Tennis och terrorism

Jag är inte det minsta intresserad av tennis. I stort sett inte av någon annan sport heller. Jag är en sån som hellre gör än tittar på. Sitter därför inte på matcher nästan någonsin, undantaget en eller annan Siriusmatch på hemmaplan eller till nöds en bandyfinal på Studenternas i Uppsala. Naturligtvis är jag en hängiven supporter till mina barn och flitig på läktaren eller vid fotbollsplanen när de spelar, men annars är mitt sportintresse mediokert.

Men plötsligt måste till och med jag engagera mig.

Ilmar Reepalu angav föst politiska motiv för att stoppa matchen i Malmö. Han poch hans kollegor använder nu ett idrottsevenemang för att bedriva utrikespolitik.
Nu påstår sossarna att skälet att stoppa publiken från att delta handlar om säkerhet. Detta är inte sant. Sossarna har svårt för att säga som det varit sedan Pierre Schorie och Sten Anderssons dagar: att det stora s-partiet oförblommerat tagit ställning för den ena parten i den ändlösa konflikten, palestiniernas sak är också sossarnas. Israels rätt att existera i säkerhet lämnar man. När det gäller tennismatchen har faktiskt vänsterpartiet har varit ärligare och sagt som det är: de vill inte att Sverige över huvud taget ska ha några relationer med staten Israel eller med israeler.

För mig ekar detta tyskt 30-tal. Då hette det: köp inte av judar! Nu heter det: ha inga som helst relationer, vare sig med den judiska staten eller med judar som individer! Och det sker i Malmö 2009. Skamligt är ordet för dagen!


Bojkott kan vara framgångsrikt när det finns en intern opposition i det berörda landet som uppmanar till det. ANC och apartheidtidens Sydafrika är ett exempel på detta.
Men fredsaktivister, liberaler och vänsterkrafter i Israel ropar inte på bojkott. Vänsterpartiets krav på bojkott gynnar tvärtom hökarna och högern i Israel.
Var är vänstern när Sverige spelat match mot diktaturer som Vitryssland, Kuba eller Nordkorea?
Debatten måste problematiseras. Vad händer om Sverigedemokraterna en dag får i majoritet i en kommun? Ska svarta idrottare i så fall kunna portas från att delta i fotbollsmatcher i Svalöv eller basket i Sundsvall?

Israels självklara rätt att få leva i trygghet, säkerhet och demokrati innebär inte att man tyst accepterar landets krigsföring, inte minstunder kriget i Gaza. Man kan avsky vit fosfor som vapen och ändå anse att Israel har en rätt att försvara sig mot terrorismens raketer.

Och tennisspelarna som kommer hit har förmodligen ägnat merparten av sin tid och engagemang åt- tennis, inte åt krig, inte heller åt politik. Ska de nu göras ansvariga för Israels krigföring och politik???

Man kan kräva att Israel kompromissar om landområden med sina fiender, men aldrig om rätten att existera. Hamas måste erkänna Israels rätt att existera, omedelbart upphöra med terrorattacker och respektera ingångna fredsavtal. Har alla demonstranter i Malmö klart för sig att Hamas inte gjort det, utan att de fortfarande i sina statuter har som portalparagraf att utrota Israel och störta alla dess invånare i havet?