Jag har nog aldrig bott på camp förut. Det närmaste jag kommit är väl de konfirmandläger jag höll i som ung präst. Så nog kändes det lite pirrigt: skulle vi bo i tält? Skulle militärerna vara intresserade av att låta mig delta i arbetet och svara på alla slags frågor? Frågorna snurrade under flygresan, men allt föll på plats direkt vi landat på Pristinas flygplats. Där möttes vi av överstelöjtnanten Lena Persson Herlitz med medarbetare och transporterades i militärens fordon med den svenska flaggan på och kördes till förläggningen på Camp Victoria. Nej, det var varken tält eller barack, utan VIP-förläggning i MUPhuset!
Programmet var väldigt intressant och mångskiftande. Alla berättade på ett initierat, intressant och kunnigt sätt om sina uppgifter. Vi fick direkt en briefing om SWECONs verksamhet och gick sedan en rundvandring som innefattade demonstrationer av fordon, sjukvård, minröjning och allt möjligt annat. Behöver jag säga att alla var fantastiskt trevliga och gärna öppnade för samtal om alla tänkbara ämnen.
Imponerande är också sättet man fördrar ärenden på: kort, koncist och effektivt. Jag tänkte genast på den politiska världen som ju inte kännetecknas av precision och korta rapporter. På morgonen kl 07.00 satt hela ledningen i sambandscentralen och en efter en klev ansvariga fram för att rapportera till ÖVLT. Det kändes som om hon personligen var mottagare av meddelandena. Lena är en imponerande människa. Ledigt, vänligt och professionellt leder hon förbandets verksamhet. Hon är dessutom väldigt trevlig och kul att umgås med. Hon och jag var tillsammans nästan varje stund under hela besöket. Jag känner stor tacksamhet att hon avsatte all denna tid för mig.
Varje morgon började dagen med frukost och sedan satte jobbet igång. Hur många av er tror att de flesta börjar träna före frukost? Här såg jag 251 killar och tjejer som lever väldigt sunt. De lägger sig tidigt och kliver upp tidigt, frukosten är över vid sju och allt stänger kl 22.00! Arbetar gör man hela dagen. Söndagen är lite mer av vilodag för några då man kan läsa och promenera på området. I mässen dricker man en eller högst två öl. Ingen får gå ut på stan civilklädd, inte tillåtet att besöka krogar eller pubar.
På fredagkväll var det frågesport och Valborgsmässofirande - jättetrevligt och nyktert. Kören sjöng och majbrasan sprakade. Det kändes nästan gammeldags familjärt och mysigt. Min prästkollega Mikael Sundquist ledde kören. Han var också en fin bekantskap och jag är säker på att han gör stor nytta bland alla dessa människor som arbetar hemifrån under så lång tid.
Det blev en hel del externa aktiviteter också: svenska representationen vid sektionskansliet, som snart uppgraderas till ambassad, med ambassadören Fredén från Skopje; KFOR:s huvudkontor; EU:s verksamheter EUSR och EULex; Klostret i Gracanica, med mera. Superintressant blev samtalet med NATO-generalen och LMT (Liaison Monitoring Team) och SWENIC. Här sysslar man med underrättelseverksamhet och lägger intellektuella pussel. Jättespännande! När jag blir officer ska jag absolut syssla med underrättelseverksamhet! Jag gladde mig hur som helst mycket åt att få möta dessa kunniga, intressanta och genomtrevliga människor och hoppas att jag får träffa några av dem igen.
När vi reste hem på söndag eftermiddag kändes det bra att som folkvald ha fått följa våra svenska soldaters arbete utomlands. Jag hoppas att jag ska kunna bidra till en positiv syn på försvaret och att vi alla är stolta över våra soldater som kämpar för människors frihet och för fred utanför Sveriges gränser.
Därför blev det ju extra cyniskt att komma hem och finna att de rödgröna vill göra besparingar på försvaret i storleksordningen 2 miljarder! De har inte fattat att de insatser försvaret gör för fred och för att säkra mänskliga rättigheter i andra länder görs för oss alla.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar