På CNN ser jag inslag efter inslag om fenomenet Obama och slås av hur väl han utnyttjat teknikens alla möjligheter att nå människor - och samtidigt klarar av att leda en storslagen analog kampanj som omfattar möten med människor, i små och i stora sammanhang.
Bloggandet är inget hot utan en möjlighet att engagera människor, sms likaså.
Obamakampanjen ville mer och kunde mer än någon annan. Nu står det klart att Googles chef blir en av presidentens närmaste medarbetare, också det ett tecken.
I DN idag läser jag hur varenda parti i Sverige löpt gatlopp i USA för att se hur Obama bär sig åt och om möjligt kopiera strategin inför kommande val. Bra att svenska politker och tjänstemän vill lära nytt, men patetiskt att de tror att Obamakampanjen ägnat sig åt magi, när den i själva verket bara utnyttjar teknikens nya möjligheter att kommunicera. Det borde de ju fattat ändå, och kanske byggt situationsanpassade system för den svenska kontexten. Sverige ligger efter, helt klart. Alliansens hemsida lär inte ha uppdaterats på mer än ett år sa ryktet för en tid sedan. Nu ska det bli annat ljud i skällan har det sagts efter att partisekreterarna fattat att utan teknik är man rökt 2010. Själv är jag sorgligt okunnig kring tekniska frågor, men inser att det blir en verklighet att arbeta med och en utmaning att lära mer inför kommande dagar. Och jag hör faktiskt till dem som gillar utmaningar och att lära mig nya saker.
lördag 8 november 2008
fredag 7 november 2008
Slaget om könsneutralt äktenskap utkämpas
Nakedness! hörs Allen Ginsberg ropa i minnet
när en häcklare frågar honom vad han egentligen vill med sin dikt.
Han klär därefter av sig
sin dikts alla ord (....)
Kroppen är kläderna,
som de utan att skämmas lagt från sig.
Fältet är världen.
Deras nakenhet riket.
Ur dikten Allen Ginsberg in memoriam ur diktsamlingen Vingårdsmannen och hans söner av Jesper Svenbro, Bonniers 2008
Nyss hemkommen från en tvådagars europeisk konferens om Israel i Paris känns den här dikten befriande. Så skönt det är att ikväll lägga av arbetskostymen! Härlig kväll med familjen över god fisksoppa, ost och vin.
Vad är det man egentligen vill med det man gör, djupast sett? Förmodligen det avskalade, det enkla, självklara. Nakedness! Ändå handlar arbetet, åtminstone för mig, alldeles för mycket om yta. Det viktiga blir hur det man gör eller säger ska uppfattas- inte vad man egentligen vill eller menar. Oavsiktliga eller avsiktliga vantolkningar tar lätt över. Kan man tolka något till det sämre gör man det, i stället för att försöka tolka till det bästa. Intentionen sätts på undantag. Felsökerierna tar aldrig slut. Jag tycker detta blivit värre under denna mandatperiod, eller så är det bara det att jag nu drabbats på ett hårdare sätt. Kanske är det oundvikligt, inte minst när vi är fyra partier som måste samverka.
Jag vet att jag kan samarbeta, ett helt arbetsliv har jag varit bra på det. Men nu känns det tungt. Just nu utkämpas slaget om könsneutralt äktenskap, i vilken akt vet jag inte riktigt. Jag har ju på denna blogg och till mina kollegor i riksdagsgruppen skrivit och argumenterat för en linje som borde kunna tillgodose de flesta, men nu gäller det något annat. Mosa Mona har någon sagt att sossarnas motsvarighet kallas. Nu är det väl snarast Förinta Göran, eller något liknande som gäller. Jag har på känn att alliansen står inför en ny mardröm av typen FRA. Och hur man än gör blir det fel. Tänk om man som politiker, om så bara för en liten stund, kunde få uppleva att man är sedd med goda ögon, inte alltid med de kritiska blickarna som så lätt förminskar och till slut förgör! Göran Hägglund menar väl. Det gör även kd:s riksdagsgrupp och frågan anses så viktig för kd:s medlemmar runt om i landet att man inte kan kompromissa eller reservera sig i regeringens beredning avv propositionen. I stället ska det komma en meningslös proposition, som c-fp-m ska motionera på! Och det finns redan naturligtvis motioner från s-v-mp. Och så kommer kd att själva, coh förodligen tillsammans med ledamöter från andra allianspartier att även de motionera. Och i kammaren blir det parodiskt: Kontrapropositionerna slår först ut kd, sedan ställs m-fp-c mot s, som vinner och i huvudvoteringen vinner socialdemokraternas motion och då blir det ju faktiskt de som löst ut frågan och sett till att lagen blir könsneutral. Naturligtvis väcker detta inte respekt hos väljarna, som undrar vad sjutton vi håller på med. Då är det upp till oss andra i alliansen att hitta en framkomlig väg. Enligt min mening stavas den Obligatoriskt civiläktenskap för alla. Läs mer om detta i min långa blogg för ett par veckor sedan.
