De svenska priaterna under kapten Christian Engströms ledning har hissat flagg.
Att piraterna väljer att segla med de gröna och inte med oss liberaler i EU-parlamentet känns illavarslande. Jag tror att de begår ett misstag.
Beslutet kan visa sig ödesdigert. Nu hävdar piraterna att de gröna har påvisat det starkaste intresset för integritetsfrågor. Må så vara, men man glömmer att liberaler stått upp för just integritet och yttrandefrihet i mer än hundrafemtio år.
Nog misstänker jag att den gröna gruppen i parlamentet inrymmer en och annan ganska så teknikfientlig individ, sådana som "lever nära naturen", står nära sådana filosofiska riktningar som väljer bort teknik - var blir det då av friheten på internet?
Med oss i den liberala gruppen ALDE, den tredje största i parlamentet, hade piraternas chanser till inflytande blivit så mycket större. Och själv hade jag glatt mig åt att få samarbeta med Christian. Nu blir det inte så, möjligen om vi hamnar i samma utskott vad det lider. Trist.
torsdag 25 juni 2009
Genrep inför Almedalen
Något ovanligt är det allt att hålla genrep inför Almedalen men jag ska tillsammans med sex andra kvinnliga politiker läsa en otroligt viktig text som baseras på intervjuer med sju kvinnorättskämpar från olika delar av världen. Läsningen arrangeras av Riksteatern tillsammans med UNDP och är en av flera i en turné för att uppmärksamma de många tysta berättelser som flera starka personer bär på runt om i världen.
Jag har fått äran att läsa Mu Sochuas otroliga berättelse. Hon kommer från Kambodja och tvingades i exil vid 18 års ålder då Röda khmererna tog över. Hon har sedan hon återvänt till sitt hemland jobbat oförtröttligt för mänskliga rättigheter och särskilt för kvinnors rättigheter och emot trafficking.
Hon säger i texten: "När folk säger hur kan du vakna varje morgon och fortfarande göra detta efter 25 år? Då säger jag att man måste fortsätta till dess att människor som inte har någotn röst har fått det."
Det är en otroligt stark text som vi kommer att framföra på Länsteatern på måndag kl. 11.15 i Almedalen och jag rekommenderar alla som kan att komma dit!
Läs mer om Seven här och här.
tisdag 23 juni 2009
Värna de svenska kulturinstitutionerna utomlands
Svenska UD tvingas nu till besparingar och mycket oroväckande ser det ut att vara de svenska kulturinstitutionerna utomlands, Centre Culturel Suédois och generalkonsulatet i New York, som det ska sparas in på och som därmed tvingas att stänga.
I kristider är det ofta kulturen som det ska sparas in på men i den globaliserade värld som vi idag lever i, är detta fel väg att gå. Det är kortsiktigt att spara på kultur, sådana besparingar blir dyra för samhället i längden. Kulturen och dess olika uttryck är det som kan förena olika nationaliteter, religioner, kön och generationer och som kan stärka den sociala sammanhållningen. När kulturen marginaliseras vittnar det om ett samhälle i förfall.
Det är oerhört viktigt att vi upprätthåller bilden av Sverige som en kulturnation och då är det inte trovärdigt att vi lägger ner dessa viktiga institutioner. De tjänar som viktiga platser för kulturella möten och bidrar till att andra nationaliteter får upp ögonen för vad Sverige har att erbjuda.
Vi har helt enkelt inte råd med dessa besparingar.
Läs Olle Wästbergs debattartikel i svd
I kristider är det ofta kulturen som det ska sparas in på men i den globaliserade värld som vi idag lever i, är detta fel väg att gå. Det är kortsiktigt att spara på kultur, sådana besparingar blir dyra för samhället i längden. Kulturen och dess olika uttryck är det som kan förena olika nationaliteter, religioner, kön och generationer och som kan stärka den sociala sammanhållningen. När kulturen marginaliseras vittnar det om ett samhälle i förfall.
Det är oerhört viktigt att vi upprätthåller bilden av Sverige som en kulturnation och då är det inte trovärdigt att vi lägger ner dessa viktiga institutioner. De tjänar som viktiga platser för kulturella möten och bidrar till att andra nationaliteter får upp ögonen för vad Sverige har att erbjuda.
Vi har helt enkelt inte råd med dessa besparingar.
Läs Olle Wästbergs debattartikel i svd
fredag 19 juni 2009
Avslut ger förutsättningar för ny början
I onsdags avslutade jag mina sju år som riksdagsledamot. Det kändes bra, fast också lite vemodigt. TV4 Uppland följde med mig denna händelserika dag, då folkpartiets nya forsknings-och högskoleminister Tobias Krantz utsågs och fem riksdagsledamöter avtackades av talmannen. Nedan en del av hans avslutningstal.
Folkpartiets Cecilia Wikström kom in vid valet 2002. Hon har hela sin ledamotstid varit verksam i kulturutskottet, denna valperiod som vice ordförande. För Cecilia står bildningsfrågorna i fokus och hon har värnat om allas tillgång till vårt kulturella och litterära arv. Genom förslaget om en litterär kanon väckte hon en intensiv debatt om litteraturens ställning som gjorde henne känd i en bredare krets.
Mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är viktiga frågor för Cecilia, där hon bland annat drivit frågor om skydd för förföljda minoriteter och hotade författare.
Hon har varit ordförande för riksdagens SRHR-grupp - sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter – som driver frågor om HIV/aids-prevention och preventivmedel.
Cecilia är en färgstark ledamot som på många sätt bidragit till en god stämning i riksdagsarbetet. Som präst har hon också varit något av folkpartigruppens själasörjare – hon har vigt ledamöter, döpt deras barn och begravt anhöriga.
Nu får hon ta dessa färdigheter med sig i sin nya roll som Europaparlamentariker.
På riksdagens vägnar vill jag tacka Lars Leijonborg, Alf Svensson, Pär Nuder, Jeppe Johnsson, Marita Ulvskog och Cecilia Wikström för deras mångåriga insatser i riksdagen.
--------------------------
Jag kan bara tillägga att den dräkt jag bar, och fick många komplimanger för, var den italienska Marelladräkt jag köpte när jag skulle installeras som ledamot 2002! Kul att så många fortfarande tycker att den är snygg. Och extra stiligt blev det med den "evighetsblomma" som jag fick i present av Camilla när kampanjen var över och segern ett faktum. Mode är kul. Önskar att jag någon gång får tillfälle att tala med Barbro Hedberg på DN om det.
Kvalitet lönar sig i längden försöker jag säga till mig själv, särskilt nu när jag köpt en väldigt elegant klänning och kavaj av märket Armani som jag ska bära vid inträdet i EP i Strasbourg den 14 juli.
God hjälp att välja vackert får jag av mina goda vänner på Jaber.
Folkpartiets Cecilia Wikström kom in vid valet 2002. Hon har hela sin ledamotstid varit verksam i kulturutskottet, denna valperiod som vice ordförande. För Cecilia står bildningsfrågorna i fokus och hon har värnat om allas tillgång till vårt kulturella och litterära arv. Genom förslaget om en litterär kanon väckte hon en intensiv debatt om litteraturens ställning som gjorde henne känd i en bredare krets.
Mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är viktiga frågor för Cecilia, där hon bland annat drivit frågor om skydd för förföljda minoriteter och hotade författare.
Hon har varit ordförande för riksdagens SRHR-grupp - sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter – som driver frågor om HIV/aids-prevention och preventivmedel.
Cecilia är en färgstark ledamot som på många sätt bidragit till en god stämning i riksdagsarbetet. Som präst har hon också varit något av folkpartigruppens själasörjare – hon har vigt ledamöter, döpt deras barn och begravt anhöriga.
Nu får hon ta dessa färdigheter med sig i sin nya roll som Europaparlamentariker.
På riksdagens vägnar vill jag tacka Lars Leijonborg, Alf Svensson, Pär Nuder, Jeppe Johnsson, Marita Ulvskog och Cecilia Wikström för deras mångåriga insatser i riksdagen.
