Det är kul att skriva. Jag längtar riktigt efter att åter sätta mig ner med ett riktigt bokprojekt, men har just nu fullt upp med att lära mig det politiska hantverket i EP. Men i väntan på långa projekt har jag åtagit mig några korta skrivjobb:
Ett handlar om bildning, om litteraturens och bibliotekens roll i kunskapssamhället. BTJ ger ut denna antologi, där flera författare, bland annat min poetfavorit Göran Greider, medverkar. Tänk om denne kloke man skulle fokusera på poesi och ge sjutton i politik! Vilket lyft! Vilken frihet! Vilka sanningar!
Jag är också fast krönikör i tidningen NU, som är fp:s veckomagasin och igår fick jag frågan om jag vill skriva europakrönikor för Nerikes Allehanda en gång i månaden. Väldigt roligt erbjudande som jag självklart tackade ja till.
I parlamentet har jag nu ställt en skriftlig fråga till kommissionen om funktionshindrades rätt till oberoende liv, där assistansfrågan är helt avgörande.
Läs mer här.
fredag 18 september 2009
onsdag 16 september 2009
Jungfrutalat i plenisalen
Jag är glad att mitt allra första tal i kammaren kom att bli ett principiellt viktigt tal som handlar om grundläggande fri- och rättigheter.
Nu har jag hållit det!
Det handlar om den avskyvärda lag som Litauen håller på att stifta och som jag med kraft vänder mig emot. Jag fick tom applåder!Läs det nedan eller se det här.
"Alla människor är födda lika och äger samma värde. Därför måste parlamentet nu tala tydligt om den europeiska unionens medborgares rätt till grundläggande fri- och rättigheter.
Eftersom EU:s grundbvärden är tolerans, öppenhet och frihet , är det glädjende att den nyvalde ordföranden för kommissionen, efter önskemål från ALDE, utlovat att en av de kommissionärer som inom kort ska utses kommer att förvalta en portfölj som innefattar just mänskliga rättigheter och fundamentala friheter.
Idag konstaterar vi med sorg och bestörtning hur beklämmande det är när ett land som Litauen, som upplevt förtryck och diktatur, nu som fritt, självständigt land, stiftat en lag som innebär censur, ofrihet och intolerans.
Nu måste vi alla som håller demokratiska principer och omfattar en positiv människosyn med kraft fördöma den litauiska lagen. Och låt oss också i denna kammare påminna varandra om att Störst av allt är kärleken."
Nu har jag hållit det!
Det handlar om den avskyvärda lag som Litauen håller på att stifta och som jag med kraft vänder mig emot. Jag fick tom applåder!Läs det nedan eller se det här.
"Alla människor är födda lika och äger samma värde. Därför måste parlamentet nu tala tydligt om den europeiska unionens medborgares rätt till grundläggande fri- och rättigheter.
Eftersom EU:s grundbvärden är tolerans, öppenhet och frihet , är det glädjende att den nyvalde ordföranden för kommissionen, efter önskemål från ALDE, utlovat att en av de kommissionärer som inom kort ska utses kommer att förvalta en portfölj som innefattar just mänskliga rättigheter och fundamentala friheter.
Idag konstaterar vi med sorg och bestörtning hur beklämmande det är när ett land som Litauen, som upplevt förtryck och diktatur, nu som fritt, självständigt land, stiftat en lag som innebär censur, ofrihet och intolerans.
Nu måste vi alla som håller demokratiska principer och omfattar en positiv människosyn med kraft fördöma den litauiska lagen. Och låt oss också i denna kammare påminna varandra om att Störst av allt är kärleken."
AVGJORT!
För 5 minuter sedan voterade vi om Barroso
JA: 382
NEJ: 219
AVSTOD: 117
Barroso tackade för starkt stöd- men egentligen är ju den positiva övervikten bara 14 röster. De som sa nej eller avstod var bara 14 personer färre än vi som sa ja.
Upp till bevis!
JA: 382
NEJ: 219
AVSTOD: 117
Barroso tackade för starkt stöd- men egentligen är ju den positiva övervikten bara 14 röster. De som sa nej eller avstod var bara 14 personer färre än vi som sa ja.
Upp till bevis!
tisdag 15 september 2009
Strasbourgvecka
Betyder med andra ord att man ska beväpna sig med oändligt tålamod, promenadvänliga skor, gott om sittfläsk och ett soligt leende. Varför? Annars går det åt skogen!
Idag har Caroline och jag letat efter lokaler, sprungit runt som små skållade råttor i en oändlig labyrint- men till sist hittat fram till alla möten. Då blir det meningsfullt. Bästa mötet idag var med handikapprörelsen ENIL= European Network on Independent Living. Ca 50 personer från Sverige har rest ner för att i morgon, tillsammans med sina bröder och systrar från alla EU:s länder lämna in en petition till Jerzy Buzak med krav på oberoende liv- dvs rätt till assistenthjälp, tillgänglighet och antidiskriminering. Underbart att de gör detta!
Vad betyder fri rörlighet om inte alla invånare, oaktat handikapp, ska kunna röras fritt och leva oberoende índividuella liv?
Mötet med dem blev befriande meningsfullt och trevligt, för annars har det idag bara handlat om Barroso! Debatten har nu pågått ett abtal timmar och fortsätter i det oßndliga..... rätt trist faktiskt, om sanningen ska fram, för det finns ju ingen motkandidat. Spelet för gallerierna fortsätter en stund till.
Idag har Caroline och jag letat efter lokaler, sprungit runt som små skållade råttor i en oändlig labyrint- men till sist hittat fram till alla möten. Då blir det meningsfullt. Bästa mötet idag var med handikapprörelsen ENIL= European Network on Independent Living. Ca 50 personer från Sverige har rest ner för att i morgon, tillsammans med sina bröder och systrar från alla EU:s länder lämna in en petition till Jerzy Buzak med krav på oberoende liv- dvs rätt till assistenthjälp, tillgänglighet och antidiskriminering. Underbart att de gör detta!
Vad betyder fri rörlighet om inte alla invånare, oaktat handikapp, ska kunna röras fritt och leva oberoende índividuella liv?
Mötet med dem blev befriande meningsfullt och trevligt, för annars har det idag bara handlat om Barroso! Debatten har nu pågått ett abtal timmar och fortsätter i det oßndliga..... rätt trist faktiskt, om sanningen ska fram, för det finns ju ingen motkandidat. Spelet för gallerierna fortsätter en stund till.
onsdag 9 september 2009
Barroso, och ännu mer Barroso
Idag har ALDE gruppen suttit i möte för att besluta om Barrosos vara eller icke- vara som kommissionens ordförande.
Jag gjorde två inlägg i debatten och här kan du se pressmeddelandet.
Saken är ännu inte helt avgjort, men just nu tror jag att det går vår väg, dvs att frågan avgörs nästa vecka i Strasbourg.
det är inte rimligt att riskera den irländska omröstningen 2 oktober, Köpenhamnsmötet i december och göra det svenska ordförandeskapet till en lame duck, bara för att parlamentet inte lyckas fatta beslut.
Grundkursen för varje politiker är ju att stötta den kandidat som står till förfogande- eller att föreslå en annan kandidat.
Nu finns det ett förslag och inget motförslag, varför hela scenariot verkar utspelas enbart för att förödmjuka Barroso, som faktiskt var övertygande och tillmötesgående mot oss i ALDE. Han gick oss till och med tillmötes i vårt krav på en kommissionär för MR, minoriteter och antidiskriminering- ett krav som åtminstone jag aldrig trodde skulle vinna gehör. Vad de franska och italienska delegationerna nu har att bråka om fattar jag uppriktigt sagt inte. Men, som sagt, jag tror det går vår väg.
Jag gjorde två inlägg i debatten och här kan du se pressmeddelandet.
Saken är ännu inte helt avgjort, men just nu tror jag att det går vår väg, dvs att frågan avgörs nästa vecka i Strasbourg.
det är inte rimligt att riskera den irländska omröstningen 2 oktober, Köpenhamnsmötet i december och göra det svenska ordförandeskapet till en lame duck, bara för att parlamentet inte lyckas fatta beslut.
Grundkursen för varje politiker är ju att stötta den kandidat som står till förfogande- eller att föreslå en annan kandidat.
Nu finns det ett förslag och inget motförslag, varför hela scenariot verkar utspelas enbart för att förödmjuka Barroso, som faktiskt var övertygande och tillmötesgående mot oss i ALDE. Han gick oss till och med tillmötes i vårt krav på en kommissionär för MR, minoriteter och antidiskriminering- ett krav som åtminstone jag aldrig trodde skulle vinna gehör. Vad de franska och italienska delegationerna nu har att bråka om fattar jag uppriktigt sagt inte. Men, som sagt, jag tror det går vår väg.
tisdag 8 september 2009
Barroso
... är nu ute efter att hitta stöd. Hans manifest landadde på mitt bord idag. Fokus ligger på sociala frågor och det är genom att lyfta dessa som han hoppas få en andra period som kommissionens ordförande. Han går nu runt till alla partigrupper för att ragga stöd, i morgon kommer han till min ALDEgrupp. Jag ser tydligt hur dokumentet reflekterar hans uppriktiga oro över stigande arbetslöshet, nästan 22 miljoner människor i arbetsför ålder var i juli arbetslösa, finanskrisen, konsumenträttigheter, konkurrensfrågor, CO2 och investeringar i grön teknologi.