när en häcklare frågar honom vad han egentligen vill med sin dikt.
Han klär därefter av sig
sin dikts alla ord (....)
Kroppen är kläderna,
som de utan att skämmas lagt från sig.
Fältet är världen.
Deras nakenhet riket.
Ur dikten Allen Ginsberg in memoriam ur diktsamlingen Vingårdsmannen och hans söner av Jesper Svenbro, Bonniers 2008
Nyss hemkommen från en tvådagars europeisk konferens om Israel i Paris känns den här dikten befriande. Så skönt det är att ikväll lägga av arbetskostymen! Härlig kväll med familjen över god fisksoppa, ost och vin.
Vad är det man egentligen vill med det man gör, djupast sett? Förmodligen det avskalade, det enkla, självklara. Nakedness! Ändå handlar arbetet, åtminstone för mig, alldeles för mycket om yta. Det viktiga blir hur det man gör eller säger ska uppfattas- inte vad man egentligen vill eller menar. Oavsiktliga eller avsiktliga vantolkningar tar lätt över. Kan man tolka något till det sämre gör man det, i stället för att försöka tolka till det bästa. Intentionen sätts på undantag. Felsökerierna tar aldrig slut. Jag tycker detta blivit värre under denna mandatperiod, eller så är det bara det att jag nu drabbats på ett hårdare sätt. Kanske är det oundvikligt, inte minst när vi är fyra partier som måste samverka.
Jag vet att jag kan samarbeta, ett helt arbetsliv har jag varit bra på det. Men nu känns det tungt. Just nu utkämpas slaget om könsneutralt äktenskap, i vilken akt vet jag inte riktigt. Jag har ju på denna blogg och till mina kollegor i riksdagsgruppen skrivit och argumenterat för en linje som borde kunna tillgodose de flesta, men nu gäller det något annat. Mosa Mona har någon sagt att sossarnas motsvarighet kallas. Nu är det väl snarast Förinta Göran, eller något liknande som gäller. Jag har på känn att alliansen står inför en ny mardröm av typen FRA. Och hur man än gör blir det fel. Tänk om man som politiker, om så bara för en liten stund, kunde få uppleva att man är sedd med goda ögon, inte alltid med de kritiska blickarna som så lätt förminskar och till slut förgör! Göran Hägglund menar väl. Det gör även kd:s riksdagsgrupp och frågan anses så viktig för kd:s medlemmar runt om i landet att man inte kan kompromissa eller reservera sig i regeringens beredning avv propositionen. I stället ska det komma en meningslös proposition, som c-fp-m ska motionera på! Och det finns redan naturligtvis motioner från s-v-mp. Och så kommer kd att själva, coh förodligen tillsammans med ledamöter från andra allianspartier att även de motionera. Och i kammaren blir det parodiskt: Kontrapropositionerna slår först ut kd, sedan ställs m-fp-c mot s, som vinner och i huvudvoteringen vinner socialdemokraternas motion och då blir det ju faktiskt de som löst ut frågan och sett till att lagen blir könsneutral. Naturligtvis väcker detta inte respekt hos väljarna, som undrar vad sjutton vi håller på med. Då är det upp till oss andra i alliansen att hitta en framkomlig väg. Enligt min mening stavas den Obligatoriskt civiläktenskap för alla. Läs mer om detta i min långa blogg för ett par veckor sedan.
onsdag 5 november 2008
OBAMA!
En stor dag för Amerika, en stor dag för världen när Barack Obama nu vunnit den största seger en demokrat vunnit sedan Lyndon Johnsons seger. Luften är friskare att andas och hoppet har fått ett fäste hos människor. En stor dag. Allt är möjligt!
Nu reser jag till Paris för att delta i en högnivåkonferens om Israel. Medverkar där gör bla Nicolas Sarkozy och Shimon Perez samt ett stort antal namnkunniga forskare, statsvetare och politiska ledare från många länder. Nu ska jag packa! Åter fredag kväll.
Politik är det möjligas konst! Hoppet och den goda viljan att förändra till det bättre den sannaste drivkraften. Det har jag alltid haft som inriktning för mitt politiska arbete- nu har den störste ledaren i vår tid lyckats hela vägen till presidentämbetet i världens största demokrati just med den drivkraften!
Nu reser jag till Paris för att delta i en högnivåkonferens om Israel. Medverkar där gör bla Nicolas Sarkozy och Shimon Perez samt ett stort antal namnkunniga forskare, statsvetare och politiska ledare från många länder. Nu ska jag packa! Åter fredag kväll.
Politik är det möjligas konst! Hoppet och den goda viljan att förändra till det bättre den sannaste drivkraften. Det har jag alltid haft som inriktning för mitt politiska arbete- nu har den störste ledaren i vår tid lyckats hela vägen till presidentämbetet i världens största demokrati just med den drivkraften!
tisdag 4 november 2008
Boktips 4 november
Den tunnaste volym du kan hitta som innehåller underbar poesi: Vingårdsmannen och hans söner av Jesper Svenbro, Bonniers 2008.
Ett måste för alla som älskar och tål riktigt bra dikt.
Själv blir jag nästan darrig när jag läser dikterna; så enkelt och självklart språk, med både lätthet och tyngd.
En sådan bok som jag inte kommer att vilja vara utan, med risk för att jag som politiker inte kan stoppas in i samma kulturella fack som de kollegor som gör ett nummer av att de gillar Springsteen, kollar på Lets dance och läser deckare.... inget fel med det, men nog är det obehagligt om det är sant som Kielo och Can sa i TV-programmet jag hamnade i när jag körde min mil på motionscykeln: "politiker kan inte gilla nutida svensk konstmusik eller läsa något annat än deckare, det gäller att vara folklig, annars är man körd". Jag passar inte in en sekund- och jag står för det. Dock väljer jag att inte tala om vad jag har på sängbordet, inte ens i min egen blogg!
Ett måste för alla som älskar och tål riktigt bra dikt.
Själv blir jag nästan darrig när jag läser dikterna; så enkelt och självklart språk, med både lätthet och tyngd.
En sådan bok som jag inte kommer att vilja vara utan, med risk för att jag som politiker inte kan stoppas in i samma kulturella fack som de kollegor som gör ett nummer av att de gillar Springsteen, kollar på Lets dance och läser deckare.... inget fel med det, men nog är det obehagligt om det är sant som Kielo och Can sa i TV-programmet jag hamnade i när jag körde min mil på motionscykeln: "politiker kan inte gilla nutida svensk konstmusik eller läsa något annat än deckare, det gäller att vara folklig, annars är man körd". Jag passar inte in en sekund- och jag står för det. Dock väljer jag att inte tala om vad jag har på sängbordet, inte ens i min egen blogg!
Alla Helgons dag och Sacred music festival i Uppsala
Dagen började med en fin högmässa i Uppsala domkyrka. Jag medverkade med beredelseord, bön och förlåtelseord, kollektbön och så läste jag nattvardsbönen med celebranten Lars Åstrand och delade till sist ut nattvarden vid högkoret, den plats som jag älskar och som har en särskild plats i mitt hjärta sedan prästvigningen för drygt 14 år sedan. Sedan gick jag tillsammans med vännerna från Norrlands nation, där jag varit kaplan flera år och nu är hedersledamot, från nationshuset upp till nationens grav på gamla kyrkogården. Kall luft, solsken och fanan vajade vackert mot en klar himmel. Jag höll en kort betraktelse, nästan samma som i domkyrkan. Efteråt härligt med kaffe och bulle i inre salongen på nationen. Resten av helgen har jag lagat god mat till familjen, tack Lotta Wall för det underbara lammköttet, dukat fint och haft vänner hemma, samt gått på konserter i Sacred music festival i vårt fina konserthus. Den jag bär med mig är Soeur Marie Keyrous och L´ensemble de la paix. Rent ljuvliga toner, som av en ängel. Efteråt fick jag hälsa på henne och det samtalet var en upplevelse i sig.
