Tanke i natten

I fredags vaknade jag i Vadstena, Birgittas stad.
En tanke som följt mig sedan dess är den Heliga Birgittas ord när hon sa:

Fred kan bara uppnås när frihet är säkrad.

Debatt mot Gudrun

Under den här valkampanjen har Liberala kvinnor anordnat en debatturné mellan mig och Gudrun Schyman.

Vi har nämligen liknande valfrågor i den här kampanjen, ex. synen på abort som en mänsklig rättighet, vi vill båda sätta stopp på den fruktansvärda sexhandeln som pågår i EU och vi vill också se en mer jämställd union. Vi har dock inte alls samma syn på hur det ska gå till. Tidigt i morse debatterade vi också i svt. Man måste spola fram en bit för att se debatten.

På fredag är den sista debatten i den här debatturnén mellan mig och Gudrun och den hålls på Pontus! Bar, Brunnsgatan 1, Stockholm kl. 18.00.

Yttrandefriheten måste säkras!

Förra året fick jag ett konkret exempel på hur grundläggande friheter kränks då jag tog initiativ till riksdagsuppropet för Roberto Saviano. Han är författare och lever under dödshot från Camorran i Italien, en maffiaorganisation som Saviano skrivit en avslöjande bok om.

Vi ser det även i Frankrike, läs mitt tidigare blogginlägg.

Nu reser jag land och rike runt i Sverige och kampanjar och var jag än kommer lyfter jag denna viktiga fråga. Tidigare i dag var jag i Tranås och träffade två journalister. De kunde berätta att även i ett litet och vackert samhälle som Tranås, där det bor knappt 19 000 invånare, har en journalist hotats till tystnad av kriminella ligor. Inte ens där är yttrandefriheten garanterad.

EU måste vara en stark röst för de stora friheterna: yttrandefriheten, pressfriheten och religionsfriheten – både innanför och utom EU:s gränser. Dessa friheter är inte givna – ens i Sverige.

Bloggduell med Wibe

Just nu duellerar jag med Sören Wibe, från Junilistan, på Europabloggen. Gå in och rösta!

En bättre värld till våra barn

Miljöfrågan är en av vår tids största utmaningar och vi måsta tackla den tillsammans i hela EU. Inget land kan på egen hand lösa klimatutmaningen eller miljöproblemen. Ensam är inte stark, ensam är bara ensam. Det är intensivt samarbete som är lösningen. Jord, luft, vatten och vind känner ju inga nationsgränser och vi är helt enkelt skyldiga att lämna efter oss en miljö som är bättre än den vi tog emot.

Jag hyser stora förhoppningar till mötet i Köpenhamn i vinter, för med Obama som president kommer även USA att skriva under ett protokoll, något som man ju inte förr kunnat räkna med. Och får vi ett bindande avtal så kommer EU att höja ambitionsnivån och sänka utsläppen av CO2 med 30 %, och därmed bli en internationell nyckelspelare.

Jag brukar tala om att Europa ska bli grönare och Östersjön blåare. Vi måste lösa problemen med utsläppen som leder till algblomning och övergödning - och det är bråttom. Vi är förvaltare av vår miljö. Vi har inte råd att inte investera i eko-smarta lösningar nu, för kommande generationer förväntar sig med all rätt att vi inte lämnar en springnota till dem, utan tar vårt ansvar nu.

Kvinnojourerna

När jag reser runt i landet vill jag gärna besöka kvinnojourerna, för de bedriver ett hjältemodigt arbete i det tysta, för människans skull. Idag gick kampanjen till Örebro län och till Karlskoga, där vi hälsade på och fick veta mycket om kvinnohusets arbete.

Ibland talar man om att det finns klyftor i samhället, att vi lever segregerat och att det finns människor i utanförskap. Visst är det så, men den djupaste avgrunden menar jag är den öppnar sig mellan de människor som lever någorlunda självständigt och fritt och de kvinnor som berövats allt, till och med tron på sig själva och tilltron till medmänniskan, av en man som man initialt trodde sig älska, men som gör det dagliga livet till ett inferno som bäst kan liknas vide ett helvete på jorden.

Detta är ett samhällsproblem som få talar om. Idag fick jag veta att i lilla Karlskoga har man i kvinnohusets verksamhet flera gånger stött på kvinnor som är offer för sexhandlare och alltså vår tids slavar- i Europa. Ännu har jag inte mött någon som inte håller med mig om att detta är ett stort misslyckande och en humanitär katastrof som vi gemensamt och med kraft måste adressera.

