måndag 27 oktober 2008

Ska jag ta vara på min broder? Saviano

Det fria ordet är skarpare än svärd. Ord som skrivs med bläck är mer utmanande och farligt än något annat för diktatorer, för våldssyndikat och för religiösa fundamentalister. Ord utmanar, ord ger röst, färg och motbilder som provocerar de krafter och de människor som tagit tolkningsföreträdet och vägrar att släppa det ifrån sig.

Hot och våld mot författare och journalister har tilltagit. Aldrig har fler regimkritiker suttit fängslade än just nu. Även vårt lilla land, avlägset beläget i en nordlig utpost av världen, har gått i negativ riktning när det gäller yttrandefrihet. För en tid sedan stegade sverigedemokrater in på Avesta tidnings nyhetsredaktion för att utöva påtryckning på en journalist. Enligt uppgift förde det ett väldigt liv och skrämde upp de anställda på tidningen rejält. Reportrar utan gränser visar att Sverige sjunkit ner till en sjundeplats på pressfrihetsindex. Förklaringen beror delvis på hoten mot Nerikes Allehanda efter att de valde att publiccera karikatyrerna av Muhammed, som först publicerades i danska Jyllandsposten.

Men det som just nu sysselsätter mina tankar allra mest är den italienske författaren Roberto Saviano, som just nu måste genomlida alla helvetets kval, pressad som han är av maffian. De har högt och ljudligt sagt att han kommer att vara död före jul. Jag känner mig personligen djupt skakad efter att i fredags ha mottagit ett brev av italiens ambassadör i Sverige, en kvinna med fem namn på rad. Innehållet i brevet handlar om att hon vill protestera mot att jag dragit igång ett riksdagsupprop för att visa svenska folkvaldas stöd för Savianos sak. Hotas en författare för att han brukat sin rätt att skriva, då är det vår moraliska skyldighet att protestera. Hade italiens ambassadör fattat saken rätt hade hon ju tackat för att vi stöttar Italiens kamp mot maffian. För det är ju detta som är innebörden: de rättsvårdande myndigheterna, polisen och åklagarväsendet, har ju misslyckats med sitt uppdrag. Saviano kan inte leva i trygghet i sitt eget hemland. Grova brottssyndikat får härja tämligen fritt. De stannar kvar- han måste fly. Detta kommer naturligtvis på sikt att underminera tryggheten för varje medborgare, inte bara i Italien, utan i varje land där man misslyckas med att stoppa den allra grövsta brottsligheten, utan ser mellan fingrarna och då och då gör ett patetiskt försök att stoppa våldet, utan att någonsin lyckas lagföra topparna i brottskedjan.

Dödshoten mot Saviano är ett hot mot oss alla som lever i europeiska demokratier. Vi måste kunna känna tilltro till de rättsvårdande instanserna- annars står vi inför ett djupt allvarligt demokratiskt problem. Hoten måste tas på största allvar. Hoten berör oss alla. Savianos sak är min- och din! Läs gamla testamentets berättelse om börderna Kain och Abel. Fråga dig sedan: Ska jag ta vara på min broder? Se dig sedan omkring och du kommer inse att din broder och din syster är både nära och långt borta.

Inga kommentarer: