Nog är det sorgligt att reduceras till en köksbordssittande, fästingplockande och flintasteksgrillande varelse. Det är min slutsats efter att jag om och om igen läst Göran Hägglunds famösa artikel i DN den 17 sept.
Det är roligt och vällóvligt att han försöker föra upp kulturen på den politiska agendan. Mindre lyckat, om jag får döma efter de hundratals raljerande kommentarer jag hörde på bokmässan härom dagen. Folk tar sig för pannan. Roade och oroade, och det med rätta.
Verklighetens folk talar ministen om. Vilka är de? Mitt svar är mycket enkelt. Verklighetens folk är vi alla. Alla är unika, var och en på sitt sätt. Så går han på om att kultureliten tagit sig ett tolkningsföreträde i samhällsdebatten. Ursäkta? Nog är väl folkvalda politiker och regeringsföreträdare en del av makteliten i samhället? Konstigt blir det när en minister talar om sig själv som en underkuvad, maktlös individ som ansätts av den hemska "kultureliten", när man i själva verket utgör själva maktcentrat i samhället.
Jag tror att det kan leda till en märklig samhällssyn och en unken människosyn att tala om människor och om samhället som Hägglund gör. Han talar om oss svenskar som objekt, manipulerade av en odefinierad kulturelit.
Jag vet att Hägglund är en hygglig karl, kan bara inte fatta att han låtit sig luras att göra ett så huvudlöst utspel. Vilka är hans rådgivare? Partisekreterarem kanske, fast jag trodde att han tagit time out efter sitt utspel om ett annat Anka- artat kvackande utspel härom dagen. (Men det handlade såvitt jag förstår om sympatier för den kvinna som menar att män som byter blöjor är patetiska, att kvinnor finns till för att se snygga ut för sina män, att det är OK att slå sina barn och att det är varje mans rätt att få oralsex varje morgon om han så skulle önska.)Ur vilken katakomb har man grävt fram henne?
Frågan om den farliga "kultureliten" och dess tyranni förblir obesvarad. Varför måste man enligt Hägglund gilla tavlor med älgar eller solnegångar? Vad är det för farligt med abstraktioner och non figurativ konst? Varför går en alliansminister till storms mot de hårt arbetande journalister som ägnar sig åt kulturbevakning och kritik? Fattar han inte att det inte är märkligare för somliga av oss att följa kultursidorna än det är för andra att läsa sportbilagan? Varför måste basfakta på kulturområdet förklaras om och om igen medan det är fullständigt självklart att man kan referera en fotbollsmatch och förutsätta att läsaren kan reglerna?
Det är någonting ruttet i det svenska samhället. Den parafrasen skulle nog till och med Hägglund kunna identifiera.
För övrigt kan jag berätta att jag under helgen läst Kerstin Ekmans senaste, läst kulturtidskriften Hellenika, läst klart Abraham Yehoshuas bok Den Befriade Bruden, lagat synnerligen goda måltider, städat litegrann, träffat otroligt trevliga människor, cyklat en mil om dagen, besökt tre av Uppsalas konstgallerier, köpt strumpor i mängd, lagt bud på en matta hos Uppsala Auktionsfirma - och också gått på premiären av Kristina på Uppsala Stadsteater, där man gör riktigt bra, nyskapande teater som säkert skulle få en och annan kulturell fegis att darra i knävecken en aning!
måndag 28 september 2009
onsdag 23 september 2009
Bokmässa - i år igen
I morgon startar årets Bok och Biblioteksmässa i Göteborg. Jag ser fram mot att under två dagar medverka i flera seminarier, tala med folk, bli bjuden på champagne, ha kul, bli överraskad, vara estradör, charmas och charma- kort sagt: vara med om en alldeles vanlig, härlig bokmässa.
Jag deltar i seminarier som Livslångt lärande i Europa, skolbiblioteksdabatt, där jag kommer att tala om Skolbibliotek för alla, alltså den fp-rapport som Christer Nylander och jag tog fram förra året. Jag ska också tala om Europaparlamentet, leta upp kompisar och kollegor och låta mig förföras att inhandla frestande titlar.