I höstvisan skriver Tove Jansson:
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött.
Nu är kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena….
Vägen hem kan kännas lång. Sjukdomens väg, åldrandets väg, misslyckandets väg kan vara svår att gå, den leder bort känns det som, inte hem. Att vara hemma är att ha en plats där man får varaden man är, hemma är där man inte måste vara lyckad, där ytan inte räknas.
Att vara hemma är att vara innanför, vad som än händer.
Men ändå kan det vara så att vi har ett hem, även om vägen dit känns både tung och lång att gå. Vi är alla på hemväg, mot det hem där ingen av oss varit och som vi inte vet så mycket om- men som vi alla säkert ibland tänker på eller drömmer om.
Och visan fortsätter: Skynda dig, älskade, skynda att älska. Dagarna mörknar minut för minut. Tänd våra ljus, det är nära till natten. Snart är den blommande sommaren slut.
Ja, sommaren har blivit till minnen. Nu är kvällarna kyliga och sena.
Det finns frågor om livet, om döden som bäst ställs i höstens tid, när bladen fallit från träden och grenarna står nakna. Hur ser vägen hem ut, när allt yttre ramlat av?
Jag tänker då att det finns en särskild kärlek som hör hösten till. Detta är medmänniskans tid, och tröstens tid. Det är nu vi verkligen ser varandra, när det som skymde är borta och när masker och roller som hindrade lagts av.
I svagheten växer kärleken. Det är också i det avskalade och sköra som vi kan se våra egna brister och tillkortakommanden- och en dag förlåta.
Vägen kan vara lång, men den bär hemåt, till vår Fader. Vi är på hemväg och han går med oss, även den svåraste av vägar. Låt oss be…
I höstvisan skriver Tove Jansson:
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött.
Nu är kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena….
Vägen hem kan kännas lång. Sjukdomens väg, åldrandets väg, misslyckandets väg kan vara svår att gå, den leder bort känns det som, inte hem. Att vara hemma är att ha en plats där man får varaden man är, hemma är där man inte måste vara lyckad, där ytan inte räknas.
Att vara hemma är att vara innanför, vad som än händer.
Men ändå kan det vara så att vi har ett hem, även om vägen dit känns både tung och lång att gå. Vi är alla på hemväg, mot det hem där ingen av oss varit och som vi inte vet så mycket om- men som vi alla säkert ibland tänker på eller drömmer om.
Och visan fortsätter: Skynda dig, älskade, skynda att älska. Dagarna mörknar minut för minut. Tänd våra ljus, det är nära till natten. Snart är den blommande sommaren slut.
Ja, sommaren har blivit till minnen. Nu är kvällarna kyliga och sena.
Det finns frågor om livet, om döden som bäst ställs i höstens tid, när bladen fallit från träden och grenarna står nakna. Hur ser vägen hem ut, när allt yttre ramlat av?
Jag tänker då att det finns en särskild kärlek som hör hösten till. Detta är medmänniskans tid, och tröstens tid. Det är nu vi verkligen ser varandra, när det som skymde är borta och när masker och roller som hindrade lagts av.
I svagheten växer kärleken. Det är också i det avskalade och sköra som vi kan se våra egna brister och tillkortakommanden- och en dag förlåta.
Vägen kan vara lång, men den bär hemåt, till vår Fader. Vi är på hemväg och han går med oss, även den svåraste av vägar. Låt oss be…
La Rose Supreme och ideologiernas utslocknande
Björn Elisson har gjort ett mästerverk som jag såg på Dansens Hus i fredags. En nyckelreplik ur Marianne Linders diktverk etsar sig kvar: Hur ska man kunna vandra genom eld utan att förtäras? Politik är ofta att vandra genom eld, man blir svedd och inte så sällan sårad. Det som känns svårast är att möta motstånd bland de egna, dem man delar värderingar och gemenskap med. Och alldeles för ofta blir det ingen försoning, allt bara sopas under mattan.
