Igår var jag stolt över statsministern när han framträdde i Aktuellt och berättade om att vi som nation nu aktivt tillsammans med övriga länder går in och tar ansvar för att bekämpa Khadaffistyrkorna i Libyen och skydda civila från diktatorns vettlösa massakrer.
När Nato ställde frågan, gav statsministern besked och svarade ja på frågan att ställa stridsflygplanet Gripen och resurser för signalspan till förfogande.
Skönt att alla riksdagspartier ställde upp och visade solidaritet med den utsatta civilbefolkningen i Libyen. Framtiden kommer att ställa SD i skamvrån, eftersom de är det enda partiet som röstade emot.
Lite dubbelbottnat är det, tycker jag, att Jas-planen får bara spana, inte delta i markstrider. Det är ju på marken människor befinner sig!
Detta är den typiska svenska hållningen, som K-G Bergström så klokt skriver om i dagens krönika i Expressen. När Natoinsatser diskuteras har budskapet till andra länder varit: Skicka gärna era unga kvinnor och män rätt in i eldstriden! Vi står vid sidan om, bevarar vår neutralitet och tittar på!
När medlemskap i den monetära unionen diskuteras heter det: börja ni, satsa allt! Går det bra kommer vi med sedan, eventuellt, kanske - men bara om det går bra, så vi tjänar på det, annars får det vara!
Detta är den svenska hållningen i ett nötskal: fripassagerarens privilegium och snikenheten upphöjd till ideologi. Ibland har jag skämts, men igår var jag i alla fall lite stolt att vi är med, om än vid sidan av och naturligtvis ur ett
ovanifrån-perpektiv!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
I med att statsministern svarade ja på frågan att ställa stridsflygplanet Gripen till förfogande, har Sverige valt sida i ett inbördeskrig!
Detta enbart för att JAS behöver en ”Approved in Combat” certifikat för att sälja bra...
Jerry. Sverige har valt sida, för att rädda människoliv. Tyvärr alltför vacklande och fegt.
Jag håller med dig Cecilia. Genast blev man lite stolt, men så fort jag insåg vad lite som "vi" skulle göra kände jag skam. Att skicka flyg för att från ovan se på vad Gadaffi gör med civilbefolkningen. Rapportera till andra, smita iväg och låta andra göra jobbet.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2011/03/svensk-inrikespolitik-om-libyen.html
Jag gillar inte krig och våld. Men. En ggn i min ungdom diskuterade min klass med kristendomsläraren (ja det var så länge sedan att de kallades så), som tillika var präst, om vapenvägran etc. Han sa att han grubblat mkt över det också. Men kommit fram till att vapenvägra, det är att låta någon annan göra jobbet, att smita undan. För vi vill ju leva i frihet och demokrati.
Det är nog min grundinställning också. Vill inte krig. Men för frihet o demokrati måste man ta striden - om det krävs.
Inte fega ur. För då blir man slav.
@ Lars-Erick Forsgren
Man räddar inga människoliv när man väljer sida i ett inbördeskrig!
Varför försöker man inte rädda människoliv i Elfenbenskusten?
Jerry. Jo, det är jag övertygad om, i detta fall.
Och, varför inte försöka rädda några även om man inte kan rädda alla? Och vem har sagt att inte man (de afrikanska grannarna t ex) borde försöka få stopp på dödandet i Elenbenskusten?
Varför alltid hitta motiveringar för att inte göra vad man kan?
Delta i en USA-ledd operation för olja. Elfenbenskusten eller Kongo, där finns ingen olja.
Är ni så naiva att ni inte ser syftet med kriget eller har ni bara valt sida?
http://www.youtube.com/watch?v=dDVt_hSo_EU&feature=player_embedded
Skicka en kommentar