Visst ska man så här dagen före bokmässans start ge lästips också.
Jag väljer ur årets titlar:
Den befriade bruden av Abraham B. Yehoshua
Igelkottens elegans av Muriel Barbery
Systrar av Bengt Ohlsson
Boken om Vanja Brunzell av Margareta Krantz
Fred av Jeppe Wikström
Och som alltid: Dostojevskijs alla verk. Den som inte börjat läsa honom ännu avundas jag, för den personen är att gratulera till en livslång relation.
Varför just dessa böcker och författare? Den som vill veta mer får kontakta mig!
Jag deltar i seminarier som Livslångt lärande i Europa, skolbiblioteksdabatt, där jag kommer att tala om Skolbibliotek för alla, alltså den fp-rapport som Christer Nylander och jag tog fram förra året. Jag ska också tala om Europaparlamentet, leta upp kompisar och kollegor och låta mig förföras att inhandla frestande titlar.
Visst ska man så här dagen före bokmässans start ge lästips också.
Jag väljer ur årets titlar:
Den befriade bruden av Abraham B. Yehoshua
Igelkottens elegans av Muriel Barbery
Systrar av Bengt Ohlsson
Boken om Vanja Brunzell av Margareta Krantz
Fred av Jeppe Wikström
Och som alltid: Dostojevskijs alla verk. Den som inte börjat läsa honom ännu avundas jag, för den personen är att gratulera till en livslång relation.
Varför just dessa böcker och författare? Den som vill veta mer får kontakta mig!
söndag 20 september 2009
Dawit Isaak
Har idag suttit fängslad i Eritreanskt fängelse i 2918 dagar. På onsdag är det åtta år sedab han greps. Under helgen var det manifestationer runt om i landet. Jag talade i Uppsala. Sa ungefär så här:
Smärtan har fått ett nytt ansikte. Det är ansiktet av en okänd vän. Han heter Dawit och han fyller våra tankar och våra sinnen idag.
Ord kan vara farligare än vapen. Sanningen om förtryck, om våld, om korruption har för Dawit Isaak kommit att innebära åtta år i fängelse, eller närmare bestämt exakt 2918 dagar.
En ohyggligt lång tid. Ändå är det nu så att vi måste räkna dagar och timmar, eftersom Dawit Isaak är mycket sjuk. Tiden går nu oroväckande fort. Det handlar nu inte längre om månader och år utan om dagar och timmar. Det är nu som vi tillsammans måste agera , annars kan det snart vara för sent.
I detta liv kan ingen göra allt, men alla kan göra något. Det är därför som vi står här, under Uppsalas strålande höstsol och tänker på att samma sol lyser i Eritrea,med större hetta, i ett helt annat landskap i det land där Dawit en gång föddes och tillbringade sin barndom, men där han nu lever under mycket plågsamma omständigheter. Han lider och plågas av diabetes, högt blodtryck och en oändlig ensamhet, sorg och längtan efter sin familj, sina vänner- ett förlorat liv.
Idag tänker jag på att alla journalister som sitter fängslade runt om på jorden, och de är fler än idag än för bara några år sedan. De kommer att leva för alltid i sina texter. För ord är verktyg för människans förvandling.
Åtta år har gått sedan det barbariska våldet fick ett nytt namn och att ansikte, som vi alla bär i våra hjärtan och på våra näthinnor. Det är Dawit Isaaks ansikte.
Tragedin är hans, men också vår.
Vi kan inte göra allt, inga stora saker, men vi kan göra små saker med stor kärlek. Därför är vi här.
Smärtan har fått ett nytt ansikte. Det är ansiktet av en okänd vän. Han heter Dawit och han fyller våra tankar och våra sinnen idag.
Ord kan vara farligare än vapen. Sanningen om förtryck, om våld, om korruption har för Dawit Isaak kommit att innebära åtta år i fängelse, eller närmare bestämt exakt 2918 dagar.
