Folken i Tunisien, Egypten och Libyen har rest sig av egen kraft. Inte av något som kommit utifrån, utom möjligen med hjälp av det stöd som internet och sociala medier tillfört. Arabvärlden har ju under lång, lång tid varit den mest ofria delen av världen, enligt bla Freedom House. Nu måste de få genomgå en inre process av demokratisering.
Cyniskt var det när jag härom dagen i Paris följde hur den franske utrikesministern Michèle Alliot- Marie tvingades att avgå som en nödvändig följd sitt sliskiga förhållande till Ben Ali i Tunisien. Sarkozy gav henne först sitt stöd, till och med efter hennes erbjudande om franskt stöd för att slå ner upprorsmakarna, men när nyheten om hennes julsemster under diktatorns beskydd läckte ut, då fick till och med han nog. Gott så.
Men nog måste Europas politiska ledare göra en omfattande omstart och tänka till kring den retorik man använder. "Stabilitet" till exempel, eller "moderata arabländer". Hur ofta har vi inte hört utrikesministrar säga så om Egypten, Tunisien och Libyen? Nu måste alla inse att dessa länders ledare var totalitära diktatorer och att denna era nu är över. Nu börjar en process av förändring för att tillgodose människors berättigade krav på demokrati, sociala och ekonomiska reformer och respekt för grundläggande rättigheter. I detta måste EU vara en stöttepelare, för människornas skull
Gunnar Hökmark, Carl Bildt, Adam Cwejman.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar