Nederlag om datalagringsdirektivet

Parlamentariker kan initiera så kallade skriftliga förklaringar om ett aktuellt ämne. Om man lyckas samla underskrifter från hälften av parlamentarikerna så antas förklaringen som parlamentets officiella ståndpunkt, men den är inte lagstiftande. Nyligen lades en sådan förklaring fram om bekämpning av pedofili. Jag läste förklaringen och skrev under den, men alltför snabbt. Vad jag inte insåg förrän senare var att förklaringen innehöll en referens till datalagringsdirektivet, dock bara dess referensnummer så det var svårt att upptäcka.

När jag insåg detta drog jag naturligtvis genast tillbaka min underskrift och skickade även ut ett mail till alla mina 735 kollegor och varnade för detta. Mitt mail ledde till att många fler drog tillbaka sina signaturer, men som motaktion körde förespråkarna en massiv kampanj för förklaringen under denna vecka i Strasbourg och lyckades samla in de underskrifter som behövdes. Parlamentets ståndpunkt är alltså nu att ålägga internet- och mobiloperatörer att spara uppgifter om mail- och mobiltrafik i upp till två år.

Återigen, förklaringen är inte lagstiftande, men jag ser ändå antagandet av denna förklaringen som ett nederlag. Datalagringsdirektivet kommer dock inte att införas i svensk lagstiftning, i alla fall inte innan valet.

Läs mer på Europaportalen.

LIBE-utskottet om SWIFT

Idag har den oerhört svåra och brännande frågan om ett avtal mellan EU och USA åter varit uppe tll diskussion. Som bekant fällde vi i EP ju förslaget när det senast var uppe för omröstning i Strasbourg i februari i år. Idag kom kommissionären Cecilia Malmström till utskottet för att ånyo ta upp diskussionen och berätta om allt man åstadkommit så långt.

Det är så klart märkligt att vi som valda ledamöter ska få tillgång till ett "hemligt" utkast till avtal, som vi får skriva på att vi mottagit vid mötets början, men måste lämna tillbaka när sammanträdet är över - och vid mötet får reda på att Tysklands Bundestags ledamöter fått fri tillgång till dokumentet i sin helhet utan hemlighetsmakeri.

Det avtalet handlar om är hur och på vilket sätt USA ska få tillgång till de banktransaktioner som förevarit i Europa.

De kritiska synpunkter som förs fram mot det gällande avtalet handlar främst om två saker: att man överför data i bulk, dvs att filtreringen inte kommer att ske i EU utan i USA. De andra invändningarna handlar om hur övervakningen av hela processen kommer att ske, vilken roll Europol kommer att ha i att övervaka att överföringen av data verkligen är kopplad till en brottsutredning och hur långa lagringstiderna för datauppgifterna ska tillåtas vara innan de förstörs.

Kanske avgörs frågan vid sessionen i juli. Hoppas att frågetecknen då har utretts tillfredsställande.