torsdag 12 november 2009

Stockholmsprogrammet

I eftermiddags voterade vi i ett jättelikt sammansatt LIBE-JURI-AFCO utskott på resolutionen om Stockholmsprogrammet, som efter två timmar(!) till slut antogs. Beklagligt nog avstod PPE pga ett tillägg om att EU ska erkänna samkönade äktenskap, till exempel vid resor, vilket ju inte borde vara så kontroversiellt. Vi talade med de svenska Moderaterna som glädjande nog vågade gå egen väg den här gången och följaktligen bröt PPE linjen och röstade + med oss.

Generellt gick en hel del vår väg. Jag följde i princip ALDE:s röstlista med ett par små undantag och fick också igenom ett tillägg om att EU ska verka för avskaffande av dödsstraff och ett par andra tillägg kring mer tekniska frågor plockades upp i kompromissförslag.

Efter en initial genomgång av resultatet verkar samtliga avsteg från ALDE-röstlistan vara acceptabla ur fp-perspektiv, flertalet var tom sådana där vi haft en skiljaktig åsikt från gruppen. Några tillägg om ensamkommande flyktingbarn och jämställdhet gick igenom.

För övrigt tänker jag en hel del på om jag alls ska fortsätta att blogga. Tiden är en bristvara, har helt enkelt för mycket att göra, och eftersom jag inte vet om bloggen är läst eller inte så känns det som om jag kanske ska avsluta den. Tips mottages tacksamt.

5 kommentarer:

Björn Börjeson sa...

Bloggen läses ständigt av Folkpartiet Norrköpings blogg som gärna citerar den!

Camilla sa...

Klart att du ska blogga!!!! Men betydligt oftare.

Jonas Förare sa...

Fortsätt blogga. Du måste berätta för oss allt viktigt, roligt och intressant du gör i Bryssel!

Johan Mannheimer sa...

Fortsätt blogga, det är på många sätt intressantare att följa dina personliga reflektioner än medias sammanfattande reportage om vad som händer i parlamentet. Men jag kan ju förstå att det inte är så lätt att hinna med. Skulle det hjälpa om vi som följer bloggen kommenterade mer?

Unknown sa...

Jag ser gärna att du även i fortsättningen delar med dig av vad som händer i parlamentet. Det är bra att få en inblick i hur de folkvalda själva ser på sitt arbete och det hjälper till att nyansera bilden av verksamheten. Även om det finns många andra hänsyn så hjälper det också när det blir dags att utvärdera mandatperioden och ta ställning till huruvida fortsatt förtroende är berättigat.