--------------------------
Jag kan bara tillägga att den dräkt jag bar, och fick många komplimanger för, var den italienska Marelladräkt jag köpte när jag skulle installeras som ledamot 2002! Kul att så många fortfarande tycker att den är snygg. Och extra stiligt blev det med den "evighetsblomma" som jag fick i present av Camilla när kampanjen var över och segern ett faktum. Mode är kul. Önskar att jag någon gång får tillfälle att tala med Barbro Hedberg på DN om det.
Kvalitet lönar sig i längden försöker jag säga till mig själv, särskilt nu när jag köpt en väldigt elegant klänning och kavaj av märket Armani som jag ska bära vid inträdet i EP i Strasbourg den 14 juli.
God hjälp att välja vackert får jag av mina goda vänner på Jaber.
måndag 15 juni 2009
Ett formellt bevis...
...på att jag valts till EP kom från Valmyndigheten i fredags. Nu ligger det vackra pappret framme och jag tittar på det lite då och då. Det pryds av en EU-flagga och börjar: Cecilia Wikström. Ni har denna dag valts in i Europaparlamentet....
Nu tänker jag en del på utskottsplaceringar, höstens schema, vilka personer jag ska samarbeta med, både vår grupp: Olle, Marit och jag och de två personer som ska rekryteras för att arbeta med mig. Inser att jag kommer att tvingas revidera sommarens planer, dock inte ändra den resa som jag lovat killarna och som redan är betald. Oavsett vad man har att göra måste man ge utrymme för Livet, det mångfasetterade, också.
Det känns onekligen skönt att lämna en del internt tjuv- och rackarspel åt sitt öde.
Jag vill inte komma bort från svensk inrikespolitik. Jag tänker försöka jobba på ett sådant sätt att EP blir relevant och intressant för fler här hemma. Det innebär en ny arena. Vi måste öva oss att tala om att i Sverige väljer vi till fyra politiska nivåer: kommun, landsting/region, riksdagen och Europaparlamentet. Önskar att jag har tillräcklig färdighet att göra detta tydligt så att EP kommer högre upp på dagordningen också medialt här hemma.
Innan jag lämnar riksdagen finns det dock ett och annat att reda ut.
Jag har svårt att stå ut och gå vidare när det finns sådant som aldrig kom att klaras upp utan sopades under mattan. Ibland tror jag att det är en egenskap som gör det politiska livet så mycket svårare.
Ändå vill jag inte bli okänslig eller låta mig förhärdas.
Nu tänker jag en del på utskottsplaceringar, höstens schema, vilka personer jag ska samarbeta med, både vår grupp: Olle, Marit och jag och de två personer som ska rekryteras för att arbeta med mig. Inser att jag kommer att tvingas revidera sommarens planer, dock inte ändra den resa som jag lovat killarna och som redan är betald. Oavsett vad man har att göra måste man ge utrymme för Livet, det mångfasetterade, också.
Det känns onekligen skönt att lämna en del internt tjuv- och rackarspel åt sitt öde.
Jag vill inte komma bort från svensk inrikespolitik. Jag tänker försöka jobba på ett sådant sätt att EP blir relevant och intressant för fler här hemma. Det innebär en ny arena. Vi måste öva oss att tala om att i Sverige väljer vi till fyra politiska nivåer: kommun, landsting/region, riksdagen och Europaparlamentet. Önskar att jag har tillräcklig färdighet att göra detta tydligt så att EP kommer högre upp på dagordningen också medialt här hemma.
Innan jag lämnar riksdagen finns det dock ett och annat att reda ut.
Jag har svårt att stå ut och gå vidare när det finns sådant som aldrig kom att klaras upp utan sopades under mattan. Ibland tror jag att det är en egenskap som gör det politiska livet så mycket svårare.
Ändå vill jag inte bli okänslig eller låta mig förhärdas.
torsdag 11 juni 2009
Dröm
När jag slumrade till på tåget hem drömde jag att jag var i min barndoms Tornedalen igen. Det enda som hördes var mormors väggklockas tickande och myggens envetna surrande. Jag gick omkring i bardomens landskap och kände på allt, tog in rum efter rum och gick ut på gårdsplanen. Inte en enda människa syntes till. Min resväska stod packad utanför garagedörren med riksdagens adresslapp på.
Jag frös lite. Samlade ihop mina ytterkläder och tog på mig en schal. Då hörde jag en tyst sång långt bortifrån. Det var en sång som mormor brukade sjunga: vandringsmannen ständig längtar.
Mer än de orden minns jag inte, men melodin fortsatte. Samtidigt kom det hammarslag från morfars uthus, som ett tecken på att han var där, alldeles i närheten, av mig, som alltid i färd med att ordna med någonting praktiskt.
Känslan var trygg och varm, men jag var främmande, som om ingen riktigt väntade sig att jag skulle vara där.
Från ingenstans dök det upp en bil. Den saktade in. Jag tog mina väskor och steg in och bilen körde iväg. Plötsligt vaknade jag av att tåget stannade vid Knivsta station. Min telefon ringde. Min yngste son som bad om att hans två kompisar ska få sova över i natt. Det är klart de får.
Livet är gemenskap. Allt finns bevarat.
Jag frös lite. Samlade ihop mina ytterkläder och tog på mig en schal. Då hörde jag en tyst sång långt bortifrån. Det var en sång som mormor brukade sjunga: vandringsmannen ständig längtar.
Mer än de orden minns jag inte, men melodin fortsatte. Samtidigt kom det hammarslag från morfars uthus, som ett tecken på att han var där, alldeles i närheten, av mig, som alltid i färd med att ordna med någonting praktiskt.
Känslan var trygg och varm, men jag var främmande, som om ingen riktigt väntade sig att jag skulle vara där.
Från ingenstans dök det upp en bil. Den saktade in. Jag tog mina väskor och steg in och bilen körde iväg. Plötsligt vaknade jag av att tåget stannade vid Knivsta station. Min telefon ringde. Min yngste son som bad om att hans två kompisar ska få sova över i natt. Det är klart de får.
Livet är gemenskap. Allt finns bevarat.
Förlorat vad II
Jag höll nästan på att glömma att jag slagit vad med Thomas Östros om valutgången.
Han kom till vår gemensamma vallokal tillsammans med sin fru i söndags. När han kom ut sa han att han kunde slå vad om att jag skulle komma in. Då sa jag: om jag inte kommer in bjuder du på champagne, om jag kommer in bjuder jag dig.
Jag väntar tills solen och värmen återvänder, då ska jag bjuda på riktigt gott bubbel i trädgården!
Han kom till vår gemensamma vallokal tillsammans med sin fru i söndags. När han kom ut sa han att han kunde slå vad om att jag skulle komma in. Då sa jag: om jag inte kommer in bjuder du på champagne, om jag kommer in bjuder jag dig.
Jag väntar tills solen och värmen återvänder, då ska jag bjuda på riktigt gott bubbel i trädgården!
Mot nya uppgifter
Kryssen är räknade. Sjutton och ett halvt tusen människor valde fp:s valsedel och kryssade mig. Det innebar att jag förlorade ett vad mot min kampanjledare Camilla Hansson. Det gjorde jag gärna! Jag tippade att mina kryss skulle bli ungefär som i riksdagsvalet 2006 när jag personvaldes in i riksdagen av väljarna i Uppsala län, alltså ca 5000. Camilla kom närmare med sin gissning om tio tusen. Som sagt, jag förlorade med glädje! Vi drack champagne efter jobbet idag och åt en god middag därefter.
Nu kan jag inte annat än andas djupt och förstå att jag är folkvald till Europaparlamentet som en av arton svenska ledamöter.
Idag har jag sagt upp mig. Det har även Alf Svensson och Marita Ulvskog gjort. Undrar om de också kände ett styng av vemod? Det gjorde jag i alla fall. Men livet ställer oss inför nya uppgifter. Väljarna har talat. Jag är näst mest populär i folkpartilandet efter Marit Paulsen. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig!