En ohyggligt lång tid. Ändå är det nu så att vi måste räkna dagar och timmar, eftersom Dawit Isaak är mycket sjuk. Tiden går nu oroväckande fort. Det handlar nu inte längre om månader och år utan om dagar och timmar. Det är nu som vi tillsammans måste agera , annars kan det snart vara för sent.
I detta liv kan ingen göra allt, men alla kan göra något. Det är därför som vi står här, under Uppsalas strålande höstsol och tänker på att samma sol lyser i Eritrea,med större hetta, i ett helt annat landskap i det land där Dawit en gång föddes och tillbringade sin barndom, men där han nu lever under mycket plågsamma omständigheter. Han lider och plågas av diabetes, högt blodtryck och en oändlig ensamhet, sorg och längtan efter sin familj, sina vänner- ett förlorat liv.
Idag tänker jag på att alla journalister som sitter fängslade runt om på jorden, och de är fler än idag än för bara några år sedan. De kommer att leva för alltid i sina texter. För ord är verktyg för människans förvandling.
Åtta år har gått sedan det barbariska våldet fick ett nytt namn och att ansikte, som vi alla bär i våra hjärtan och på våra näthinnor. Det är Dawit Isaaks ansikte.
Tragedin är hans, men också vår.
Vi kan inte göra allt, inga stora saker, men vi kan göra små saker med stor kärlek. Därför är vi här.
fredag 18 september 2009
Krönikör
Det är kul att skriva. Jag längtar riktigt efter att åter sätta mig ner med ett riktigt bokprojekt, men har just nu fullt upp med att lära mig det politiska hantverket i EP. Men i väntan på långa projekt har jag åtagit mig några korta skrivjobb:
Ett handlar om bildning, om litteraturens och bibliotekens roll i kunskapssamhället. BTJ ger ut denna antologi, där flera författare, bland annat min poetfavorit Göran Greider, medverkar. Tänk om denne kloke man skulle fokusera på poesi och ge sjutton i politik! Vilket lyft! Vilken frihet! Vilka sanningar!
Jag är också fast krönikör i tidningen NU, som är fp:s veckomagasin och igår fick jag frågan om jag vill skriva europakrönikor för Nerikes Allehanda en gång i månaden. Väldigt roligt erbjudande som jag självklart tackade ja till.
I parlamentet har jag nu ställt en skriftlig fråga till kommissionen om funktionshindrades rätt till oberoende liv, där assistansfrågan är helt avgörande.
Läs mer här.
Ett handlar om bildning, om litteraturens och bibliotekens roll i kunskapssamhället. BTJ ger ut denna antologi, där flera författare, bland annat min poetfavorit Göran Greider, medverkar. Tänk om denne kloke man skulle fokusera på poesi och ge sjutton i politik! Vilket lyft! Vilken frihet! Vilka sanningar!
Jag är också fast krönikör i tidningen NU, som är fp:s veckomagasin och igår fick jag frågan om jag vill skriva europakrönikor för Nerikes Allehanda en gång i månaden. Väldigt roligt erbjudande som jag självklart tackade ja till.
I parlamentet har jag nu ställt en skriftlig fråga till kommissionen om funktionshindrades rätt till oberoende liv, där assistansfrågan är helt avgörande.
Läs mer här.
onsdag 16 september 2009
Jungfrutalat i plenisalen
Jag är glad att mitt allra första tal i kammaren kom att bli ett principiellt viktigt tal som handlar om grundläggande fri- och rättigheter.
Nu har jag hållit det!
Det handlar om den avskyvärda lag som Litauen håller på att stifta och som jag med kraft vänder mig emot. Jag fick tom applåder!Läs det nedan eller se det här.
"Alla människor är födda lika och äger samma värde. Därför måste parlamentet nu tala tydligt om den europeiska unionens medborgares rätt till grundläggande fri- och rättigheter.
Eftersom EU:s grundbvärden är tolerans, öppenhet och frihet , är det glädjende att den nyvalde ordföranden för kommissionen, efter önskemål från ALDE, utlovat att en av de kommissionärer som inom kort ska utses kommer att förvalta en portfölj som innefattar just mänskliga rättigheter och fundamentala friheter.