Den 10 september bestämmer sig gruppledarna för om vi ska rösta för honom eller inte den 16 sept i Strasbourg.
Socialisterna har ju krävt en akt för anställningstrygghet och för att säkra jobben, en lista på kvinnors rättigheter och en striktare ekonomisk återhämtningsplan. Vi i ALDE har krävt:
*Europeiosk finansiell återhämtningsplan
*Europeisk finansinspektion
*En kommissionär för Mänskliga rättigheter, fundamentala friheter och antidiskriminering
Annars är det snabba puckar och tuffa tag i utskottsarbetet.
Argast är jag idag på Berlusconi, som vll lägga munkavle på kommissionen(!)
när det gäller att tala om de afrikanska flyktingar som sökt skydd i både Italien och på Malta, menn sänts tillbaka ohörda.
Europa har ju som bekant en mörk och smärtsam historia när det gäller att tysta ner det hemska som sker. Något borde vi lärt av historien.
Den 10 september bestämmer sig gruppledarna för om vi ska rösta för honom eller inte den 16 sept i Strasbourg.
Socialisterna har ju krävt en akt för anställningstrygghet och för att säkra jobben, en lista på kvinnors rättigheter och en striktare ekonomisk återhämtningsplan. Vi i ALDE har krävt:
*Europeiosk finansiell återhämtningsplan
*Europeisk finansinspektion
*En kommissionär för Mänskliga rättigheter, fundamentala friheter och antidiskriminering
Annars är det snabba puckar och tuffa tag i utskottsarbetet.
Argast är jag idag på Berlusconi, som vll lägga munkavle på kommissionen(!)
när det gäller att tala om de afrikanska flyktingar som sökt skydd i både Italien och på Malta, menn sänts tillbaka ohörda.
Europa har ju som bekant en mörk och smärtsam historia när det gäller att tysta ner det hemska som sker. Något borde vi lärt av historien.
fredag 4 september 2009
Nu på plats i Bryssel
Det har gått en lång tid sedan jag senast skrev på bloggen. Pausen har varit bra. Sommaren har givit tid för vila och återhämtning efter den arbetstunga våren, som ju slutade så positivt med en stark liberal valframgång.
Nu är jag verksam i parlamentet. Den vecka som gått har jag jobbat både i LIBE och i JURI utskotten, mött våra ministrar som varit här för att tala inför utskotten, jobbat med att få igång rutiner för arbetet på kontoret tillsammans me Caroline.
Mitt privata liv har inte varit lika lätt att organisera. Jag kom till en vacker, men absolut tom våning vid Place Jourdan, lyckades fixa fram en provisorisk säng, men har fortfarande efter en vecka inga möbler på plats! För när affärerna är öppna är jag ju på jobbet och mina möten pågår långt efter att butikerna stängt! Så den vecka som gått har jag sovit i en helt öde lägenhet, i mörker och utan fler saker än mina egna kläder. Men nästa vecka ska det bli ändring!
Igår kände jag i alla fall att jag är på gång, för det har hänt en hel massa spännande saker: jag har nominerat Mu Sochua till Sakharovpriset, talat i utskotten, bådde JURI och LIBE, om integritet, flykting- och invandringspolitik och gjort förslag till tillägg till Stockholmsprogramet inför såväl Beatrice Ask som v ordf i kommissionen J. Barrot. Nu gäller det bara att arbeta fram rutiner tillsammans med mina medarbetare Caroline och Daniel, så att vi snart är i full sving.
Nu är jag verksam i parlamentet. Den vecka som gått har jag jobbat både i LIBE och i JURI utskotten, mött våra ministrar som varit här för att tala inför utskotten, jobbat med att få igång rutiner för arbetet på kontoret tillsammans me Caroline.
Mitt privata liv har inte varit lika lätt att organisera. Jag kom till en vacker, men absolut tom våning vid Place Jourdan, lyckades fixa fram en provisorisk säng, men har fortfarande efter en vecka inga möbler på plats! För när affärerna är öppna är jag ju på jobbet och mina möten pågår långt efter att butikerna stängt! Så den vecka som gått har jag sovit i en helt öde lägenhet, i mörker och utan fler saker än mina egna kläder. Men nästa vecka ska det bli ändring!
Igår kände jag i alla fall att jag är på gång, för det har hänt en hel massa spännande saker: jag har nominerat Mu Sochua till Sakharovpriset, talat i utskotten, bådde JURI och LIBE, om integritet, flykting- och invandringspolitik och gjort förslag till tillägg till Stockholmsprogramet inför såväl Beatrice Ask som v ordf i kommissionen J. Barrot. Nu gäller det bara att arbeta fram rutiner tillsammans med mina medarbetare Caroline och Daniel, så att vi snart är i full sving.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