Tack alla ni som tror på mig. Jag kommer att göra mitt allra bästa.
Nu kan jag inte annat än andas djupt och förstå att jag är folkvald till Europaparlamentet som en av arton svenska ledamöter.
Idag har jag sagt upp mig. Det har även Alf Svensson och Marita Ulvskog gjort. Undrar om de också kände ett styng av vemod? Det gjorde jag i alla fall. Men livet ställer oss inför nya uppgifter. Väljarna har talat. Jag är näst mest populär i folkpartilandet efter Marit Paulsen. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig!
Tack alla ni som tror på mig. Jag kommer att göra mitt allra bästa.
fredag 5 juni 2009
Politik är förtroende
Politiskt arbete är att lyssna mer än att tala. Att låta visioner och bilder leda arbetet och att använda tiden som ges på bästa sätt.
Det slog mig idag att jag inte längre är ny i politiken. Det är en plötslig insikt. Mitt yrke är prästens. Kanske kan jag också kalla mig författare efter att mina egna två böcker publicerats och jag medverkat i sju-åtta böcker tillsammans med andra. I flera år kände jag att mig som en politikens gäst. Men nu är jag, efter sju år som riksdagsledamot,ganska erfaren och under den här valrörelsen har jag fått känna att jag i hög grad är tillhörig den liberala rörelsen folkpartiet. Jag är inte utanför utan en av dem som har till uppgift att uttolka hur liberlismen ska uttolkas i vår tid, i våra livsbetingelser.
Vid ett stort antal besök, från Gällivare i norr till Lund i söder, har jag mött en stor värme och en uppriktighet i välkomnandet som jag känner mig rörd och tacksam över. Man har tagit emot mig med förväntan och i glädje. Nu är jag inte längre gäst i politiken, den har blivit min hemmamark. Jag har lärt mig hantverket, även om det fortfarande finns väldigt mycket kvar att lära.
Några människor har under årens lopp sagt att jag är en främmande fågel i politiken.Jag är prästen som bytte predikstolen mot talarstolen. Det som få vet är att jag hela tiden alltid gett min gamla församling min ideellla tid och alltid haft en stark känsla av tillhörighet i församlingens liv.
Om jag är en politiker av annat slag vet jag inte. Det kan vara sant, det får andra avgöra.
Det jag vet nu, efter att ha klarat av en intensiv valrörelse, är att jag i allt jag gör bärs av mina visioner och värderingar. I den här valrörelsen har det fått framstå tydligt och det är jag glad över. Min vision handlar om att vara med om att forma framtidens Europa som är stabilt grundat i värderingar: i en varaktig fred, alla människors lika värde där sexslaveriet är ett misslyckande som måste få ett slut, ett Europa där alla, även minorieteterna i de olika länderna kommer till tals, där det står var och en fritt att tala, tro, tvivla och publicera sig fritt och där vår gemensamma historia alltsedan antikens dagar är känd och betydelsebärande för flertalet av EU:s medborgare.
Jag ser bilderna framträda, bilderna av nästa generations ungdomar som är lika mycket svenskar som européer. Jag tror att mina egna söner hör till denna generation. De har ett mycket större hem än jag och mina generationskamrater har eller någondsin har haft.
Ibland blir jag så trött på att politiken reduceras till ett sätt att diskutera budgetposter, hur man flyttar pengar från ett till ett annat ställe. Den här valrörelsen har för min del varit något helt annat. Jag har helt fokuserat på framtidsfrågorna, på värden och värderingar, talat om gemensamma lösningar på gemensamma problem. Om människosyn och demokratifrågor. Dessa stora frihetsfrågor har givit upphov till viktiga diskussioner med dem jag mött, diskusssioner om Europa, om friheterna, om framtiden och utmaningarna som vi står inför och måste lösa tillsammans. Jag vill att vi ska vara med i Europas innersta kärna, i tider av medgång och i tider av motgång. Ta ansvar, inte flyta med strömmen när det går bra och välja att stå utanför när problemen möter.
