Ge författare fristad i Sverige

I fredags skrev Cecilia i Nerikesallehanda om förföljda författares möjligheter att få fristad i Sverige. Nedan följer artikeln:

Fristadsförfattare välkomnas till Sverige med ena handen och visas ut med den andra. Förföljda författare som riskerar sina liv i sitt hemland för att de använder ord och
inte vapen behöver få uppleva arbetsro i europeiska fristäder, bland annat i Sverige. Nu krävs politiskt ledarskap för att Sverige på ett tillfredsställande sätt
ska kunna erbjuda dessa författare lugn och arbetsro i form av tidsbegränsade arbetsstipendier om 1-2 år. För några år sedan när jag var riksdagsledamot arbetade jag enträget för att fler kommuner skulle bli så kallade fristadskommuner för förföljda författare. Författare som genom sitt språk och sina texter ger ord åt sin verklighet och ibland blottar de offentliga lögnerna i sina hemländer riskerar att betala ett högt pris i form av systematisk förföljelse och till och med fara för livet. För dessa förföljda författare har Sverige beslutat att upprätta fristäder.
Författarna utses av Internationella PEN och rekommenderas till kommunerna, som ställer upp med bostad och uppehälle under ett eller två år. I gengäld bidrar författarna med att stärka kommunens kulturliv. Det skapas en plats där de kan sprida sin kunskap, sina tankar och erfarenhet och sina texter och få möjlighet att utöva sitt författarskap utan risk för repressalier – något alla vinner på. Tyvärr kan vi i dag konstatera att Sverige endast erbjuder fyra fristäder, en siffra som står sig slätt i jämförelse med exempelvis de 17 fristäder som finns i Norge. Kommunerna ansluter sig inte och anledningen är delvis en oro för vad som ska ske med författarna och deras familjer när de två åren passerat. Fler av fristadsförfattarna har hamnat i komplicerade tvister med Migrationsverket och ett par har till och med utvisningsbeslut. Våra nordiska grannar ligger långt före Sverige vad gäller lagstiftning och synen på fristadsförfattare. I dansk asyllag får
författarna automatiskt uppehållstillstånd i två år, i Norge är Pen en remissinstans
i asylprocessen. Sverige måste lösa det motsägelsefulla i att å ena sidan
välkomna författare för att sedan avvisa dem. Tyvärr visar Migrationsminister
Tobias Billström ingen förståelse för detta och tycks ständigt hänvisa till Migrationsverket som genast återbördar frågan till den moderata ministern. Det
verkar finnas väldigt lite förståelse för att detta är ett problem som inte kommer
att försvinna även om man sticker huvudet i sanden och låtsas som ingenting.
Den senaste personen som hamnat i kläm är den georgiska poeten Zurab Rtveliashvili och hans familj. I sitt hemland har han varit med och skapat organisationen Egalitarian institute som arbetar för det fria ordet och för att ta reda på vad som hänt med de regimkritiker som försvunnit spårlöst. Efter hans ankomst till Sverige
har han i 7 månader väntat på besked från migrationsverket om han får stanna.
Glädjande nog så fick Rtveliashvili den 14 juni ett positivt besked att han äntligen
beviljats uppehållstillstånd. Naturligtvis ska ingen författare bjudas in för att
7 månader senare avvisas till sitt hemland, det är inte så fristadssystemet ska
fungera. Visst borde Sverige i likhet med våra nordiska grannländer lösa problemet
så att fristadsförfattare faktiskt kan utnyttja det som erbjudits dem eller så måste vi erkänna att vi byggt ett luftslott. Min politiska vilja ska ingen missta sig på – fristäderna behövs, fristadsförfattarna behövs! Det ska heller inte råda några tvivel om att det är den politiska viljan hos regeringen och ytterst
migrationsministern som kommer att avgöra detta. Folkpartiet står enigt och
arbetar för att övertyga de övriga regeringspartierna om att det är vårt ansvar att
erbjuda lugn och arbetsro till några av de förföljda författarna runtom i världen
som behöver det. Det är ett ansvar som åvilar ett land som har den äldsta grundlagsskyddade yttrandefriheten i världen att erbjuda skydd för den som förföljs för det skrivna ordets skull.

GP, SRs Kulturnytt, Folkpartiets politik om flyktingar, Folkpartiets politik om litteratur, Kulturliberaler.