måndag 3 maj 2010

En europeisk klädkod?

Belgien och Frankrike håller på att sätta ner foten ordentligt. Frågan är bara i vad och hur djupt. Det handlar om frågan om förbudet eller rätten att bära niqab, alltså burka. Förra måndagen, när jag var på väg till Bryssel, såg jag för första gången i Uppsala en kvinna som var klädd i burka. Det kändes faktiskt inte alls bra. Den anonymitet som en burkaklädd kvinna påvisar stämmer inte med hur jag ser på individens plats i en modern demokrati. Demokrati betyder ju eget individuellt ansvarstagande och förutsätter att man för sin egen talan, ser varandra i ögonen och visar sitt ansikte.

Min kollega i Alde, Sylvana Koch Merin, har idag gått ut och krävt ett europeiskt förbud mot burkan. Jag förstår och sympatiserar med tankegångarna, men vill inte att man på europeisk nivå ska fatta beslut om hur människor ska klä sig. Det gör medlemsländerna bäst själva. Politik uppstår ju inte i ett vakuum, utan i en kontext som skiljer sig från land till land. Därför kan det som är OK i ett land vara kontroversiellt och svårt i ett annat.

Grundläggande för mig är varje människas rätt att göra sin röst hörd, att delta i allmänna val, att fatta beslut, att underteckna kontrakt och så vidare. Detta innebär att se varandra i ögonen, att skaka hand, att skriva sitt namn. Kort sagt, att ta plats på samhällets olika estrader.

I Sverige menar jag därför att niqab eller burka inte kan ses som eller accepteras som ett religiöst plagg. Den tar nämligen ifrån individen hennes rättigheter.

I Frankrike har man alltid tillämpat assimilation som integrationsinstrument. Fransmännen säger sig vara emot etniska ghetton, även om det är just precis det som är en del av deras problem. De vill inte följa det som ses som en anglosaxisk modell. Invandrare som talar fin franska, franska koder, stil, kultur och smak är accepterade och väl integrerade. Man menar att en kvinna i niqab utgör själva sinnebilden av en subversiv rörelse som hotar den demokratiska traditionen och visar på radikaliseringen som i sig utgör ett hot mot demokratiska stater.

Så länge det handlade om slöja sa jag: det är inte intressant vad en flicka eller kvinna har utanpå huvudet. Det intressanta är vad hon har inuti huvudet! Men slöja är en sak, burka en annan. Frågan om den europeiska klädkoden kommer nog att diskuteras länge och väl. Vad tycker du?

3 kommentarer:

Willis sa...

"att bära niqab, alltså burka"

Du kanske borde läsa på lite innan du skriver? Det är ganska stor skillnad på dessa plagg!
Niqab är en slöja som bärs framför ansiktet av vissa muslimska kvinnor tillsammans med en huvudduk eller sjal och på så sätt endast lämnar ögonen oskylda, medan burka är ett slags ytterplagg som täcker hela kroppen och ansiktet inklusive ögonen

Ericdicksson sa...

Känns det inte konstigt för dig som liberal att vilja förbjuda burka och niqab? Jag ser det som ett frihetskränkande att säga att du får inte bära det kläderna du vill! Även ett brott mot religionsfriheten. Sen är det ju självklart hemskt att det finns kvinnor som tvingas bära dessa kläder då dem inte vill. Men man ska kunna välja, människans fria vilja skall styra!
Eric Dicksson

Cecilia Wikström sa...

Problemet är det att man i och med att man accepterar att osynliggöra vissa människor inte förväntar sig deras delaktighet i samhället. Jag kan inte se burka som en religiös symbol, det finns ingen sura i Koranen som påbjuder den, utan den måste ses som ett sätt att osynliggöra den som brukar den.
Inte sällan är det någon anna som kräver av en kvinna att bära den, sällan är den ett fritt val. I Europa rimmar bruket av burka väldigt illa med våra demokratiska stater som förväntar sig att en medborgare ska teckna avtal, ta i hand, se den andre i ögonen, göra sin röst hörd. Att avläsa reaktioner hos den som bär burka är mtycket svårt, kanske omöjligt för lärare och andra. De som bär den förväntar sig diskretion, men åstadkommer alldeles för ofta provokation.
Observera att jag absolut inte vill se en europeisk lag som reglerar bruk av burka. Jag resonerar kring detta och förhåller mig till det utspel som gjordes av Koch Merin härom dagen och den debatt som är aktuell i Frankrike och i Belgien.