Det som slår mig nu, när bara timmar återstår, är att politik är förtroende, något man får som en gåva men aldrig kan tillskansa sig, förvärva eller köpa. Jag är oändligt tacksam för det förtroende som visats mig, dels genom att valberedningen utsåg mig till en av tre huvudkandidater i detta EP-val, dels genom det förtroende som visats mig under den långa resan genom vårt land. Många har hört av sig via mail med frågor och synpunkter. För det vill jag tacka. Jag bär era möten, våra samtal och den uppriktiga tonen i telefonsamtal och mailkorrespondens med mig som en hemlig skatt som berikat mig mycket.
Många tror eller förutsätter att jag är trött nu. Det är jag inte. Jag vilar i ett lugn och i tillit. Jag vet att jag kan komma till nytta både i riksdagen, i EU-parlamentet och i andra sammanhang. Ingenting står på spel. Hur det än går har det varit en fin och givande tid denna vår. Camilla Hansson och Anna Prucha har varit helt underbara att arbeta med. De har verkligen slitit! Men kul har det varit.
Det vore roligt att få vara med och forma Europas framtidi EP, men det är också meningsfullt att vara personvald för fp i Uppsala län. Avgörandet för min arbetsinsats ligger hos väljarna. Det känns tryggt.
I morgon är det nationaldag. Jag firar den i Gimo, Hökhuvuds kyrka, kl 10.00 med att hålla nationaldagstalet. Sedan möter jag väljarna vid valstugan i Uppsala.
På kvällen valvaka, både i Uppsala och i Stockholm. Nu är det sent och jag ska snart sova. Jag önskar mig ett högt valdeltagande i morgon.
Det slog mig idag att jag inte längre är ny i politiken. Det är en plötslig insikt. Mitt yrke är prästens. Kanske kan jag också kalla mig författare efter att mina egna två böcker publicerats och jag medverkat i sju-åtta böcker tillsammans med andra. I flera år kände jag att mig som en politikens gäst. Men nu är jag, efter sju år som riksdagsledamot,ganska erfaren och under den här valrörelsen har jag fått känna att jag i hög grad är tillhörig den liberala rörelsen folkpartiet. Jag är inte utanför utan en av dem som har till uppgift att uttolka hur liberlismen ska uttolkas i vår tid, i våra livsbetingelser.
Vid ett stort antal besök, från Gällivare i norr till Lund i söder, har jag mött en stor värme och en uppriktighet i välkomnandet som jag känner mig rörd och tacksam över. Man har tagit emot mig med förväntan och i glädje. Nu är jag inte längre gäst i politiken, den har blivit min hemmamark. Jag har lärt mig hantverket, även om det fortfarande finns väldigt mycket kvar att lära.
Några människor har under årens lopp sagt att jag är en främmande fågel i politiken.Jag är prästen som bytte predikstolen mot talarstolen. Det som få vet är att jag hela tiden alltid gett min gamla församling min ideellla tid och alltid haft en stark känsla av tillhörighet i församlingens liv.
Om jag är en politiker av annat slag vet jag inte. Det kan vara sant, det får andra avgöra.
Det jag vet nu, efter att ha klarat av en intensiv valrörelse, är att jag i allt jag gör bärs av mina visioner och värderingar. I den här valrörelsen har det fått framstå tydligt och det är jag glad över. Min vision handlar om att vara med om att forma framtidens Europa som är stabilt grundat i värderingar: i en varaktig fred, alla människors lika värde där sexslaveriet är ett misslyckande som måste få ett slut, ett Europa där alla, även minorieteterna i de olika länderna kommer till tals, där det står var och en fritt att tala, tro, tvivla och publicera sig fritt och där vår gemensamma historia alltsedan antikens dagar är känd och betydelsebärande för flertalet av EU:s medborgare.
Jag ser bilderna framträda, bilderna av nästa generations ungdomar som är lika mycket svenskar som européer. Jag tror att mina egna söner hör till denna generation. De har ett mycket större hem än jag och mina generationskamrater har eller någondsin har haft.
