrka och samfund pågår nu diskussionen om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Inom snart sagt varje kyrka finns också djupa motsättningar kring hur man ser på en sådan lag.

En civil registrering skulle lösa upp motsättningar. I många andra europeiska länder är en civil registrering obligatorisk. Man går till borgmästaren för en ceremonilös akt där man egentligen bara skriver under pappren, sedan går man till kyrkan för det rituella momentet: en gudstjänst där man ber över det ingångna äktenskapet och ta emot välsignelsen från Gud i församlingens mitt tillsammans med släkt och vänner.
Men det lär vara så att detta ligger långt borta att besluta om. Det som ligger närmare är regeringens löfte om att snart komma med en proposition om könsneutralt äktenskap. Detta förväntar jag mig under denna höst. Kd får väl reservera sig, för jalinjen har ju kraftfull majoritet i kammaren.

Vad blir då skillnaden i den kyrkliga vigselakten om vigseln är civil och prästen vid den kyrkliga högtiden bara är präst och inte statens representant? Bara ytterst små förändringar krävs och det är i momentet Tillkännagivandet, där man i så fall inte å statens vägnar ska proklamera: "Ni är nu man och hustru". I stället blir prästen den som förmedlar själva innehållet: bibeltexterna, bönerna, talet till paret och välsignelsen. Förmedlaren av riten som förklarar myten, skulle man kunna säga.

Vad vinner man?
Man slipper värderingar av de olika slag av familjebildningar som finns och alltid har funnits. Det blir en neutralitet, då alla registreras på samma sätt. Heterosexuella och homosexuella sida par sida vid sida hos borgmästaren eller lagmannen, sedan går de till sin kyrka för den religiösa riten. Då blir det upp till staten, lagstiftaren, att fatta beslut om att alla äktenskap är lika mycket värda och att det ställs samma krav på alla par som vill ingå äktenskap, nämligen att man går till tingsrätten eller motsvarande instans för att underteckna kontraktet om att man är ett par som vill leva tillsammans.
För fördjupning, läs professor Oloph Bexells artikel i SvD den 5/10.

I mitt hemlän Uppsala finns en av kd:s största motståndare till könsneutralt äktenskap. Han heter Mikael Oscarsson. Vid en debatt härom veckan hävdade han gång på gång att äktenskapet är något reserverat för man och kvinna. Han argumenterar för detta genom att säga att det varit så i hundratals år. Jag hoppas att jag genom denna text visat på att så inte är fallet. Det går inte att hävda detta teologiskt, utan bara historiskt. Jag säger som jag sa i debatten: Behöver världen mer kärlek eller mindre kärlek? Om svaret är att världen behöver mer kärlek säger jag bara: låt människor få gifta sig med vilka de vill! Vem är han eller någon annan att sätta sig över andra människors kärlek till varandra? Kärleken är en gåva från Gud, eftersom Gud är kärlek.

3 kommentarer:

Evas blogg sa...

Tack för ett mycket läsvärt och tydligt inlägg kring ett omdiskuterat ämne.

Carl Martin Hægermark sa...

Hej Cecilia,

Som grundprincip håller jag med dig - äktenskapet är en civilrättslig angelägenhet men det vore förödande att avsäga sig den nu tror jag. Läs mer om detta på min blogg. Jag röstar på dig!

http://charlesmhaegermark.blogspot.com/2009/04/sjalvklart-skall-bogar-och-flator-vigas.html

Håkan sa...

Hej!

Du får ursäkta mig, men den egentliga anledningen till att jag skriver på din blogg, är ett inslag jag såg på SVT för ett kommande TV-program. Din man Jan-Erik medverkade och ombads kommentera ett uttalande han gjort 1980 i frågan om videovåldet. Hälsa honom att det var det bästa jag hört på länge. Han både tog ett glasklart ställningstagande mot något som är uppenbart destruktivt och fel, och han gör det dessutom konsekvent 30 år senare!!!(i en tid än mer våldliberal)

Beträffande könsneutrala äktenskap, så vill jag säga (lika konsekvent som Jan-Erik) att det är en förolämpning mot Gud att tro att han skapade mannen och kvinnan utan ett absolut syfte, att han inte skulle vara så nogräknad eller veta exakt vad han gör.

Mvh. Håkan Pettersson.