Folkpartiet i regeringen

Grattis Birgitta Ohlsson, Nyamko Sabuni, Jan Björklund (vice statsminister!) och Erik Ullenhag till era nya eller nygamla portföljer!

Ni kommer alla att göra ett lysande jobb för liberalismen i vår tid, viktigare än någonsin med SD som en aktör i svensk politik.

Det jag idag är ledsen för är att ministerposten för högre utbildning och forskning utgått. Tobias Krantz känner jag sedan många år, både som en uppskattad kollega och vän. Han har under det år som gått vunnit stor respekt inom universitetsvärlden. Det vet jag eftersom jag själv suttit som ledamot av Uppsala universitets konsistorium och hört rektorer och forskare tala med beundran om Tobias och om FP:s forskningspolitik. Jag önskar honom allt gott och vet att hans väg går vidare mot nya viktiga mål. Han kommer alltid att göra gott för samhället och hans liberala kompass är stark.

Jag är mån om att vi i FP håller fast vid en politik för bildning. Detta är ju som bekant inte antingen kultur eller utbildning, utan omfattar utbildning, kultur, högre utbildning och forskning. Vi har en rik tradition och en stolt historia att förvalta. Hoppas att vi också ska kunna stå fast vid det nu och inför framtiden.

Fler artiklar om ämnet: DN, Skolvärlden.
Fler bloggar om ämnet: Ingenjörsbloggen, Ord egentligen, Begrundat och plitat, Kristina Palmgren.

Tal i kammaren

Här kan ni se det tal jag höll i kammaren i Strasbourg förra veckan. Jag talade på ämnet juridisk utbildning.

Kultur

Kulturens infrastruktur tänker jag på idag, mitt i voteringar och alla möten i Strasbourg. Jag längtar ibland efter att få ägna mer kraft åt kulturfrågor, men det är ju inte mitt ansvar längre. I parlamentet är ju kulturutskottet rätt meningslöst då det inte finns vare sig lagstiftningsärenden eller budget att hantera.

Kanske kommer det en dag nya möjligheter för mig att arbeta med kultur. Hoppas det.

Skolan är enligt min mening den enskilt viktigaste arenan för kultur. Därefter kommer så klart litteraturen, biblioteken, museerna, konserthus, operahusen och teatrarna och där måste man slå vakt om alla som arbetar med detta och säkra infrastrukturen, som byggnaderna. För detta behövs kulturpolitiken.

Det mest spännande och meningsfulla är inte att flytta pengar från en budgetpost till en annan, utan att definiera verksamheten och se till att den kan fortleva och där den är extra bra, förmeras.

Per Svensson säger det så bra: Allt annat är överkurs eller uttryck för klåfingrighet. De konstnärliga besluten ska fattas av konstnärerna själva och inga andra.

Tänk på det när kvalitetsfrågor är på tapeten!

I bildningens tjänst?

Jag blir både trött och uppgiven när jag noterar att Expressen, som ju tidigare varit en tidning som hållit bildningens och kulturens fana högt, nu totalt abdikerat från denna hållning.

I sitt valmanifest, där de anger mycket vällovliga och bra förslag som jag i stora delar instämmer i, nämner de inte kulturen över huvud taget. Detta går ju stick i stäv med tidigare viktiga förslag från Expressen, inte minst den fantastiska utgivningen av klassikerna för ett par år sedan. Då fick jag av tidningens ledning veta att det var mitt förslag om en litterär kanon som låg till grund för denna fina satsning, som togs så väl emot av allmänheten.

Nu är det annat ljud i skällan. Kanske kulturen lyser med sin frånvaro i Expressens valmanifest därför att den klarast lysande kulturjournalisten, Per Svensson, lämnat tidningen? I alla fall tycker jag att det är dåligt av Expressen att inte fullfölja sitt kulturella åtagande, i bildningens tjänst.

Bildning är som bekant både kultur och utbildning, inte det ena eller det andra. Kunskap om vårt kulturarv berikar individen. Kulturen ger oss människor de verktyg vi behöver för att växa, att skapa framtid och förstå den kompllicerade värld vi lever i. Kulturen måste därför göras tillgänglig för alla barn, både de som har föräldrar som är intresserade och de som inte har det. Skolan är därför kulturens viktigaste arena.

Kultur bör också finnas med som en tråd i skolans historie- och samhällskunskapsundervisning. Detta är viktigt inte minst för att ge en förståelse för att kultur per definition är något öppet, rikt och mångfacetterat. Våra barn och ungdomar måste vara trygga i att den svenska kulturen alltid utvecklats och berikats – inte hotats – av influenser utifrån. Att utöka historieämnet och prioritera litteratur- och kulturhistoria är ett bra recept! Den som kan sin historia blir inte en fånge i nuet, utan har tillgång till de verktyg som gör att hon både kan förstå samtiden och skapa framtid för sig själv och för samhället.

Den som äger ett språk är både rik coh trygg. Den som är förankrad i den egna kulturen kan med nyfikenhet och vaket intresse ta del av andras kulturella uttryck.

Varför ska detta vara så kontroversiellt att jag ständigt angrips för det?

Strasbourg: kylslaget!

Underlig vår är det i år. Kallt och eländigt i hela Europa verkar det som. I går drog verksamheten igång för fullt som vanligt och jag jobbade på hela dagen och avslutade med en trevlig midddag med ett par journalister från Sverige som är här på studieresa. Samtalet kom att handla om många olika saker, främst europafrågor av skilda slag, den bristfälliga mediaspeglingen av EP och andra liknande frågor. Ändå kom jag att bära med mig en helt annan mening från kvällen. En av dem sa: "Ingenstans blir klassamhället tydligare i Sverige än i informationssamhällets tid." Det är naturligtvis alldeles sant. Alla tror ju att sanningen finns lätt åtkomlig på nätet. Fördjupning fattas. Allt fler har inte ens en morgontidning att bläddra i, låta sig inspireras av och hämta ny kunskap ur. Man litar för mycket till nätet - med ytlighet som följd. Vad göra?

Deppigt är det att ta del av en del handlingar inför denna session. Sådant som skulle kunna betyda just fördjupat samarbete, förhöjd kvalitet och intensifierad satsning på bildning, ungdomar, universitetssamarbeten och forskning blir bara tomma ord. Mycket snack och liten verkstad, författad av kulturutskottet i form av nya strategier. Ingen kan vara emot, för allt låter ju bra. Problemet är att det blir ännu en papperstiger, ytterligare ett tandlöst dokument som värmer en bokhylla. Det var därför jag valde bort kulturutskottet här. Den nytta jag kan göra i JURI och i LIBE är tveklöst större. Men det smärtar mig att kulturen och bildningen i EU betraktas just så här, i det kulturellt så rikt diversifierade Europa.