Idag konstaterar vi med sorg och bestörtning hur beklämmande det är när ett land som Litauen, som upplevt förtryck och diktatur, nu som fritt, självständigt land, stiftat en lag som innebär censur, ofrihet och intolerans.
Nu måste vi alla som håller demokratiska principer och omfattar en positiv människosyn med kraft fördöma den litauiska lagen. Och låt oss också i denna kammare påminna varandra om att Störst av allt är kärleken."
Nu har jag hållit det!
Det handlar om den avskyvärda lag som Litauen håller på att stifta och som jag med kraft vänder mig emot. Jag fick tom applåder!Läs det nedan eller se det här.
"Alla människor är födda lika och äger samma värde. Därför måste parlamentet nu tala tydligt om den europeiska unionens medborgares rätt till grundläggande fri- och rättigheter.
Eftersom EU:s grundbvärden är tolerans, öppenhet och frihet , är det glädjende att den nyvalde ordföranden för kommissionen, efter önskemål från ALDE, utlovat att en av de kommissionärer som inom kort ska utses kommer att förvalta en portfölj som innefattar just mänskliga rättigheter och fundamentala friheter.
Idag konstaterar vi med sorg och bestörtning hur beklämmande det är när ett land som Litauen, som upplevt förtryck och diktatur, nu som fritt, självständigt land, stiftat en lag som innebär censur, ofrihet och intolerans.
Nu måste vi alla som håller demokratiska principer och omfattar en positiv människosyn med kraft fördöma den litauiska lagen. Och låt oss också i denna kammare påminna varandra om att Störst av allt är kärleken."
AVGJORT!
För 5 minuter sedan voterade vi om Barroso
JA: 382
NEJ: 219
AVSTOD: 117
Barroso tackade för starkt stöd- men egentligen är ju den positiva övervikten bara 14 röster. De som sa nej eller avstod var bara 14 personer färre än vi som sa ja.
Upp till bevis!
JA: 382
NEJ: 219
AVSTOD: 117
Barroso tackade för starkt stöd- men egentligen är ju den positiva övervikten bara 14 röster. De som sa nej eller avstod var bara 14 personer färre än vi som sa ja.
Upp till bevis!
tisdag 15 september 2009
Strasbourgvecka
Betyder med andra ord att man ska beväpna sig med oändligt tålamod, promenadvänliga skor, gott om sittfläsk och ett soligt leende. Varför? Annars går det åt skogen!
Idag har Caroline och jag letat efter lokaler, sprungit runt som små skållade råttor i en oändlig labyrint- men till sist hittat fram till alla möten. Då blir det meningsfullt. Bästa mötet idag var med handikapprörelsen ENIL= European Network on Independent Living. Ca 50 personer från Sverige har rest ner för att i morgon, tillsammans med sina bröder och systrar från alla EU:s länder lämna in en petition till Jerzy Buzak med krav på oberoende liv- dvs rätt till assistenthjälp, tillgänglighet och antidiskriminering. Underbart att de gör detta!
Vad betyder fri rörlighet om inte alla invånare, oaktat handikapp, ska kunna röras fritt och leva oberoende índividuella liv?
Mötet med dem blev befriande meningsfullt och trevligt, för annars har det idag bara handlat om Barroso! Debatten har nu pågått ett abtal timmar och fortsätter i det oßndliga..... rätt trist faktiskt, om sanningen ska fram, för det finns ju ingen motkandidat. Spelet för gallerierna fortsätter en stund till.
Idag har Caroline och jag letat efter lokaler, sprungit runt som små skållade råttor i en oändlig labyrint- men till sist hittat fram till alla möten. Då blir det meningsfullt. Bästa mötet idag var med handikapprörelsen ENIL= European Network on Independent Living. Ca 50 personer från Sverige har rest ner för att i morgon, tillsammans med sina bröder och systrar från alla EU:s länder lämna in en petition till Jerzy Buzak med krav på oberoende liv- dvs rätt till assistenthjälp, tillgänglighet och antidiskriminering. Underbart att de gör detta!
Vad betyder fri rörlighet om inte alla invånare, oaktat handikapp, ska kunna röras fritt och leva oberoende índividuella liv?