Delar du min vision?

Förtidsröstningen igång!

Tidigt i morse var jag tillsammans med LUF i Uppsala först ut och röstade på Stadsbiblioteket i Uppsala. Nu och fram till valet den 7 juni är förtidsröstningen igång. Här hittar du mer information om hur det går till och var din närmsta röstningslokal finns.

Ett glas av hjortronvin

Jag är så tacksam för alla hejarop och stöd jag får i min kampanj. Redan på onsdag börjar förtidsröstningen och det kommer bli några riktigt spännande veckor nu framöver.

Hör min fina vän Carl-Jan Granqvists ord på vägen.

Lycklig hora?

Visst kan det finnas en eller annan lycklig hora, men det finns många fler olyckliga!
Bloggen Oberoende socialliberal fångar hela essensen:

de flesta som säljer sex är fast i och/eller drivs av något eller några av de uttryck för självdestruktivitet; om vi accepterar premissen att för dessa innebär varje prostitutionstillfälle ett nytt övergrepp, anser jag att det är förenligt med en liberal grundsyn att förbjuda just köp, men inte försäljning, av sexuella tjänster. Min frihet slutar där dina rättigheter börjar.

Du har rätt att inte bli utsatt för övergrepp. Jag har inte rätt att utsätta dig för övergrepp. Du har frihet att göra vad du vill med din kropp, även om du väljer att vara självdestruktiv. Men jag har inte frihet göra vad jag vill med din kropp. Därför har Cecilia Wikström rätt om sexköpslagen. Och om detta är moralism, då är jag moralist.

Ingen stund är såsom denna...

...kvällens sista, tysta timma. Inga tankar länge bränna, inga stämmor mera stimma.
Vem skrev det? Svara, annars vet jag ju inte att ni kan viktiga svenska poeter.
Tips: ta med poesi till sängbordet!
Det är ju faktiskt sant: en bokälskare går aldrig ensam till sängs!

Anmäl Frankrike till Europadomstolen!

Frankrikes nationalförsamling röstade i veckan för lagen som ger en myndighet rätt att stänga av misstänkta fildelare från Internet under ett år, efter två varningar. Jerome Bourreau-Guggenheim som är en mellanchef på ett franskt tv-bolag, TF1, fick efter att ha kritiserat lagen och påpekat informations- och yttrandefriheten som en fundamental rättighet, sparken.

Detta är oerhört! I ett EU-land händer detta. Det sker också samtidigt som man i EU har lagt telecompaketet på is.

Jag hoppas att fransmännen använder sig av sina mänskliga rättigheter och anmäler Frankrike till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Debatten som kom av sig

Under bara drygt tre veckor ska det diskuteras, debatteras, skivas och pratas EU.
Det är spännande och kul. Mindre meningsfullt dock att som igår på Södertörns högskola debattera i en panel om tio personer. Debatten som kom av sig.
Jag har roligt nästan jämt. Och får man bara sova hyggligt så funkar det. Idag debattartikel i UNT som gett många uppmuntrande tillrop.Och TACK Örnsköldsvik för den fina ostbrickan! Den avåts nu ikväll i mitt mysiga kök. Det är härligt att vara hemma de kvällar det gives!
Idag har jag planerat en helg i Nice i total vila i augusti tillsammans med Karin P. Goda traditioner ska man inte bryta.

Humanism och flyktingar

Komma in i EU eller förföljas, fängslas, kanske till och med riskera att dödas?
Flyktingfrågan kommer allt närmare ett europeiskt avgörande. Nästa mandatperiod måste det nyvalda parlamentet sätta ner foten i frågan om vilka människor som ska få komma in och vilka som ska hållas utanför. Jag håller med journalisten Dag Tuvelius som menar att asylpolitiken och invandringen borde vara frågor som diskuteras nu i valtider. Men icke!

Idag är det 25 dagar kvar till valdagen. Jag har rest runt en hel del och diskuterat och debatterat i alla möjliga sammanhang och på många olika platser men frågan har inte kommit upp en enda gång. Senast jag tänkte på det var under kvällens debatt i universitetshuset i min egen stad Uppsala. Jag hade hoppats att humnanism och humanitära värden skulle bli en av frågorna åtminstone i Uppsala, som ju har en mycket speciell historia efter agerandet mot några judar under andra världskriget och det sk bollhusmötet som fortfarande kan sända rysningar efter ryggraden på de allra flesta. Så skedde inte. Debatten var trevlig och moderatorn påläst, men det blev inte värderingsfrågor som stod i fokus, vilket jag hade hoppats.

