Ungern, pressfriheten och yttrandefriheten

När nyårsklockorna ringde in år 2011 gick EU:s ordförandeskap över till Ungern, som under de kommande sex månaderna kommer att företräda EU. Det är både sorgligt och klumpigt att Ungerns regering lyckats förstöra detta sitt första ordförandeskap, som ju hade kunnat innebära ett gyllene tillfälle att skriva positiv historia, både för sitt land och för EU.

Nu blir det inte så. Jag har svårt att tänka mig en sämre inledning på ett ordförandeskap än det man lyckades prestera. Bara några dagar före årsskiftet, den 20 december, stiftades en ny medialag i Ungern. I enlighet med denna lag kommer all nyhetsförmedling att övervakas av en ny mediemyndighet, vars fem medlemmar utses av det regeringsbärande partiet Fidesz. Rapportering som denna politiska myndighet finner stötande på något sätt eller "politiskt obalanserade" kan resultera i fruktansvärt höga bötesförelägganden för den tidning, TV-kanal eller radiostation som rapporterar om något som politruckerna inte gillar. Lagen kan, om den inte stoppas, innebära slutet för pressfriheten i Ungern.

Jag har ända sedan jag hörde talas om den ungerska lagen haft en obehaglig känsla i kroppen. Yttrandefriheten är helt enkelt satt på undantag, vilket strider mot EU:s grundläggande värderingar och trotsar Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. De totalitära ambitionerna hos regeringspartiet Fidesz saknar motstycke. Man tycks vilja kontrollera allt, en megalomani av stora mått.

Nu har alla vi som arbetar inom EU:s institutioner ett ansvar att sätta en gräns och att tydligt säga ifrån. Jag är stolt över att min grupp, den liberala gruppen, tagit täten för detta i EU-parlamentet. Själv har jag ställt skriftliga frågor till kommissionen om yttrandefriheten, pluralism på medieområdet och den konstnärliga friheten, som också den allvarligt beskurits sedan lagen stiftats.

Naturligtvis kan och ska man inte kritisera Ungern som land eller den ungerska befolkningen för det som nu sker. Det är den regering som nu drabbats av storhetsvansinne och tagit till närmast totalitära, för att inte säga fascistoida, metoder för att kontrollera sina medborgare och kväsa det fria journalistiska och publicistiska uppdraget. Det är uppenbart att regeringspartiet Fidesz drivs av ett enormt kontrollbegär och känner sig ohotat efter sin enormt stora valseger efter det senaste valet. Att ta kontrollen över media är troligen bara toppen på ett isberg. Jag befarar att vi kommer att se fler försök att tysta oliktänkande och ännu fler totalitära ambitioner- om inte en tydlig gräns dras omedelbart.

Man nästan hör stöveltrampet - och det på europeisk mark! För inte så länge sedan marscherade nynazister på Budapests gator - och befolkningen jublade! Nu undrar jag: var ska detta sluta?

Tyvärr är Ungerns auktoritära inställning till fri journalistik inte helt ovanlig i östra Europa. Man kan urskilja en tendens till att gamla kommunistländer har svårt att anamma frihetliga tankar på det publicistiska fältet. I stället tycks de återgå till ett förlegat, gammalt och auktoritärt sätt att se på yttrandefriheten som något som måste kontrolleras och begränsas.

Efter bara ett och ett halvt års arbete i Europaparlamentet kan jag konstatera att jag alltför ofta tvingas att återkomma till följande: När ett land kandiderar till medlemskap i EU ställs det en lång rad krav som måste uppfyllas innan man ens kan komma i närheten av att betraktas som ansökarland. Frihet för media är ett av dessa kriterier. När ett land väl är med i EU har det ansetts som mer eller mindre förbjudet att framföra kritik. Jag har kollegor som tydligt gör gällande att vi inte ska lägga oss i medlemsstaternas interna angelägenheter. Detta förhållningssätt får enligt min mening inte fortgå. Ungerns befolkning är EU-medborgare och har samma grundläggande rättigheter som alla andra EU-medborgare och det är vår skyldighet att se till att dessa respekteras. En kränkning av dessa rättigheter är en kränkning mot oss alla. Vi tillhör samma union och det är allas vår rätt att tänka, tro, tala, uttrycka oss konstnärligt och litterärt och publicera oss fritt. Censur hör inte hemma i EU i det tjugoförsta århundradet. Detta måste en gång för alla slås fast, även när boven i dramat är EU:s ordförandeland.

EU-kommissionen måste agera och reagera enligt rättstatens principer. Det är därför som jag glädjande nog kan berätta att beskedet idag är att man nu utreder hur och på vilket sätt Ungerns medialag strider mot EU:s lagar. Jag förutsätter att Ungern kommer att förpassa denna lag dit där den hör hemma: på sophögen. Annars har EU ingen som helt trovärdighet att kritisera hur mänskliga rättigheter tillgodoses i länder utanför unionen. Mycket står på spel. Man kan aldrig ta demokratiska rättigheter och grundläggande friheter för givna. De måste ständigt försvaras - och stundtals återerövras.