Men jag tror att för min del kommer jag att klara mig genom denna eld utan att förtäras, därför att jag känner så starkt stöd från allmänheten, från alla de män och kvinnor som inte känner till den politiska verkligheten. De tror på mig och litar på att jag gör mitt bästa som deras representant. Jag tror att mitt sätt att arbeta politiskt skulle fungera bättre i ett land som USA, där man utgår från att den som ber om andras förtroende också ska kunna ta plats och vara synlig, och våga strid. här hemma handlar ju allt om konsensusskapande, vilket ofta känns konstlat och tillrättalagt.
Ideologiernas död blir det i förlängningen om partierna inte längre ska profliera sig, utan lämna över alltmer till alliansen. Jag tror på alliansen, men inte på ideologiernas utslocknande.
Jag tror fortfarande på sn stark liberalism, en äkta, levande liberalism, den som kombinerar marknad med individ och socialt ansvarstagande. Jag kommer alltid att stå upp för en liberalism som värnar människans fri- och rättigheter. Kanske är det därför jag tar det särskilt hårt att det är få moderater som skrivit under protestlistan till förmån för Roberto Saviano. Folkpartiet behövs, inte minst för yttrandefrihetens skull. Därför tänker jag fortsätta gå genom eld- men inte förtäras ännu på ett tag!
Men jag tror att för min del kommer jag att klara mig genom denna eld utan att förtäras, därför att jag känner så starkt stöd från allmänheten, från alla de män och kvinnor som inte känner till den politiska verkligheten. De tror på mig och litar på att jag gör mitt bästa som deras representant. Jag tror att mitt sätt att arbeta politiskt skulle fungera bättre i ett land som USA, där man utgår från att den som ber om andras förtroende också ska kunna ta plats och vara synlig, och våga strid. här hemma handlar ju allt om konsensusskapande, vilket ofta känns konstlat och tillrättalagt.
Ideologiernas död blir det i förlängningen om partierna inte längre ska profliera sig, utan lämna över alltmer till alliansen. Jag tror på alliansen, men inte på ideologiernas utslocknande.
Jag tror fortfarande på sn stark liberalism, en äkta, levande liberalism, den som kombinerar marknad med individ och socialt ansvarstagande. Jag kommer alltid att stå upp för en liberalism som värnar människans fri- och rättigheter. Kanske är det därför jag tar det särskilt hårt att det är få moderater som skrivit under protestlistan till förmån för Roberto Saviano. Folkpartiet behövs, inte minst för yttrandefrihetens skull. Därför tänker jag fortsätta gå genom eld- men inte förtäras ännu på ett tag!
Alla dessa dagar....
....tror jag att Kjell-Olof Feldts memoarer heter. Underligt att jag kom att tänka på det nu, när jag bestämt mig för att inte läsa alla dessa tjocka memoarer som skrivs av gubbar i övre medelåldern som tar sig själva på för stort allvar. Kom till den slutsatsen när jag med bävan närmade mig Lars Noréns tegelstensartade volym som rymmer så många vidräkningar med människor och företeelser. Då bestämde jag mig: ingen bok mer av det slaget ska komma i närkontakt med mina händer, ögon, hjärna eller sängbord! Befrielsen varade ett tag, men så utkom P-O Enqvists bok, vilket gav mig bekymmer. Jag gillar ju P-O och allt han skrivit har jag läst. Men beslutet kvarstår trots allt.
Hur som helst flyter dagarna ihop vid den här tiden på året. Allt vilar i ett dunkelt grått ljus och mörkret får allt större makt. Det är trist att gå till jobbet när det är mörkt, ännu tristare att inte se något dagsljus alls den korta stund det är ljust och slutligen att komma hem i kompakt mörker. Längtar bort, till värme och ljus!
Värst var det i fredags. ELDR (= liberala internationalen) hade möte i Stockholm och jag medverkade som talare vid ett morgonmöte. Tidigt cyklade jag till stationen, kom fram dyblöt av regn. Men mötet blev bra, väldigt mycket tack vare min ständigt verksamma och skickliga kollega Birgitta Ohlsson, som fungerade som värd. Forskaren vid KI, Elisabeth Faxelid, visar på följande ohyggliga siffror:
- 20,000 kvinnor i världen dör VARJE DAG till följd av graviditet och förlossningar. Det är mer än alla som dör av AIDS, malaria och TBC -tillsammans! Detta är vår tids största skandal.
- Maternal mortality ratio (deaths/100,000 live births) - Sweden 4-7- USA 12- India 440- Ethiopia 1800
- Between 20,000 and 70,000 women (majority being adolescents) die each year because of unsafe abortion
Dessa kvinnor skulle kunna leva, om världen bestämde sig för att deras liv är värda att rädda. så är det inte ännu. Biståndet måste i högre utsträckning gå till SRHR(=sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter). i min tvärpolitiska SRHR grupp i riksdagen hävdar vi att 10% av biståndet skulle destineras till detta. Rådgivning, sexundervisning, preventivmedel, mödravård och rätt till fri och säker abort när kvinnan så väljer. Det är en mänsklig rättighet att bestämma sitt intima liv och att, som Bush gjort till denna sista dag av makt, nonchalera denna rätt är fruktansvärt. Så många dödsfall detta lett till då kvinnor, ofta våldtagna, gått till en illegal abortör och dött av komplikationerna efter svårt lidande. Låt oss hoppas att Bush´s inflytande över biståndet nu försvinner och att nya friska vindar blåser in! Nu måste världen igen samlas omkring Kairomålen, som i år fyller 15. Där handlar mål nr 5 om just nödvändigheten att minska mödradödligheten. Tyvärr har han tagit högerkristna som intäkt för att det han gör är rätt. Han har dock glömt att Jesus själv har lärt oss att välja Livet, inte döden. Därför måste vi hjälpa varje människa att kunna gestalta sitt eget liv. Nu har nedräkningen för Bush börjat, åtta år är till ända!
Hur som helst flyter dagarna ihop vid den här tiden på året. Allt vilar i ett dunkelt grått ljus och mörkret får allt större makt. Det är trist att gå till jobbet när det är mörkt, ännu tristare att inte se något dagsljus alls den korta stund det är ljust och slutligen att komma hem i kompakt mörker. Längtar bort, till värme och ljus!
Värst var det i fredags. ELDR (= liberala internationalen) hade möte i Stockholm och jag medverkade som talare vid ett morgonmöte. Tidigt cyklade jag till stationen, kom fram dyblöt av regn. Men mötet blev bra, väldigt mycket tack vare min ständigt verksamma och skickliga kollega Birgitta Ohlsson, som fungerade som värd. Forskaren vid KI, Elisabeth Faxelid, visar på följande ohyggliga siffror:
- 20,000 kvinnor i världen dör VARJE DAG till följd av graviditet och förlossningar. Det är mer än alla som dör av AIDS, malaria och TBC -tillsammans! Detta är vår tids största skandal.
- Maternal mortality ratio (deaths/100,000 live births) - Sweden 4-7- USA 12- India 440- Ethiopia 1800
- Between 20,000 and 70,000 women (majority being adolescents) die each year because of unsafe abortion
Dessa kvinnor skulle kunna leva, om världen bestämde sig för att deras liv är värda att rädda. så är det inte ännu. Biståndet måste i högre utsträckning gå till SRHR(=sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter). i min tvärpolitiska SRHR grupp i riksdagen hävdar vi att 10% av biståndet skulle destineras till detta. Rådgivning, sexundervisning, preventivmedel, mödravård och rätt till fri och säker abort när kvinnan så väljer. Det är en mänsklig rättighet att bestämma sitt intima liv och att, som Bush gjort till denna sista dag av makt, nonchalera denna rätt är fruktansvärt. Så många dödsfall detta lett till då kvinnor, ofta våldtagna, gått till en illegal abortör och dött av komplikationerna efter svårt lidande. Låt oss hoppas att Bush´s inflytande över biståndet nu försvinner och att nya friska vindar blåser in! Nu måste världen igen samlas omkring Kairomålen, som i år fyller 15. Där handlar mål nr 5 om just nödvändigheten att minska mödradödligheten. Tyvärr har han tagit högerkristna som intäkt för att det han gör är rätt. Han har dock glömt att Jesus själv har lärt oss att välja Livet, inte döden. Därför måste vi hjälpa varje människa att kunna gestalta sitt eget liv. Nu har nedräkningen för Bush börjat, åtta år är till ända!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