Vi glömmer lätt bort sådana människoröden som tidningarna inte skriver om och de som söker sig till EU från andra delar av världen, undan krig och förföljelse, har ingen stark röst.
Kyrkorna i hela EU lyfter fram migrationspolitiken tillsammans under parollen:
Låt främlingen få stanna! Den som varit här i åratal ska kunna känna sig trygg och inte riksera att kastas ut.

Jag önskar att vi alla stannar upp och tänker på vad det kommer att innebära om den som hjälpt en människa att ta sig in i EU beläggs med böter eller sätts i fängelse och när den båtlast med utmattade flyktingar inte får angöra en europeisk hamn, utan visas bort. Begreppet humanitet har då förlorat sin innebörd. Det är vår gemensamma framtid i Europa som står på spel. Också därför hoppas jag att människor kommer att rösta den 7 juni. Europaparlamentets politik måste kännetecknas av humanitet. Politiken går att påverka. Vi har en gemensam framtid. Vi måste våga hoppas och agera utifrån våra värderingar.

Norrbotten t&r

Vårt land är långt och rikt på upplevelser. Jag känner att det är ett stort privilegium att få möta spännade, trevliga, kunniga människor rumt om i landet under kampanjen. Alla har ni givit intressanta synpunkter, inspirerat till nya uppgifter och lämnat bestående intryck och kunskaper. Den som gör en resa har mycket att berätta, men det hinner jag inte eftersom jag jobbar så hårt.

Tack vill jag nu framföra till er vi mötte i Gällivare, Kalix och Luleå under torsdag- fredag. Tack kära Ingrid, Nisse., Kerstin och Agnar för att jag fick känna hemkomstens glädje i Kalix.

Idag startade fp:s kampanj officiellt. Marit, Olle och jag framträdde, partiledaren talade under ett kul event på Hasselbacken på Djurgården. För mig särskilt kul att möta nya vänner i fp som jag inte kände så väl förut.

On tour

Jag är mest ute och reser i dessa dagar. Lyckligtvis tillsammans med min pressekreterare Camilla Hansson. Mitt tredje budskap är att EU borde vara bildningens självklara hemvist. Vi möter stort intresse, en enorm värme och entusiasm kring både kampanjen och Europa. Mina frågor tas väl emot. Detta innebär att jag inte bloggar så ofta, för min riksdagstelefon är så omodern att det inte funkar att blogga från den. Hoppas ni ursäktar att inläggen inte duggar så tätt!
Jag försöker göra ett jobb i kampanjen som ni alla förhoppningsvis ska gilla.

Liberala kontrahenter...

...är Alexander Bard och jag. Ikväll möts vi till debatt om prostitution och sexköpslagen i Kvällsöppet med Ekdahl. Viktigt men obehagligt!

Tjeckien, JA!

En stor seger har vunnits idag. Tjeckien har sagt ja till fördraget. Seger för Europa, framgång för ordförandeskapet. För mig signalerar det att Monnets och Scheumanns tankar för alltid har vunnit över Stalins!

Pressfrihetsdagen

Pressfrihetsdagen har kommit till tack vare UNESCO, i vars svenska råd jag sitter.

Idag har Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea, världens kanske mest ofria land, i 2779 dagar. Jag fattar inte hur UD fortfarande kan med att hänvisa till den tysta diplomatin. Isaak utsätts för större och större påfrestningar, hans familj i Göteborg likaså. Dessutom är han allvarligt sjuk. Att rädda en svensk medborgare borde prioriteras. Ännu har bildt inte rest till Eritrea för att förhandla. Den tysta dioplomatin har inte fungerat, punkt slut. Nu krävs det mer. Leverera, Bildt!

Den största oförrätten mot en medmänniska är just tystnaden. "Det är inte de ondas ondska, utan de godas tystnad som är farligast" sa Martin Luther King som bekant.

Runt om i världen hotas, fängslas, torteras och dödas skrivande och rapporterande journalister när de försöker att göra sitt jobb. De länder som är farligast är Ryssland, Mexiko, Barslilien och Indien. Men även i EU:s länder hotas journasliter. Kom ihåg att det sker också i Sverige. Det var inte länge sedan Nerikes Allehandas chefredaktör hotades till livet. Hur det ser ut i Berlusconis Italien vet vi också.

