I vår tid, som kännetecknas av ett enormt utbud på mediaområdet, är det inte utan att man tar sig för pannan idag. Mångfalden ser förvisso på ytan ut att ha tilltagit: det finns massor av kanaler, bloggar, nättidningar osv. I själva verket har mångfalden uteblivit. Det är samma sorts "gör om mig-, sup ner dig-, svara på larviga frågor och vinn en miljonprogram" och tomt och innehållslöst babbel i alla svenska TV-kanaler. Mångfald har blivit ännu större enfald. Pinsamt är vad det är.
Dagstidningarna ser ut att välja samma väg. Svenska Dagbladets superkorre Richard Swartz försvinner efter 40 år på svenskan efter att ha tackat nej till ett sniket erbjudande om att bli radbetalad frilansare.
Rolf Gustavsson möter samma öde. Kontoret i Bryssel försvinner och den i särklass skickligaste och mest uppskattade EU-journalisten åker hem för attt sitta på elefantkyrkogården tillsammans med alla andra proffs.
I en tid av ekonomisk kris där papperstidningarna måste se om sitt hus ändra inriktning är självklart. Men nog borde man kunna konkurrera med kvalitet och tänka i termer av att möta en någorlunda insatt läsekrets med bättre korrar och smartare innehåll kan man tycka. Eller har hela mediasverige valt att slå in på enfaldens väg? Ska vi alla förlita oss på omvärldsbevakning som baseras på bristfälligt insatta journalister som googlar och följer andra riktiga korrar via nätet? Lever vi i en globaliserad värld eller inte? Ska jag omedelbart säga upp mina prenumerationer på papperstidningar och uppdra åt mina medarbetare att stå för min fortsatta bildning via webben?
Berättelserna om människor, länder, religioner och kulturer är inte längre var mans egendom via utstationerade korrespondenter, vars återgivning jag baserat mitt arbete på och älskat att ta del av. Vad de gjort för allas vår allmänbildning och empati går inte att klä i ord.
Jag är arg.
Och besviken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Ja, nog sjunker kvaliteten på svenska media succesivt. Både pappersmedia och teve blir alltmer "underhållning", tyvärr dessutom utan större underhållningsvärde. TV4 är värst, men SVT kopierar ju så gott de kan... :(
Nog är det ändå bra det finns ett än så länge tämligen fritt internet med intelligenta och seriösa bloggare. Dock kan det ta tid att hitta rätt i det enorma utbud som finns.
Å andra sidan blir man, som du antyder, besviken ofta på gammelmedia också. Tidningarna är inte journalistiska produkter längre utan kanaler, vanliga företag att tjäna pengar på.
Tack för ditt stöd!
För din (och denna bloggs läsares) kännedom, här också länkar till några av mina senare inlägg:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/04/vill-vi-ha-samvetslosa-politiker.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/04/svenska-valsystemen-ar-fritt-men-inte.html
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/04/ska-katolska-kyrkan-forbjudas-eller.html
Jag är kanske för ung för att minnas att kvalitén på nyhetsmedias reportage var bättre förr men kan i alla fall konstatera att den nuvarande ordningen med stora företag som skickar ut korrespondenter i världen för att rapportera hem så att informationen kan tryckas ut i gigantiska pappershäften som sedan ska levereras till brevlådor och återförsäljare tycks vara på utdöende.
Samtidigt har större delen av omvärlden kommit oss alla mycket närmare. Inte så mycket tack vare professionella korrespondenter men tack vare att människor från alla delar av världen så mycket lättare själva kan ta kontakt med varandra och berätta om sina liv och hur situationen ser ut där de befinner sig. Dagstidningarna har fått konkurrens av effektivare aktörer som bloggar, twitter och liknande. Ännu har vi knappast nått den punkt där SvD och DN helt kan ersättas av andra nyhetskällor, men vi är nog nära. Mycket av det som dyker upp hos dem är samma material från de stora nyhetsbyråerna, mycket av vilket redan nu går att följa direkt från de nyhetsbyråerna.
Det är svårt att säga exakt hur de etablerade tidningarna och TV-kanalerna bäst bör möta framtiden men förhoppningsvis kommer det att klarna allteftersom konsumenterna hittar nya vägar till nyhetsrapporteringen. Jag är i alla fall försiktigt optimistisk; medielandskapet just nu är nog bland de mest kaotiska som någonsin skådats och många former är nog inte heller hållbara i längden men slutkonsumenten har fått många fler alternativ bland nyhetsleverantörerna och även om detta i sig inte garanterar högre kvalitet så är det en bra början.
Skicka en kommentar