onsdag 20 april 2011

Osaklig argumentation och rasism

Jag blir till lika delar ledsen och arg när jag läser kommentarerna till mitt förra inlägg. Det man kommentarar med oförblommerat rasistiska förtecken är den artikel som jag i måndags skrev på DN debatt tillsammans med min partiledare Guy Verhovstadt. Artikeln handlar om vikten av att vi bygger upp ett gemensamt europeiskt asylsystem, betydelsen av solidaritet mellan medlemsstaterna och vikten att tala sakligt om den migration som efter de dramatiska händelserna i Libyen nu är ett faktum. Läs artikeln själv så kommer du att förstå vad vi vill uppnå.

Det är däremot rätt kusligt att de som kommenterar artikeln inte fattar nödvändigheten av att agera tillsammans i EU. Bara så undviker man de bilaterala ganska avskyvärda avtal som tex Italien och Libyen haft och som gick ut på att visa bort de fullsastade flyktingbåtarna från Italiens kust.

Jag har sagt det förr och gör det gärna igen: jag kommer alltid och på alla sätt att bidra till ett gemensamt europeiskt asylsystem. Varför? Svaret är enkelt: jag tror på det. Jag är trött på medlemsländernas egoistiska hållning och bristande solidaritet med varandra.

Jag kommer aldrig att ägna mig åt något som helst politiskt arbete utan att ha medmänniskans bästa för ögonen och göra vad jag kan för att slå vakt om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Det gäller bortom gränser och av alla slag: nationella gränser, etnisk tillhörighet, religion eller kultur. Om inte jag varje arbetsdag inser att jag gör detta jobb för mina medmänniskor, då vore jag inte en bra politiker. Medmännniskan för mig är min granne, flyktingen från Irak, demokratikämpen i Libyen- kort sagt min syster, bror och vän nära eller långt borta. alla hör vi ihop just därför att vi är människor. Och jorden är allas hem, en global by.Jag tror att politikens uppgift är att i mörka tider förmedla hopp till människor. Jag tar det på allvar. Den dag man inte som politiker fattar att man har sitt uppdrag för andra människors skull, aldrig för sin egen, då ska man byta jobb. Utlånad i demokratins tjänst, på kortare eller på längre tid.

Men nog är det märkligt att den artikel som Guy och jag skrev lockar till sig de mest egendomliga uttalanden och inte så lite rasism. Jag undanber mig vidare rasistiska utsagor här på min blogg.

Douglas McArthur sa: "Nobody grows old by merely living a number of years. People grow old by deserting their ideals".
Jag önskar att just Du följer din dröm och låter den föverkligas. Ge aldrig upp!

Svd, Aftonbladet, Expressen, DN, DN2.

2 kommentarer:

Andreas sa...

"Demokratikämpen i Libyen"

Vilka?

Du antar saker utan belägg, knappast en bra politiker.

Läs på så inser du att "demokratikämparna" knappt existerar.

Erik sa...

Saken är den att EU aldrig kommer ha en enad utrikespolitik, eller någon politik överhuvudtaget snarare. Något som märktes extra väl när det skulle beslutas kring Libyen där giganten Tyskland ställer sig utanför.

Vidare så är världen inte en global by och så bör det förbli. Nationalstaternas gränser bör inte suddas ut för att slutligen domineras av en liten maktelit med inget annat än pengar för ögonen.

För mig är det självklart att ett land ska kunna agera självständigt, särskilt som det uppenbarligen inte går att enas. EU är ett stort sandlådespel med oss medborgare som försökpersoner.