Bloggare lever också farligt, i alla fall om de verkar i Egypten, Kina eller Iran.
Det är därför fantastiskt att regeringen satsar 100 Mkr i inom befintlig biståndsbudget för att stötta demokratirörelser och stärka yttrandefriheten i totalitära länder. Fria medier är viktiga för att ge allmänheten motbilder till diktatorernas budskap.

Liberalism over there

Dagens ledare i Unt signerad en klok man, Håkan Holmberg, är mycket intressant.
Idag skriver han om Alan Wolfe, en av USA:s mest internationellt uppmärksammade statsvetare och politiska kolumnister.

Både rättvisa och personligt ansvar har alltid betonats i liberala politiska program. Det kan betyda både en skola för alla och rätten för den enskilde att själv välja utbildning och yrke, både fri företagsamhet och människors möjligheter att kunna göra sig gällande på marknaden.

Viktigt blir då att lyfta fram hur besluten fattas, med respekt för medborgerliga rättigheter och med betoning på att lagar och regler ska gälla lika för alla.

Livshållningen för en liberal präglas av generositet och vidsyn. En kristen som hävdar att religionsfriheten gäller också muslimer och hinduer är mer liberal än en ateist som anser att all religion bör motarbetas. En högerpolitiker som avvisar välfärdsstaten men samtidigt bidrar till frivilligt socialt arbete är mer liberal än en motståndare som vägrar att stödja insamlingsverksamhet med motivet att staten ska lösa alla sociala problem.

Wolfe visar att den liberala idétraditionen har en inre kontinuitet från klassiker som Locke, Kant, Smith och Constant till modern social-
liberalism, även om synen på statens roll har förändrats. Ibland önskar jag att dygnet hade fler timmar så jag hann läsa mer!

EU:s största misslyckande

Utan tvekan är människohandeln EU:s största tillkortakommande. Jag har satt mig in i kolonialismens slavhandel, som pågick alltsedan portugiserna lärde sig att använda sig av slavar i takt med att de reste i Afrika, där slavar handlades med, egentligen sedan faraonisk tid. Portugiserna köpte slavar av afrikanska slavhandlare. Slavarna sattes i arbete i deras nya kolonier, framförallt i sockerplantager. Handelsmönstret mellan Europa, Afrika och Amerika kallas triangelhandeln. Det avskaffandes vid 1800-talets mitt, men fram till dess kunde alltså människor köpas och säljas över hela världen.

Efter slaveriets formella upphörande fortsätter ännu idag alltså slavliknande förhållanden som barnarbete och trafficking att vara ett gigantiskt internationellt problem. Jag menar att det är en skamfläck för EU att inte ha klarat av att bekämpa detta, som man klarade av att förbjuda i USA 1808 och att kapa definitivt 1865.

Vi svenskar har när det gäller slavhandeln en grumlig historia. Gustav III gav Västindiska kompaniet rättighet att köpa slavar i Västafrika och använda den då svenska kolonin, min paradisö Saint-Barthélemy där en av mina bästa vänner bor, som tullfri hamn. Tusentals slavar förvarades periodvis i särskilda slavbodar på Saint-Barthélemy i väntan på export. Sveriges andel av handeln var dock liten. Andelen slavtransporter som utfördes av Sverige är så liten att den inte redovisas separat i forskningsprojektets egna sammanställningar över den transatlantiska slavhandeln.

Nu är det hög tid att bilda opinion för att en gång för alla sätta punkt för det, och ändå tog jag med fasa del av Rapports nyhet sista april:

Med hot, våld och andra påtryckningar tvingades en 17-åriga flicka till sex med uppemot 500 män. Ett par från Stockholm riskerar nu minst två års fängelse för koppleri, skriver Metro.
Flickan, som ursprungligen kommer från Estland, tvingades prostituera sig från det att hon var 17 och fem år framåt. Det åtalade Stockholmsparet misstänks ha haft hand om minst en handfull prostituerade, men nekar till anklagelserna om grovt koppleri.

Detta är om något vår tids slaveri och en skamfläck för oss alla. Sånt här kan fortfarande hända, därför att kvinnor ses som objekt som man kan handla med och tjäna pengar på. Det borde förpassas till historiens mörka skrymslen.

GLAD VÅR!

Eftersom flera önskat ta del av talet igår så kommer det här. GLAD VÅR!

Tal i Gamla Uppsala sista april 2009

Idag firar vi uppsalabor den mest upsaliensiska dagen av alla: sista april, dagen som i övriga Sverige kallas Valborgsmässoafton. Vi firar från morgon till kväll-och kanske också natt- denna dag. Och vad är det vi firar?

