onsdag 22 september 2010
tisdag 21 september 2010
Val 2010 - som att äta taggtråd till frukost
Känslan i kroppen dagen efter valet beskriver jag bäst som om jag hade käkat taggtråd till frukost. Förfärligt helt enkelt. Nu blåser det snålt i den svenska idyllen. Främlingsfientliga kollegor har jag gott om här i Europaparlamentet, men det känns svårt att tänka sig att de nu invaderar riksdagen, min gamla arbetsplats under sju års tid.
Nu är SD större än KD och V i svensk politik. Det känns som ett dåligt skämt, med tanke på att kristdemokrater är den största gruppen i EP. Sverige är med europeiska mått mätt ett avvikande land, kort sagt.
Det gör riktigt ont att tänka på alla de människor som lagt sin röst på dem. Väljarna har aldrig fel. Det är vi andra som inte nått dem med våra budskap. SD är rasister - men svenska folket är INTE det!
Nu är SD större än KD och V i svensk politik. Det känns som ett dåligt skämt, med tanke på att kristdemokrater är den största gruppen i EP. Sverige är med europeiska mått mätt ett avvikande land, kort sagt.
Det gör riktigt ont att tänka på alla de människor som lagt sin röst på dem. Väljarna har aldrig fel. Det är vi andra som inte nått dem med våra budskap. SD är rasister - men svenska folket är INTE det!
måndag 20 september 2010
Flyktingars rättigheter måste garanteras!
Alla har inte förmånen att själva kunna välja hur livet ska gestaltas. Många människor tvingas, av olika anledningar, att lämna sina hem och söka trygghet och en bättre framtid någon annanstans. Deras rättigheter måste garanteras. En mer human asylpolitik behövs.
torsdag 16 september 2010
Vänstern sviker bildningsidealet
Jag skriver idag med Jasenko Selimovic i UNT. Läs hela artikeln här! FP står för kvalitet i kulturen.
tisdag 14 september 2010
Rättsliga åtgärder mot Frankrike?
Skarp kritik riktas nu mot Frankrike för massutvisningarna av Romer - och kommissionären Viviane Reding tror på rättsliga åtgärder!
Detta är ett välkommet besked och det är bra att kommissionen och parlamentet tycks gå på samma linje.
Detta är ett välkommet besked och det är bra att kommissionen och parlamentet tycks gå på samma linje.
fredag 10 september 2010
Den 19/9 är också ett EU-val
Regeringen som väljs 19 september är inte bara Sveriges regering i Sverige utan också våra representanter i ministerrådet i Europa. EU-skeptiker i ministerrådet får mindre inflytande - det vore synd eftersom den svenska rösten behövs. Läs mer på Alliansens Vänners hemsida idag.
torsdag 9 september 2010
Mer om sanningskommission i Romafrågan
Det blev ett gott mottagande för vårt utspel om sanningskommission i frågan om romernas situation. Läs ledare i UNT och Nerikes Allehanda idag!
onsdag 8 september 2010
Uppvärdera studier utomlands!
Fri rörlighet för studenter är viktigt för Europas kunskapsbas. Om detta skrev jag i Sydsvenskan.
tisdag 7 september 2010
Om människovärde
En judisk rabbin frågar sina lärjungar: hur kan man veta när natten är slut och morgonen har kommit.
- Är det när man kan skilja ett får från en hund eller ett olivträd från ett fikonträd?
- Nej svarar rabbinen, det är när du möter blicken hos vilken annan man eller kvinna som helst och där ser spegelbilden av dig själv. Då först är natten över och morgonen har grytt.
Varför berättar jag den här gamla judiska berättelsen? Helt enkelt därför att jag idag i parlamentet flera gånger har insett att människors värde inte kan tas för givet bland mina kollegor. Det är skrämmande att höra hur man inte vill stå upp för de kollektivt deporterade romerna, att en kollega på fullt allvar menar att de svagaste i skapelsen är djuren och inte de människor som lider av obotliga sjukdomar som MS, Parkinson HIV/Aids och därför inte vill stötta ett förslag som tillåter mycket begränsad och specificerad forskning på djur. En etisk diskussion skulle vara befriande och välgörande.
