Tala- inte tiga

Jag känner mig nu som resande i idéer. Idag har jag talat på tre ställen på samma tema. Ändå blev det helt olika möten med folkpartiets människor i olika organ: först mitt eget länsförbund i Uppsala, som hade inspirationsdag för nya medlemmar. Väldigt roligt att möta flera nya entusiastiska människor, bland dem min egen sons första lärare, fröken Sofi. Hon, och de andra, kommer att betyda mycket för folkpartiet liberalerna i vårt län under kommande dagar, det är jag säker på.

Från Uppsala möte tog jag tåget till Stockholm och ett panelsamtal för Stockholms länsförbund. Niklas Ekdahl från DN ledde samtalet och det kändes trevligt och bra. Stockholms länsförbunds ordförande, Maria Wallhager, uppvaktades inför sin 50-årsdag. Ofattbart men sant. Maria är både klok och vacker, en härlig kollega. Och för mig är det alltid kärt att möta Karin P. Om bara hon är med känner jag mig hemma nästan var som helst.
Niklas frågor var oväntade. Bland annat för att han tog upp FRA och bikthemligheten, men också för att han talade om mitt home office-koncept. Annars var det rätt förutsägbart: euron, Turkiet och annat som man kan förvänta sig.

Sedan bar det av till Ekerö och ännu ett årsmötestal inför entusiastiska partikamrater på Svartö slott. Extra bonus att få möta arkitekterna Helena och Magnus Myhrman. Spännande personligheter med goda tankar om stadsbyggnation, kulturarv och estetik. Det är härligt att få möta alla människor som ger mig så gott stöd inför detta kommande val. TACK!

Till sist är det ändå så att om jag ska komma in, så beror det helt på om tillräckligt många som tror på mig och min förmåga kan engagera ännu fler att ta folkpartiets valsedel och kryssa mig. När jag är ute känns det faktiskt förhållandevis realistiskt. Allt kan hända!