Den dödssynd jag just nu tänker på...

...är att synden att ha tråkigt på teatern! Det får helt enkelt inte hända.
Men det hade jag när jag tillsammans med min gode vän Tomas Fischer bevistade premiären av Tjechovs Onkel Vanja. Denna uppsättning av Hilda Hellwig omgärdas inte alls av den lätthet och flykt som jag annars förknippar med Tjechovs pjäser. I stället upplever man något stelt, påklistrat, tvunget och fjättrat på något sätt. Kanske var det för att premiärnerverna låg utanpå skinnet hos skådespelarna, men det hela kändes inte genuint eller äkta, utan som bristande scennärvaro och avsaknad av glöd. Undvik alltså att begå en dödssynd och ha tråkigt på teatern.