- Är det när man kan skilja ett får från en hund eller ett olivträd från ett fikonträd?
- Nej svarar rabbinen, det är när du möter blicken hos vilken annan man eller kvinna som helst och där ser spegelbilden av dig själv. Då först är natten över och morgonen har grytt.
Varför berättar jag den här gamla judiska berättelsen? Helt enkelt därför att jag idag i parlamentet flera gånger har insett att människors värde inte kan tas för givet bland mina kollegor. Det är skrämmande att höra hur man inte vill stå upp för de kollektivt deporterade romerna, att en kollega på fullt allvar menar att de svagaste i skapelsen är djuren och inte de människor som lider av obotliga sjukdomar som MS, Parkinson HIV/Aids och därför inte vill stötta ett förslag som tillåter mycket begränsad och specificerad forskning på djur. En etisk diskussion skulle vara befriande och välgörande.
måndag 6 september 2010
torsdag 2 september 2010
Romerna i europa - tröstlösa, rättslösa och röstlösa
Tröstlösa, rättslösa och röstlösa. Det är romerna i hela EU, även i Sverige.
Vanmakten de känner kan jag nästan inte föreställa mig, även om jag talat med flera företrädare för deras organisationer, bland annat Elsa Kwiek, ordförande i romska rådet i Västerås. Henne träffade jag förra veckan när jag reste runt i landet och kampanjade med FPs kandidater i valet. Hon berättade för mig att romerna i Sverige känner oro och till och med skräck när de betraktar de avskyvärda deportationerna av hundratals romer i Frankrike. Utan att darra på manschetten har Sarkozy sagt att man visar ut dem därför att de är kriminella, utan individuell prövning. Detta strider mot EU:s bärande principer och regelverk och utgör ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Vad skulle hända om man på motsvarande sätt skulle tala om gruppen svenskar, judar eller färgade? Detta är rasdefinierade deportationer´, något som jag trodde att Europa sett nog av under andra världskriget.
Mot att ge dem 300 Euro i ersättning har franska företrädare skruvat argumentet att romerna lämnar landet frivilligt. Nog är det cyniskt och rent ut sagt fasansfullt att ge varje barn som deporteras 100 Euro och därmed friskriva sig själv som land.
Jag bara undrar hur de tjänstemän, poliser och andra som genomför detta avskyvärda känner sig när de går hem till sina egna barn och ombonade hem efter jobbet.
Fattar de månntro att dessa kollektivt utvisade barn går en sanslöst mörk framtid tillmötes, utan tillhörighet, hemlösa, outbildade, utan förebilder. Historien kommer alltid att upprepa sig, tills dess någon säger ifrån och gör romernas sak till allas vår sak! Det måste finnas något som bryter denna orsakskedja.
Nu har vi diskuterat detta i min partigrupp i parlamentet, idag fortsätter vi i LIBE-utskottet och så kommer frågan upp nästa vecka i plenum under Strasbourg-sessionen.
Jag hoppas att vi som talar för en långsiktig Europeisk handlingsplan för romerna kan överrösta den massiva tystnaden från dem som tigit ihjäl frågan under alldeles för lång tid!
Romernas bristfälliga etniska gettoläger rivs så snart massutvisningen genomförts och romernas framtid är det ingen som funderar på. Utanförskapet är totalt, mitt i välfärden: barnen går inte i skolan, arbetslösheten är nästan total i lägren, nio av tio saknar jobb. Diskrimineringen har gått så långt att Elsa berättade att det lilla fåtal som lyckats skapa sig hyggliga liv med jobb och bostad inte ens vågar berätta att man är rom. Identiteten går förlorad.
Genom histiorien har diskrimineringen varit norm. Tvångssteriliseringar pågår än idag i Europa, romer förpassas till speciella rum som markeras med skyltar vid offentliga vårdinrättningar, massor av människor fryser ihjäl varje vinter. Allt detta sker, samtidigt som land efter land iakttagit en talande tystnad.