Ibland blir jag så trött på att politiken reduceras till ett sätt att diskutera budgetposter, hur man flyttar pengar från ett till ett annat ställe. Den här valrörelsen har för min del varit något helt annat. Jag har helt fokuserat på framtidsfrågorna, på värden och värderingar, talat om gemensamma lösningar på gemensamma problem. Om människosyn och demokratifrågor. Dessa stora frihetsfrågor har givit upphov till viktiga diskussioner med dem jag mött, diskusssioner om Europa, om friheterna, om framtiden och utmaningarna som vi står inför och måste lösa tillsammans. Jag vill att vi ska vara med i Europas innersta kärna, i tider av medgång och i tider av motgång. Ta ansvar, inte flyta med strömmen när det går bra och välja att stå utanför när problemen möter.
Det som slår mig nu, när bara timmar återstår, är att politik är förtroende, något man får som en gåva men aldrig kan tillskansa sig, förvärva eller köpa. Jag är oändligt tacksam för det förtroende som visats mig, dels genom att valberedningen utsåg mig till en av tre huvudkandidater i detta EP-val, dels genom det förtroende som visats mig under den långa resan genom vårt land. Många har hört av sig via mail med frågor och synpunkter. För det vill jag tacka. Jag bär era möten, våra samtal och den uppriktiga tonen i telefonsamtal och mailkorrespondens med mig som en hemlig skatt som berikat mig mycket.
Många tror eller förutsätter att jag är trött nu. Det är jag inte. Jag vilar i ett lugn och i tillit. Jag vet att jag kan komma till nytta både i riksdagen, i EU-parlamentet och i andra sammanhang. Ingenting står på spel. Hur det än går har det varit en fin och givande tid denna vår. Camilla Hansson och Anna Prucha har varit helt underbara att arbeta med. De har verkligen slitit! Men kul har det varit.
Det vore roligt att få vara med och forma Europas framtidi EP, men det är också meningsfullt att vara personvald för fp i Uppsala län. Avgörandet för min arbetsinsats ligger hos väljarna. Det känns tryggt.
I morgon är det nationaldag. Jag firar den i Gimo, Hökhuvuds kyrka, kl 10.00 med att hålla nationaldagstalet. Sedan möter jag väljarna vid valstugan i Uppsala.
På kvällen valvaka, både i Uppsala och i Stockholm. Nu är det sent och jag ska snart sova. Jag önskar mig ett högt valdeltagande i morgon.
onsdag 3 juni 2009
tisdag 2 juni 2009
Kampanjtåget tuffar på några dagar till
Igår åkte vi till Dalarnas län i strålande sol. Alla aktiviteter kändes bra och god respons från media hela vägen. Presenterade en rapport om hur vi vill förstärka Europol och Eurojust mellan två tåg på järnvägsstationen i Borlänge på väg mot Stockholm idag.
Det roligaste av allt när man är ute och valarbetar är att möta härliga, besjälade folkpartister. Så också nu. Vi bjöds på en fin kväll i Rättvik. Idag hade det sköna vädret ersatts av regn, kyla och isiga vindar när jag vaknade. Varma möten blev det ändå med avgångsklasserna i Leksands gymnasium. Vilka fina unga människor!
Måtte det gå dem väl i livet.
Nu är det sent och jag ska snart lägga mig. Har nästan tinat upp nu efter dagens totala nedkylning. Ï morgon är en annan dag.
Det roligaste av allt när man är ute och valarbetar är att möta härliga, besjälade folkpartister. Så också nu. Vi bjöds på en fin kväll i Rättvik. Idag hade det sköna vädret ersatts av regn, kyla och isiga vindar när jag vaknade. Varma möten blev det ändå med avgångsklasserna i Leksands gymnasium. Vilka fina unga människor!
Måtte det gå dem väl i livet.
Nu är det sent och jag ska snart lägga mig. Har nästan tinat upp nu efter dagens totala nedkylning. Ï morgon är en annan dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
