Ett formellt bevis...

...på att jag valts till EP kom från Valmyndigheten i fredags. Nu ligger det vackra pappret framme och jag tittar på det lite då och då. Det pryds av en EU-flagga och börjar: Cecilia Wikström. Ni har denna dag valts in i Europaparlamentet....

Nu tänker jag en del på utskottsplaceringar, höstens schema, vilka personer jag ska samarbeta med, både vår grupp: Olle, Marit och jag och de två personer som ska rekryteras för att arbeta med mig. Inser att jag kommer att tvingas revidera sommarens planer, dock inte ändra den resa som jag lovat killarna och som redan är betald. Oavsett vad man har att göra måste man ge utrymme för Livet, det mångfasetterade, också.

Det känns onekligen skönt att lämna en del internt tjuv- och rackarspel åt sitt öde.
Jag vill inte komma bort från svensk inrikespolitik. Jag tänker försöka jobba på ett sådant sätt att EP blir relevant och intressant för fler här hemma. Det innebär en ny arena. Vi måste öva oss att tala om att i Sverige väljer vi till fyra politiska nivåer: kommun, landsting/region, riksdagen och Europaparlamentet. Önskar att jag har tillräcklig färdighet att göra detta tydligt så att EP kommer högre upp på dagordningen också medialt här hemma.

Innan jag lämnar riksdagen finns det dock ett och annat att reda ut.

Jag har svårt att stå ut och gå vidare när det finns sådant som aldrig kom att klaras upp utan sopades under mattan. Ibland tror jag att det är en egenskap som gör det politiska livet så mycket svårare.

Ändå vill jag inte bli okänslig eller låta mig förhärdas.