Själv har jag hört talas om gamla romer som lever i EU med intatuerade nummer på sina armar som reminicenser efter andra världskrigets koncentrationsläger. Om detta må vi berätta - och det nu. Vi bär på en smutsig byk när det gäller romerna. Snart måste en gemensam plan för att upprätta dem utarbetas. Det arbetet vill jag delta i. Vi måste sätta ett slutdatum för när romerna i Europa reduceras till ett kollektiv och fråntas sina personliga egenskaper och individuella rättigheter.
Inom kort måste de upphöra att vara tröstlösa, rättslösa och röstlösa. Det är vårt ansvar att se till.
Läs också mina inlägg i Nerikes Allehanda och på SvD Brännpunkt om detta!
Vanmakten de känner kan jag nästan inte föreställa mig, även om jag talat med flera företrädare för deras organisationer, bland annat Elsa Kwiek, ordförande i romska rådet i Västerås. Henne träffade jag förra veckan när jag reste runt i landet och kampanjade med FPs kandidater i valet. Hon berättade för mig att romerna i Sverige känner oro och till och med skräck när de betraktar de avskyvärda deportationerna av hundratals romer i Frankrike. Utan att darra på manschetten har Sarkozy sagt att man visar ut dem därför att de är kriminella, utan individuell prövning. Detta strider mot EU:s bärande principer och regelverk och utgör ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Vad skulle hända om man på motsvarande sätt skulle tala om gruppen svenskar, judar eller färgade? Detta är rasdefinierade deportationer´, något som jag trodde att Europa sett nog av under andra världskriget.
Mot att ge dem 300 Euro i ersättning har franska företrädare skruvat argumentet att romerna lämnar landet frivilligt. Nog är det cyniskt och rent ut sagt fasansfullt att ge varje barn som deporteras 100 Euro och därmed friskriva sig själv som land.
Jag bara undrar hur de tjänstemän, poliser och andra som genomför detta avskyvärda känner sig när de går hem till sina egna barn och ombonade hem efter jobbet.
Fattar de månntro att dessa kollektivt utvisade barn går en sanslöst mörk framtid tillmötes, utan tillhörighet, hemlösa, outbildade, utan förebilder. Historien kommer alltid att upprepa sig, tills dess någon säger ifrån och gör romernas sak till allas vår sak! Det måste finnas något som bryter denna orsakskedja.
Nu har vi diskuterat detta i min partigrupp i parlamentet, idag fortsätter vi i LIBE-utskottet och så kommer frågan upp nästa vecka i plenum under Strasbourg-sessionen.
Jag hoppas att vi som talar för en långsiktig Europeisk handlingsplan för romerna kan överrösta den massiva tystnaden från dem som tigit ihjäl frågan under alldeles för lång tid!
Romernas bristfälliga etniska gettoläger rivs så snart massutvisningen genomförts och romernas framtid är det ingen som funderar på. Utanförskapet är totalt, mitt i välfärden: barnen går inte i skolan, arbetslösheten är nästan total i lägren, nio av tio saknar jobb. Diskrimineringen har gått så långt att Elsa berättade att det lilla fåtal som lyckats skapa sig hyggliga liv med jobb och bostad inte ens vågar berätta att man är rom. Identiteten går förlorad.
Genom histiorien har diskrimineringen varit norm. Tvångssteriliseringar pågår än idag i Europa, romer förpassas till speciella rum som markeras med skyltar vid offentliga vårdinrättningar, massor av människor fryser ihjäl varje vinter. Allt detta sker, samtidigt som land efter land iakttagit en talande tystnad.
Själv har jag hört talas om gamla romer som lever i EU med intatuerade nummer på sina armar som reminicenser efter andra världskrigets koncentrationsläger. Om detta må vi berätta - och det nu. Vi bär på en smutsig byk när det gäller romerna. Snart måste en gemensam plan för att upprätta dem utarbetas. Det arbetet vill jag delta i. Vi måste sätta ett slutdatum för när romerna i Europa reduceras till ett kollektiv och fråntas sina personliga egenskaper och individuella rättigheter.
Inom kort måste de upphöra att vara tröstlösa, rättslösa och röstlösa. Det är vårt ansvar att se till.
Läs också mina inlägg i Nerikes Allehanda och på SvD Brännpunkt om detta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