Mötet med dem blev befriande meningsfullt och trevligt, för annars har det idag bara handlat om Barroso! Debatten har nu pågått ett abtal timmar och fortsätter i det oßndliga..... rätt trist faktiskt, om sanningen ska fram, för det finns ju ingen motkandidat. Spelet för gallerierna fortsätter en stund till.
onsdag 9 september 2009
Barroso, och ännu mer Barroso
Idag har ALDE gruppen suttit i möte för att besluta om Barrosos vara eller icke- vara som kommissionens ordförande.
Jag gjorde två inlägg i debatten och här kan du se pressmeddelandet.
Saken är ännu inte helt avgjort, men just nu tror jag att det går vår väg, dvs att frågan avgörs nästa vecka i Strasbourg.
det är inte rimligt att riskera den irländska omröstningen 2 oktober, Köpenhamnsmötet i december och göra det svenska ordförandeskapet till en lame duck, bara för att parlamentet inte lyckas fatta beslut.
Grundkursen för varje politiker är ju att stötta den kandidat som står till förfogande- eller att föreslå en annan kandidat.
Nu finns det ett förslag och inget motförslag, varför hela scenariot verkar utspelas enbart för att förödmjuka Barroso, som faktiskt var övertygande och tillmötesgående mot oss i ALDE. Han gick oss till och med tillmötes i vårt krav på en kommissionär för MR, minoriteter och antidiskriminering- ett krav som åtminstone jag aldrig trodde skulle vinna gehör. Vad de franska och italienska delegationerna nu har att bråka om fattar jag uppriktigt sagt inte. Men, som sagt, jag tror det går vår väg.
Jag gjorde två inlägg i debatten och här kan du se pressmeddelandet.
Saken är ännu inte helt avgjort, men just nu tror jag att det går vår väg, dvs att frågan avgörs nästa vecka i Strasbourg.
det är inte rimligt att riskera den irländska omröstningen 2 oktober, Köpenhamnsmötet i december och göra det svenska ordförandeskapet till en lame duck, bara för att parlamentet inte lyckas fatta beslut.
Grundkursen för varje politiker är ju att stötta den kandidat som står till förfogande- eller att föreslå en annan kandidat.
Nu finns det ett förslag och inget motförslag, varför hela scenariot verkar utspelas enbart för att förödmjuka Barroso, som faktiskt var övertygande och tillmötesgående mot oss i ALDE. Han gick oss till och med tillmötes i vårt krav på en kommissionär för MR, minoriteter och antidiskriminering- ett krav som åtminstone jag aldrig trodde skulle vinna gehör. Vad de franska och italienska delegationerna nu har att bråka om fattar jag uppriktigt sagt inte. Men, som sagt, jag tror det går vår väg.
tisdag 8 september 2009
Barroso
... är nu ute efter att hitta stöd. Hans manifest landadde på mitt bord idag. Fokus ligger på sociala frågor och det är genom att lyfta dessa som han hoppas få en andra period som kommissionens ordförande. Han går nu runt till alla partigrupper för att ragga stöd, i morgon kommer han till min ALDEgrupp. Jag ser tydligt hur dokumentet reflekterar hans uppriktiga oro över stigande arbetslöshet, nästan 22 miljoner människor i arbetsför ålder var i juli arbetslösa, finanskrisen, konsumenträttigheter, konkurrensfrågor, CO2 och investeringar i grön teknologi.
Den 10 september bestämmer sig gruppledarna för om vi ska rösta för honom eller inte den 16 sept i Strasbourg.
Socialisterna har ju krävt en akt för anställningstrygghet och för att säkra jobben, en lista på kvinnors rättigheter och en striktare ekonomisk återhämtningsplan. Vi i ALDE har krävt:
*Europeiosk finansiell återhämtningsplan
*Europeisk finansinspektion
*En kommissionär för Mänskliga rättigheter, fundamentala friheter och antidiskriminering
Annars är det snabba puckar och tuffa tag i utskottsarbetet.
