Premiär i går kväll. Jag har ännu inte riktigt återhämtat mig. Bättre än så här kan nutida operakonst inte gestaltas. Det är ett vinnande team som står bakom denna underbara föreställning. Tonsättaren Sven-David Sandström och regissören David Radok har gjort en opera efter texten i 2 Samuelsboken i gamla testamentet. Librettisten Leif Janzon har utgått från Torgny Lindgrens roman Bat Seba och gjort ett verk som innehåller allt: kärlek, våld, makt, begär, humor och allvar, revanschlust, åtrå, rädsla och sorg.
Människans ofullkomlighet och maktbegär blir intressanta poler. I början av första kapitlet i Lindgrens bok säger kung David: Gud är som jag. I slutet av romanen darrar David av skräck när han känner att livet håller på att rinna ifrån honom, att han snart ska dö och möta "Vår Herre". Han, som genom hela sitt liv skrivit sånger till Herren, psaltarens sånger tillskrivs ju honom, känner inför sin egen död att han inte vet hurdan Gud är. Och när han berättar om sin oro och ångest för Bat Seba säger hon: Gud är som jag. Och lättad säger David: ja, han är som du! Synd bara att man inte följde Lindgrens text fullt ut och lät Bat Seba lägga sig hos David, hålla om honom och ge honom av sin värme tills hon känner att han blir lugn och säger: ja, han är som du. Så står det i romanen. Läs den innan du går på operan!
I operan ligger inte, han sitter och lutar sig mot det offeraltare som utgör centrum i scenografin.
Davids successivt förändrade gudsbild är det mest intresanta motivet i föreställningen.
Det andra bärande motivet är kärleken, både känslan och åtrån. I Bat Seba på operan blir kärleken lika obegriplig som konkret. Relationen mellan David och Bat Seba laddas med brinnande åtrå och höga pris måste betalas av alla inblandade.
Sven-David Sandström är alltid en kompositör vars verk jag älskar. Hans musik är ren på något obeskrivligt sätt, befriad från allt konstlat. Enkel och raffinerad på samma gång. Här blir det vackrare än någonsin med lätta klanger av damkör och orkesterns flöjter genom hela föreställningen. Och jag som inte brukar falla i trans över en klarinettstämma blir helt lyrisk i andra akten. Jag sa till Sven-David, som satt precis framför mig vid gårdagens premiär, att hans musik i den här operan går rätt in i mitt blodomlopp. Han verkade gilla den kommentaren!
Bat Seba som ung spelas av Elin Rombo och hon sjunger alldeles underbart vackert. Även den gamla drottningen görs mäktigt av Hillevi Martinpelto. Alla sångare är lysande- och magnifikast av dem alla är kung David själv: Michael Weinius. Hans värme och sceniska gestaltning är helt obeskrivlig. Den måste upplevas.
Läs DN:s recension
måndag 15 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar