Våldets ansikte

En mardröm utspelades igår inför världens ögon.

När soldater firas ner från en helikopter för att beväpnade inta fartyg, lastade med humanitärt bistånd, måste vi se det som något mycket grovt. Att dessa soldater öppnar eld mot civila: läkare, vetenskapsmän, journalister, författare och politiker, bevisligen för att döda, är något av det hemskaste och brutalaste jag upplevt.

Aktionen kan ha kostat nitton personer livet. Argumenten som jag hittills hört är att passagerarna attackerat soldaterna med tillhyggen. Vad är en spade mot skarpladdade vapen? Varför sköt man i syfte att döda och inte mot knän och underben? Detta måste karaktäriseras som avrättningar.

Israel gör det sannerligen inte lätt för någon enda människa att vara dess vän.
Själv har jag nästan gått sönder av oro för dem som jag känner till som är med på båtarna. Nu vet vi att de är i säkerhet och på väg hem.

Men attacken och dödandet kan komma att stå Israel dyrt.

Turkiet är en av få vänner till Israel från den muslimska världen. Nu vet vi att just det turkiska skeppet blivit utsatt för extremt våld.

Bordningen ägde dessutom rum på internationellt vatten, vilket står i strid mot gällande regler. Enda gången man kan sätta reglerna ur spel är när det rasar ett fullskaligt krig, vilket det ju inte gör idag.

Den israeliske parlamentsledamoten Nahman Shai sa så sent som i söndags att hans värsta mardröm var att israeliska styrkor skulle borda konvojen, öppna eld mot civila läkare, författare, konstnärer och akademiker. Nu lyssnade man uppenbarligen inte på honom. I stället slutade bordningen med att det låg döda civila utspridda på däck.

Världen sörjer dessa människor och delar deras anhörigas sorg idag.