Påskfirande och bokupplevelse

Påskhelgen har ägnats åt att umgås med underbara människor, vara ute i naturen, gå i kyrkan och äta härlig mat. Det har varit en för mig fantastisk och ovanlig helg.

En stor bokupplevelse har jag haft i att ta del av Clarence Crafoords memoarer: Försök till kärlek och svek. Storartat författarskap på många sätt, inte minst genom den ärliga och uppriktiga vilja man skönjer rakt igenom berättelsen. Ibland förundras han själv över att livet blev som det blev, han har inte riktigt någon förklaring. Det känner jag igen från mitt eget liv. Mycket skedde som kanske inte var det man mest strävat efter eller hoppats, men omständigheter pekade i en riktning och det fanns inte mycket att sätta emot av olika skäl.

Jag hör till den grupp människor som nu i åldern 40+ uppskattar att ta del av litterära monografier och memoarer. För bara tio år sedan hade dessa former av författarskap absolut ingen hög prioritet hos mig, men nu älskar jag att läsa om människors liv och livsvägar. Försök till kärlek och svek. Det kunde lika gärna varit min livsväg som kunde sammanfattas så. Så mycket god vilja som inte räckte till, så många försök att upprätta, överse med, gå vidare trots allt. Men till slut har det blivit precis det man inte önskat: misslyckanden och svek.
Kanske har vi alla känt det så ibland? Men nog är det smärtsamt att inte räcka till, att tvingas inse att det goda man önskat inte räckte hela vägen fram.

Psykiatern Crafoord skriver med värme och inte så lite humor om sitt liv. Det är intressant att ta del av hur han byggt upp dynamiskt inriktade psykiatriska verksamheter på flera håll i landet, om motsättningar, kritik och konflikter. Det som bär berättelsen rakt igenom är i alla fall hans humanistiska människovänliga perspektiv som man kan skönja i alla medicinska prioriteringar.

Det som är sorgligt är att det han förmått professionellt räckte inte till för hans närmaste och de primära relationerna. Även detta kan präster, psykologer och andra "människovårdare" känna igen sig i. Man vet att man fått betyda något, ofta till och med mycket, för medmänniskor i kraft av yrke och ämbete, men till de allra närmaste har det varit svårt att nå fram till.

Hur som helst rekommenderar jag gärna Crafoords bok. Läs den och förundras över livet som det blev - och som det kan bli. För nog måste vi, trots alla försök och alla misslyckanden, ändå våga tro på nya livsmöjligheter för var och en människa av god vilja?