Argast är jag idag på Berlusconi, som vll lägga munkavle på kommissionen(!)
när det gäller att tala om de afrikanska flyktingar som sökt skydd i både Italien och på Malta, menn sänts tillbaka ohörda.
Europa har ju som bekant en mörk och smärtsam historia när det gäller att tysta ner det hemska som sker. Något borde vi lärt av historien.
Den 10 september bestämmer sig gruppledarna för om vi ska rösta för honom eller inte den 16 sept i Strasbourg.
Socialisterna har ju krävt en akt för anställningstrygghet och för att säkra jobben, en lista på kvinnors rättigheter och en striktare ekonomisk återhämtningsplan. Vi i ALDE har krävt:
*Europeiosk finansiell återhämtningsplan
*Europeisk finansinspektion
*En kommissionär för Mänskliga rättigheter, fundamentala friheter och antidiskriminering
Annars är det snabba puckar och tuffa tag i utskottsarbetet.
Argast är jag idag på Berlusconi, som vll lägga munkavle på kommissionen(!)
när det gäller att tala om de afrikanska flyktingar som sökt skydd i både Italien och på Malta, menn sänts tillbaka ohörda.
Europa har ju som bekant en mörk och smärtsam historia när det gäller att tysta ner det hemska som sker. Något borde vi lärt av historien.
fredag 4 september 2009
Nu på plats i Bryssel
Det har gått en lång tid sedan jag senast skrev på bloggen. Pausen har varit bra. Sommaren har givit tid för vila och återhämtning efter den arbetstunga våren, som ju slutade så positivt med en stark liberal valframgång.
Nu är jag verksam i parlamentet. Den vecka som gått har jag jobbat både i LIBE och i JURI utskotten, mött våra ministrar som varit här för att tala inför utskotten, jobbat med att få igång rutiner för arbetet på kontoret tillsammans me Caroline.
Mitt privata liv har inte varit lika lätt att organisera. Jag kom till en vacker, men absolut tom våning vid Place Jourdan, lyckades fixa fram en provisorisk säng, men har fortfarande efter en vecka inga möbler på plats! För när affärerna är öppna är jag ju på jobbet och mina möten pågår långt efter att butikerna stängt! Så den vecka som gått har jag sovit i en helt öde lägenhet, i mörker och utan fler saker än mina egna kläder. Men nästa vecka ska det bli ändring!
Igår kände jag i alla fall att jag är på gång, för det har hänt en hel massa spännande saker: jag har nominerat Mu Sochua till Sakharovpriset, talat i utskotten, bådde JURI och LIBE, om integritet, flykting- och invandringspolitik och gjort förslag till tillägg till Stockholmsprogramet inför såväl Beatrice Ask som v ordf i kommissionen J. Barrot. Nu gäller det bara att arbeta fram rutiner tillsammans med mina medarbetare Caroline och Daniel, så att vi snart är i full sving.
Nu är jag verksam i parlamentet. Den vecka som gått har jag jobbat både i LIBE och i JURI utskotten, mött våra ministrar som varit här för att tala inför utskotten, jobbat med att få igång rutiner för arbetet på kontoret tillsammans me Caroline.
Mitt privata liv har inte varit lika lätt att organisera. Jag kom till en vacker, men absolut tom våning vid Place Jourdan, lyckades fixa fram en provisorisk säng, men har fortfarande efter en vecka inga möbler på plats! För när affärerna är öppna är jag ju på jobbet och mina möten pågår långt efter att butikerna stängt! Så den vecka som gått har jag sovit i en helt öde lägenhet, i mörker och utan fler saker än mina egna kläder. Men nästa vecka ska det bli ändring!
Igår kände jag i alla fall att jag är på gång, för det har hänt en hel massa spännande saker: jag har nominerat Mu Sochua till Sakharovpriset, talat i utskotten, bådde JURI och LIBE, om integritet, flykting- och invandringspolitik och gjort förslag till tillägg till Stockholmsprogramet inför såväl Beatrice Ask som v ordf i kommissionen J. Barrot. Nu gäller det bara att arbeta fram rutiner tillsammans med mina medarbetare Caroline och Daniel, så att vi snart är i full sving.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