Barnen kanske firar att fotbollsplanerna på nytt går att spela på och att det är härligt att cykla igen, studenterna firar att terminen börjar närma sig sitt slut, att de flesta av årets tentamina är avklarade, vi medelålders firar att ljuset återvänt och att våren är här. Brytningstiden mellan vinter och vår är lika förunderlig varje år- men på många sätt också smärtsam.
Vem av oss förknippar inte vårens ankomst med uppsalastudenten och poeten Karin Boyes dikt
”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger."

Våren skildras av så gott som alla poeter. Det är svårt att hålla ett tal till våren utan att citera den här strofen, kanske skulle det rent av vara ett tjänstefel att hålla ett vårtal i Uppsala utan att på något sätt låta den finnas med. Härom dagen berättade en student för mig att det är den enda dikt han minns från sin skoltid, kanske för han läste den i en brytningstid i livet, för att den var lätt att då ta till sig. Brytningstider kan vara svåra och göra ont.

Kontrasterna blir tydliga så här års. Skillnaden mellan vinter och vår är dramatisk. Plötsligt måste snö, is och kyla vika undan och ge plats för grönt gräs, ljumma vindar och nyutslagna träd och blommor. Visst gör det ont när förändringar sker. Men ännu mer ont gör det när förhoppningar brister, en smärta som de allra flesta av oss tvingas utstå under livet.

Varför? Kanske för att smärtan visar oss hur bräckligt livet är. Och ur mörkret och skuggorna växer en ny insikt: att livet är skört. Men precis som solen döljer sig under vintern men ändå finns där, långt borta, får vi komma ihåg att ljuset finns, dolt förvisso, men hoppet om ljuset bär oss svenskar under en lång och tung vinter. Det vilar ett ljus också i mörkret. Och vi vet att våren och ljuset kommer tillbaka, den sista april om inte förr.

Men nu har vintern övergått till vår och snart blir det sommar. Nu blommar de uppländska ängarna och trädgårdarna och jag tänker på att allt som lever och växer en gång har börjat i mörkret djupt nere i jorden. Blommorna på marken, syrenerna, de stora ekarna. Och på samma sätt kan också ur de mörkaste dagarna växa ett nytt ljus, ett nytt medvetande som inte är likt det som vi hade förut, precis som våren kommer efter en kall och mörk vinter.

T.S. Eliot skriver i Det öde landet, i Karin Boyes översättning:
April är den grymmaste månaden, den driver syrener ur den döda marken, Blandar stela rötter med vårregn…
sommaren överraskade oss, kom med en regnskur;
vi väntade i kolonnaden, gick sen vidare i solskenet.
Idag firar vi att vintern och mörkret gett vika för sommaren och ljuset, att vi får gå vidare in i solskenet.
Nu firar vi våren i stolthet och glädje och manifesterar detta i Gamla Uppsala, en historisk plats och ursprunget för mycket av vår svenska identitet. En gång tänder i dessa bygder eldar innan djuren skulle föras ut på bete för sommaren. Man tände eldar för att skrämma bort rovdjur som kunde hota boskapen. Nu brinner våra eldar för att skrämma bort vintern och manskörer sjunger runt om i vårt land att vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö, Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö. Flaggan vajar över städer och byar, offentliga byggnader och stadsbussarna i Uppsala denna dag, som ju också råkar vara kungens födelsedag. Flaggan betyder högtid, och visst är det väl en högtid att våren nu är här!
När vi firar sista april i Gamla Uppsala firar vi den i stolthet över den hembygd som är vår här i Uppland. Vi känner tacksamhet och glädje över vårt hem på jorden och över den frihet och den fred som varit vår i precis 200 år i år.
Vi får tänka i tacksamhet på vårt land och den situation som är vår när vi vet att andra länder och folk runt om i världen bara kan drömma om vår frihet att forma framtiden, friheten att tänka, tala och handla som vi vill.
Det är i tacksamhet som jag tänker på detta, jag som ofta genom mitt arbete förs till länder och folk runt om i världen som bara kan drömma om att ha vår demokrati och vår frihet.

Här där vi nu står har genom århundradena människor från vår hembygd samlats för att fira våren. Hit har de kommit med sina känslor av glädje och sorg, men också med sin tacksamhet och sitt hopp, precis som vi idag. Vi är på historisk mark, men vi bär var och en vår historia - och vår uppgift är att dela våra berättelser med varandra, alla vi som har den gemensamma uppgiften att skapa en framtid som bärs av hopp: för oss själva, vår hembygd här i Uppsala och i vårt land Sverige.