Libyen: No-Fly zone

Igår kväll sammanträdde som bekant FN:s säkerhetsråd och beslutade att införa flygförbudszon över Libyen för att så långt det går skydda cibvilbefolkningen från den pågående massakern.
Detta var inte en dag för tidigt! Nu får bara räddningsflyg, ambulanser och evakueringsflyg tillstånd att flyga över landet.
Jag var en av de första att skriva om det, men fick inte någon respons alls. Men nu har världssamfundet gjort det som inte gjordes vid katastrofen i Rwanda, där en miljon människor sannolikt inte hade behövt mördas om vi agerat.

Nu fattades beslutet igår. Jag tycker att det är starkt att ett litet land som Libanon, som ju verkligen vet vad krig betyder, som tog initiativet. Men skammen kastar sin breda skugga över Tyskland, som ville stoppa det hela.
I mitt arbete här i EP funderar jag allt oftare över varför Tyskland tar sig ett så oproportionerligt och oresonligt tolkningsföreträde i de mest skilda frågor. Ärligt talat är jag trött på att gång på gång se mina tyska kollegor inte agera som självständiga parlamentariker, utan som megafoner för den tyska regeringen. Det gör mig smått illamående att se en "mental berlinmur" byggas upp gång på gång här i parlamentet.

Men flygförbudszonen utropades alltså och det tror jag var ett gott beslut.
Min partiledare, Guy Verhofstadt, var en av de första att uttala sig, klokt som alltid:

"We finally have some clarity from the international community on action to protect the democratic opposition movement in Libya, currently facing annihilation in Benghazi. This UN backing comes not a moment too soon to prevent a humanitarian tragedy. Member States must act swiftly on this resolution to enforce the no-fly zone and to take all necessary measures to protect civilians in Libya."

Naturligtvis har EU ett särskilt ansvar att förhindra fortsatta massakrer mot civila och mot diktatorns opposition, eftersom Libyen är vårt södra grannland. Vi ska stötta demokratikämparna och framväxten av ett demokratiskt samhälle, uppbyggnaden av rättssäkerhet och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Om vi överger Libyen kommer skammens skugga att vila över EU. Det får bara inte ske.
Detta är EU:s chans att visa atrt vår utrikes- och säkerhetspolitik kan göra skillnad och göra EU till en god kraft i världen.

Bloggar om samma ämne: Mats Engström, Carl Bildt.

Nyheter om samma ämne: Svd, Svd2, Expressen, Gp, Gp2, Aftonbladet.

PNR i ny skepnad

EU PNR = Passenger Name Register

Igår kom kommissionen fram med ett nytt förslag om PNR, alltså data om flygpassagerare till och från EU. Jag erinrar mig när detta var uppe förra gången att det då blåste upp till en stor konflikt mellan kommissionen och parlamentet. Min kollega i ALDE, Sophie In´t Veld från Nederländerna, var en av dem som kritiserade allra tuffast. Igår var hon en av de första som offentligt gick ut och sa att kommissionen tagit intryck av parlamentets kritik och att det nya förslaget till stora delar verkar vara riktigt bra.

Så klart är detta ett bättre förslag! I stället för att som i ursprungsförslaget tillåta datalagring i 10-13 år(!) så handlar det nu om att lagra data i högst fem år, sedan man efter 30 dagar anonymiserat uppgifterna. Man har också skärpt hanteringen av känsliga datauppgifter, religiös tillhörighet är ett exempel på information som inte får samlas in eller användas. Dessutom måste man informera de flygpassagerare vars personliga uppgifter granskats.

Den här typen av data har visat sig vara effektiv när det gäller att komma åt traffickingnätverk och knarksmuggling. Siffror från Sverige visar att ca 65% av alla drogbeslag man gjorde 2009 möjliggjordes genom PNR. Siffran i Belgien var 95%!

Först och främst ska man ju komma ihåg att hela frågan om PNR har tillkommit som ett led i att bekämpa grov brottslighet och terrorism. Det vill väl alla, kanske man kan invända, och visst är det väl så. Men alldeles uppenbart är att somliga sätter den personliga integriteten före säkerheten, i alla fall låter det så bland somliga av mina kollegor. Jag menar att den stora politiska utmaningen är att klara av att säkra BÅDE medborgarnas rätt att känna sig säkra OCH att säkra allas vår personliga integrit. Man kan faktiskt klara av både och, inte antingen eller!

Redan idag sparar flygbolagen uppgifter av detta slag. PNR gäller bara för flyg utom EU, aldrig inom.

Vad vore då alternativet till EU PNR? Ja, så klart att kommersiella bolag lämnar ut alla uppgifter som t.ex. USA ber om, utan att EU har någon som helt koll på under vilka omständigheter det sker eller hur länge uppgifterna sparas. Detta är ett sätt att harmonisera systemet, dessutom är det en fråga för vår gemensamma inre marknad och så klart ett sätt att trygga integritetsfrågorna.

Bloggar och nyheter om ämnet: HAX, Mark Klamberg, Maria Ferm, Lena Ek, Cecilia Malmström, Svd, Europaportalen, Farmor Gun, Viktualiebrodern, Camilla Lindberg, Berit Krantz, Caroline Szyber, Christian Engström.

Uppdatering: Gp